Etikettarkiv: sex

Sexualundervisning i svenska skolan

Igår haffade Ellinor, min 15-åriga lillasyster, mig på Skype och frågade om jag räknades som vuxen. De hade nämligen fått en uppgift i svenskan om att intervjua en vuxen om hur sexualundervisningen var i skolan på deras tid. Jag har nog aldrig känt mig så gammal, då det ändå är knappt fyra år sen jag tog studenten. Jag sa dock att jag kunde svara på frågorna, men fyllde mina svar med den förakt som jag kände för den information som skolan missade. Jag tryckte lite extra på att de inte informerade hur bristande forskningen var för det kvinnliga könet, både hennes sexualitet och kön och kanske framförallt att man inte har så jävla stor koll på långtidsbiverkningarna av hormonella p-medel (som många ungdomsmottagningar med glädje skriver ut till kvinnor i 14-årsåldern).

När hon hade frågat klart så fortsatte jag dock, med att ge henne en lista på ytterligare tio punkter som de hade missat att informera om i skolan. Hon uppskattade det och tyckte att jag kunde skriva en bok om ämnet. Det var förstås väldigt smickrande, men jag tror inte att det någonsin kommer bli av. Jag tänkte dock att jag skulle dela med mig av de tio områden jag gav till min lillasyster. De står i den ordning som jag kom på dem i medan jag pratade med henne, vilket inte har någonting att göra med hur viktiga de är. Observera att det nedan inte finns någon punkt om diskussionen kring hormonella p-medel, då jag redan hade nämnt det i en annan fråga under intervjun (som kompensation för det kan jag länka ett av Johanna Sjödins inlägg om p-piller).

1. Kvinnlig ejakulation
Det faktum att mannen ejakulerar vid orgasm är allmänt vedertaget, men få vet att också kvinnor kan göra det (och vid sexualundervisningen nämns sällan att män kan få torra orgasmer). Det hade varit en sak man borde tagit upp i sexualundervisningen, kan bara tänka mig minen hos den tjej som kommer med så kallad fontänorgasm utan att veta vad det är, speciellt med tanke på att det kommer ut urinröret. Vad annat ska hon tro än att hon kissar när informationen som man kan få på ämnet är så fruktansvärt begränsad.

(Läs gärna mitt inlägg om fontänorgasmer)

2. Heteronormativ tvåsamhet
Hela sexualundervisningen utgår från heteronormativ tvåsamhet. Att killar kommer ha sex med tjejer, och att tjejer kommer ha sex med killar. Att man kommer vara i par två och två. Man tänker på de homosexuella och bisexuella idag, men det är undantag, heteronormativiteten är genomgående i undervisningen. Ett problem med det är att det idag råder en bred uppfattning om att kvinnor som har sex med kvinnor inte behöver skydda sig mot könssjukdomar, för att endast kuk-i-fittan/anus-sex är riktigt sex. Andra personer som hamnar i kläm är polyamorösa människor, sådana som inte trivs i tvåsamhetsförhållanden utan vill ha flera. Vad polyamori var tog jag reda på själv, när jag var 22. Polyamorösa har ingen chans att hitta och identifiera sig själva under dagens sexualundervisning.

(Läs gärna RFSU:s informationshäfte om polybegreppet)

3. Oskuldsbegreppet
Något som absolut borde diskuteras eftersom oskuld är något man ”förlorar”. Det borde inte spela någon roll alls huruvida man har haft sex med 100 pers eller inga alls. Det ska definitivt inte vara så stor skillnad på en person som har haft sex en gång och en som inte har det. Dessutom, när blir man av med oskulden? Första gången man har pettig? Oralsex? Eller är det bara vaginalsamlag som gäller? Blir då bögar och flator aldrig av med oskulden? Bara för att man har stoppat sin kuk i någon eller en annan har fått sin fitta slickad så har denne inte blivit en ny människa. Man blir inte vuxen för att man har haft sex, att ha sex en gång bevisar ingenting. Den hets som råder kring begreppet är absurt och det borde inte spela någon roll när eller om man har sex, med vem eller vilka.

