Etikettarkiv: twitter

Officiellt ivägskrämd av #1reasonwhy

Så idag öppnade jag min twitter och blev skrämd flera mil tillbaka, till ungefär 50-talet. Det var i alla fall så det kändes, men det blir ofta så när man stöter på diskussioner om sexism från internationellt håll. Det som fick mig att bli så skrämd idag var hashtagen #1reasonwhy på twitter där kvinnor (och män) som jobbar i spelindustrin listar allt skit som kvinnor får stå ut med. Jag rekommenderar läsning av Kotakus artikel för att få en överblick. De tweets jag stöter på får mig att vilja kräkas. Att jobba inom spelindustrin har väl inte varit mer än ett ”det skulle vara coolt” tidigare, men nu så låter det inte så jävla coolt längre. Det låter som en påse skit.

Ta exempelvis den här tjejen, som på sin blogg listar alla sina reasons why. Hon listar dem på sin blogg, för att hon inte vågar lista dem på twitter. Ni kan ju läsa hennes inlägg för att se just varför hon inte vill posta det på twitter och exakt vad hon får utstå på sitt jobb i egenskap av kvinna.

Det som skrämde mig mest var kommentarsfälten på Kotaku. Jag brukar avhålla mig från kommentarsfält för att jag vet att de är fyllda med hat, men den här gången kunde jag inte. Jag ville se om folk verkligen kunde försvara det här uppenbara diskrimineringen av kvinnor i spelindustrin. Självklart så hjälper mr Anonym till med det hela, men man får ju höra vad folk verkligen tycker. Eller kanske, hur dumma i huvudet vissa människor är. Låt mig ge några utdrag:

”Are women actually expecting respect in an industry where they are NOT THE MAJORITY CONSUMER/PRODUCER. My goodness this is hilarious. Most women back then never cared for this industry and dismissed it in every way possible. Now that they see it’s a money maker, they want their piece, but can’t handle the fact that it’s a male driven industry. So they complain about it because that’s the only thing they know how to do properly and the know it will get them what they want while devaluing the product.”
– Mr.Truth333

För att kvinnorna som var emot spel för en och en halv generation sedan är exakt samma kvinnor som idag arbetar inom industrin? Sedan när är kvinnor en grupp som står för allting som alla kvinnor har gjort någonsin i historien?

LunarRoar: ”My face twitched when I read the ”I’m almost too afraid to post this” comment”
Octagonecologyst: ”Really? Because I had a hearty laugh out of it. I mean, sheesh, this is a twitter campaign for non-existent bullshit in the game’s industry.”

Självklart har man personen som vägrar tro på att någonting finns bara för att hen inte har sett det själv, eller om de ser det inte identifierar det som mer än ”men det var ju bara en skämt”.

”Just 10 years ago women used to make fun of and condemn men that played video games. Now they’re crying sexism and trying to force their way into the video game industry. Hilarious. I wonder if it’s because they can’t stand the fact that an increasing number of men would rather play video games than deal with their bullshit.
Honestly, do we even have enough women in the world who are genuinely interested in video games and have the set of skills required to develop them to make it 50/50? It seems like for 99% of them, all they know is Skyrim, CoD, Sims, and Minecraft.”
-tbiscuit

Det är inte hela kommentaren, och den blir värre. Jag tycker det intressanta i personens kommentar är att (utan att någon har nämnt det) så får hen för sig att ”kvinnor” vill att det ska delas 50/50, när det som ”kvinnor” uppenbarligen vill är att kunna gå till jobbet och inte mötas av diskriminering och kommentarer som ”vem sög du av för att få det här jobbet” kastade i ansiktet.

Jag läser redan teknik, och jag fruktar redan den diskriminering som jag kommer att stöta på när jag börjar arbeta eftersom jag vet att jag är i en minoritetsgrupp. Jag är osäker på om jag kommer orka med den, om jag kommer orka säga ifrån. Jag känner inte att det är okej att jag ska behöva vara rädd för det här, men ändå så är jag det. Det kvarstår i alla fall att jag antagligen inte kommer söka mig till spelindustrin efter det här, för så extrem som diskrimineringen mot kvinnor är i den industrin hoppas jag inte den är någon annanstant.

Jag ger allt mitt stöd till de kvinnor som trotsar all skit de får och jobbar inom spelindustrin ändå. Jag skulle inte klara av det.

