Etikettarkiv: kommunikation

Sexualundervisning i svenska skolan

Igår haffade Ellinor, min 15-åriga lillasyster, mig på Skype och frågade om jag räknades som vuxen. De hade nämligen fått en uppgift i svenskan om att intervjua en vuxen om hur sexualundervisningen var i skolan på deras tid. Jag har nog aldrig känt mig så gammal, då det ändå är knappt fyra år sen jag tog studenten. Jag sa dock att jag kunde svara på frågorna, men fyllde mina svar med den förakt som jag kände för den information som skolan missade. Jag tryckte lite extra på att de inte informerade hur bristande forskningen var för det kvinnliga könet, både hennes sexualitet och kön och kanske framförallt att man inte har så jävla stor koll på långtidsbiverkningarna av hormonella p-medel (som många ungdomsmottagningar med glädje skriver ut till kvinnor i 14-årsåldern).

När hon hade frågat klart så fortsatte jag dock, med att ge henne en lista på ytterligare tio punkter som de hade missat att informera om i skolan. Hon uppskattade det och tyckte att jag kunde skriva en bok om ämnet. Det var förstås väldigt smickrande, men jag tror inte att det någonsin kommer bli av. Jag tänkte dock att jag skulle dela med mig av de tio områden jag gav till min lillasyster. De står i den ordning som jag kom på dem i medan jag pratade med henne, vilket inte har någonting att göra med hur viktiga de är. Observera att det nedan inte finns någon punkt om diskussionen kring hormonella p-medel, då jag redan hade nämnt det i en annan fråga under intervjun (som kompensation för det kan jag länka ett av Johanna Sjödins inlägg om p-piller).

1. Kvinnlig ejakulation
Det faktum att mannen ejakulerar vid orgasm är allmänt vedertaget, men få vet att också kvinnor kan göra det (och vid sexualundervisningen nämns sällan att män kan få torra orgasmer). Det hade varit en sak man borde tagit upp i sexualundervisningen, kan bara tänka mig minen hos den tjej som kommer med så kallad fontänorgasm utan att veta vad det är, speciellt med tanke på att det kommer ut urinröret. Vad annat ska hon tro än att hon kissar när informationen som man kan få på ämnet är så fruktansvärt begränsad.

(Läs gärna mitt inlägg om fontänorgasmer)

2. Heteronormativ tvåsamhet
Hela sexualundervisningen utgår från heteronormativ tvåsamhet. Att killar kommer ha sex med tjejer, och att tjejer kommer ha sex med killar. Att man kommer vara i par två och två. Man tänker på de homosexuella och bisexuella idag, men det är undantag, heteronormativiteten är genomgående i undervisningen. Ett problem med det är att det idag råder en bred uppfattning om att kvinnor som har sex med kvinnor inte behöver skydda sig mot könssjukdomar, för att endast kuk-i-fittan/anus-sex är riktigt sex. Andra personer som hamnar i kläm är polyamorösa människor, sådana som inte trivs i tvåsamhetsförhållanden utan vill ha flera. Vad polyamori var tog jag reda på själv, när jag var 22. Polyamorösa har ingen chans att hitta och identifiera sig själva under dagens sexualundervisning.

(Läs gärna RFSU:s informationshäfte om polybegreppet)

3. Oskuldsbegreppet
Något som absolut borde diskuteras eftersom oskuld är något man ”förlorar”. Det borde inte spela någon roll alls huruvida man har haft sex med 100 pers eller inga alls. Det ska definitivt inte vara så stor skillnad på en person som har haft sex en gång och en som inte har det. Dessutom, när blir man av med oskulden? Första gången man har pettig? Oralsex? Eller är det bara vaginalsamlag som gäller? Blir då bögar och flator aldrig av med oskulden? Bara för att man har stoppat sin kuk i någon eller en annan har fått sin fitta slickad så har denne inte blivit en ny människa. Man blir inte vuxen för att man har haft sex, att ha sex en gång bevisar ingenting. Den hets som råder kring begreppet är absurt och det borde inte spela någon roll när eller om man har sex, med vem eller vilka.

