Etikettarkiv: samliv

Everything that can be invented has been invented

Citatet ovan sades av Charles H Duell. Jag tror nog de flesta är smarta nog att inte hålla med honom, speciellt eftersom han sa detta 1899. Det har hänt ganska mycket under de över 100 år som gått sedan han sa det. Däremot om alla människor hade haft den inställningen så hade nog Duell haft helt rätt. Ingen förändring kan ju ske om ingen försöker göra en förändring.

Vad som fick mig att tänka på det här citatet var en debattartikel i Corren som diskuterar huruvida skolan bör vara en sexuell normpolis, som jag blev tipsad om från en tweet av Johanna Sjödin. Nu handlar ju detta inte om teknik, men precis som teknik utvecklas samhället ständigt. En förändring sker endast om det är någon ser till att ändra folks värderingar. Följande i artikeln beskrev precis den inställning hos en person som inte kommer att utveckla samhället:

”Debattelitens sexuella värdegrund slår fast att allt är naturligt, all sex är bra sex. Det har varit viktigt historiskt, i kampen för kvinnors och sexuella minoriteters frigörelse, att markera att det inte är onaturligt med kvinnlig sexdrift eller homosexuella relationer. Men efter de segrarna har ”allt är naturligt”-rörelsen rusat vidare…”

Finns det verkligen ingen mer seger att vinna här? Är du helt säker? Först vill jag bara fråga om du är helt säker att kvinnors sexualitet är så frigjord. Lever vi inte fortfarande i en värld där kvinnor tycker det är jobbigt att ta för sig av sex för att det anses slampigt? Där kvinnor inte kan ta initiativ och vill få känslan av att det bara hände för att inte känna sig slampiga? (Okej, det här var inte poängen med det här inlägget, men om du tycker det är intressant så läs gärna Johanna Sjödins inlägg ”Passivitet som självbevarelsedrift!” om kvinnors och mäns inställning till sex)

Åter till den röda tråden, artikeln i Corren. Det jag reagerade mest på i hela artikeln och som gjorde mig ortentligt upprörd var följande rader:

”Skolan bör dock bara åläggas att sprida sådana normer och värderingar som majoriteten är överens om är moraliskt överlägsna, till exempel alla människors lika värde eller att demokrati är bättre än diktatur. I dag finns i Sverige ingen sådan ”konsensusnorm” kring sexualitet.”

I grunden tycker jag inte att skolan ska försöka inpränta värderingar i eleverna överhuvudtaget, men artikelförfattaren tycker uppenbarligen att det är okej att pränta in normer i dem? Hur ska vi nu förändra världen? Eller tycker författaren redan att världen är perfekt? När det kommer till idéer så ska skolan ge flera olika synsätt på det hela, för att låta eleverna själva ta ställning. En samhällskunskapslärare som bara prisade Miljöpartiet skulle vara ganska dålig, eftersom hen borde ge en objektiv bild av alla stora partier. En religionslärare som spenderade hela Religion A med att låta eleverna meditera buddhistiskt skulle inte heller vara speciellt bra på sitt jobb. Att integrera sex och samlevnad i samhällskunskapen är en mycket god idé, eftersom sex inte bara handlar om att skaffa barn och undvika könssjukdomar (vilket trots allt ofta fokusen ligger på i biologin). Sex har stora betydelser för relationer och därmed även samhället i stort.

Om man skulle börja undervisa normens sex och samlevnad i samhällskunskapen tror jag att det skulle bli ganska jobbigt för alla elever som bara fick höra vad normföräldern tycker; vänta med sex tills du är mentalt mogen (läs: vilket ingen vuxen tycker du är förens du fyllt åtminstone 20), ha bara sex med någon du älskar (för man kan inte tala om vad man gillar för andra människor, det är ju pinsamt!), flickor ha inte som mål att ha sex med många män (och om du råkar ha sex med många, visa det inte utåt!). Det skulle förstärka normen och göra annorlunda personer mindre accepterade av massan.

Att diskutera sex och samlevnad i samhällskunskapen skulle däremot öppna många fler portar för eleverna. Där de kan få lära sig med om olika sexuella livsstilar som inte ges något utrymme i dagens undervisning, exempelvis polyamori. Alla är så inbitna på att man ska vara tillsammans med en partner av motsatt kön, och även om homosexualitet är accepterat så är det inte förväntat. Och frågor som ”Har du pojkvän?” som en undran om det är okej att stöta på dig kommer aldrig upphöra innan folk inser att det finns folk som kan ha ha en partner som är okej med att man har sex med andra.

Vad jag vill säga till artikelförfattaren är följande: När man ändrade normen från att vara emot homosexualitet till för homosexualitet, så utgick man inte från en redan etablerad norm. Man utgick från att krossa en etablerad norm. Idag så skulle vi säga att den gamla normen om homosexualitet är felaktig, men i den tiden så kändes den naturlig och rätt för många, annars hade den ju inte varit norm. Det är mycket idag som kan kännas naturligt och rätt, men jag lovar dig, om vi öppnar oss för mer diskussioner om och utveckling av vår sexualitet så kommer vi passera flera av dagens normer som idiotiska om 10 år.

