Etikettarkiv: lycka

The Future is a Wave!

För ni som har missat vad framtiden i datorvärlden är bör genast bege sig till Google Wave. Jag vet att presentationsfilmen är 1h 20min lång, men jag satt fängslad i princip hela tiden. Jag var otroligt fascinerad utav allt vad Wave innebär. 

Wave kan användas på massor med olika sätt. Det är som mail eller chat där du kan skicka meddelanden eller konversera i realtid (man kan t.o.m. läsa det den andre skriver samtidigt som han skriver det!), men också som en wiki där man kan ha ett dokument som alla som är inbjudna till waven kan redigera. Man kan också påbörja en konversation om olika delar i dokumentet och den konversationen hamnar under det stycke du vill kommentera. Man kan också editera ett dokument samtidigt och då även se vad de andra skriver samtidigt som man själv skriver. Det är enkelt att publicera foton i en wave tillsammans. Blir det rörigt om vad som har hänt när så kan man dessutom mha playback se vad som har hänt i vilken ordning. Med verktyget bloggy, som är kompatibelt med blogger (antar jag), så får man en wave innuti sitt blogginlägg där folk kan svara på waven och allt möjligt. Det går att skicka privata meddelanden innuti en wave också till bara en eller några personer som är med i waven. 

Det är så coolt att jag inte är helt säker på om det är sant än. Att lägga wavear i mappar går också, man kan även ge den taggar som alla som är delaktiva i waven kan se. Google Wave ska bli tillgängligt någon gång framöver i år. Jag ser verkligen fram emot det.

Troligt är att det dessutom ganska snabbt är kompatibelt med facebook, wordpress och andra populära verktyg på internet. De har redan gjort det kompatibelt med twitter (som jag inte använder). Jag kan dock också tänka mig att det snabbt kommer ersätta (eller, om inte fullt ut, åtminstone komplettera) användningen av facebook, msn och mail. 

Nästan som förr

Det mysigaste och trevligaste jag har gjort på länge var när jag i fredags tillsammans med Adam och Armand gick för att se Änglar och demoner på bio. Filmen var förövrigt mycket bra även om vissa mer eller mindre viktiga detaljer hade ändrats eller saknades. Efter det tänkte vi gå och äta, men alla hade klämt i sig så mycket popcorn/snacks under bion att ingen var hungrig. Vi gick några varv på stan tills vi insåg att allt höll på och stänga sin servering och öppna barerna. Vi satte oss på Burger King och åt. Jag testade något nytt: En BBQ-macka vilken var mycket god, dock orkade jag inte allt. Vi promenerade och satte oss ett tag på LiU där vi planerade kommande event och pratade annat skräp. Sedan fortsatte vi hem till Adam för att sova. Armand somnade först och jag och Adam låg och pratade hela natten. Det var nästan som förr. Jag var så lycklig.

Dröm: Magiska stenar i apoteketpåse

Drömmar i mars från dlogg.se!

30/1 Griffeltavlan Victoria
23/3 Apoteketpåsens mystiska försvinnande

17/3 Magi och Friends
8/3 Jagad av Snape på Kolmården
7/3 Bortglömda purjolökar
6/3 Expecto Patronum – Klädbad!
4/3 Flytta ihop
2/3 ABBA och äktenskapsproblemet

Läs mer

Happily ever after

På Expressen skriver Katrin Zytomierska debattinlägget Vi är inte skapta för äktenskapet. Det är väldigt intressant läsning eftersom att hon påstår sig ha så mycket erfarenhet av livet. Jag påstår inte att jag har mer erfarenhet, tvärtom. Hon är betydligt äldre än mig och har haft ett längre förhållande än mig, men jag vill ändå säga att det hon säger är fel.

Zytomierska påstår i sin artikel att det inte finns någon kärlek som räcker livet ut, det kommer inte hålla så länge. Hon påstår att förr eller senare kommer lågan att slockna. Tyvärr måste jag säga att jag tror mer på Tjom, som varit gift i 25 år och fortfarande är kär, än nyseparerade Zytomierska som är 31år och var tillsammans med sin pojkvän i 6år. Det känns för det första konstigt att lyssna på råd om ”happily ever after” från någon som just har gjort slut med sin pojkvän. Det känns som att man just då inte har en så objektiv syn på det hela som man skulle kunna ha.

Elden kommer att minska. Det kan ta sex år. Det kan ta 15 år. Det kan även ta ett år. Men den kommer att avta och då ska man inte kämpa febrilt med att blåsa i gång den igen. Man tar en bunke vatten och släcker den.

