Etikettarkiv: sjukdom

Kinesiska sjukhus och lite annat

Nu har det gått några veckor som har varit kantade av missade föreläsningar på grund av sjukdom. Det började en måndag för tre veckor sen som jag råkade på en ordentlig matförgiftning, och sedan direkt efter det fick en ordentlig förkylning som jag ännu inte är helt av med. När jag började bli bättre, för en vecka sen ungefär, så åkte jag på urinvägsinfektion. Det bar av till sjukhuset direkt för att bekräfta det och skaffa antibiotika. Jag har fått gå på lektioner sporadiskt under tiden, men inte missat så mycket av samma kurs förutom Digital signalbehandling (den kurs som antagligen har det svåraste innehållet den här terminen eftersom jag inte läst förkunskapskursen än). Så i fredags när jag tillsist kom iväg till en föreläsning så pratade jag också med läraren, som genast var mycket förstående. Hon sa att vi skulle se till att jag åtminstone kunde få godkänt i kursen. Det här betyder att jag antagligen kan få lite hjälp med läxorna och att hon också säger att jag inte behöver stressa med att lämna in dem, jag förstod det också som att hon ska sitta med mig vid ett tillfälle i slutet av kursen och tala om vad jag borde fokusera på inför tentan. Det känns bra att hon förstår att det är mycket svårare för mig att hänga med än för den gemene kinesen, så förhoppningsvis kan jag slappna av lite med stressen (som definitivt blivit värre under sjukdomsperioden).

På tal om sjukhus så tänkte jag delge lite vad jag gick igenom när jag gjorde ett besök på Haidian Hospital för min urinvägsinfektion. Först hade jag symptomen, och kontaktade 1177 (sjukvårdsupplysningen) hemma i Sverige för att höra vad de trodde det var och om jag borde gå och kolla upp det, vilket de tyckte att jag skulle göra. På Haidian Hospital var allting väldigt mekaniskt och opersonligt. Först skulle man gå till en kassa och få ett kort, sedan skulle man gå till en annan kassa och få en remiss till en läkare, i den kassa sa jag vad jag misstänkte att jag hade eftersom jag inte visste hur sjukhuset fungerade. Sedan var det upp till rätt våning och hitta rätt dörr att köa utanför för att möta en läkare. Till läkaren sa jag igen mina symptom och vad jag trodde det var, och han skickade mig med en lapp till en annan våning. Det visade sig (efter översättning) vara att jag skulle göra ett urinprov. Jag fick själv hämta ett rör, sedan göra provet och ställa den på en bänk tillsammans med läkarens lapp. Jag hade ett litet kvitto som jag skulle blippa i en maskin efter en stund för att få ut resultatet på urinprovet, det tog ca 15 minuter för mig att vänta, men de sa att det vanligen tog upp till 30 minuter. Sedan var det upp till läkaren igen som kollade på resultatet och skrev ut medicin. Återigen ner på bottenvåningen för att betala medicinen och hämta ut den. Totalt gick det på drygt 50 kuai utan antibiotikan som han skrev ut, medicinen gjorde tyvärr det hela betydligt dyrare. Hela upplevelsen kändes lite stel eftersom den var så opersonlig, men ändå var det skönt att jag gjorde mycket själv och inte konstant behövde förlita mig på att jag skulle förstå var läkare och sjuksyrror sa.

Erfarenhet med sjukhus ska man väl också ha, annars har man inte ordentligt levt i ett annat land antar jag. Nu är jag drygt halvvägs genom höstterminen, förra veckan var sista veckan för min kurs i digitala kommunikationsnät och den här veckan börjar istället kursen i datornätsteknik. Jag hoppas att den kommande kursen inte ligger på högre svårighetsgrad än den tidigare, eftersom att jag då tror att jag kommer ha problem med att klara den.

Hur lätt ska det vara att få p-piller?

Mitt nyliga byte av preventivmedel (från p-piller till p-stav) samt Johanna Sjödins inlägg ”Barnmorska vill inte skriva ut p-piller till fjortonåring” (som egentligen handlar om att det borde vara lika lätt för en 14åring att bestämma över sin kropp som en 15åring eller 30åring) har fått mig att tänka till angående hur p-medel skrivs ut till ungdomar (och vuxna) idag.

