Etikettarkiv: Simone

Dröm: Harry Potter och den svindyra korven

Spänningen inför nya hp-boken tätnar och kan förklara en utav följade drömmar.

Drömda natten till 15/7 2007

Jag pratade med Caroline (Carro) och hon frågade varför jag inte varit på Rebeckas bröllop. Jag svarade att jag inte hade haft tid att gå. Carro visade mig den inspelade filmen från bröllopet, man kunde se alla församlade i kyrkan, det var massor utav Stureforsare, bland annat kunde jag se Carolina (CL) på ett ställe. Folk skrek en massa saker, och vissa var ganska dryga och jag blev arg. Man fick nästan aldrig se brudparet, men jag vet att det var någon från Sturefors som Becka gifte sig med. Jag tror det kan ha varit Lindas lillebror som jag har för mig heter David (han är lika gammal som oss). I vilket fall tyckte jag att hon hade gift sig lite väl tidigt i livet, men jag kommenterade ingenting. Egentligen så var inte bröllopet klart där utan den riktiga cermonin (som inte var den stora som alla såg) skulle hållas först en månad senare. Jag minns att jag tänkte ‘snacka om att förstöra bröllopsnatten’.

Sedan skulle jag helt plötsligt gå för att öva på mitt tal till min lillasyster Linnéas bröllop.Det var tydligen jag som skulle säga alla de där sakerna som prästen brukar säga. Jag sa till dem som ville släpa med mig och öva att jag inte orkade följa med för jag var trött, och så var det inte mycket mer med den saken. Då befann jag mig plötsligt på ett party där alla dansade omkring och jag var sjukt trött, verkligen dödligt trött. Jag började dansa med någon snubbe, men jag orkade inte utan plötsligt låg jag ner på marken och garvade. Det var mörk belysning i rummet med rök och discolampor. Jag gjorde mitt bästa för att resa mig upp och sa sluddrigt till mannen:
”Jag är ledsen, det kan verka som om jag är helt hög, men det är jag inte, jag är bara så jävla trött.”
Det verkade inte som han trodde på mig utan snarare trodde att jag verkligen var hög. Så jag gick ut till köket där Simone och CL (två stureforsare) stod och dessutom min körskolelärare HA och någon mer snubbe. Jag berättade för dem vad som hade hänt med mannen som jag dansade med och att han faktist trodde att jag varit helt hög. Sedan kommenterade jag att jag var för trött för att cykla hem.
”Har du inte bil?” kommenterade Simone.
”Nej”, sa jag. ”Dessutom är jag så trött att jag skulle köra som en onykter.”
”Du kan ju ta bussen”, sa CL.
”Det kostar ju pengar”, muttrade jag irriterat.

Så vaknade jag en stund, klockan var väl ~7 på morgonen och så somnade jag om.

Jag åkte inlines efter en motorcykel, hängde fast i styret medan någon körde den. Det var en till person som åkte med, hon skulle lämna av ett paket i en brevlåda så hon släppte cykeln och åkte till brevlådan.
”Vänta på mig!” skrek hon, jag tror det var Ingrid.
”Du hinner ifatt”, skrek jag tillbaka. ”Vi saktar in lite när du börjar åka.”
Visst saktade vi in, men hon var fortfarande långt efter. Jag åkte plötsligt bakom mc:n, men jag hade tappat taget med inlinesen utan åkte på rumpan istället. Jag gjorde mitt bästa för att ställa mig upp, det var nästan omöjligt. På något vänster stod jag tillsist upp vid styret igen. Vi kom till två mackar.
”Ska vi äta någonting?” frågade jag.
Han som körde mc:n tyckte att vi skulle det, men han släppte styret så jag var tvungen att svänga in till höger. Jag visste inte vilken mack vi skulle till heller, så i panik frågade jag straxt innan jag var tvungen att svänga av åt den ena eller andra macken:
”Statoil eller OK-Q8?!”
”Statoil”, svarade mc-föraren.
Jag svängde åt höger. Vi gick in på Statoil, fast det var en korvrestaurant som hade säkert hundra olika korvmenyer. De andra två bestämde sig och köpte sina korvar, jag hade beslutsångest.
”Vilken skulle du rekomendera?” frågade jag tjejen i kassan.
Hon svarade någonting som innehöll banan och något pulver, med mos. Jag uppfattade aldrig riktigt vad det var, men jag tror att pulvret hon höll upp var bananpulver blandat med curry. Jag tyckte det lät som en god meny.
”Vad kostar den?” frågade jag.
Hon gick fram till kassapparaten och tittade.
”150 kronor”, svarade hon.
”Va!?” utbrast jag. ”150kr för en jävla korv!”
Tjejen blev arg och sa att det där inte minsann var någon jävla korv utan en bananspecial-korv-med-mos-samt… tja vad den nu hette som jag aldrig uppfattade. Jag lugnade henne genom att säga:
”Jag menar inte att det bara är en korv, utan att det är en för dyr måltid.”
Tillsist bestämde jag mig för en korv med ketchup och strips, med sallad, den skulle kosta 70kr och då skulle inte läsken ingå. Jag bestämde att när jag kom till drickan skulle jag ta vatten. Jag fick nästan ingen sallad, och de glömde lägga på stripsen, men jag fick senap på (vilket skulle gjort menyn dyrare). Jag kom till kassan där drickan också fanns, men det stod ingen där så jag tog ett glas cola och gick och satte mig utan att betala. Han som ägde stället, en stor fet grek såg det ut som, gick förbi mig och började prata. Jag klagade på att den där banan-menyn var så dyr. Han sa att han tyckte inte att den var värd det då råvarorna var så billiga att införskaffa.
”Det är ju inte direkt saffran i den”, skämtade han.

Här vaknade jag ytterligare en gång av att pappa ville ut och övningsköra med mig… klockan var ungefär halv tolv. Jag vägrade och somnade om.

Jag var hemma på mitt rum och sjunde boken skulle släppas. Plötsligt så började de lägga upp den svenska versionen på min hylla där jag har min cd-spelare, sedan kom de med den engelska versionen. Jag köpte ett sånt exemplar innan de försvann, de svenska låg kvar. Min lillasyster tog en av dem.
”Är den redan färdigöversatt?” frågade jag.
”Nej, det är en massa blanka delar i den”, svarade hon och visade ställen där det borde vara stycken, men det inte var det eftersom den inte var färdigöversatt.
”Då får du inte läsa den”, sa jag och la tillbaks den på min hylla.
När jag såg framsidan på den svenska versionen upptäckte jag plötsligt att det var samma sak som den engelska föreställde, bara det att den engelska var mycket sämre målad. Titeln på min engelska version stod på Bulgariska eller något liknande pråk. Framsidan föreställde i vilket fall en man och Harry Potter som låg lindad i en kanot. Plötsligt befann jag mig i den scenen i drömmen. Mannen sa till Harry:
”Du måste fly, annars kommer du inte ha en chans.”
Han knuffade ut kanoten med Harry ner i vattnet och ställde sig själv i ena änden av den och började med hjälp av en pinne staka sig genom vattnet för att komma framåt. Det hela var i ett avloppssystem. Tillsist kom de ut, fast jag var Harry tror jag, och såg den öppna himlen. Ungefär här vaknade jag.