Intressant vidareläsning:
* Kotaku: And Here’s Why Women In The Games Business Put Up With So Much Crap
* The Penny Arcade: Games with exclusively female heroes don’t sell
* 1reasonwhy.net

Nattliga funderingar

Klockan är över fyra på morgonen och jag borde kanske sova. Men bara för att jag borde göra någonting betyder det ju inte att jag gör det. Nej, efter att ha pluggat klart glosorna och gått igenom lektionstexten och sagt godnatt till Eric så fortsatte min natt via Google Reader.

Jag har de senaste veckorna lagt till många nya feministiska bloggar, och spenderade natten med att läsa nya inlägg och fundera på mina egna tankar kring saker. Jag gick igenom lite gamla inlägg på min blogg under temat, och saknar faktiskt att blogga om vissa saker. Det skulle vara kul att ta sig an olika bloggutmaningar och faktiskt skriva om någonting mer eller mindre vettigt igen. Det som ligger närmast om hjärtat just nu är att försöka mig på Vecka 6 (önskar att blogspot och wordpress inte var blockat i Kina), och eventuellt diverse andra utmaningar som kan komma upp på bloggarna jag följer. Vi får väl se vad jag hinner och orkar med, och vad jag tänker vid en vettig tid på dygnet.

Bloggar jag uppskattar mycket för tillfället:
* fitt for fight
* Johanna Sjödin
* Lady Dahmer
* One-way Communication
* Vecka 6

Många av dem uppskattas eftersom jag via dem hittar nya bloggar som jag börjar prenumerera på, vissa prenumerarar jag bara på ett litet tag och inser att det nog inte var vad jag var ute efter, andra stannar (så som de här ovan). Idag tog jag mig från One-way Communication till ”Den rabiata orakade flatfeministen Fanny”, som jag ska spana in i några dagar.

Så, innan jag går och lägger mig, skulle jag bara vilja skicka en önskning om att min proxy börjar fungera igen. Jag börjar bli väldigt less på att inte kunna läsa mitt twitterflöde.

Everything that can be invented has been invented

Citatet ovan sades av Charles H Duell. Jag tror nog de flesta är smarta nog att inte hålla med honom, speciellt eftersom han sa detta 1899. Det har hänt ganska mycket under de över 100 år som gått sedan han sa det. Däremot om alla människor hade haft den inställningen så hade nog Duell haft helt rätt. Ingen förändring kan ju ske om ingen försöker göra en förändring.

Vad som fick mig att tänka på det här citatet var en debattartikel i Corren som diskuterar huruvida skolan bör vara en sexuell normpolis, som jag blev tipsad om från en tweet av Johanna Sjödin. Nu handlar ju detta inte om teknik, men precis som teknik utvecklas samhället ständigt. En förändring sker endast om det är någon ser till att ändra folks värderingar. Följande i artikeln beskrev precis den inställning hos en person som inte kommer att utveckla samhället:

”Debattelitens sexuella värdegrund slår fast att allt är naturligt, all sex är bra sex. Det har varit viktigt historiskt, i kampen för kvinnors och sexuella minoriteters frigörelse, att markera att det inte är onaturligt med kvinnlig sexdrift eller homosexuella relationer. Men efter de segrarna har ”allt är naturligt”-rörelsen rusat vidare…”

Finns det verkligen ingen mer seger att vinna här? Är du helt säker? Först vill jag bara fråga om du är helt säker att kvinnors sexualitet är så frigjord. Lever vi inte fortfarande i en värld där kvinnor tycker det är jobbigt att ta för sig av sex för att det anses slampigt? Där kvinnor inte kan ta initiativ och vill få känslan av att det bara hände för att inte känna sig slampiga? (Okej, det här var inte poängen med det här inlägget, men om du tycker det är intressant så läs gärna Johanna Sjödins inlägg ”Passivitet som självbevarelsedrift!” om kvinnors och mäns inställning till sex)

Åter till den röda tråden, artikeln i Corren. Det jag reagerade mest på i hela artikeln och som gjorde mig ortentligt upprörd var följande rader:

”Skolan bör dock bara åläggas att sprida sådana normer och värderingar som majoriteten är överens om är moraliskt överlägsna, till exempel alla människors lika värde eller att demokrati är bättre än diktatur. I dag finns i Sverige ingen sådan ”konsensusnorm” kring sexualitet.”

I grunden tycker jag inte att skolan ska försöka inpränta värderingar i eleverna överhuvudtaget, men artikelförfattaren tycker uppenbarligen att det är okej att pränta in normer i dem? Hur ska vi nu förändra världen? Eller tycker författaren redan att världen är perfekt? När det kommer till idéer så ska skolan ge flera olika synsätt på det hela, för att låta eleverna själva ta ställning. En samhällskunskapslärare som bara prisade Miljöpartiet skulle vara ganska dålig, eftersom hen borde ge en objektiv bild av alla stora partier. En religionslärare som spenderade hela Religion A med att låta eleverna meditera buddhistiskt skulle inte heller vara speciellt bra på sitt jobb. Att integrera sex och samlevnad i samhällskunskapen är en mycket god idé, eftersom sex inte bara handlar om att skaffa barn och undvika könssjukdomar (vilket trots allt ofta fokusen ligger på i biologin). Sex har stora betydelser för relationer och därmed även samhället i stort.

