Etikettarkiv: sjuk

Innan man kommer till BIT …

Nu på fredag så bär det av till Beijing igen. För er som inte redan vet så har jag redan varit i Kina ett år och pluggat språk. Det är med blandade känslor som jag åker tillbaka till Kina, å ena sidan ser jag fram emot att ta tag i mitt utlandsår, men å andra sidan, den något större av dessa sidor, så saknar jag Sverige något enormt och vill gärna vara hemma igen med alla mina klasskompisar och LiU och allt underbart som finns här.

Så, jag tänkte lite kort sammanfatta vad som har varit mina problem hittills. Själva ansökan, som nu sker online, var lite krånglig att förstå på sina ställen, men när den väl var klar så gick det ändå ganska smidigt. Efter ett tag fick jag ett mail om att jag var antagen, och flera veckor senare så fick jag det med post. Det kommer att ta flera veckor, det var jag inte förvånad över, eftersom detsamma skedde förra året med universitetet jag skulle plugga kinesiska hos. Det kan göra att det blir lite stressigt med visumansökan, men se bara till att ha läkarundersökningen och liknande klar innan så ska det gå ganska smidigt.

Kursval en gick okej för mig. Jag har skrivit upp att jag vill läsa system-on-chip när jag kommer tillbaka, så jag försöker hålla mig till elektronik-kurser. Det är svårt att förstå något om vad någonting handlar om, eftersom det enda man får är titeln på kursen. Vissa kursnamn och kursstolekar motsvarade nästan exakt kursnamn och storlekar på LiU, och jag fick lite hjälp från en tidigare student vid BIT som pekade på vilka kurser som kunde vara bra. Det gick ändå ganska smidigt, om än lite långsamt eftersom jag hade mycket att göra redan i Kina.

Mina upplevelser från mitt första år i Kina är också lite delade. Det är ingenting fel på Kina, och jag tycker verkligen om landet. Tyvärr så blev jag sjuk ofta. Mest så rörde det sig om förkylningar och trötthet, men jag fick också feber flera gånger (och hemma i Sverige har jag nästan aldrig varit sjuk). Jag hoppas på att jag har vant mig mer vid vad det nu var som gjorde mig sjuk så att jag kan åka tillbaka och vara frisk det här året. Jag är säker på att jag inte har tid att vara sjuk om jag ska lyckas ta de poäng jag måste under det kommande året.

Nu till det som faktiskt är ett problem i nuläget. Jag har ingenstans att bo när jag kommer fram. I mitt antagningsbesked så stod det mer eller mindre ”om du i din ansökan bokade boende så har du nu plats”, problemet är bara det att i ansökan så fanns ingen ruta för att boka boende. Jag mailade dem ganska omgående, men fick inget svar. Då mailade jag istället LiU och fick andra e-mail-adresser. Dem har jag mailat nyligen och ännu inte fått svar ifrån. Det gör mig ändå lite småstressad. Jag tror att om jag kommer dit och säger att jag behöver någonstans att bo så fixar de det, men jag vet inte var ”dit” är. Jag har ingen aning om var international dorm ligger, om jag kan gå direkt dit eller måste till nåt international office först. Jag är en optimist i det här och tänker att det nog löser sig när jag kommer dit, men lite stressad blir man ändå när man inte vet någonting. Min plan nu är att kontakta förra årets utbytesstudent och fråga henne så att jag åtminstone inte är helt tom på information.

Önska mig lycka till!

Skolka kostar 3 kr

I måndags, någon gång på seneftermiddagen kom det över mig. En fruktansvärd huvudvärk som jag inte hade en aning om vad den hade för ursprung. Jag började bli mindre kontaktbar eftersom jag gled iväg in i egna tankar, och orkade inte hålla uppe koncentrationen på en enkel konversation vid middagen. Jag hade ett fruktansvärt tryck över ögon och panna, även när jag låg ner. Misstänkte på grund av yrseln också att jag hade feber. Valde, som vanligt, att inte ta smärtstillande, det går över när man vilar. Innan jag gick och la mig skrev jag ett brev till lärarna jag skulle ha nästa dag, att jag var sjuk och inte kunde komma. Somnade runt halv nio på kvällen. Vaknade vid kvart i åtta och kände mig utvilad och förhållandevis bra, så jag tänkte att jag kanske kunde gå till skolan ändå. Satte mig upp och huvudvärken slog till mig som med en vedkubb i huvudet. La mig ner ganska kvickt igen och tvingade mig själv att somna om. Gick inte upp fören ett på eftermiddagen.

