Etikettarkiv: minnen

Längtan efter andra platser

Ni vet de där stunderna när man går ut någonstans och känner doften av en plats som är allt annat än där du är, eller äter någonting och det plötsligt smakar som den där glassen som var en favorit när man var tio. Ibland har jag några sådana tillfällen här. De flesta doftminnen jag någonsin har är till Avanäs, men eftersom Peking stinker och är allt annat än en norrländsk liten by vid Vindelälven så är det väldigt sällan jag har sådana minnen här. Det har hänt några enstaka gånger …

Idag hade jag istället ett smakminne. Jag köpte bubbelte, eller mjölkte, eller vad man nu vill kalla det. Det är mer eller mindre som en smaksatt mjölkdrink med te i, eller kanske som te med mjölk som är smaksatt med någonting… i vilken ordning det nu ska vara i. Jag tog chokladsmak på mitt, och efter en två-tre sipp så kunde jag identifiera den mycket bekanta smaken till en plats. Taizé.

Här kommer det lustiga, och något som antagligen bara folk som har varit i Taizé kommer kunna hänga med på. Tänk er Taizé-teet. Sedan, tänk er Taizé-oboyen. Tänk er att ni blandar dessa två drycker i en kopp och serverar kallt med sugrör. Där har ni vad jag drack. Först smakade det Taizé-oboy och eftersmaken var Taizé-te. Det var ingen god kombination dessvärre och jag lät Chris dricka upp hälften, men associationen var trevlig och viss typ av Taizélängtan satte sig i mig. Hösten 2013, då kanske jag kan komma tillbaka.

Längtan och nostalgi med Westlife

Jag sitter och lyssnar på gamla Westlifelåtar och jag vet inte vad som får mig att längta som en galning efter någonting. Antingen är det minnena från promenaden som jag gick med Ingrid i Vallaområdet för säkert två och ett halvt år sen. Eller så är det framtiden.

I wanna grow old with you
I wanna die lying in your arms

När jag gick på promenad med Ingrid så sjöng jag massa Westlifelåtar för henne. Jag var inne i en period med sådana typer av kärlekslåtar. Hon tyckte om dem och lånade skivan av mig senare minns jag. Jag vet att jag sjöng ”I wanna grow old with you” och ”Evergreen”.

Eller så är det saknad och längtan efter alltihop. Tiden som var då. Ingrid. Gunnar. Framtiden.

Tänk vad mycket känslor en låt kan uppväcka.

Katedral vs Ånestad

Igår gick jag till Katedral och bara satt där i en halvtimme i väntan på att biografen skulle öppna så jag kunde hämta ut mina bokade biljetter. Vilken ångest som kom över mig när jag satt där. Jag kände mig meningslös och som jag inte har åstakommit något i mitt liv sen jag slutade på Katedral. För nästan exakt ett år sedan så hade jag och Armand skrivit klart en roman (vårt projektarbete), och nu känns det inte som jag har gjort någonting konkret sen dess. Pluggat in några hundra tecken, men so what? Det känns inte tillräckligt konkret. Jag hade svårt för att låta bli att bara gråta. Jag får inte komma tillbaka där. Allting är jobbigt nu, jag vill ha mer fritid och roligare arbetsuppgifter. Allt det hade jag på Katedral och jag vill ha det tillbaka. Jag vill ha tillbaka min Fysiklärare, Victoria Rindö (spansklärare), Dennis (svenskengelsklärare) och alla andra. Sedan skulle det inte skada med att få tillbaka alla kompisar dit också. Jag kände mig så malplacerad när jag var där idag igen. Folk mer eller mindre brottades i korridoren, ettorna var jättesmå och kafedral var helt förändrat. Jag frågade mig själv varför jag går tillbaka till Katedral när jag bara påminns om allt som jag saknar, men det fanns inget bra svar på det. Katedral var mitt hem under tre år, och jag vill inte bara släppa det utan vidare. Jag undrade när jag kommer släppa Katedral och sluta gå dit… jag vet inte alls, men någon dag kommer det hända.