(Läs gärna första frågan i det här inlägget på Rookie (engelska))

4. När avslutas sex? (varning för heteronormativitet)
Det råder en bred uppfattning om att sex avslutas när mannen har fått sin utlösning, vilket är ett sjukt dåligt begrepp och idag fortfarande leder till att tjejer inbillar sig att orgasm inte är så viktigt, eftersom de inte blir ”bortskämda” med att de ska få den varje gång. Sex behöver inte avslutas med att killen har utlösning, det kan fortsätta efter det. Det är det gamla ”sex är till för att skaffa barn” som gör det här avslutet okej, men det är i princip inga ungdomar som har sex för att skaffa barn, de har sex för att det är kul. Så varför är killens utlösning avslutet? Måste han komma i tjejen? Är inte att komma i tjejen (även vid kondomanvändning) ett onödigt risktagande om man inte vill bli gravida? Sex kan avslutas oralt, och varför avsluta sex innan båda har fått komma? Dessutom, många tjejer kan få multipla orgasmer, så varför sluta efter en? ;)

(Läs gärna Johanna Sjödins inlägg om ett problem kring med detta synsätt och ett av hennes andra inlägg om ejakulera i någon utan samtycke)

5. Fejka orgasmer
Inte helt ovanligt begrepp som förekommer främst hos tjejer som har sex med killar. Varför fejkar man en orgasm? Kan finnas olika anledningar, allt från att man är uttråkad och vill avsluta sexet till att man vill uppmuntra en person som har lagt ner mycket tid men inte riktigt lyckats. Varför bör man aldrig fejka en orgasm? För att hur ska ens partner så lära sig vad man vill? Hur skulle man själv känna om man verkligen vill få en annan person att njuta, men istället för att tala om vad man vill ha så fejkar den. Om någon vill ha sex med dig vill den antagligen att du ska ha det bra också, visa vad du tycker om!

(Läs gärna på Rookie om varför man aldrig ska fejka en orgasm (engelska))

6. Kommunicera!
Förra punkten leder mig in på det här. Kommunikation, och jag vill verkligen pressa på den här punkten. Sex kan idag anses pinsamt och tabubelagt och som ett fnissämne, speciellt under tonåren. Därför kan folk tycka att det just är jobbigt och pinsamt att kommunicera med en partner vad man gillar, och vad för typ av sex man vill ha. Det är sorgligt att det ska vara så, och att man ska behöva vara rädd för att ens partner tycker att man är dum eller konstig för att man tänker eller tycker en sak. Det enda som gäller är att inse att det inte spelar någon roll vad andra människor tycker, men det är ett stort steg att ta, och få som gör det redan under högstadiet.

(Läs gärna Johanna Sjödins inlägg som diskuterar kommunikation i sexuella sammanhang)

7. Utseende på ens kön
Kroppen är inte längre privat. Mycket pornografi har lett till att vi idag vet hur en kropp ska se ut för att vara attraktiv. Det finns många åsikter om hur man bör se ut och inte se ut, inte bara på de delar som syns, utan även intima delar. Skönhetsoperationer av fittor och kukar blir vanligare och vanligare, något som är helt absurt. Varför skulle man ens vilja ändra på nåt där, utsätta sig för risken att förstöra sexuell njutning om något går snett? Ett annat mycket vanligare fenomen är intimrakning. Vissa människor har fått för sig att det är snuskigt att INTE raka könet (speciellt på kvinnor), vilket är underligt. Håret är till för att det ska fastna damm och bakterier i det, om håret avlägsnas så gissa vart det hamnar – jo i fittan! Det finns inget som visar på att det är skadligt att raka sig, men att påstå att det är mer hygieniskt är bullshit. Man ska välja att raka sig så mycket man vill för sin egen skull. Vill man inte raka sig ska man inte. Tar man upp rakhyveln och frågar sig vem man egentligen gör det här för, eller om man svarar att man gör det för att andra inte ska skratta åt en. Tänk då efter, när du väl har sex med någon, tror du verkligen att de skulle backa undan för att du inte har rakat kön? Det tror inte jag. Om personen mot förmodan skulle fälla en äcklad kommentar så är hen ändå ingen värd att ha sex med.

8. Pornografi
Det är viktigt att pornografi tas upp och diskuteras i skolan. Inte på ett moraliserande sätt där de vuxna säger att man inte ska kolla på det och att det är dåligt och fel, utan informerar om att vad man ser i porrfilmer inte är hur sex faktiskt kommer att vara. Att alla inte ser ut och är och agerar som i porrfilmer. Att porrfilmskukar är i det stora laget, och inte vad man kan förvänta sig hos en medelkille. Vissa har redan konsumerat pornografi ett bra tag när man påbörjar sexualundervisningen i högstadiet, och därför är det viktigt att diskutera men också att inte moralisera kring ämnet.

9. Erogena punkter/zoner
Visst, något man diskuterar litegrand när man går igenom könsorganen, men man fokuserar inte på dem. Var sitter G-punkten hos mannen respektive kvinnan? Vilka andra punkter är känsliga på kroppen? Det här är inte bara nyttig information för en när man ska ha sex med andra, utan också för en själv. Man kanske inte har tänkt på allt eller hört om allt, eller för den delen hört om något. En större öppenhet behövs i Sverige om allt som inte följer den sexuella normen. Ska heterosexuella män som gillar stimulation i anus (där deras g-punkt sitter!) känna att de inte kan prata om det för att det är bögigt (varför nu bögigt skulle vara dåligt)? Också, alla erogena punkter är inte sköna för alla, alla föredrar olika.

