Etikettarkiv: Skavsta

Mot Cambridge

Nu har jag packat väskan, duschat och fixat och jag tror att jag inte har glömt någonting. Imorgon går flygbussen 14:30 från fjärrbussterminalen, sedan ska jag vara framme hos Gunnar i Cambridge 21:10 (brittisk tid) om allt går som det ska.

Nu är jag jättetrött och ska sova. Jag kommer antagligen sova på flygbussen och flyget imorgon också, men väntetiderna har jag tänkt mig uttnyttja som pluggtid. Har ju 2,5h innan flygbussen går, nästan 2h på Skavsta och 1h i Stansted. Nåt måste jag ju lyckas med under den tiden!

God natt!

Det som har varit är inte nu

Jag slutade klockan 12 idag, sedan hade jag dans vid 18. Jag orkade inte åka hem emellan och efter att jag hade ätit min lunch och skrivit in min dröm på dlogg så åkte jag till Katedral. Där satte jag mig i tysta läsesalen för att läsa några sidor historia. Jag fick en hel del läst även om jag vilade ögonen någon gång emellanåt. En gång lämnade jag salen för att se om jag kunde hitta Ruben, men ingen Ruben kom ut ur salen där han borde ha haft lektion. Sedan återvände jag till läsesalen.

När jag kom in i tysta läsesalen första gången var den i stort sett full, när jag nästan tre timmar senare lämnade den var den tom. Då var klockan närmare halv fem. Jag satte mig vid en bänk där jag tidigare hade haft mitt skåp. Spelade lite spel på min handdator en stund. Funderade ett tag och kom bara fram till ledsna saker som fick mig att gråta. Mina tre år på katedralskolan var de bästa i mitt liv och nu är de över. Jag kan inte sitta på en bänk och förvänta mig att Ingrid och Michan kommer förbi efter ett tråkigt prov i något tråkigt samämne, eller att Julls kommer skuttande genom korridoren. Inte heller kan jag sätta mig utanför en sal och vänta på att Gunnar snart ska sluta sin svensklektion som han har där inne. Det finns inte längre kvar och jag kan inte spola tillbaka tiden. Om jag ska vänta på Gunnar måste jag sitta mer än två månader på Skavsta – ingen bra idé. All den lyckliga tid som jag har haft slinker nu mellan fingrarna på mig och börjar sakta blekna bort från fotografiet som är min verklighet. Jag kan likagärna gå högstadiet en gång till. Fast då visste jag inte hur lycklig man kunde vara…