Etikettarkiv: Linnéa

思念家人

Om någon skulle fråga mig, sådär generellt, hur ofta jag tänker på min familj och om jag saknar dem, så skulle jag tänka efter och svara att jag inte tänker på dem så jätteofta och även om jag saknar dem litegrand så klarar jag mig bra ändå. Det är vad jag skulle komma fram till och jag skulle inte ens vara medveten om att jag ljög. Jag tänker på min familj varje dag, men inte sådär plågsamt och smärtsamt som innan jag ska sova eller när jag känner mig ensam. Jag tänker på dem varje gång jag går ut och äter, speciellt på mina favoritrestauranger.

Jag kom på mig själv att det var precis det jag gjorde igår när jag åt min vanliga kycklingburgare med pommes på Fed Up. Jag kollar igenom vad för saker som finns på menyn, kollar vad jag skulle vilja att mina föräldrar och småsystrar testar på menyn. Just på Fed Up igår så tänkte jag på Linnéa och Ellinor, och vilka av grillspetten som jag skulle beställa in till dem. I köttväg äter de bara fisk och kyckling, så det skulle bli till att beställa in en bunt aubergine-spett, och sen funderade jag på huruvida de skulle våga sig på kycklinghjärtan eller inte, men jag tror i alla fall att Ellinor inte skulle klara av det.

En annan favoritrestaurang är ”The Red Place” som vi brukar kalla det. Där skulle jag tvångsmata familjen med spicy aubergine-vitlök-röra, friterad kyckling i sötsur sås, tomat och ägg-röra, shredded meat i pekingsås …

Saknar min familj gör jag nog. Speciellt när jag äter mat, eller gör andra sådana där grejer som bara får mig att tänka ”Det här ska jag visa pappa när han kommer hit!” eller ”Hit vill jag åka med mamma!” eller ”Linnéa skulle älska det här stället!” eller ”Oh, det här måste Ellis få se!”. De finns med mig överallt, och nog saknar jag dem alltid. Mer än vad jag själv tror.

Om pojkar, flickor & kläder som borde passa alla

För en dryg vecka sen bloggade Lady Dahmer om barnkläder, någonting som jag har stört mig mycket på de senaste åren trots att jag inte har barn. Det finns tre saker som stör mig mest:

1. Färgkodat för könen
2. Samma storlek är olika stor för tjejer och killar
3. Att det överhuvudtaget finns en tjej- och killavdelning

1. Flickor i ljusrosa och pojkar i mörkblått

Bland kommentarerna i Lady Dahmers blogg, skriver ”Karin 21 år”. Den här kommentaren och sätter fingret på det som får mig att vilja kräkas varje gång jag ser det:

Idag påväg till skolan såg jag en grupp dagisbarn, kanske tolv stycken med fröknar. Längst fram gick pojkarna, klädda helt i blå/svarta overaller och mössor. Bakom gick flickona i heltäckande rosa!! Blev helt ställd och bara stod o gapade. Ska det vara såhär??!

Jag kan minnas helt fel, men när jag var liten hade jag och alla mina kompisar overaller i diverse färger. Tror att min var gul, röd och grön. Jag kan gå med på att fler killar än tjejer hade mörkblå eller svarta overaller, men det var fortfarande inte den tydliga skillnaden med pojkar i svart och flickor i rosa som man ser idag.

Jag kan som sagt ha fel, min bild är ju minnen från en åttaårings ögon, en åttaåring som inte överhuvudtaget brydde sig om färgen på sin overall eller vilka kläder som mamma hade valt ut åt henne. Det faktum kvarstår att jag inte var något fan av rosa, och min mor klädde mig heller aldrig i rosa. Lillasyster däremot var en riktig ”prinsessflicka” och hade finklänningar, rosa kläder och halsband så ofta hon kunde, kläder som jag själv hatade.