Huvudvärken var nästan helt borta, men trots att jag inte ätit något var jag inte hungrig. Det dröjde till kvällsmat, runt 19, innan vi (Andrea, Michael och jag) beställde McDonalds från pianorummet, där vi spelade piano och planerade att se på film, men allt vägrade streama. Jag var fortfarande seg dock, och bestämde mig för att vila en extra dag för att helt bli av med skiten. Tji fick jag, under onsdagen (igår) var jag helt okej största delen av dagen, men frammåt natten fick jag ont i halsen och när jag vaknade i morse kunde jag knappt säga ett ord. Det jag vaknade av var att min telefon ringde. Det var en av mina lärare. Hon pratade på kinesiska om sjukhus och sjukdomar, men jag förstod det som att hon sa åt mig att jag skulle gå till doktorn.

Så jag tvingade upp mig själv, gick till receptionen och försökte med min nästan icke-existerande röst fråga efter universitetets sjukhus. Då kom Michael tillbaka från sin lektion och han följde med mig dit. Jag visste inte helt vad jag gjorde där, men jag gick till receptionen och fick nåt kvitto och för det betalade jag 3 yuan. Sedan gick jag upp en våning och någon frågade mig om jag ville ha medicin, men det sa jag att jag inte ville. Svensk huskur har alltid löst mina förkylningar. Te, vila och mycket c-vitamin. Jag fick en lapp och de sa åt mig att gå ner och få en stämpel. Det gjorde jag och sedan lämnade vi sjukhuset.

Utan att få någon undersökning alls har jag nu ett sjukintyg som räknas som giltig frånvaro från skolan. Jag trodde jag gick dit för en undersökning, men om man är förvirrad och inte riktigt kan vokabulären för sjukhusgrejer så var det det här man fick. Med andra ord hade jag kunnat gå där och fakeat lite krasslig om jag bara inte hade lust att gå. Nu har jag ju verkligen varit sjuk, men känns ändå alldeles för simpelt att få sjukintyg.

Tillbaka i sovsalen nu. Michael gick till Dia och köpte vatten och c-vitamin åt mig, det var väldigt snällt. Nu har jag med andra ord kiwis och gud-vet-vad-juice. Dags att jaga ut den här bakterien!

In sickness and in health

Vädret här i Kina är väldigt underligt. Idag är det fruktansvärt varmt, jag tror att jag ska bli ånga när jag är ute och luftfuktigheten är hög vilket självklart resulterar i fantastiska frisyrer. Igår däremot var det väldigt kallt och jag hade båda sjal och tjocktröja hela dagen. Det här oväntade vädret resulterar såklart i att man vissa dagar har på sig för lite och andra för mycket. Antagligen det kombinerat med att vi ofta äter från samma tallrik har gjort att jag dragit på mig en ordentlig förkylning. Både igår och idag när jag vaknade kunde jag inte säga speciellt mycket. Jag undrar om Cilia tror att jag inte vill hälsa på henne, eller om hon faktiskt har hört mina minimala ”Good morning”s. Efter bara en timme så kan jag prata igen, så det är inte så farligt. Idag är jag däremot mycket mer snuvig och jag tror jag hade lite feber i morse, för koncentrationen började glida iväg på lektionen trots att jag tyckte det var väldigt intressant.

En annan omställning här i Kina är maten, och jag tror att det håller på att bli ett problem. Igår på morgonen hade jag fruktansvärt ont i magen de första 45 minuterna. I vår 5-minutersrast fick jag be läraren om lov för lite längre rast så att jag kunde gå till sovsalen för att ta smärtstillande. Sist jag var i Kina hade jag inga som helst problem med magen, och vaccinet jag tog för det förra året ska räcka i tre år. Idag var jag väldigt snäll mot min mage eftersom vi åt lunch på ett ställe som heter ”Fed Up” som serverar mer västerländsk mat. Jag åt en ”All Day Breakfast” bestående av bacon, ägg, potatisbullar, tomat, korv och toast och så tog jag extra pommes vid sidan av. Det var fantastiskt gott. Jag köpte även en mango-milkshake to go på slutet.

