Etikettarkiv: präst-Camilla

Liten uppdatering

Jag skriver inte så mycket här just nu. Det beror nog mest på att jag känner mig helt uttömd i hjärnan för det mesta. Jag kommer tillbaka från universitetet och skulle lika gärna ha kunnat lämna kvar hjärnan i C-huset. När jag ska bilda meningar på kinesiska kommer inte längre nya spännande meningar upp som det var i början. Nej, det är fortfarande samma gamla meningar som för 2,5 månad sen. Vi lär oss hela tiden nya häftiga ord och ny spännande grammatik, men på nåt sätt känns det konstigt att tillämpa dem och mycket mer logiskt att berätta hur många personer det finns i min familj.

Idag lärde vi oss att grammatiken ”Om … så …”, t.ex. 老师要是来这儿我就想见她, om läraren kommer hit så vill jag träffa henne. Nu var jag jätteduktig och kom på en mening helt själv. Vänta bara några minuter så kommer Gunnar att ha kommenterat att meningen är helt fel.

Imorgon är jag ledig, men jag måste ändå göra en massa saker. Bland annat ska jag plugga glosor och lära i Introduction to Japanese Politics. Ikväll ska jag försöka göra översättningsmeningarna till översättningslektionen som vi har på fredag.

Det är dock många trevliga saker att se fram emot (förutom att tentorna (i översättningskursen och baskursen) närmar sig (vilket dock inte är så trevligt)). Nu på lördag så är det KM med dansen och jag och Adam ska tävla i nybörjar Boogie Woogie. Nästa vecka, den 4:e, släpps Tales of Beedle the Bard. Dock blir det nog inte tid för att köa i Stockholm för min del, det skulle vara kul, men jag orkar nog inte flänga upp och ner. På fredag nästa vecka så är det laserdome med faddrarna (ungdomsgruppen?) i kyrkan följt av mingel hos Camilla och mat på Ming Palace. Det sistnämnda är mest lockande för min del. Och sist, men inte minst, någon gång nästa helg så kommer Gunnar tillbaka från Cambridge!

(Edit: Nu har Gunnar rättat och jag har bytt plats på 我 och 就 samt bytt ut 看 mot 见)

Döden

Idag på konfirmationen hade vi Döden som tema. Det var ett ganska tungt ämne. Dessutom var jag ända närvarande ledaren (förutom de ”vuxna” ledarna, Camilla och Lisa), det kom inga faddrar heller. Vi hade lite frågor kring döden och diskuterade vad vi trodde, tänkte och kände om det (jag hade en egen grupp som vår präst Camilla var med lite i i början). Några konfirmander började gråta då de mindes anhöriga som hade dött. Jag vet att det är nyttigt att gråta och att man mår bättre sen, men jag vet inte hur jag ska agera i situationen. Om det är en vän till mig är det inte lika svårt, men konfirmanderna känner jag inte så bra än.

Det är underligt att man vändigt sällan pratar om döden. Den enda (som jag kan komma på) officiella platsen man pratar om det på är kyrkan. Varför? Alla kommer vi någon gång att drabbas av det, då kanske det kan vara bra att reflektera över det hela. Visst är man rädd för döden, det tror jag de flesta är (oavsett om det är att dö själv eller att anhöriga ska dö), men jag tror att man mår bra av att prata om det och reflektera kring det. Visst grät flera komfirmander idag, men det var inte så att de mådde sämre när de gick hem än när de kom. Sorgen finns ju där ändå, man tänker inte på den ibland. När konfirmanderna gick hem sen var alla relativt glada. Jag vet i alla fall att jag mår bättre av att gråta när det gör ont (även när det inte gäller sorg).

Innan konfirmanderna gick hem fick de, om de ville, tända ett ljus för en nära anhörig som var död eller någon som hade det svårt. Ljuset i förgrunden på bilden är mitt ljus.