Vi har ju båda samma föräldrar och fick mer eller mindre samma idéer inpräntade i oss. Vi blev fortfarande väldigt olika människor och gillade olika saker. Det viktigaste här tycker jag var att mamma respekterade att jag inte ville ha på mig rosa, medan min syster gärna fick ha det. Det som gör mig väldigt ledsen idag är att jag sällan ser barn klädda könsneutralt alls, eftersom det nästan strikt är blått och rosa överallt. Det här gäller inte bara kläder, utan leksaker också för den delen.

2. Killkläder är större än tjejkläder

Det här var ingenting jag visste någonting om innan jag läste Lady Dahmers inlägg, kanske eftersom jag inte har barn och heller då inte införskaffat barnkläder. Jag gör ett försök att streama PLUS intervju med lindex på svtplay där de tar upp just det här.

Måste ju säga att det är väldigt lustigt att pojkar och flickor ska ha olika stora kläder, när de har samma storlek. Storlekarna anges ju ändå i centilång, och då ska det ju bara vara längden som spelar roll. Speciellt då pojkars och flickors kroppar inte skiljer sig nämnvärt innan puberteten slår in. Skillnaden i storlekarna leder till två saker, (1) man måste köpa större storlekar för att flickkläderna ska passa och (2) flickor förväntas bära tajtare kläder och pojkar större. Att skillnaderna finns har ”blixa09″ en teori om (som hen kommenterar på Lady Dahmers blogg):

Om jag får göra ett tillägg så tror jag mer att det handlar om att förstärka de fysiska attribut vi tycker att män/kvinnor ska ha. Pojkar görs större, bredare och grovare med sina kläder medan flickors kläder framhäver den tunna fina lilla kroppen.

Är det här någonting vi vill mata våra barn med redan från prepubertal, spring-och-lek-ålder?

3. Varför har vi avdelningar för kön?

Som jag sa tidigare, det finns ingen nämnvärd skillnad mellan pojk- och flickkroppen innan puberteten. Något som jag är ganska säker togs upp i en ”Emma och Totte”-bok jag läste för någon av mina småsystrar för många år sedan (kan mycket väl ha varit ”Totte och Malin”).

Är det som ”blixa09″ kommenterar ovan, att vi (samhället) så desperat vill tilldela våra barn de könsattribut de tillhör. Är det så viktigt att visa omvärlden att vår dotter är en flicka och vår son är en pojke? Självklart finns det föräldrar som bryr sig och medvetet väljer könsneutrala kläder. Det finns säkert en hel bunt med föräldrar som inte bryr sig, och aldrig riktigt tänker att de går till pojkavdelningen med sin son. Problemet kommer när personalen i butiken medvetet påverkar att man valt ”fel kön” på kläderna, eller när folk i ens omgivning undrar varför man klätt sin dotter i en svart overall. Eller för den delen som ”Malin – Kalles mamma” kommenterade hos Lady Dahmer:

[…] men på ”killavdelningen” fanns det inte några roliga färger, bara grå, svart, mörkblå osv. Så jag kollade på ”Tjejavdelningen”. Där fanns det jättefina i regnbågens alla färger. […] Och när jag kommer till kassan frågar kassörskan om jag inte ska köpa ett matchande lila nagellack till linnet.

Det var också någon som skrev i kommentarerna att Lady Dahmer gör ett problem av ett ickeproblem. Om man vill ha tajtare kläder till sina söner är det ju bara att traska över till flickavdelningen, och visst skulle det kunna vara så enkelt. Det är bara svårt att bryta mönstret, att gå med sin dotter till pojkavdelningen. När jag var liten föll det aldrig min mor in att vi skulle gå och kolla kläder på killavdelningen till mig eller mina systrar (inte vad jag minns i alla fall). Inte för att min mamma brydde sig nämnvärt om att hålla oss till våra könsstereotyper, utan för att det bara blev så. Jag misstänker att hon aldrig gjorde något aktivt ställningstagande, utan att hon bara aldrig tänkte på det. När jag var liten så var det inte lika mycket rosa och puttenuttigt på flickavdelningen (på pojkavdelningen har jag ingen aning om hur det såg ut), så att jag behövde kläs i tajta och rosa kläder (som jag inte gillade) var inte ett problem då.