Det här tycker jag kommer från en person som inte orkar eller bryr sig tillräckligt mycket för att hålla igång glöden. För visst ska man kämpa! Då måste båda också vilja göra det, annars är det meningslöst. Grejen är ju inte att man ska börja kämpa när det håller på att slockna, jag tror att man ska börja kämpa redan när man bestämmer sig för att satsa på ett förhållande.

I övrigt tycker jag att hon lägger allt för stor tyngd på sex i sin artikel. Självklart är sex en viktig komponent i förhållandet och fungerar det inte så blir det jobbigare, men det är absolut inte allt. Det finns andra saker som också är viktiga i förhållandet, som kommunikation, tillit, kärlek och närhet (både fysisk och psykisk).

Vad ska man göra egentligen för att få i gång sexet efter att ha legat i samma ställning i fem år och efter att man pillat på samma sätt?

Kommunikation? Om man börjar tycka att det är tråkigt, om man vill försöka komma på någonting nytt – säg det! Det gäller väl det mesta i ett förhållande. Om man säger vad man vill och vad man känner så är det större sannolikhet att det kan ändras. Det är ju fruktansvärt svårt för ens partner att gissa vad man tycker och tänker. Så om man nu kommunicerar och berättar vad man tycker är bra och dålig så kan man arbeta för att det ska bli som man vill.

Ett annat problem är att man alltid kommer till en punkt där man tar varandra för givet. Det är livsfarligt. ”Ash! Han finns ju där ändå”, tänker man. Det får man aldrig tänka. Då är det slut.

Detta stämmer säkert. Så länge man älskar och uppskattar personen man är tillsammans med och visar det tror jag att man kan klara sig förbi det där. Jag tycker idén med att ta personer för givet är ganska läskigt. Jag säger inte att jag inte har gjort det, för absolut har jag tagit mina föräldrar för givet och att de alltid kommer älska mig. Sedan inser man att även om de faktiskt finns där jämt så blir allt annat så mycket trevligare om man är snäll, hjälper till och visar kärlek tillbaka.

För övrigt så är Zytomierska inkosekvent, mer eller mindre. ”Man får aldrig sluta kämpa” skriver hon i motsägelse till resten av artikeln, men gör direkt en vändning och fortsätter med ”Fast det är ju precis det man får”. Detta kanske skulle varit en snygg vändning i ett tal mer rätt röstlägen, men i en text känns det mest förvirrade… lite som ”Oj jaha, har hon ett nytt budskap nu?” och sen hade hon inte det ser man några meningar efteråt. Jag blev i alla fall förvirrad.

Nu tänker jag avsluta med att säga att jag inte på något sätt påstår att det jag har sagt gäller för alla människor. Varje människa vet bäst sina egna förutsättningar för att lyckas med förhållande och liknande. Det var en av de sakerna jag störde mig allra mest på i Zytomierskas debattartikel – hon får det att låta som om alla bör dra den här slutsatsen i livet. Hade hon skrivit bara om sig själv hade jag inte brytt mig så mycket, det är hennes verklighet. Nu tycker hon tyvärr att alla bör tänka som hon. Bara för att hon inte orkar kämpa betyder inte det att jag inte tänker göra det. Ser hon det som att jag kommer gå i ett förhållande på sparlåga så får hon gärna göra det, men jag är övertygad om att man kan leva happily ever after.

Det som har varit är inte nu

Jag slutade klockan 12 idag, sedan hade jag dans vid 18. Jag orkade inte åka hem emellan och efter att jag hade ätit min lunch och skrivit in min dröm på dlogg så åkte jag till Katedral. Där satte jag mig i tysta läsesalen för att läsa några sidor historia. Jag fick en hel del läst även om jag vilade ögonen någon gång emellanåt. En gång lämnade jag salen för att se om jag kunde hitta Ruben, men ingen Ruben kom ut ur salen där han borde ha haft lektion. Sedan återvände jag till läsesalen.

När jag kom in i tysta läsesalen första gången var den i stort sett full, när jag nästan tre timmar senare lämnade den var den tom. Då var klockan närmare halv fem. Jag satte mig vid en bänk där jag tidigare hade haft mitt skåp. Spelade lite spel på min handdator en stund. Funderade ett tag och kom bara fram till ledsna saker som fick mig att gråta. Mina tre år på katedralskolan var de bästa i mitt liv och nu är de över. Jag kan inte sitta på en bänk och förvänta mig att Ingrid och Michan kommer förbi efter ett tråkigt prov i något tråkigt samämne, eller att Julls kommer skuttande genom korridoren. Inte heller kan jag sätta mig utanför en sal och vänta på att Gunnar snart ska sluta sin svensklektion som han har där inne. Det finns inte längre kvar och jag kan inte spola tillbaka tiden. Om jag ska vänta på Gunnar måste jag sitta mer än två månader på Skavsta – ingen bra idé. All den lyckliga tid som jag har haft slinker nu mellan fingrarna på mig och börjar sakta blekna bort från fotografiet som är min verklighet. Jag kan likagärna gå högstadiet en gång till. Fast då visste jag inte hur lycklig man kunde vara…

Självförtroende ≠ Modefixering

Okej, nu ska vi ta en djupare blick i den artikel jag tipsade om inatt: Tjejer gör något vettigt istället.