Igår kände jag mig riktigt krasslig, både med magen och halsen, och sov efter lunch från 15 till 23. Jag gick upp för att göra läxan men gick och la mig igen vid halv två för att jag kände mig så seg. Idag känns det lite bättre eftersom jag sov så mycket, men dessvärre hann jag inte göra hela min läxa. Jag pratade med min 口语老师 (speaking chinese teacher) för att tala om att min tal- och hörförmåga är mycket lägre än min läs- och skrivförmåga. Hon erbjöd sig att om jag kom en halvtimme tidigare varje morgon så skulle hon kunna hjälpa mig extra med att tala. Jag fann det väldigt snällt av henne att erbjuda något sådant, så jag kommer satsa på det kommande lektioner.

Trots att jag har känt mig krasslig med såväl halsont, snuva, magproblem och eventuellt lite feber så har jag det bra. Även om det hade varit bättre utan att må dåligt så har jag dedikerat det kommande året till 北京工业大学 (Beijing University of Technology), in sickness and in health.

Sjuk

Ellinor låg hemma med över 40 graders feber i veckan och det är väl inte så konstigt att man blir smittad. Feber har jag inte haft så mycket även om kallsvettningar tyder på några grader över det normala. Huvudvärk, yrsel, hosta och halsont har jag haft. I onsdags åkte jag hem efter NOA2-seminariet och jag dök inte upp alls i torsdags. I fredags (igår) tvingade jag mig själv till NOA2-föreläsningen eftersom att jag vet hur jobbigt det är om man missar dem. Mådde ganska kasst hela den föreläsningen och första timmen kändes dubbelt så lång som vanligt. Sedan åkte jag hem. Sedan sov jag lite mitt på dagen. Jag somnade på kvällen någon gång mellan 21 och 22 och sov ända till 12:30, med undantag för ett toabesök runt klockan 7 på morgonen. Idag känner jag mig mycket bättre och har ingen yrsel eller huvudvärk. Jag har fortfarande ont i halsen dock, speciellt när jag hostar, och jag har svårt att prata.

Detta kan förstås förklara viss inaktivitet de senaste dagarna. Nu när jag känner mig bättre är det dags att ta ikapp glosorna som jag inte har orkat plugga till i veckan. Kapitel 30, och kapitel 1 i nya boken.

Petrus botar en förlamad man

Apostlagärningarna 3:1-10.

Jag läste just detta stycka och började fundera litegrand över det här. Jesus botade många sjuka och skadade. Han hjälpte många i nöd. Att få en förlamad man att gå måste innebära att man har stor tillit till Gud och verkligen har tron med sig. Skulle jag kunna göra samma sak som Petrus gör här? Kan jag få en förlamad man att gå om jag har tillräckligt med tro. Petrus var inte Jesus, och det är inte jag heller, men genom Jesus Kristus kan Petrus bota sjuka, borde inte jag också kunna det då?

Tänk han som har sådan tro att han lyckades…

Nationellt prov: Svenska B

Jag är sjuk. Ont i huvudet, förkyld och antagligen feber också. Nu har jag klagat på det. Imorgon har jag nationellt prov i Svenska B. Ska skriva en uppsats eller liknande då. Jag hoppas att ”blogginlägg” finns med som alternativ, det är väl i stort sätt det enda som jag faktiskt kan skriva. Undrar just vad det finns för regler kring ett blogginlägg på själva skrivningen. Med tanke på alla särskrivningar, stavfel och grammatikmisshandel som bloggare i allmänhet utsätter svenska språket för så borde det inte finnas en enda regel. Dock tror jag att svenskan borde vara läslig för att man överhuvudtaget ska tilldelas ett betyg på uppsatsen. Jag undrar hur min uppsats kommer bedömmas nu när den är anonym. Vi ska skriva våra personnummer på och de kan lärarna antagligen inte i huvudet. Hoppas att jag kommer få bättre då inte läraren ser vem det är som har skrivit även om han borde känna igen både handstil och skrivsätt. Vi får se.

Kommer lite mer angående resan till Rom senare.

Kronisk smärta – obligatoriskt för äldre!

