Etikettarkiv: kyrk-Lisa

Dröm: Kaninpolare, arrangerade äktenskap och The Most Awesome People

Ibland är man ju lite dålig på att uppdatera vissa saker… både att skriva ner dem alls och förflytta de få som blir nerskrivna hit. Här är drömmar jag drömt februari-november, från dlogg.se.

19/2 Spamma Tims blogg
22/2 Att ha kaniner som vänner och att gå vilse
10/3 Mellanlandning i U-sala
14/3 Ilska, sexförväntningar och Tom Scavo
29/3 Erkänna sin prägling (Twilight)
30/3 Vampire in charge of food
8/5 Konfasånger utanför Ånestadsskolan
25/5 Vakna på fel plats med ~samma mål
27/8 The most awesome people
18/9 Utelåst
9/10 Tre mördare på flykt
15/11 Get back together och tågbiljetter
16/11 Dejtingförbud och arrangerade äktenskap
17/11 Happy Steak-Day To Me
18/11 Full på kyrklig bekostnad

Läs mer

Dröm: Besegra Voldemort i ett träsk

Drömmar från dlogg.se i Oktober och November.

4/10 Tröstaren, rökaren och dissen
6/10 Hur man besegrar Voldemort och träffar Anna i Taizé
19/10 Konstig hiss och HIV-spruta
Taizé/11 Ida i träsket
15/11 Nej, det är visst inte otrohet

Läs mer

Dröm: Medveten och omedveten otrohet

dlogg är tillbaka kan jag presentera maj månads drömmar här.

16/5 Armands porr och Snapes son
14/5 Två nyfödda
11/5 Otrohet och Alan Rickman
10/5 Förälskat äventyr
5/5 Slangad bensin?
4/5 170km/h: ”Gode Gud, rädda mig!”
3/5 ”Det där är min cykel”
2/5 Rullstolsrace

Läs mer

Dröm: Lars-Ruben och SH-huset

Drömmar i december från dlogg.se. De blir inte så månge eftersom att jag har varit för lat för att skriva upp dem nu under jul…

23/12 Cykeltur
22/12 Annikas baby
16/12 Lars-Ruben och gloskorten
8/12 I Frankrike, Moria och SH-huset
5/12 Stressig morgon

Läs mer

Döden

Idag på konfirmationen hade vi Döden som tema. Det var ett ganska tungt ämne. Dessutom var jag ända närvarande ledaren (förutom de ”vuxna” ledarna, Camilla och Lisa), det kom inga faddrar heller. Vi hade lite frågor kring döden och diskuterade vad vi trodde, tänkte och kände om det (jag hade en egen grupp som vår präst Camilla var med lite i i början). Några konfirmander började gråta då de mindes anhöriga som hade dött. Jag vet att det är nyttigt att gråta och att man mår bättre sen, men jag vet inte hur jag ska agera i situationen. Om det är en vän till mig är det inte lika svårt, men konfirmanderna känner jag inte så bra än.

Det är underligt att man vändigt sällan pratar om döden. Den enda (som jag kan komma på) officiella platsen man pratar om det på är kyrkan. Varför? Alla kommer vi någon gång att drabbas av det, då kanske det kan vara bra att reflektera över det hela. Visst är man rädd för döden, det tror jag de flesta är (oavsett om det är att dö själv eller att anhöriga ska dö), men jag tror att man mår bra av att prata om det och reflektera kring det. Visst grät flera komfirmander idag, men det var inte så att de mådde sämre när de gick hem än när de kom. Sorgen finns ju där ändå, man tänker inte på den ibland. När konfirmanderna gick hem sen var alla relativt glada. Jag vet i alla fall att jag mår bättre av att gråta när det gör ont (även när det inte gäller sorg).

Innan konfirmanderna gick hem fick de, om de ville, tända ett ljus för en nära anhörig som var död eller någon som hade det svårt. Ljuset i förgrunden på bilden är mitt ljus.