Innan jag skaffade p-piller var jag osäker på vilket p-medel jag skulle välja. Barnmorskan på ungdomsmottagningen tyckte att det var bäst att börja med p-piller så det var dit det gick. Det behövdes, till min förvåning, ingen undersökning eller någonting liknande, utan allt jag behövde göra var att svara på en enkel fråga. Frågan var om jag hade några i släkten som hade haft blodproppar eller liknande sjukdomar. Mitt svar var inte övertydligt eftersom jag inte var helt säker, men nej det trodde jag inte. Efter det svaret hade jag ett recept på Yasminelle i handen.

För drygt ett år sedan (efter knappt ett och ett halvt års användning av p-piller) så hade jag kommit fram till att den hormonmängden som p-pillren innehöll inte bara var skadligt för mig själv (vilket borde vara skäl nog att tänka om) utan också skadligt för naturen (t ex: fiskar och grodor kan få köns- och fertilitetsrubbningar). Jag gick till ungdomsmottagningen igen för att fråga om råd, och de jag var intresserade av var mer långtidsverkande p-medel som p-spruta (var 3:e månad) och p-stav (vart 3:e år). Jag hade försökt ta reda på så mycket som möjligt i förväg, men blev avrådd från båda alternativen. P-spruta innehöll tydligen extremt stora mängder hormoner, information som jag inte hade hittat på några av de vanliga p-guiderna. P-stav hade jag hört skulle minska eller helt ta bort menstruationen, vilket lät lockande, och därför hörde jag efter om detta stämde (eftersom jag inte kunnat hitta någon information om hur stor andel som blev av med menstruationen), men barnmorskan fick det att låta som att det var mycket ovanligt och man riskerade att få många oregelbundna blödningar istället, vilket självklart fick mig att ändra uppfattning om staven. Jag gick därifrån utan resultat och fortsatte istället med mina p-piller.

För två veckor sen kom jag åter tillbaka, men den här gången hade jag bestämt mig på egen hand. Jag skulle ha en p-stav. När jag kom dit och var bestämd var det inga problem och jag fick recept och tid för insättning, men inte heller nu fick jag genomgå någon undersökning eller större frågor om min eller mina släktingars sjukdomsbakgrund.

Vad för information bör ges om riskerna till någon som funderar på att skaffa p-piller? För att kunna ta ett vettigt beslut bör man få känna till de största riskerna med det p-medel man funderar på. Efter att ha läst bipacksedlarna till både p-staven och p-pillrena har jag hittat flera saker som jag inte blev informerad om och som kunde varit relevant för mig. Här är en lista på de saker som jag tycker en barnmorska borde informera en blivande användare av hormonella p-medel om:

* Mängden hormon i jämförelse med andra p-medel.
* Det faktum att hormonerna, när de kommer ut i naturen via avföring, är skadligt.
* Ge en tydlig bild på vilka sjukdomar man bör vara försiktig med om de finns i släkten. Här följer ett urval från Yasminell: Var särskilt försiktig med Yasminell om…
* * … en nära släkting har haft bröstcancer
* * … en nära släkting har haft blodpropp (eller om du har tecken på sådant som kan leda till blodpropp, t ex högt blodtryck, övervikt eller problem med hjärtat)
* * … du har diabetes
* * … du har lever- eller gallsjukdomar

För min egen del påverkas jag eftersom min mormor har haft bröstcancer. Min far har diabetes typ 1 (även kallat barndiabetes) som han visserligen fick diagnos på efter jag börjat med p-piller, men detta betyder att jag är i ärftlig risk att få sjukdomen.

Ska verkligen inga tester göras eller ordentliga frågor ställas innan p-piller skrivs ut? Mycket av den informationen om risker som jag hittat i bipacksedlarna har jag inte kunnat hitta någon annanstans och fick inte information av från barnmorskan. Hur ska jag kunna veta att diabetes är en riskzon om jag inte fått någon indikation på att det skulle vara relaterat? Borde inte barnmorskor ta upp väsentlig information med patienten innan recept skrivs ut, speciellt eftersom det inte verkar vara så lätt att få reda på all information på annat håll.

Dröm: Nakenbad och trekanter

Drömmarna från februari…

28/2 Toalettkapplöpning och dansa
25/2 Ekorrarna och tönten
21/2 Katt och råtta
7/2 One girl with two guys

Läs mer