10. Preferenser
Alla har vi preferenser. Vissa föredrar att ligga med någon som har en helrakad fitta och andra föredrar att ligga med folk med minst 20 cm kuk. Det är helt okej, men det är skillnad mot att ha en preferens, att låta det vara ett krav, och vilja att alla ska uppfylla detta kravet. En preferens är någonting man föredrar, och om någon inte uppfyller ens preferens så är det oftast inte hela världen. Låter man preferensen övergå i ett krav är det ju sorgligt men sant, att man aldrig tillåter sig att ha sex med någon under de kraven. Inget säger ju att en kille med 14 cm kuk inte kan vara en fantastisk älskare och samma gäller för en orakad tjej. Det värsta är folk som vill tvinga på alla andra sina preferenser, som talar om för dem eller talar om dem bakom deras rygg när de inte uppfyller ens preferens. I stil med ”Annika rakar inte fittan, guuuud så äckligt alltså, skulle aldrig ligga med henne”, och jag antar att Annika inte ens är intresserad av att ligga med en person som tänker så om hennes fitta. Eller ”Men vafan du har ju skägg, är du hobo eller, killar med skägg är så jävla sunkiga”, och nej, jag tror inte den här killen med skägg har lust att dejta någon som tycker hans skägg är så motbjudande.

(Läs gärna mitt inlägg om preferenser)

Lästips: Från mannens sida

När jag anammade begreppet feminism om mig själv för många år sedan så betydde det för mig att det skulle bli jämställt mellan kvinnor och män. Det främsta problemet var ju ”olika löner för samma jobb” som det hette, men ganska snabbt följdes det av insikten att kvinnor också har svårare att ta sig till toppen. Jag började reflektera mer och mer över kvinnornas roller i samhället, och det var ju inte svårt, det var faktiskt ganska enkelt. Jag blev gång på gång bemött som ”kvinna” istället för person och undrade vad jag gjorde för fel för att inte folk kunde behandla mig som de skulle behandla en man i många situationer.

Det tog ganska lång tid innan jag började reflektera över den manliga könsrollen. Det var ju för mig enkelt att se mina egna nackdelar med mitt kön, men det var ganska svårt när det gällde mannens. Den första mansfrågan jag stötte på och reagerade starkt på (om jag inte minns fel) var i slutet på gymnasiet då jag snubblade över ett forum för män som hade förlorat vårdnaden om sina barn. En tvist där kvinnor vinner i en stor majoritet av fallen.

Jag vill gärna spricka hål på vissas uppfattning om att feminister bara tänker på kvinnofrågor, eller vill upprätta ett matriarkat (om vi ska gå till det extrema). För mig har ”feminism” varit en term som innebär jämställdhet, och det kan inte bli jämställt från bara en sida, eller hur? Då jag själv har svårt att sätta mig in i mansrollen och männens problem i samhället har jag svurit på att läsa mer om det. Jag vill inte att någon ska få nackdelar i livet på grund av könstillhörighet, kvinnor som män. Jag vill inte ha utstakade könsroller som vi har nu, och vill mer än gärna stötta alla män och kvinnor som går emot och vågar bryta den.

Här följer lästips på bra och läsvärda inlägg med fokus på att belysa mäns eller bådas sidor:
* Pelle Billing: Vad händer när män börjar tala? (rekommenderar Pelle Billing i allmänhet när det gäller detta)
* Tanja Suhinina: Dags för män och kvinnor att kasta sina sexuella ok?
* Lady Dahmer: ”Vad händer när män börjar tala?”

I fall där det går (som Tanjas inlägg om roller i sex) tycker jag man bör belysa båda sidor av myntet i den mån man kan. Men det viktigaste jag vill säga här är egentligen att bara för att man tar upp en kvinnofråga betyder det inte att man förkastar en mansfråga. Om jag skriver om mina erfarenheter som kvinna (och de nackdelar jag stött på med det) betyder inte det att jag förnekar nackdelar en man har i en liknande situation, utan endast att jag inte har någon erfarenhet av det. Jag uppskattar att alla sidor av ett problem blir belyst och tas upp i diskussion så länge det är relevant för frågan.

Jag tar gärna emot lästips på specifika inlägg som belyser viktiga mansfrågor eller bloggare som är duktiga på att integrera problemen från mer än ett håll.