Förutom att jag skarpt ogillade rubriken så var artikeln mycket bra. Om man nu skulle kalla det för artikel, det känns mer som en text sprängd med kritik mot modebloggarna. Främst rör detta Blondinbella. För er som inte vet har Blondinbella blivit anmäld för att i sin blogg ha tipsat om produkter som hon har fått betalt att tipsa om från företagen. Hon har inte sagt till sina läsare att hon är sponsrad av dem. Vi har alltså ingen aning om Blondinbella överhuvudtaget hade testat dessa produkter innan hon tipsade om dem, eller hade några andra referenser på att produkten skulle vara bra.

Artikeln tar upp kritik emot modebloggarna och säger att de hetsar unga tjejer till att tro att lycka finns i smink och svindyra modemärken. Detta håller jag hlt med om. Vad tänker en osäker tjej i fjortonårsåldern då hon läser på Blondinbellas blogg att märkeskläder är allt man behöver. Snyggt smink går att dölja ens fula ansikte. Inga problem, vi skapar lycka med materialismen! Jag tror att vi har missförstått livets mening här. För det första kommer det här inte trösta fjortonåringen om hon inte har råd att köpa den snyggaste modeväskan eller de nya jeansen för 3000kr. Hon kommer bara bli mer ledsen över att hon aldrig kan bli som alla andra. Detta stärker inte flickans självförtroende.

Blondinbella ska enligt artikeln ha sagt: ”Jag vill få upp tjejers dåliga självförtroende och självkänsla”.
Precis som författaren till artikeln tycker jag att det här är en fin vision, och precis som honom undrar jag hur hon ska lyckas med det genom att öka konsumtionspressen på dem. Tvinga unga tjejer att ta sms-lån för att få råd med en ny snygg väska är ett exempel som författaren till artikeln anger. Detta är skrämmande. Jag förstår inte varför världen ska vara så modefixerad hela tiden. Jag kan förstå att det kan vara trevligt med något snyggt plagg eller lite smink även om jag själv inte är speciellt intresserad av det, men man ska inte låta sitt liv kretsa kring det. Jag tror ingen kan få total lycka av materiella ting. Tjejer snälla var er själva, ni behöver inte gömma er bakom en massa saker för att dölja någonting. Ni som tycker att det är så himla kul med mode, hetsa inte folk att tro att det är det bästa!

Grattis på födelsedagen och till körkortet!

Igår hade jag uppkörning och jag fick körkort! Det känns jättehärligt att ha klarat det, även om inte hela uppkörningen var perfekt så dömde han på helheten och tyckte att jag klarade av flera svåra situationer mycket bra. Det var i alla fall vad han sa till HA. Han berömde mig också då jag gjorde en vänstersväng vid lilla Konsum där jag var tvungen att sammarbeta med mötande trafik som skulle rakt fram, mötande trafik som skulle svänga till sitt vänster och även fotgängare på övergångsstället. Då blev jag lite stolt. Kändes verkligen jätteskönt när han kryssade i JA på lappen och sa att nu hade jag körkort. Gunnar var också jättgullig. Han stod och väntade på mig vid vägverket när jag kom in med HA innan uppkörningen. Underbart, underbart.

Efter uppkörningen åkte jag med pappa hem för att sedan ta bilen tillbka in i stan så att jag och Gunnar kunde köra till McDonalds Drive-in i Tornby och köpa två Happy Meal samt två små chickenburgare. Dessa åt vi sedan på Ljunkans parkering innan balträningen. Sedan dansade vi lite vals och jag fick massor av kramar och grattis från alla de jag berättade för att jag hade tagit körkort. Efter balträningen åkte jag direkt till buggen där jag uppenbarligenråkade på igång parkeringsljuset eftersom bilen stod och lös hela tiden jag dansade. Ingen skada skedd dock, utan jag rullade efter buggen hem till Gunnar som hoppade in i bilen och vi fortsatte hem till mig.

Väl hemma drack vi lite te, sedan gick vi och la oss mer eller mindre. Vi ställde klockan på 03:50 för att kunna se månförmörkelsen. Vi kollade på filmen Nine Months, med bland andra Hugh Grant och Robin Williams i rollerna. Sedan sov vi, och vi gick upp klockan fyra för att se månförmärkelsen, men vi såg inte ens en antydan till en måne någonstans på himmelen. Det var inte så kul dock.