Under påsklovet halkade min mormor när hon skulle gå till bussen och bröt handleden. Det krockade med min syster som precis tidigare hade åkt in för att operera bildtarmen. I vilket fall så såg handleden ganska dålig ut och man trodde att det skulle behöva opereras för att bli helt bra. Sannolikheten att min mormor (80+) skulle få en operation för detta är väldigt liten. Mormor talade om för mig att det var någon ny lag eller regel som sa att äldre inte prioriterades på det sättet. Mormor fick dock sin operation med motiveringen att hon klarade sig så bra själv, dvs hon har ingen hemtjänst eller liknande. Det lär lite på mormor som hon hade argumenterat lite för sig, att hon tyckte om att göra saker som att städa och stryka och grejer (vilket hon gör) och hon vill fortsätta med detta eftersom annars kändes det meningslöst eller nåt åt det hållet. Nu är det ju så att mormor har en väldig tur att få bli opererad. Hade hon haft hemtjänst (vilket hon inte alls behöver men många i hennes ålder och även de som är yngre) så skulle de inte ha opererat armen på henne. Det skulle betyda att den skulle gipsas och läka ihop lite som det blev… detta skulle innebära en fruktansvärd smärta för resten av hennes liv. Nu kommer armen med största sannolikhet bli helt återställd, men jag tänker på de stackarna som inte får någon operation.

Mormor berättade för mig om en tant som hon hade sett på sjukhuset som hade väldigt ont i benet. Hon låg nedbäddad som en liten porslinsdocka med en massa kuddar och filtar och när sköterskorna kom för att flytta på benet bara skrek hon ”rör inte benet!”. Jag tänker mig att det är nåt sådant som det skulle ha kunnat leda till med mormors arm om hon inte hade fått operationen. Nu vet jag inte bakgrunden för just den här tanten, men det skulle inte förvåna mig om hon har nekats vård för det. Varför nekar vi vård till våra äldre i samhället? Många kommer med argument som att ”de kommer ju ändå dö snart”, men är det verkligen ett realistiskt argument? Ska de, bara för att de antagligen kommer dö innan dig och mig, få sämre vård?

Nu kommer vi till ett problem här. Vem ska vi prioritera inom vården? Vem har mest människovärde? När man kommer in på diskussioner om människovärden får man vara försiktigt. Det kristna ideal som vi allra flesta i Sverige är uppväxta med säger att alla människor är lika värda. Är det verkligen så? Varför prioriterar vi då bort några? ”Det finns inte plats för alla” kanske någon säger. Då frågar jag än en gång: varför prioriterar vi bort våra äldre? En människa som har levt i 70-80år har en personlighet, den har ett liv – är inte det värt någonting? Kollar vi istället på en nyfödd bebis som vi utan att ifrågasätta det prioriterar inom vården så har denne ännu inte utvecklat någon personlighet och har inga erfarenheter. Enligt detta personlighetsvärde (istället för människovärde) borde vi prioritera den äldre och erfarna. Vi skulle också sänka prioriteten för de människor som har någon form avhandikapp där de inte utvecklar en personlighet, utan blir mer som djur. Vi skulle också höja prioriteten för djur som har möjlighet att utveckla en personlighet, t ex schimpansen. Detta är någonting som är väldigt tabu att säga har jag för mig, men det är nödvändigt för att se vad vi gör i världen.

Rent biologiskt sätt är det ju helt naturligt att vi skyddar våra egna och försöker spridavår avkomma vidare, men har inte människan länge försökt påstå sig stå över debiologiska lagarna? Jag säger inte att jag nödvändigtvis tycker att vi borde sluta prioritera spädbarn för att rädda pensionärer, men jag vill påvisa att det är någon slags prioritering som förekommer och att dess motivering kanske inte är en helt självklar plattform.

Såhär var år 2007

Fyllde i på Fefo:

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inga.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej :o det hoppas jag inte

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov :)

5. Vilka länder besökte du?
Spanien/Baskien och Frankrike (Taizé)

6. Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?
Ingenting jag kommer på direkt.

7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?
4 januari.