Vecka 6: Äckel

Det här är mitt svar till, och min debut i, vecka 6. Veckans tema är äckligt och fräscht. Äckel för människokroppen och äckel vid sex. Det här är som sagt mina tankar om det, och om någon vill vara en vänlig själ och kommentera på vecka 6-bloggen att jag skrivit detta (eftersom blogspot är blockat här i Kina), så skulle det vara snällt.

Att jag generellt sett äcklas av människroppen är nog ingen nyhet för de som känner mig. Det är väl en av de största faktorerna till att jag aldrig någonsin skulle kunna jobba inom sjukvården. Det rör sig inte bara om äckel, det rör sig också om rädsla. Jag tycker om att veta hur saker fungerar, men när det kommer till människokroppen så reagerar jag med någon form av äckelskräckblandad förtjusning jag får reda på hur saker fungerar. Det är när jag ser en ultraljud av ett hjärta som jag blir rädd att det bara ska stanna. När jag var liten berättade min lekisfröken att man kunde sätta i fel strupe, den som ledde till lungorna, och man kunde dö. Min mamma fick tvångsmata mig med filmjölk i nästan en vecka för att jag var så rädd att jag skulle svälja fel.

Mitt äckel för människokroppen är som störst när det handlar om allt det där innanför, alla organ som får oss att fungera, hålla ihop och inte dö. Det är inte alls lika mycket när det kommer till utsidan av oss. Visst finns det absolut saker får mig att säga ”ew” och backa undan (har ju en mindre fotfobi trots allt), men på en annan nivå har jag lärt mig att vara accepterande. Visst tycker jag fortfarande att vissa saker är jävligt avtändande, som när det helt plötsligt dyker upp en kuk i närbild på porrfilmer. Jag tycker inte att kukar generellt sett är så jävla sexiga, och även om jag tycker fittor ser lite trevligare ut är inte heller det någonting som i sig är direkt sexigt. Det här betyder förstås inte att jag varje gång jag har sex aktivt undviker att titta på den andra personens kön, nej, i situationen så är det ju en helt annan sak. Då är det ju andra saker som gör hela situationen sexig, och då kan jag inte se mig själv finna den andres kön avtändande.

En sak som jag tycker är ganska äckligt när det kommer till kritan (jag har aldrig hamnat i situationen så jag vet inte hur jag skulle reagera om jag kom dit) är helrakade kön. Generellt så tycker jag att naturligt ska få vara naturligt, varför ändra på saker som finns där av en anledning? Men det som jag tror äcklar mig mest med helrakat (speciellt på kvinnor) är att det helt plötsligt ser så prepubertalt ut. Det känns helt plötsligt mycket mer onaturligt än en person som bara ansar bikinilinjen. Jag måste väl ändå säga att det nog inte är någonting för mig helt enkelt.

Utöver det här så finns det ingenting som direkt äcklar mig med människokroppen. Jag anser mig ha en ganska hög toleranströskel när det kommer till saker som är ”naturligt” med sex och människokroppen; må det vara sperma, mensblod, fittsafter eller svett. Det är liksom sånt där som man får räkna med är en del av hela paketet.

Dröm: Kaninpolare, arrangerade äktenskap och The Most Awesome People

Ibland är man ju lite dålig på att uppdatera vissa saker… både att skriva ner dem alls och förflytta de få som blir nerskrivna hit. Här är drömmar jag drömt februari-november, från dlogg.se.

19/2 Spamma Tims blogg
22/2 Att ha kaniner som vänner och att gå vilse
10/3 Mellanlandning i U-sala
14/3 Ilska, sexförväntningar och Tom Scavo
29/3 Erkänna sin prägling (Twilight)
30/3 Vampire in charge of food
8/5 Konfasånger utanför Ånestadsskolan
25/5 Vakna på fel plats med ~samma mål
27/8 The most awesome people
18/9 Utelåst
9/10 Tre mördare på flykt
15/11 Get back together och tågbiljetter
16/11 Dejtingförbud och arrangerade äktenskap
17/11 Happy Steak-Day To Me
18/11 Full på kyrklig bekostnad

Läs mer

”OMG! DID I JUST PEE ON YOU??!”

Idag var det en sån där dag där jag inte visste alls vad jag skulle göra, så av någon anledning klickade jag mig runt på internet och kom till sidan The Marrige Bed. Jag roade mig ett tag med att läsa vad för sexuella akter som räknades som synd, eftersom jag inte själv är så påläst på bibeln för att själv kunna veta säkert vad som sägs däri. Många av sakerna de skrev var väldigt intressanta, och mycket vad sådant jag inte själv visste om. Det slutade dock med att jag upptäckte att de hade en artikel om kvinnlig ejakulation, på svenska även kallat sprutorgasm eller fontänorgasm. Under läsandet av denna artikel insåg jag att jag faktiskt aldrig tidigare läst någon faktatext om just fontänorgasmer, speciellt då mycket av det de sa var helt nytt för mig.