Klockan tio på förmiddagen kom familjen in och sjöng för mig, etersom jag fyler nitton (helvete vad gammal jag är! >_<). Jag fick en massa presenter, men speciellt fick jag choklad, så jag kommer dö av åderförkalkning eller nåt åt det hållet. Av Gunnar fick jag en ask Noblesse mint, två askar Mikado, en ask Aladdin-hjärtan, kristyr och glasyr, rosa och blått papper samt hjärtformade minneslappshållare (och ni som undrar användes detta för pyssel). Av familjen fick jag en mobil (det är inget fel på min gamla, men min kamera och mp3-spelare är trasiga och då var det lite bekvämt med allt i ett), lite underkläder, en silversked och ett block med pennor (det sista från Ellinor). Av farmor fick jag 500kr och av Rune (som dock inte var här) duschkräm. Mormor gav mig två jackor (!), en till sommaren och en till våren, ett linne , en deodorant och en ask Noblesse orginal. Bengt, Sasha och kusinerna gav mig en chokladkaka och 250kr på Akademibokhandeln lagom till bokrean.

Det har varit en lyckad dag, och den blev inte sämre av att jag tog körkort igår. Nu ska jag gå och lägga mig tror jag, för jag är mätt och trött och belåten.

Måste förstås även berätta om hur min dator krånglar, musen vägrar att fungera. Nu har jag dock ställt in så att jag kan köra med pilarna på siffertangeterna. Detta är förstås ett problem eftersom jag har en laptop och inte har den menyn. Istället måste jag sätta på Numlock och styra musen. Detta blir jobbigt när jag ska skriva eftersom sifffrorna sitter på vissa bokstäver och då måste jag stänga av numlock. Jag klarar mig tack och lov ganska bra med andra tangentkombinationer och försöker använda musfunktionen så lite som möjligt. God natt!

Min kasperteater och VH-E

Förra året vann jag VH-Es (Vitterhet och Härvt – Eranos) skrivtävling med min naturbeskrivning av en skogsglänta som ett levande väsen vi måste bevara ur miljöperspektiv, men också hur den är en lugnande plats för människan. Snart är det dags att lämna in för årets tävling. Sista inlämningsdag är i slutet av februari, jag ska självklart vara med om jag lyckas få ihop någonting. Vad jag vet VH-E är en urgammal förening på Katedralskolan som ägnar sig åt konstiga saker som ingen egentligen vet någonting om, det är väldigt hemligt.

Ikväll har jag suttit och kollat på en massa gamla grejer som jag har skrivit/ritat/sjungit. Det har varit jätteroligt, och det kommer sluta med att jag lägger ut texten ”Min kasperteater” här som jag skrev i samband med VH-E-tävlingen förra året.

___

Läs mer

Julklappsdikt

Detta var vad jag fick i julklapp:

Jag fick en bok om Harrii äventyr in latina
samt en massa kläder som var mycket fina
Noblesse choklad och ett usb-minne
även detta upplyfte mitt julesinne
Pirates 3 var också en klapp
och siffran 100 gånger 2 på lapp
Nåt annat som inslaget gick att hitta
Var en check för att på bio titta
På Singstar fick jag och mina systrar dela
En stund för skrikande sång kan aldrig fela
Denna kväll var lyckad och kul
Gott nytt år och God Jul!

Fridfull

I fredags var jag med Gunn, först gick vi på stan för att hitta en klänning till mig och jag pekade på eventuella julklappar han kunde köpa till mig. Klänningen jag hittade på Vero Moda var ganska enkel men jättefin. Jag ska försöka leta fram min vita sjal och ha till den på nyår och någon form av rött i håret. Sen gick vi hem till Gunn. Vi hade trevligt och myste och till kvällsmat åt vi pasta med bacon och ägg-nåntingintesåjättegott. Vi pratade en hel del och det var härligt (jag borde bygga på en min ordlista med adjektiv känner jag). I fredags spelade Gunn in när han åkte skridskor till deras film i klasskampen som jag inte är överförtjust i. Den blev jätterolig sen när vi åkte och klippte ihop den hos Lisa (en klasskamrat till Gunn), jag gillar fortfarande inte det att hela skolan ska se det… menmen, det är upp till Gunn att avgöra. 

Bappe (bildläraren): ”Oh! … Jag tycker det är så vackert när han är i sin flickväns hår.”     -.-

Even though I didn’t say what I wanted to say (because I was scared) I feel happy, and such a happiness then.Jag känner mig så lycklig, fridfull på nåt sätt.  Jag har tråkigt, visst, men ändå känns det som om jag bara skulle kunna ”fade away”… det känns så härligt inuti på nåt sätt. Allt känns bara perfekt, och jag kan inte beskriva hur, och knappt varför heller.