Dröm: Morddrama och bröllopsplaner

Oktober månads drömmar från dlogg.se

28/10 Hjalmars flickor
26/10 Gay-bönder
25/10 Will och morotsbussen
21/10 Bröllopsplaner
20/10 Pippi Långstrump på semester
17/10 Badande kuddar och Rederiet
16/10 Ringen
15/10 Godisar och argumentationer
13/10 Grannens glass
12/10 Ingrids stora rosa hus
11/10 Ingrids last
10/10 Felskrivet årtal
9/10 Instängda
8/10 Stänger på vandring
7/10 Morddrama och boende i England
5/10 Björnbär på resa med katt till flygplats

Läs mer

den gågna veckan

Ja, vi var ju en hel bunt med folk som hamnade hos Gunn förra fredagen. Det var Karl, Ingrid, Paul, Adam, Annika, Gunn (såklart), jag och Käts. Sedan Karin och Michan som kom sent. Käts fick i vilket fall stå för matlagningen samtidigt som jag, Adam och Ingrid stod vid pianot och trallade. Folk spelade kort samtidigt som Käts, jag och Gunn såg Bridget Jones 2. Vi lyckades i alla fall få med alla på sanning och konsekvens… eller tja, Ingrid och Karl försvann in i pingisrummet efter ett tag och satt där inne och fnissade för sig själva. Karl var den första att åka hem, senare försvann även Käts och Karin. Resten sov över. Fråga inte hur jag lyckades, alla hade försvunnit därifrån vid 13:00, men jag blev kvar till klockan 18 ungefär.

Kemiprov. Det var iaf vad jag borde pluggat på under söndagen och de två nästkommande lediga dagarna. Jag lyckades börja under tisdagen, men jag minns inte ens vad det var jag kollade på. Så själva grovplugget vart på torsdagen dagen innan. Under onsdagen var jag på Försommarsång… Gunn sprang efter gamla ex, och jag hade varit vaken hela natten pga Armand (vi skyller allting på Käts). På fredagen så gick provet helt okej – hoppas jag.

Ja, fredagen, kemiprovet. Ingen kunde göra något och vi hade ingenstans att vara. Jag, Julia, Adam, Armand och Gunnar vandrade omkring på stan. Julia försvann så fort hon käkat upp sin Callippo-glass och Adam gick upp i rök ett tag för att klippa håret. När han kom tillbaka var allt hans hår helt borta… det var jätteläskigt. Tillsist slutade det med (surprise, surprise) att jag och Gunn var kvar. Vi hade en del filosofiska diskussioner. Men jag tyckte nog att vi var långt ifrån att låta som Kalle och Ingrid. Jag följde tillsist honom hem… vi åt pizza. Jag blev kvar där till klockan 12… hrm… vi drack säkert en och en halv liter var utav olika, oidentifierade drycker. Dock inget alkoholhaltigt… tror jag. För timmen innan jag åkta var jag heldrogad, inte minst kände jag mig helt bakis i morse när jag skulle upp.

Idag spelade vi in skiva med kören. Jag var där 11, kom därifrån klockan 17. Jag har ont i fötterna. Våran kör har mer kördiciplin än tantkören när det väl gäller. De kunde inte spela in en gång utan att någon började hosta, usch så arg jag blir! Man kan faktist hålla tillbaka en hostning och spara den till efter låten. Det var i alla fall vad jag gjorde… och våran kör fick inte spela in ”En vanlig grönsak” fast vi tiggde och bad. Vi håller tummarna för att det blir tid över imorgon. One hand, One heart från West Side Story är verkligen helt underbar. Ann tyckte att det inte syntes när jag spillde ketchup på kjolen, en timme senare anklagade hon Gunn för fläcken. Jag höll på att slå ihjäl henne. Lisa är inte kul, hon säger åt mig att sluta spela piano när halva Ceciliakören sitter och babblar. Jag övade i alla fall min stämma till skillnad mot barnen… Det är verkligen såna småsaker man blir sur på henne för. Jag hade nästan kommit över att jag ogillade henne, men nej… usch, jag känner mig verkligen barnslig som blir sur över sådana grejer. Aja, det får jag väl leva med.

Nu ska jag iväg och köpa AAA-batterier, näsdukar och potatissallad med crême-fresch i.