På The Marrige Bed, såväl som svenska wikipedia, beskrivs en fontänorgasm som en utsöndrande av vätska genom urinröret under sexuell stimulering, ofta kopplat till orgasm. Den här vätskan kommer inte från urinblåsan utan från ”female prostate”, och innehåller inte något urin utan den kemiska uppsättningen är ganska lik den manliga ejakulationens.

Det intressanta här är att engelska wikipedia inte alls är lika tydlig. Till skillnad från The Marrige Bed och svenska wikipedia, som inte ifrågasätter existensen av kvinnlig ejakulation, verkar engelska wikipedia mer diskutera huruvida detta är ett påhittat fenomen eller inte. Vissa formuleringar, så som ”Seven women claiming to have ejaculations […]”, visar tydligt på att delar av artikeln är skriven utav en person som inte riktigt tror på fontänorgasmer. Mycket som jag läser i den engelska artikeln leder mig tillbaka för några år sen då man hörde diskussionerna om huruvida g-punkten var en myt eller inte (och idag säljer vi vibrerande stavar, specialdesignade för att stimulera g-punkten).

En av de mer intressanta sakerna som jag stötte på på den engelska wikipediaartikeln var grupper av feminister som väljer att inte erkänna existensen av fontänorgasmer. Jag såg två olika anledningar till detta, den ena skulle vara för att det skulle vara någon manlig hittepågrej inom pornografin, och det andra skulle vara att man inte erkände det eftersom kvinnlig ejakulation och kvinnlig prostata skulle vara att försöka kartlägga kvinnokroppen efter en manskropp. Jag måste säga att det här var det mest löjliga jag har hört från folk som kallar sin feminister. Att ignorera de kvinnor som säger sig ha upplevt en fontänorgasm, att tysta en upplevelse i kvinnlig sexualitet, hur kan det på någon sätt hjälpa kvinnor i framtiden? Sedan har kvinno- och manskroppen faktiskt samma ursprung, enda anledningen till att män bli män är att de får en dos testosteron när de ligger i livmodern, att våra kroppar invärtes har liknande delar är väl ändå inget konstigt?

Ytterligare en intressant rad på engelska wikipedia, som helt motsätter faktan från The Marrige Bed och svenska wikipedia är följande: ”The best evidence indicates that most fluid expelled during female orgasm is urine.”
Alla kvinnor som någonsin upplevt en fontänorgasm misstänker jag kan skriva under på att det här inte är sant. Då urin har en väldigt speciell lukt så är det väldigt svårt att missta vätskan från en fontänorgasm med just urin. Sedan att, enligt engelska wikipedia, många kvinnor upplever att det kan kännas något som att de kissar tror jag bara beror på att det kommer ur just urinröret. Och, om man aldrig har hört talats om att kvinnor kan ejakulera, vad annat än ”Did I just pee on my partner?” ska man tro när det händer?

När jag har diskuterat ämnet med svenskar, även om det inte varit många, så har jag aldrig stött på någon som inte har trott på fenomenet. Däremot folk utanför Sverige verkar inte vara lika öppna för dess existens, bara artikeln på engelska wikipedia är en indikation på detta. Genom tiderna har det kopplats till psykiska eller fysiska ”dysfunktionaliteter” som urininkontinens, hysteri och homosexualitet. Freud är självklart en av de personer som bidragit till en sådan bild.

Enligt The Marrige Bed så kan inte alla kvinnor få fontänorgasm, eftersom inte alla har en (tillräckligt stor) ”kvinnlig prostata” för att producera den (mängd) vätska som behövs för en kvinnlig ejakulation (upp till 500 ml!). Jag är fortfarande osäker på stor del av alla kvinnor det är som faktiskt kan få en fontänorgasm, men jag tror att det är många som aldrig försökt eller håller tillbaka eftersom de tror att de ska kissa på sig. Med det menar jag inte att alla borde konvertera till religionen om fontänorgasmer eller att det skulle vara sämre med torra orgasmer, utan att alla borde testa sig fram, inte vara rädda för det och veta att man faktiskt inte kissar på sin partner.

Intressant vidareläsning:
* The Marrige Bed: Female Ejaculation
* I slutet av denna intervju på fittforfight följer en rolig anekdot om ”Altercation”s första fontänorgasm, som hon inte visste vad det var.