För samhället kommer alltid att behöva förändras, och det finns inte ett ändligt antal uppfinningar.

Happily ever after

På Expressen skriver Katrin Zytomierska debattinlägget Vi är inte skapta för äktenskapet. Det är väldigt intressant läsning eftersom att hon påstår sig ha så mycket erfarenhet av livet. Jag påstår inte att jag har mer erfarenhet, tvärtom. Hon är betydligt äldre än mig och har haft ett längre förhållande än mig, men jag vill ändå säga att det hon säger är fel.

Zytomierska påstår i sin artikel att det inte finns någon kärlek som räcker livet ut, det kommer inte hålla så länge. Hon påstår att förr eller senare kommer lågan att slockna. Tyvärr måste jag säga att jag tror mer på Tjom, som varit gift i 25 år och fortfarande är kär, än nyseparerade Zytomierska som är 31år och var tillsammans med sin pojkvän i 6år. Det känns för det första konstigt att lyssna på råd om ”happily ever after” från någon som just har gjort slut med sin pojkvän. Det känns som att man just då inte har en så objektiv syn på det hela som man skulle kunna ha.

Elden kommer att minska. Det kan ta sex år. Det kan ta 15 år. Det kan även ta ett år. Men den kommer att avta och då ska man inte kämpa febrilt med att blåsa i gång den igen. Man tar en bunke vatten och släcker den.

Det här tycker jag kommer från en person som inte orkar eller bryr sig tillräckligt mycket för att hålla igång glöden. För visst ska man kämpa! Då måste båda också vilja göra det, annars är det meningslöst. Grejen är ju inte att man ska börja kämpa när det håller på att slockna, jag tror att man ska börja kämpa redan när man bestämmer sig för att satsa på ett förhållande.

I övrigt tycker jag att hon lägger allt för stor tyngd på sex i sin artikel. Självklart är sex en viktig komponent i förhållandet och fungerar det inte så blir det jobbigare, men det är absolut inte allt. Det finns andra saker som också är viktiga i förhållandet, som kommunikation, tillit, kärlek och närhet (både fysisk och psykisk).

Vad ska man göra egentligen för att få i gång sexet efter att ha legat i samma ställning i fem år och efter att man pillat på samma sätt?

Kommunikation? Om man börjar tycka att det är tråkigt, om man vill försöka komma på någonting nytt – säg det! Det gäller väl det mesta i ett förhållande. Om man säger vad man vill och vad man känner så är det större sannolikhet att det kan ändras. Det är ju fruktansvärt svårt för ens partner att gissa vad man tycker och tänker. Så om man nu kommunicerar och berättar vad man tycker är bra och dålig så kan man arbeta för att det ska bli som man vill.

Ett annat problem är att man alltid kommer till en punkt där man tar varandra för givet. Det är livsfarligt. ”Ash! Han finns ju där ändå”, tänker man. Det får man aldrig tänka. Då är det slut.

Detta stämmer säkert. Så länge man älskar och uppskattar personen man är tillsammans med och visar det tror jag att man kan klara sig förbi det där. Jag tycker idén med att ta personer för givet är ganska läskigt. Jag säger inte att jag inte har gjort det, för absolut har jag tagit mina föräldrar för givet och att de alltid kommer älska mig. Sedan inser man att även om de faktiskt finns där jämt så blir allt annat så mycket trevligare om man är snäll, hjälper till och visar kärlek tillbaka.

För övrigt så är Zytomierska inkosekvent, mer eller mindre. ”Man får aldrig sluta kämpa” skriver hon i motsägelse till resten av artikeln, men gör direkt en vändning och fortsätter med ”Fast det är ju precis det man får”. Detta kanske skulle varit en snygg vändning i ett tal mer rätt röstlägen, men i en text känns det mest förvirrade… lite som ”Oj jaha, har hon ett nytt budskap nu?” och sen hade hon inte det ser man några meningar efteråt. Jag blev i alla fall förvirrad.

Nu tänker jag avsluta med att säga att jag inte på något sätt påstår att det jag har sagt gäller för alla människor. Varje människa vet bäst sina egna förutsättningar för att lyckas med förhållande och liknande. Det var en av de sakerna jag störde mig allra mest på i Zytomierskas debattartikel – hon får det att låta som om alla bör dra den här slutsatsen i livet. Hade hon skrivit bara om sig själv hade jag inte brytt mig så mycket, det är hennes verklighet. Nu tycker hon tyvärr att alla bör tänka som hon. Bara för att hon inte orkar kämpa betyder inte det att jag inte tänker göra det. Ser hon det som att jag kommer gå i ett förhållande på sparlåga så får hon gärna göra det, men jag är övertygad om att man kan leva happily ever after.