Det är ju precis lika enkelt att bara slå ihop flick- och pojkavdelningen till en barnavdelning, där man får handla precis hur man vill. Då fångar man också upp de föräldrar som är som min mamma som aldrig gick till avdelningen ”killar” i klädaffären för att hon hade tre döttrar och nog aldrig riktigt tänkte på att det fanns kläder för oss där med.

… och så tillsist

Jag förstår bara inte varför man måste dela in barn efter kön. Eller för den delen, varför dela in dem i grupper beroende på deras yttre attribut överhuvudtaget? Det leder bara till segregering och till tankar som ”vi och dem”.

Som sagt, jag har inga barn och har därför inte för vana att köpa barnkläder. Däremot, av vad jag har sett i butiker hemma, så verkar den affär med det mest könsneutrala utbudet vara Polarn o Pyret. Jag vet inte om de har någon pojk- och flickavdelning i butikerna, men online så har de inte det och alla kläder finns i glada färger. Jag tycker det är viktigt att vi lyfter fram fler klädkedjor som har ett könsneutralt utbud.

Dröm: Kaninpolare, arrangerade äktenskap och The Most Awesome People

Ibland är man ju lite dålig på att uppdatera vissa saker… både att skriva ner dem alls och förflytta de få som blir nerskrivna hit. Här är drömmar jag drömt februari-november, från dlogg.se.

19/2 Spamma Tims blogg
22/2 Att ha kaniner som vänner och att gå vilse
10/3 Mellanlandning i U-sala
14/3 Ilska, sexförväntningar och Tom Scavo
29/3 Erkänna sin prägling (Twilight)
30/3 Vampire in charge of food
8/5 Konfasånger utanför Ånestadsskolan
25/5 Vakna på fel plats med ~samma mål
27/8 The most awesome people
18/9 Utelåst
9/10 Tre mördare på flykt
15/11 Get back together och tågbiljetter
16/11 Dejtingförbud och arrangerade äktenskap
17/11 Happy Steak-Day To Me
18/11 Full på kyrklig bekostnad

Läs mer

Dröm: Besegra Voldemort i ett träsk

Drömmar från dlogg.se i Oktober och November.

4/10 Tröstaren, rökaren och dissen
6/10 Hur man besegrar Voldemort och träffar Anna i Taizé
19/10 Konstig hiss och HIV-spruta
Taizé/11 Ida i träsket
15/11 Nej, det är visst inte otrohet

Läs mer

Dröm: Julius Caesar eller Severus Snape?

Drömmar från dlogg.se i juli och augusti.
Ber om ursäkt för att många drömmar saknar åäö då de skrevs ner när jag var i Kina.

23/8 Tim blir pappa istället för civilingenjör
8/8 Annas bror, egyptenstaty och TMAT01
4/8 Svenska Hogwart
25/7 Misslyckad tvätt
21/7 Orkar inte mer
20/7 Ahlgrensbilar vill ha köttätande växter
19/7 Länge leve Caesar!
16/7 Solrosporr
15/7 Trehjulingens last
11/7 Familjebråk och Annas hemska parkering
9/7 Flygplansresa och bullallergi
6/7 Den tama vildkaninen
3/7 Min hemliga affär med professor Snape

Läs mer

Dröm: Monki och den ”sexige” professor Vellarvo

Drömmar från dlogg.se från juni.

27/6 Bilkrångel och underbara rumsgrannen Monki
24/6 Den sexige professor Vellarvo
17/6 Dokusåpor och sanningen om RYMDEN
13/6 Jagad av tigrar på exotisk ö – film eller verklighet?
9/6 Naken och påhoppad av Armand den elake och Sara den elake
8/6 ON eller OFF?
6/6 Dödsätare, mördare och muckning
3/6 Konstig konfirmandresa

Läs mer

Dröm: Snapes dotter på Svenska Hogwarts

Drömmar från dlogg.se i maj.

