Etikettarkiv: kommunikationsnät

Kinesiska sjukhus och lite annat

Nu har det gått några veckor som har varit kantade av missade föreläsningar på grund av sjukdom. Det började en måndag för tre veckor sen som jag råkade på en ordentlig matförgiftning, och sedan direkt efter det fick en ordentlig förkylning som jag ännu inte är helt av med. När jag började bli bättre, för en vecka sen ungefär, så åkte jag på urinvägsinfektion. Det bar av till sjukhuset direkt för att bekräfta det och skaffa antibiotika. Jag har fått gå på lektioner sporadiskt under tiden, men inte missat så mycket av samma kurs förutom Digital signalbehandling (den kurs som antagligen har det svåraste innehållet den här terminen eftersom jag inte läst förkunskapskursen än). Så i fredags när jag tillsist kom iväg till en föreläsning så pratade jag också med läraren, som genast var mycket förstående. Hon sa att vi skulle se till att jag åtminstone kunde få godkänt i kursen. Det här betyder att jag antagligen kan få lite hjälp med läxorna och att hon också säger att jag inte behöver stressa med att lämna in dem, jag förstod det också som att hon ska sitta med mig vid ett tillfälle i slutet av kursen och tala om vad jag borde fokusera på inför tentan. Det känns bra att hon förstår att det är mycket svårare för mig att hänga med än för den gemene kinesen, så förhoppningsvis kan jag slappna av lite med stressen (som definitivt blivit värre under sjukdomsperioden).

På tal om sjukhus så tänkte jag delge lite vad jag gick igenom när jag gjorde ett besök på Haidian Hospital för min urinvägsinfektion. Först hade jag symptomen, och kontaktade 1177 (sjukvårdsupplysningen) hemma i Sverige för att höra vad de trodde det var och om jag borde gå och kolla upp det, vilket de tyckte att jag skulle göra. På Haidian Hospital var allting väldigt mekaniskt och opersonligt. Först skulle man gå till en kassa och få ett kort, sedan skulle man gå till en annan kassa och få en remiss till en läkare, i den kassa sa jag vad jag misstänkte att jag hade eftersom jag inte visste hur sjukhuset fungerade. Sedan var det upp till rätt våning och hitta rätt dörr att köa utanför för att möta en läkare. Till läkaren sa jag igen mina symptom och vad jag trodde det var, och han skickade mig med en lapp till en annan våning. Det visade sig (efter översättning) vara att jag skulle göra ett urinprov. Jag fick själv hämta ett rör, sedan göra provet och ställa den på en bänk tillsammans med läkarens lapp. Jag hade ett litet kvitto som jag skulle blippa i en maskin efter en stund för att få ut resultatet på urinprovet, det tog ca 15 minuter för mig att vänta, men de sa att det vanligen tog upp till 30 minuter. Sedan var det upp till läkaren igen som kollade på resultatet och skrev ut medicin. Återigen ner på bottenvåningen för att betala medicinen och hämta ut den. Totalt gick det på drygt 50 kuai utan antibiotikan som han skrev ut, medicinen gjorde tyvärr det hela betydligt dyrare. Hela upplevelsen kändes lite stel eftersom den var så opersonlig, men ändå var det skönt att jag gjorde mycket själv och inte konstant behövde förlita mig på att jag skulle förstå var läkare och sjuksyrror sa.

Erfarenhet med sjukhus ska man väl också ha, annars har man inte ordentligt levt i ett annat land antar jag. Nu är jag drygt halvvägs genom höstterminen, förra veckan var sista veckan för min kurs i digitala kommunikationsnät och den här veckan börjar istället kursen i datornätsteknik. Jag hoppas att den kommande kursen inte ligger på högre svårighetsgrad än den tidigare, eftersom att jag då tror att jag kommer ha problem med att klara den.

Läxor, stress och sånt där

Alla kurser har kommit igång och livet flyter på ganska snabbt. Det är nu till och med dags för midterms i mina kineskurser. Idag hade jag talad kinesiska och på tisdag blir det skriven. De andra kurserna går frammåt, men de är svåra att hänga med i. Jag uppskattar att typ 30% av kurserna beror på läxor och liknande. Det tar bort den skrämmande tyngden ifrån tentamen, men många av läxorna tar sådan tid att göra.

I min kurs i digital signalbehandling har jag kommit över en bok på engelska, men att svara på frågorna vi får i läxa tar mig ända en evighet. I nulaget har jag svarat på 4 av 6 frågor till läxa 1, och jag har suttit med den tre separata tillfällen à 3 timmar styck. Då ska jag inte heller säga att läxa 1 skulle lämnas in i förrgar och vi har fått en ny monsterläxa på 8-10 frågor.

Den kursen får nästan läxorna i digitala kommunikationsnät att verka lätta. Boken är helt på kinesiska och det verkar inte finnas någon bra engelsk motsvarighet till den. Frågorna är inte jättesvara, men det blir mycket jobb när man ska förstå innehållet från kinesisk facktext. Har hittills lämnat in 4 kapitel i den kursen och har inlämning på de fem sista kapitlen lagom till kursens slut om ca två veckor. Läxorna i reglerteori är åt samma håll, men eftersom det är mer matematik så kommer det behöva bli mindre teckenskrivande från min sida. Där har jag ca 4-5 frågor som ska in senast måndag.

Jag börjar bli lite stressad kan man väl saga, jag är redan efter i en kurs och jag misstanker att även om jag pluggar 8-17 hela helgen så kommer jag inte bli klar med regleren och signalbehandlingen. På tal om signalbehandlingen så motsvarar den sigsys2 på LiU, kursen som motsvarar sigsys1 går på vårterminen här och är egentligen ett förkunskapskrav för kursen jag läser. Detta kan jag bara säga gör kursen svårare än vad den redan är. Jag sa till professorn att jag inte har alla förkunskapskrav och fick svaret att de första drygt 400 sidorna i läroboken (som vi gick igenom på tva forelasningar) tar upp det viktiga från den tidigare kursen. Jag har inte lite att göra kan man säga.

Tacka vet jag kursen i elektromagnetism. Professorn som undervisar oss vet att kinesiska är svårt for mig som utlänning, och trots att jag är enda utlänningen i klassen så han pratar ”långsamt” och använder många termnamn på engelska parallellt med kinesiska. Jag tror den kursen har höjt min kinesisknivå märkvärt, eftersom jag tillåts första innehållet ganska direkt. Dessutom använder han svarta tavlan istallet för, som alla andra lärare, powerpoint. Det engagerar mer eftersom man måste anteckna. Han uppmuntrar klassen till saker, och när jag upptäckte läxorna vi hade till kursen och frågade honom när de skulle lämnas in var hans svar i stil med ”Oroa dig inte för det än”. Något som jag verkligen behöver som svar just nu.

Eric har varit helt fantastisk. Han är nog anledningen till att jag inte har blivit sjuk av stress än, aven om det ar nära nog. När jag stressar upp mig över mina läxor, vilket hander minst en gång om dagen och till den grad att jag är oförmogen att göra någonting alls förutom att tänka på allt jag måste göra, så tvingar han mig att slappna av. Säger åt mig att lägga mig ner i fem minuter och sedan sätta ingång med vad som nu är mest akut. Jag ligger fortfarande efter i nuläget, men jag har i alla fall inte konstant panik.

Så, alla som har orkat läsa det här och har lite matteskills, kinesskills eller energi att avvara, kanske skulle kunna sända det mentalt till mig. Tack på förhand.