Etikettarkiv: konfirmander

Dröm: Kaninpolare, arrangerade äktenskap och The Most Awesome People

Ibland är man ju lite dålig på att uppdatera vissa saker… både att skriva ner dem alls och förflytta de få som blir nerskrivna hit. Här är drömmar jag drömt februari-november, från dlogg.se.

19/2 Spamma Tims blogg
22/2 Att ha kaniner som vänner och att gå vilse
10/3 Mellanlandning i U-sala
14/3 Ilska, sexförväntningar och Tom Scavo
29/3 Erkänna sin prägling (Twilight)
30/3 Vampire in charge of food
8/5 Konfasånger utanför Ånestadsskolan
25/5 Vakna på fel plats med ~samma mål
27/8 The most awesome people
18/9 Utelåst
9/10 Tre mördare på flykt
15/11 Get back together och tågbiljetter
16/11 Dejtingförbud och arrangerade äktenskap
17/11 Happy Steak-Day To Me
18/11 Full på kyrklig bekostnad

Läs mer

Dröm: ∑(Triangeldrama) < Trocadero

Drömmar från dlogg.se, mars och april. Samt två bonusdrömmar från januari!

28/4 Snabbt åldrande då man missar flyg
24/4 Sjungande konfirmander och dåliga cirkusnummer
18/4 Visan om middagsmaten
17/4 Hänga i duschstråle
14/4 Tentamenskrock och triangeldrama
4/4 Hopelessly devoted to pureblood-mania
31/3 Kristins hemlighet
30/3 Kineser, mode och Trocadero
20/3 Michan och ungdomsmottagningen
18/3 ∑(Barack Obama) = ∑(1/n)^2
31/1 Samlivstrubbel
29/1 isdockan och jag

Läs mer

Tillbaka från Berlin

Igår vid 21 kom jag hem från Berlinresan med konfirmanderna. Jag har haft roligt även om jag har varit väldigt trött. Resan hem var betydligt segare än resan dit. Planen var att vi skulle komma hem ~22 och när vi var i danmark och hade kollat på film var klockan bara 14:45, dvs en evighet kvar.

Resan ner var kul och jag satt längst fram bredvid Linda (från kören) stora delar av resan, dock inte under bönerna för då flyttade Karin fram och sjöng. På kvällen när vi hade kommit fram så var jag nattvakt. Vi hade några konfirmandpojkar och några konfaflickor som bodde i varsin ände av hotellet som promt skulle smita in till varandra på natten. Vi nattvakter beslutade oss för att inte gå och lägga oss före det att pojkarna hade börjat somna (flickorna sov sen tidigare). De började somna vid 03:20.

Nästa dag, klockan 08:30, bar det av till koncentrationslägret Sachsenhausen där de låste in oss och lämnade oss att dö. Så hemskt var det inte riktigt, men vi vandrade omkring där i några timmar med en guide. Den guide som vi hade var väldigt mycket bättre än den som var när jag konfirmerade mig. Tyvärr kom inte norrmannen Valentine dit, han orkade antagligen inte då han är ganska gammal. Han hade i vilket fall suttit i Sachsenhausen för att han var kommunist. Efter det blev det fritt fram att hitta lunch på stan. Jag och Linda irrade runt åt fel håll på stan och åt sedan, på ett kafé, en mesig ”tomat & mozarella”-pajbit som smakade potatismos. Efter det besökte vi Svenska kyrkan i utlandet där det som jag reagerade mest på var att det inte finns någon svensk kyrka i Kina förutom i Hong Kong… och det gills ju knappt. På kvällen åt vi på Hardrock Café där menyn vi hade att välja på var ”Hard Rock Ham-Burger, Hard Rock Cheese Burger, Veggie Burger or Ceasar Salad”. De flesta tog cheeseburgaren. På kvällen hade min trötthet slagit om och att jag varit nästan svimfärdig på Sachsenhausen kände jag inte av. Därför somnade jag inte före någon gång runt 00:30.

På lördagen sedan hade vi fri shopping mellan 9:30 och 15:15. Jag promenerade tillsammans med min kusin Hannah och hennes kompisar Linda (som jag f.ö. bodde med), Sandra, Michaela och Frida tills dess att det var dags för mig att träffa Marion. Marion träffade jag för snart fyra år sedan i Taizé och vi hade inte träffats sen dess. Marion tog med mig till östsidan av Berlin där vi gick och kollade i det stora varuhuset Alexia bland annat. När vi kom tillbaka till västsidans centrum var mina fötter mycket trötta och vi satt ner och pratade gamla minnen och vad som pågår i våra liv. Marion har fått en pojkvän fick jag veta. På eftermiddagen, sedan jag skiljts från Marion, fick vi en guidad tur i staden medan vi åkte buss. Trots att guiden (som var samma som dagen innan) var jättebra och sa massor med intressanta saker så hade tröttheten från nattvakningen två nätter tidigare kommit ifatt mig och jag sov (tyvärr) i princip hela guidningen.