27/5 De vackraste båtarna har blåa segel
19/5 Gåta i utomhusrum
15/5 Morden i Midsomer och lektionsgivarrace
14/5 Syra i vattenkran uppmuntrar spansk släktforskning
11/5 Skype + SH = Lycka
9/5 Spanskprov, läppstift och riddarrustningar
8/5 Snapes lilla Elisabeth
6/5 Adam är inte mitt ex
5/5 Te under nageln
3/5 Bråk med lillasyster
1/5 Naken föreläsare ensam i aulan

Läs mer

Vegetarianens makt

Har du någon gång bjudit på middag och insett att du måste laga en extra rätt eftersom det dyker upp en vegetarian? Det har vi väl alla? Dessutom, om du gör olika ett stort bord med många alternativ bör det finnas flera vegetariska rätter eftersom vi ska respektera vegetarianens val att äta vegetariskt. Att vara vegetarian beror väldigt sällan på att man är allergisk mot kött, och det är inte allergiker jag syftar på när jag säker vegetarian utan de som har valt bort kött av andra anledningar.

Om man är tio personer som tillsammans ska tillaga mat är det inget problem att ta hänsyn till att en person inte gillar lök och likaså att en annan inte gillar kött. Däremot om du har en bjudning där du bjuder över tjugo personer så är det mer jobbigt att ta hänsyn till enskilda önskningar. Självklart tar man hänsyn till allergiker eftersom man inte vill att de ska må dåligt, men det är ofta svårt att ta hänsyn till vad folk tycker om eller inte. Ska du laga en rätt utan paprika och en annan utan lök bara för att du har gäster som inte råkar gilla dessa? Då kan du lika gärna stå och tillaga en personlig rätt till alla som kommer.

Här är en fråga, varför får en vegetarian kräva mat utan kött när en person som inte gillar lök inte får kräva mat utan lök i samma utsträckning? Varför har vegetarianen blivit så accepterad medan lökhataren ignoreras? Vegetarianen har all rätt att kräva av dig att du lagar mat utan kött i, annars kan hen välja att inte komma på din middagsbjudning. Lagar du lök i din mat och lökhataren väljer att inte komma bara för att det var lök i maten anses hen löjlig. Lite lök någon gång emellanåt får hen ju stå ut med, men vegetarianen ska absolut behöva slippa köttet.

Blir du hembjuden till en vegetarian så kommer hen inte laga en kötträtt åt dig bara för att du äter kött. Du kommer antagligen inte kunna förvänta dig lök hemma hos lökhataren heller. Om flera personer annordnar en gemensam middag där en är vegetarian är det helt acceptabelt att vegetarianen kan kräva endast vegetariska rätter, speciellt om det är av politiska skäl eftersom då anser hen att hen gör samhället/miljön en tjänst genom att tvinga alla att äta vegetariskt. Det skulle kunna motsvaras av att jag tvingar alla mina gäster att klä sig i burka för att jag anser att Gud skulle uppskatta det.

Jag känner flera vegetarianer. Min lillasyster är vegetarian eftersom att hon inte gillar kött, och jag kan inte tänka mig att hon någonsin skulle försöka tvinga på folk att äta hennes mat. Däremot har jag kompisar som inte äter kött av politiska skäl och hela tiden försöker tvinga på oss vanliga köttätare vegetariskt mat eftersom de gör miljön en tjänst. Jag säger inte att de har fel, men ogillar att de inte låter oss köttätare få ha vårt kött.

Jag föredrar att inte få kommentarer om våran överkonsumtion av kött då jag vet att det är ett problem ur flera aspekter, miljömässigt bland annat. Jag vill inte heller påstå att det är någonting dåligt med att vara vegetarian, utan bara att vegetarianerna måste inse att det är ett val de själva gör som de inte ska försöka påtvinga någon annan. Det är minst lika jobbigt som folk som försöker påtvinga andra politiska eller religiösa åsikter utan att inse att folk inte är intresserade.

Inte höstlov, inte Taizé

Nu är det höstlov för alla som går i grundskolan och gymnasiet. Linnéa är i Taizé med kyrkan, men inte jag. Det är väldigt synd eftersom Taizé är alldeles underbart. Jag hade gärna åkt dit, men det får bli nästa år istället antar jag.