Jag har alltid varit avundsjuk på Gunnar. När han skulle åka till Cambridge gick han och sa hejdå till sina lärare på Katedral och även sina lärare från högstadiet på Folkunga. Det känns som att hans högstadietid ligger närmare i tid än min. Kanske för att jag försökt förtränga min, kanske för att jag önskade att jag hade gått på Folkunga istället för på Ånestad. Jag har funderat på att någon gång gå tillbaka och besöka Ånestadsskolan, men varje tanke på det fylls av ångest. Det är inte den saknadsångest som jag får när jag är på Katedral… det är mer obehag och en känsla av instängdhet. Ånestad måste ha varit ett helvete. Jag vet personal som jag skulle vilja träffa, min gamla engelsklärare bland annat. Även kuratorn, en av mina mentorer och hemkunskapsläraren. Dock är det inte tillräckligt värt att återvända till Ånestad för att säga hej till dem, skolan får mig att må för dåligt. Jag gick förbi utanför skolområdet där av någon anledning en gång under trean… jag hade lust att bara springa därifrån så snabbt jag kunde och aldrig mer se det. Varje tanke på att sätta foten där igen är plågande och jag undrar varför jag ens tvingar mig att tänka på det…

När jag tänker efter. Jag sitter hellre på Katedral mitt i en korridor, gråter och har ångest än att föreslå för mig själv på att besöka Ånestad. Jag kan inte komma på ett endra riktigt bra minne som jag hade innanför skolväggarna på Ånestad. Även om det självklart fanns bra stunder så minns jag inget speciellt ögonblick, jag har massor utav positiva ögonblick från Katedral. Av de få specifika ögonblick från Ånestad som jag minns så är en majoritet av de jag kan komma på nu negativa.

Allt som finns nu fanns då

Jag kommer lägga upp min senaste Harry Potter-fanfiction på den här bloggen eftersom det finns delar som jag inte kan lägga upp på fenixforum då de är allt för grova. För att inte göra folk förvirrade lägger jag upp hela på bloggen också.

Allt som finns nu fanns då
Startad: 2005 (men nedlagd tills nu)
Huvudpersoner: 18 olika, ni kommer märka vilka.
Tidsperiod: rör sig inom två perioder, 1976 och 1996 (marodörernas vs trions 6:e år). Utspelar sig alltså efter Fenixorden.
Parings: Slash, femmeslash och heteropar förekommer, mer får ni inte veta.
Rating: R (15-årsgräns) på flera delar, kan vara ännu högre rating ibland. Det är dessa delar som inte passar på fenixforum.
Övrigt: I början hade jag hjälp av min kompis Sara att skriva den, Sara har skrivit allt som står efter en parantes med hennes namn fram tills det att annat anges i kapitlet. Allt annat har jag skrivit. Jag uppskattar långa kommentarer.

Prolog

Läs mer

Hogwarts.nu lägger ner

Jag är så sjukt nära att börja gråta. Hoggy lägger ner och allt som betydde så mycket för mig kommer att försvinna. BananKajal skrev också ett jättefint inlägg i Korridoren.

Fiction… Kommer ni ihåg?
BananKajal
Datum: 4/11 01:28
Någon här som är kvar från den ”gamla” fiction-tiden? Typ två år sen eller nåt? Jag var väldigt aktiv där då med Rawien Ravenclaw.. Jag kommer främst ihåg från den tiden Kaitie Bell, missmonroe och någon till jag inte kommer ihåg namnet på som ingick i deras trio. Det var liksom, stjärnorna i fiction då. Och Rabastan Lestrange kommer jag ihåg för Like Dolphins Can Swim.. :’) Som jag turligt nog har kvar på min dator. <3
Sen givetvis min egna fic. Vad var det den hette nu igen.. Handlade i varje fall om Draco och Harrys barn, Lucilla och Charlie.. xD
Hm just ja, Miss Vasques (förlåt om det är nåt stavfel..) var ganska aktiv här då, eller har jag fel? Samma med Lilyan Lily. :’)

Vad är det ni kommer ihåg mest ifrån fictionforumet?

Hon omnämnde mig som en stjärna, och det känns. Jag kan inte förstå att folk kommer att minnas mig. Jag har gjort mig själv känd och de kommer att minnas HOT och KÅT för deras förkortningar och att de ännu inte lyckats lista ut vad KÅT är. De kommer minnas mig, och jag känner mig som världens lyckligaste människa.

Linnsson
jag minns självklart den trion med missmonroe, kaitie bell och wolfana vare va?
och hela den datan sätter fyr-grejen.
åsså när de där pinglorna, typ powerpuffpinglorna eller vad de kallade sig härjade runt där och snacka om förtryck mot knappnålar och allt möjligt. Det var väl typ en kupp mot prefekternas stränga regler med svordomar mm.

Det där var på den tiden jag var aktiv i fictionforumet. jag älskar den tiden <3

So do I. Det var fantastiskt. Jag minns då jag, Hanna och Rannva började skriva Kära Dagbock. Det var en fantastisk tid, vi var berömda och älskade och vi skrev av hjärtans lust. Sen hände något… Jag har mina teorier:

Kaitie Bell
prefekterna bestämde sig för att förtydliga alla regler och förvandla våra bonusar till censur och nollningar.

Hogwarts.nu always in my heart