Sedan bar det av för hemresa på vilken jag sov större delen av förmiddagen. Vi kollade på två filmer, hade sångstund och jag och Linda G spelade kort med några av de äldre kvinnorna som var med. Löningen för nattvaktandet var (förutom gratis resa) en stor toblerone – Mums!

De har gjort om sånghäftena och låten ”Här vid stranden” som är ny har blivit den populäraste låten tillsammans med gamla favoriter som ”Ropa till Gud” och ”Here I am to Worship”. Tyvärr har en hel del vldigt fina sånger plockats bort, som En enkel kärlekssång, Som när ett barn, med fler…

Buss-FAIL, konfa och UG

Förutom att jag somnade på lektionen, vilket kanske inte var så lyckat så lyckades jag med en annan duktig sak. När jag hade klivit på bussen i resecentrum så somnade jag nästan direkt. Vaknade gjorde jag igen vid hållplatsen Vist VK, vilket är straxt utanför Sturefors. Jag hann plinga precis innan hållplatsen och fick gå hem. Jag tänkte att jag skulle vara smart och gå omvägen förbi centrumhållplatsen och hämta cykeln, men det var först när jag hade kommit dit som jag insåg att jag hade fått skjuts i morse och inte hade någon cykel där. Dessutom var jag dödligt kissnödig vid det här laget. Hem kom jag i alla fall, och jag minns inte så jättemycket förutom att jag några timmar senare vaknade i Linnéas säng. Jag har inget (eller ett mycket svagt) minne av att jag gick och la mig där.

Sedan var jag på konfirmationen. Det skulle pratas om de olika masker som man har, dvs att man spelar olika roller beroende på vilka man pratar med. Våran grupp hade svårt att hålla sig till ämnet, speciellt Tobias (fadder) och en konfirmand. De tyckte att alkohol och hur man katar var intressantare att diskutera. Gymnasieval kom också upp som ämne och jag bidrog med vad jag kunde. Dvs att jag inte är speciellt förtjust i alkohol och tycker det är smått onödigt samt att natur på Katedral äger.

Ungdomsgruppen var precis efter konfan och då åt jag tre kanelbullar och några kakor. Sedan spelade vi spelet ”Tyck till” som går ut på att ett gäng kort bestämmer utseende och personlighet hos en person och man allteftersom det läggs på nya kort ska bestämma om det är den här personen man vill vara tillsammans med. Jag tyckte om ‘Mattias’ tills hans alkoholvanor kom fram ”Bränner hemma och säljer”. I slutändan så bestämde jag mig för ‘Adam’ som visserligen hade ölmage, men han vann eftersom han varken röker eller dricker. Dock föll han lite på att hans sexuella preferenser var ”Tycker inte om att kramas”. Jag hade gärna velat plocka fram en Gunnar… för i jämförelse med de jag hade att välja på kändes Gunnar helt perfekt. I ett desperat försök att hitta Gunnar bland alternativen stod jag bestämt kvar ett tag vid ‘Josef’ eftersom han ”Ogillar fylla och vill inte att du dricker”. Dock kom det sedan fram att han just börjat med droger, och då gick jag.

Döden

Idag på konfirmationen hade vi Döden som tema. Det var ett ganska tungt ämne. Dessutom var jag ända närvarande ledaren (förutom de ”vuxna” ledarna, Camilla och Lisa), det kom inga faddrar heller. Vi hade lite frågor kring döden och diskuterade vad vi trodde, tänkte och kände om det (jag hade en egen grupp som vår präst Camilla var med lite i i början). Några konfirmander började gråta då de mindes anhöriga som hade dött. Jag vet att det är nyttigt att gråta och att man mår bättre sen, men jag vet inte hur jag ska agera i situationen. Om det är en vän till mig är det inte lika svårt, men konfirmanderna känner jag inte så bra än.

Det är underligt att man vändigt sällan pratar om döden. Den enda (som jag kan komma på) officiella platsen man pratar om det på är kyrkan. Varför? Alla kommer vi någon gång att drabbas av det, då kanske det kan vara bra att reflektera över det hela. Visst är man rädd för döden, det tror jag de flesta är (oavsett om det är att dö själv eller att anhöriga ska dö), men jag tror att man mår bra av att prata om det och reflektera kring det. Visst grät flera komfirmander idag, men det var inte så att de mådde sämre när de gick hem än när de kom. Sorgen finns ju där ändå, man tänker inte på den ibland. När konfirmanderna gick hem sen var alla relativt glada. Jag vet i alla fall att jag mår bättre av att gråta när det gör ont (även när det inte gäller sorg).

Innan konfirmanderna gick hem fick de, om de ville, tända ett ljus för en nära anhörig som var död eller någon som hade det svårt. Ljuset i förgrunden på bilden är mitt ljus.