Everything that can be invented has been invented

Citatet ovan sades av Charles H Duell. Jag tror nog de flesta är smarta nog att inte hålla med honom, speciellt eftersom han sa detta 1899. Det har hänt ganska mycket under de över 100 år som gått sedan han sa det. Däremot om alla människor hade haft den inställningen så hade nog Duell haft helt rätt. Ingen förändring kan ju ske om ingen försöker göra en förändring.

Vad som fick mig att tänka på det här citatet var en debattartikel i Corren som diskuterar huruvida skolan bör vara en sexuell normpolis, som jag blev tipsad om från en tweet av Johanna Sjödin. Nu handlar ju detta inte om teknik, men precis som teknik utvecklas samhället ständigt. En förändring sker endast om det är någon ser till att ändra folks värderingar. Följande i artikeln beskrev precis den inställning hos en person som inte kommer att utveckla samhället:

”Debattelitens sexuella värdegrund slår fast att allt är naturligt, all sex är bra sex. Det har varit viktigt historiskt, i kampen för kvinnors och sexuella minoriteters frigörelse, att markera att det inte är onaturligt med kvinnlig sexdrift eller homosexuella relationer. Men efter de segrarna har ”allt är naturligt”-rörelsen rusat vidare…”

Finns det verkligen ingen mer seger att vinna här? Är du helt säker? Först vill jag bara fråga om du är helt säker att kvinnors sexualitet är så frigjord. Lever vi inte fortfarande i en värld där kvinnor tycker det är jobbigt att ta för sig av sex för att det anses slampigt? Där kvinnor inte kan ta initiativ och vill få känslan av att det bara hände för att inte känna sig slampiga? (Okej, det här var inte poängen med det här inlägget, men om du tycker det är intressant så läs gärna Johanna Sjödins inlägg ”Passivitet som självbevarelsedrift!” om kvinnors och mäns inställning till sex)

Åter till den röda tråden, artikeln i Corren. Det jag reagerade mest på i hela artikeln och som gjorde mig ortentligt upprörd var följande rader:

”Skolan bör dock bara åläggas att sprida sådana normer och värderingar som majoriteten är överens om är moraliskt överlägsna, till exempel alla människors lika värde eller att demokrati är bättre än diktatur. I dag finns i Sverige ingen sådan ”konsensusnorm” kring sexualitet.”

I grunden tycker jag inte att skolan ska försöka inpränta värderingar i eleverna överhuvudtaget, men artikelförfattaren tycker uppenbarligen att det är okej att pränta in normer i dem? Hur ska vi nu förändra världen? Eller tycker författaren redan att världen är perfekt? När det kommer till idéer så ska skolan ge flera olika synsätt på det hela, för att låta eleverna själva ta ställning. En samhällskunskapslärare som bara prisade Miljöpartiet skulle vara ganska dålig, eftersom hen borde ge en objektiv bild av alla stora partier. En religionslärare som spenderade hela Religion A med att låta eleverna meditera buddhistiskt skulle inte heller vara speciellt bra på sitt jobb. Att integrera sex och samlevnad i samhällskunskapen är en mycket god idé, eftersom sex inte bara handlar om att skaffa barn och undvika könssjukdomar (vilket trots allt ofta fokusen ligger på i biologin). Sex har stora betydelser för relationer och därmed även samhället i stort.

Om man skulle börja undervisa normens sex och samlevnad i samhällskunskapen tror jag att det skulle bli ganska jobbigt för alla elever som bara fick höra vad normföräldern tycker; vänta med sex tills du är mentalt mogen (läs: vilket ingen vuxen tycker du är förens du fyllt åtminstone 20), ha bara sex med någon du älskar (för man kan inte tala om vad man gillar för andra människor, det är ju pinsamt!), flickor ha inte som mål att ha sex med många män (och om du råkar ha sex med många, visa det inte utåt!). Det skulle förstärka normen och göra annorlunda personer mindre accepterade av massan.

Att diskutera sex och samlevnad i samhällskunskapen skulle däremot öppna många fler portar för eleverna. Där de kan få lära sig med om olika sexuella livsstilar som inte ges något utrymme i dagens undervisning, exempelvis polyamori. Alla är så inbitna på att man ska vara tillsammans med en partner av motsatt kön, och även om homosexualitet är accepterat så är det inte förväntat. Och frågor som ”Har du pojkvän?” som en undran om det är okej att stöta på dig kommer aldrig upphöra innan folk inser att det finns folk som kan ha ha en partner som är okej med att man har sex med andra.