Andra saker som man kan ha roligt åt är Confundusveckan på SH som började igår med att lektionsforumen flippade ut och bytte namn till Kemi, Historia, Idrott och Hälsa, mm. Idag var det medlemmarnas tur och temat är Simpsons. En väldigt trevlig företeelse som håller humöret uppe.

Jag har just avslutat sammanställningen av statusrapporterna i ingenjörsprojektskursen. Jag är projektledare i min grupp vilket innebär att man oroar sig hela tiden för hur i helvete det här ska gå. Det är nämligen mitt ansvar att projektet går i land. Det hela går ut på att vi ska ”bygga” en hörapparat. Egentligen ska vi bara koda programvaran. Vi ska dock ge vår ”kund” föreläsningar inom audiologi och audiometri så vi har en hel del att göra. Jag har hittills samlat på mig mest timmar av alla i gruppen, men jag ska smiska på de andra i framtiden.

Annars så har vi börjat med en ny kurs den här veckan, envariabelanalys. Vi har gått igenom gränsvärden och det verkar bli en sådan rolig mattekurs (till skillnad från linalg som bara känns lagom intressant). För övrigt så hade jag tenta på linalg och kinesiska under tenta-p. Ingen förstod någonting om vad kinestentan handlade om och den sög ganska rejält (både själva tentan och min insats på den). Linalg-tentan (egentligen kontrollskrivning) däremot kändes bra, trots att jag inte kunde någonting dagen innan. Jag hade glömt att plugga på en del och lämnade inte in en lösning, men jag kan ha 4 poängavdrag (rätt fördelat) och fortfarande bli godkänd så det känns helt okej.

Nu ska jag sluta sitta här och tråka ut alla med massor av grejer som ändå ingen orkar läsa. Dessutom har jag en bok om hörsel att läsa tills imorgon!

Lättdrycker och alkohol

Då jag är tjugo år och ofta träffar ungdomar i 14-16årsåldern via mitt konfirmationsledarskap har jag vid fler än ett tillfälle blivit tillfrågad om jag kan köpa ut, antingen från systemet eller alkoholhaltig öl från affären. Då jag inte anser att man bör börja dricka vid så tidig ålder, med tanke på alla de problem alkohol medför, så säger jag självklart nej. Det hjälper förstås att jag själv inte dricker, eftersom det är utmärkt som argument då de flesta tonåringar som vill ha sprit inte håller med om det förstnämnda.

Dock har jag i och med det här funderat lite på vad olika affärer har som regel. Vid vissa tillfällen, innan jag själv var 18, blev jag ombedd att visa legitimation när jag handlade Rekorderlig cider innehållande 2,25 volymprocent alkohol. Samma sak hände min lillasyster Linnéa varför hon bad mig gå och köpa dem till henne. I alkohollagen står det följande (1 kap. Inledande bestämmelser):

7 § Med lättdryck förstås dryck som antingen är fri från alkohol eller innehåller högst 2,25 volymprocent alkohol.

Lättdrycker får ju inhandlas av personer under 18, för det skulle ju vara spännande om en 12åring inte fick köpa en flaska cola. Det kan vara möjligt att affären i sig har egna regler, men det låter lustigt. Min teori är att antingen butiken eller kassapersonalen inte är insatt i var gränsen går, eller helt enkelt inte kollar på volymprocenten innan de ber om legitimation. Idag fick jag nämligen visa ID när jag köpte en flaska alkoholfri öl (till min lillasyster).

Att jag fick visa legitimation när jag köpte en alkoholfri öl, som ju var till en minderårig, fick mig att känna mig som en brottsling av något slag. Trots att det inte var olagligt på någon nivå så kunde ju kassörskan tro att jag var en sådan person som köper ut till minderåriga eftersom min syster var med mig.

Frågan är om en butik får neka en minderårig att köpa 2,25-cider, om de får ha egna regler för det helt enkelt. Det känns ju helt fel om jag ska behöva gå och köpa till min syster vad hon ska kunna handla helt på egen hand.