8. Vad är det bästa som hänt dig år 2007?
Jag vet inte, mycket bra har hänt.

9. Största misstaget?
Att jag missade mattetävlingen. Och det var inte så hemskt, 2007 har varit ett bra år.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Var förkyld veckan då spanioren här…

11. Bästa köpet?
Halkkörningen :P

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Mat :P Jag är snål, så det blir bara på saker jag behöver.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
När Karl och Ingrid blev tillsammans igen. Jag kände mig som ett litet barn på julafton :D

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?
Det mesta av the Moaning Myrtles. 2007 har varit mitt Wizard Rock-år

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag tror jag varit ledsnare än året innan, men i helhet har det varit det lyckligaste året. O_o

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Ja, du… kramats :p men då skulle nog folk tycka jag var FÖR påfrestande … oh… läxor också :P

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Tjatat på min pojkvän… men ibland behövs det :)

18. Hur tillbringade du julen?
Tillsammans med familjen. Mys <3

19. Blev du kär i år?
Jag har varit kär hela året ><>

20. Hur många one night stands?
:O Jag är emot one night stans!

21. Favoritprogram på tv?
Tittar inte så mycket på TV, julkalendern är det enda jag riktigt följt under hela året.

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej, jag vill inte hata folk… det är jobbigt.

23. Bästa boken du läste i år?
Deathly Hallows, vad annars!! :o

24. Största musikaliska upptäckten?
Det är inte så svårt att spela dragspel :D (och att det finns andra Wizard Rock-band än Harry and the Potters och Draco and the Malfoys)

25. Något du önskade dig och fick?
Harrius Potter et Camera Secretorum (HP2 på latin)

26. Något du önskade dig men inte fick?
Digital videokamera.

27. Årets bästa film?
Jag vill säga PotC3, men jag har inte sett hela än :(

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det finns det säkert, men jag vill inte ändra på någonting nu.

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2007?
Som jag brukar vara…

31. Vad fick dig att må bra?
Spontana komplimanger från Gunnar, händer inte så ofta ;)

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Eh… kändis? Nej tack :p

33. Vem saknade du?
Oh, Hanna (missmonroe) och Rannva (Wolfana), började minnas en massa det här året :’)

34. De bästa nya människorna du träffade?
Mamman i familjen (Marisa) jag bodde hos en vecka i Spanien :D underbar människa.

GOTT NYTT ÅR!!

Sjukling

Hostar så jag inte kan andas och snorar hela tiden. Låter som ett sjukfall som borde stanna hemma, men det har vi inte tid med. Skolan är allt för krävande och man måste vara med för att hänga med. Det går inte att missa om man vill vara säker på att förstå, hur mycket man än vill skolka från en lektion så kan man det helt enkelt inte. Hoppade fysiken idag för att sitta och vila, men fick dåligt samvete och räknade matte i tysta läsesalen i biblioteket istället. Tim och Viktor tyckte jag skulle passa i IB för det med motiveringen ”Skolka från en lektion för att sitta och plugga!” … skolka, vilken förolämpning.

Har börjat lyssna på KoRn igen. Det finns verkligen vissa låtar man inte kan släppa som Trash (your feelings I can’t help but rape them) eller Hey Daddy (they tell me to hurt myself, they tell me to hurt myself, they tell me to hurt myself). Det är underligt hur jag fortfarande kan älska de där texterna. Har läst i gamla dagböcker igår och idag, det var en lustig känsla.

9/7-04
Sirius utan tröja, Sirius utan tröja, Sirius utan tröja, Sirius utan tröja, Sirius utan tröja, Sirius utan tröja, Sirius utan tröja! *crazy* Oh yes I know, I’m mad!
Amor necesse est.

Förbannade skit!

Okej, det finns flera saker som gör mig så fruktansvärt arg just nu, mest på mig själv… Det är inget kul. Med det är i vilket fall följande saker:

1. Gunn har hemligheter (det är lugnt, men jag kan inte förstå varför jag inte får veta det för det vill han inte heller förklara)
2. Jag kan inte vara arg på honom – han är för underbar >.<
3. Jag är hungrig
4. Jag är trött som fan
5. Jag måste räkna matte, jag orkar inte (jajaja, jag ska)
6. Jag älskar Gunn, jag skulle inte klara mig om han inte fanns där (men jag kommer inte på varför!!)
7. Huvudvärk
8. Jag tänker för mycket (och har alltid gjort)

Servus vidae sum.