Återigen använder jag mig av mina karaktärer från Svenska Hogwarts för att fullborda ytterligare en skrivpuff. Det här är faktiskt riktigt roligt!
Skriv om att kliva över gränsen.
Hämnd är sällan en bra instinkt
Det är en eftermiddag i början av januari, Mathilda och Lucy Thomson befinner sig i Mathildas rum. Mathilda, den äldre av systrarna, är en vänlig, ärlig och ganska ambitiös flicka, medan lillasystern Lucy sällan drar sig för att använda diverse fula knep för att få som hon vill. Lucy hade gått till Mathildas rum för att låna någonting av systern, men ett krig hade istället brutit ut dem emellan. Senare skulle systrarna Thomson inte minnas vad som startade bråket, men som med så många andra bråk skulle man minnas slutet.
”Visst, för Chris är ju sååå cool”, säger Lucy sarkastiskt till sin storasyster. ”Kan inte förstå hur du kan hålla dig till skolans töntigaste kille.”
Chris är Mathildas pojkvän, och någonting hos den äldre flickan tänder till när hon hör systern håna honom. Den första instinkten när Mathilda blir sårad är att hon vill såra tillbaka, så att Lucy ska förstå att hur ont det gör.
”Jag ligger i alla fall inte runt med alla killar i skolan, som någon jävla slampa!”
Så fort orden har lämnat Mathildas mun ångrar hon sig. Det lät så mycket värre än det hade gjort i hennes huvud. Hon ser hur systerns ögon tåras långsamt.
”Lucy… jag menade inte”, börjar Mathilda, men Lucy vänder bort huvudet för att visa att hon inte vill höra.
Mathilda står handfallen på platsen och vet inte riktigt vad hon ska säga eller göra. Skuldkänslorna liksom väller upp inom henne och hon önskar att hon kunde spola tillbaka tiden och säga någonting annat istället. Som att Lucy var dålig på att laga mat eller så… Hon hör Lucy dra in ett självande andetag och vänder genast blicken emot systern. Lucy spänner ögonen i Mathilda, ögon som är glansiga av undantryckta tårar.
”Av alla människor…” börjar hon, men måste göra en paus för att inte börja gråta igen. ”Av alla människor så trodde jag att du var den som inte skulle döma mig.”
Med de orden sagda vänder Lucy på klacken och lämnar Mathildas rum. Mathilda visste att hon hade en sömnlös natt framför sig, full av skuldkänslor. En annan sak som var säker var att hon aldrig igen skulle kalla sin syster för slampa.
© Rävöra