Om man skulle börja undervisa normens sex och samlevnad i samhällskunskapen tror jag att det skulle bli ganska jobbigt för alla elever som bara fick höra vad normföräldern tycker; vänta med sex tills du är mentalt mogen (läs: vilket ingen vuxen tycker du är förens du fyllt åtminstone 20), ha bara sex med någon du älskar (för man kan inte tala om vad man gillar för andra människor, det är ju pinsamt!), flickor ha inte som mål att ha sex med många män (och om du råkar ha sex med många, visa det inte utåt!). Det skulle förstärka normen och göra annorlunda personer mindre accepterade av massan.

Att diskutera sex och samlevnad i samhällskunskapen skulle däremot öppna många fler portar för eleverna. Där de kan få lära sig med om olika sexuella livsstilar som inte ges något utrymme i dagens undervisning, exempelvis polyamori. Alla är så inbitna på att man ska vara tillsammans med en partner av motsatt kön, och även om homosexualitet är accepterat så är det inte förväntat. Och frågor som ”Har du pojkvän?” som en undran om det är okej att stöta på dig kommer aldrig upphöra innan folk inser att det finns folk som kan ha ha en partner som är okej med att man har sex med andra.

Vad jag vill säga till artikelförfattaren är följande: När man ändrade normen från att vara emot homosexualitet till för homosexualitet, så utgick man inte från en redan etablerad norm. Man utgick från att krossa en etablerad norm. Idag så skulle vi säga att den gamla normen om homosexualitet är felaktig, men i den tiden så kändes den naturlig och rätt för många, annars hade den ju inte varit norm. Det är mycket idag som kan kännas naturligt och rätt, men jag lovar dig, om vi öppnar oss för mer diskussioner om och utveckling av vår sexualitet så kommer vi passera flera av dagens normer som idiotiska om 10 år.

För samhället kommer alltid att behöva förändras, och det finns inte ett ändligt antal uppfinningar.

Titta till höger

Ja, titta till höger. Jag har fått en retweet-knapp, yay! Tack Tim! Såg att jag visst redan hade fått två inlägg retweetade, och det var ju ganska trevligt att se må jag säga.

(och ja, jag tror man har hängt för mycket på twitter när man inte kan komma på längre inlägg än det där…)

The Future is a Wave!

För ni som har missat vad framtiden i datorvärlden är bör genast bege sig till Google Wave. Jag vet att presentationsfilmen är 1h 20min lång, men jag satt fängslad i princip hela tiden. Jag var otroligt fascinerad utav allt vad Wave innebär. 

Wave kan användas på massor med olika sätt. Det är som mail eller chat där du kan skicka meddelanden eller konversera i realtid (man kan t.o.m. läsa det den andre skriver samtidigt som han skriver det!), men också som en wiki där man kan ha ett dokument som alla som är inbjudna till waven kan redigera. Man kan också påbörja en konversation om olika delar i dokumentet och den konversationen hamnar under det stycke du vill kommentera. Man kan också editera ett dokument samtidigt och då även se vad de andra skriver samtidigt som man själv skriver. Det är enkelt att publicera foton i en wave tillsammans. Blir det rörigt om vad som har hänt när så kan man dessutom mha playback se vad som har hänt i vilken ordning. Med verktyget bloggy, som är kompatibelt med blogger (antar jag), så får man en wave innuti sitt blogginlägg där folk kan svara på waven och allt möjligt. Det går att skicka privata meddelanden innuti en wave också till bara en eller några personer som är med i waven. 

Det är så coolt att jag inte är helt säker på om det är sant än. Att lägga wavear i mappar går också, man kan även ge den taggar som alla som är delaktiva i waven kan se. Google Wave ska bli tillgängligt någon gång framöver i år. Jag ser verkligen fram emot det.

Troligt är att det dessutom ganska snabbt är kompatibelt med facebook, wordpress och andra populära verktyg på internet. De har redan gjort det kompatibelt med twitter (som jag inte använder). Jag kan dock också tänka mig att det snabbt kommer ersätta (eller, om inte fullt ut, åtminstone komplettera) användningen av facebook, msn och mail.