Vad jag vill säga till artikelförfattaren är följande: När man ändrade normen från att vara emot homosexualitet till för homosexualitet, så utgick man inte från en redan etablerad norm. Man utgick från att krossa en etablerad norm. Idag så skulle vi säga att den gamla normen om homosexualitet är felaktig, men i den tiden så kändes den naturlig och rätt för många, annars hade den ju inte varit norm. Det är mycket idag som kan kännas naturligt och rätt, men jag lovar dig, om vi öppnar oss för mer diskussioner om och utveckling av vår sexualitet så kommer vi passera flera av dagens normer som idiotiska om 10 år.

För samhället kommer alltid att behöva förändras, och det finns inte ett ändligt antal uppfinningar.

Dröm: Melvin Vellarvo och varje tonårsflickas våta dröm

Drömmar från dlogg.se i januari.

1/1 Viktor möter SB
27/1 Halloween med norrmän och gamla kärlekshistorier
30/1 Vellarvo – När Pimley inte vill

Läs mer

Dröm: Besegra Voldemort i ett träsk

Drömmar från dlogg.se i Oktober och November.

4/10 Tröstaren, rökaren och dissen
6/10 Hur man besegrar Voldemort och träffar Anna i Taizé
19/10 Konstig hiss och HIV-spruta
Taizé/11 Ida i träsket
15/11 Nej, det är visst inte otrohet

Läs mer

Hatet mot normen

”… och som feminist är man ofta obekväm med att vara normativ”, skriver Johanna Sjödin i ett inlägg och har rätt som vanligt.

Jag reagerade på den här meningen extra starkt eftersom det är någonting jag har gått och tänkt på den senaste tiden. När jag hör ordet norm tänker jag på heterosexualitet, familjer med 2 barn, flickor i rosa overaller och en press från omgivningen att trycka in mig i mallen de har hittat på för ”Kvinna, 21, studerande”. En mall som jag inte alls tycker att jag passar in i. När någon menar att jag passar in på en viss sak i den här mallen, speciellt saker relaterat till mitt kön, så är det någonting jag vill ändra på. Jag vill inte att folk ska se på mig och tänka ”där går en kvinna” utan ”där går en person”.

Jag klippte mig korthårig i slutet på oktober. Jag har funderat på den några gånger fram och tillbaka i flera år, men de två veckorna innan jag faktiskt klippte mig hade jag stora inre argumentationer med mig själv. Den delen av mig som sa att jag tyckte om mitt långa hår och att jag nog inte vågade klippa av mig håret trots allt blev genast attackerad av en annan del som sa ”du menar att du vill bli behandlad som en man, för att du inte är traditionellt kvinnlig, och trots det vågar du inte ens bryta hårnormen!” Nu är jag korthårig så ni förstår vilken sida som vann. Sedan fanns det ju andra bra argument, som att det inte krävs lika mycket schampoo, eller att det inte ser ofräscht ut lika snabbt. Missförstå mig inte nu, jag är jättenöjd med mitt korta hår, men det som faktiskt fick mig att klippa mig i slutändan var min vilja att bryta mot kvinno-normen.

Allt sådant som får mig att gå ifrån det som definierar kvinnlighet i dagens samhälle är sådant jag vill komma ifrån. Sminka mig slutade jag göra i årskurs sju, för att jag inte hade tid och inte tyckte det var värt det. Jag började plugga till civilingenjör för att jag kände att det var ett passande yrke för mig, matematik och fysik har alltid varit mina ämnen. Efter gymnasiet började jag känna mig utpekad av normen, speciellt när jag började på den här mansdominerade utbildningen för ett år sedan. Det var någon gång där som mitt hat för normen började utvecklas. Jag ville bevisa för mina manliga studiekamrater att jag inte alls var någon kvinna som gick upp en timme tidigare för alla andra för att sminka sig, hade en känsla för mode och falla för en viss typ av män (eller bara män). Jag ville bevisa att jag var precis lika kapabel som dem att axla mansrollen (varför den skulle vara bättre vet jag inte, men samhället har en tendens att tycka det). Kvinno-normen blev min fiende.

Det är först nu som jag har börjat tänka efter i vilken rasande fart jag har utvecklats och hur jag har förändrat mitt tänkande på bara några år. Egentligen har jag inte förändrats så mycket utan bara tänkt igenom saker jag tidigare inte ägnat mig tid att tänka så mycket på. Det som var mitt mål från början var att kunna vara den jag är, att folk inte skulle se mig som kvinna utan individ och att mina manliga klasskamrater inte skulle tveka att prata om saker med mig för att jag är kvinna. Att konstant försöka gå emot normen har blivit min väg till att nå det här, men på vägen inser jag också att jag har förlorat mitt ursprungliga mål. Att bryta mot normen har blivit ett mål i sig.

Missförstå mig rätt. Jag tycker om när folk bryter mot normen, och jag tycker att det finns ett egenvärde i att göra det också för att påpeka för folk att det är okej att inte vara som alla andra. Sedan ska man inte bryta mot den person som man känner att man är bara för att bryta mot normen är någonting bra. Det är sådana delar av mig själv som jag har börjat se ner på, eftersom de är normenliga. Mitt heterosexuella monogama förhållande är ett exempel. Jag har tidigare inte haft något problem med det och älskar min partner lika mycket som förut, men på grund av att det är så normativt har jag börjat ifrågasätta det trots att jag trivs bra i det. Det är här hatet mot normen blir någonting negativt, när jag försöker gå emot den jag är i egenvärdet att bryta emot normen.

Mitt normbrytande jag säger att om mitt nuvarande förhållande tar slut så ska jag ha massor med olika förhållanden, och viktigast av allt så ska jag ha sex med en kvinna (gärna fler), innan jag bestämmer mig när (eller om) jag ska skaffa familj och barn. Innerst inne är jag livrädd för att det förhållande jag har ska ta slut, för jag vet precis vad jag vill ha i framtiden. Jag vet att jag vill börja skaffa barn innan jag fyller trettio, och då vill jag vara gift med Gunnar. Det är så normativt att det äcklar min normbrytande sida, men det är fortfarande den jag är.

En av de saker som fick mig att inse att jag hade gått ifrån ”jag vill vara individ och inte kvinna och bli accepterad för det” till ”jag måste bryta normer” var min favoritparing i Harry Potter. För de som inte känner den sidan av mig så är jag obotligt förtjust i att läsa fanfiction om Hermione Granger och Severus Snape. På senaste tid så jag börjat notera massor med normativa fällor i de fanfictions jag läser (förutom att mannen är äldre). Det är nästan alltid Hermione som är den oskyldiga flickan (inte nödvändigtvis oskuld, men oerfaren) och Snape som är den erfarne mannen som ska lära henne hur man har sex. Fraser som ”han gör henne till sin” genom samlaget är också vanligt förekommande, medan motsatsen är något jag stött på endast i nåt enstaka fall. Väl i sängen så är Snape alltid den initiativtagande mannen, och Hermione den blyga men njutande kvinnan. Det finns också många som gjort Hermione till den initiativtagande parten, men bland dem är det få som inte får henne totalt out of character. De gånger jag känner att folk har lyckats med att göra Hermione mer initiativtagande och de en eller två gånger som Hermione ”har gjort Snape till sin” har jag genast blivit glad.

Tidigare (jag har läst Snape/Hermione sen åtminstone 2005) har jag inte reagerat på alla dessa könsnormativa drag som är uppmålade i min favoritparing. På senaste tiden när jag har läst har det slagit mig varje gång och till och med fått mig upprörd ibland. Speciellt berättelser där Snape målas upp som en man som vill ”äga” Hermione, vilket inte är allt för sällan. Jag har till och med (alla som känner mig väl nog bör förvånas av det jag ska säga) övervägt att sluta läsa Hermione/Snape på grund av det här.

Under den här perioden upptäckte jag hur extremt normfientlig jag har blivit. Jag ser det till stor del som en positiv egenskap eftersom jag är snabb på att ifrågasätta sådant som folk tar för givet utan en vettig grund, men också att det hade bringat mig olägenheter – de flesta fanfictions med min favotitparing går inte att läsa för att de var så normativa är ett exempel. Bli inte för oroliga bara. Idag har jag bara insett att jag bara är lite mer kräsen än tidigare med min fanfictionsmak efter att jag hade läst en fanfiction som fick mig att återupptäcka det underbara med att para ihop Severus Snape och Hermione Granger. Jag får sålla mer, och jag kommer mer sällan att hitta fanfictions som jag älskar eftersom jag har högre krav, men jag vet att de finns där ute.

För att summera poängen med det här inlägget: Att bryta mot normen är någonting positivt, så länge det inte strider emot den person du är.

Dröm: Julius Caesar eller Severus Snape?

Drömmar från dlogg.se i juli och augusti.
Ber om ursäkt för att många drömmar saknar åäö då de skrevs ner när jag var i Kina.

23/8 Tim blir pappa istället för civilingenjör
8/8 Annas bror, egyptenstaty och TMAT01
4/8 Svenska Hogwart
25/7 Misslyckad tvätt
21/7 Orkar inte mer
20/7 Ahlgrensbilar vill ha köttätande växter
19/7 Länge leve Caesar!
16/7 Solrosporr
15/7 Trehjulingens last
11/7 Familjebråk och Annas hemska parkering
9/7 Flygplansresa och bullallergi
6/7 Den tama vildkaninen
3/7 Min hemliga affär med professor Snape

Läs mer