(Läs gärna första frågan i det här inlägget på Rookie (engelska))

4. När avslutas sex? (varning för heteronormativitet)
Det råder en bred uppfattning om att sex avslutas när mannen har fått sin utlösning, vilket är ett sjukt dåligt begrepp och idag fortfarande leder till att tjejer inbillar sig att orgasm inte är så viktigt, eftersom de inte blir ”bortskämda” med att de ska få den varje gång. Sex behöver inte avslutas med att killen har utlösning, det kan fortsätta efter det. Det är det gamla ”sex är till för att skaffa barn” som gör det här avslutet okej, men det är i princip inga ungdomar som har sex för att skaffa barn, de har sex för att det är kul. Så varför är killens utlösning avslutet? Måste han komma i tjejen? Är inte att komma i tjejen (även vid kondomanvändning) ett onödigt risktagande om man inte vill bli gravida? Sex kan avslutas oralt, och varför avsluta sex innan båda har fått komma? Dessutom, många tjejer kan få multipla orgasmer, så varför sluta efter en? ;)

(Läs gärna Johanna Sjödins inlägg om ett problem kring med detta synsätt och ett av hennes andra inlägg om ejakulera i någon utan samtycke)

5. Fejka orgasmer
Inte helt ovanligt begrepp som förekommer främst hos tjejer som har sex med killar. Varför fejkar man en orgasm? Kan finnas olika anledningar, allt från att man är uttråkad och vill avsluta sexet till att man vill uppmuntra en person som har lagt ner mycket tid men inte riktigt lyckats. Varför bör man aldrig fejka en orgasm? För att hur ska ens partner så lära sig vad man vill? Hur skulle man själv känna om man verkligen vill få en annan person att njuta, men istället för att tala om vad man vill ha så fejkar den. Om någon vill ha sex med dig vill den antagligen att du ska ha det bra också, visa vad du tycker om!

(Läs gärna på Rookie om varför man aldrig ska fejka en orgasm (engelska))

6. Kommunicera!
Förra punkten leder mig in på det här. Kommunikation, och jag vill verkligen pressa på den här punkten. Sex kan idag anses pinsamt och tabubelagt och som ett fnissämne, speciellt under tonåren. Därför kan folk tycka att det just är jobbigt och pinsamt att kommunicera med en partner vad man gillar, och vad för typ av sex man vill ha. Det är sorgligt att det ska vara så, och att man ska behöva vara rädd för att ens partner tycker att man är dum eller konstig för att man tänker eller tycker en sak. Det enda som gäller är att inse att det inte spelar någon roll vad andra människor tycker, men det är ett stort steg att ta, och få som gör det redan under högstadiet.

(Läs gärna Johanna Sjödins inlägg som diskuterar kommunikation i sexuella sammanhang)

7. Utseende på ens kön
Kroppen är inte längre privat. Mycket pornografi har lett till att vi idag vet hur en kropp ska se ut för att vara attraktiv. Det finns många åsikter om hur man bör se ut och inte se ut, inte bara på de delar som syns, utan även intima delar. Skönhetsoperationer av fittor och kukar blir vanligare och vanligare, något som är helt absurt. Varför skulle man ens vilja ändra på nåt där, utsätta sig för risken att förstöra sexuell njutning om något går snett? Ett annat mycket vanligare fenomen är intimrakning. Vissa människor har fått för sig att det är snuskigt att INTE raka könet (speciellt på kvinnor), vilket är underligt. Håret är till för att det ska fastna damm och bakterier i det, om håret avlägsnas så gissa vart det hamnar – jo i fittan! Det finns inget som visar på att det är skadligt att raka sig, men att påstå att det är mer hygieniskt är bullshit. Man ska välja att raka sig så mycket man vill för sin egen skull. Vill man inte raka sig ska man inte. Tar man upp rakhyveln och frågar sig vem man egentligen gör det här för, eller om man svarar att man gör det för att andra inte ska skratta åt en. Tänk då efter, när du väl har sex med någon, tror du verkligen att de skulle backa undan för att du inte har rakat kön? Det tror inte jag. Om personen mot förmodan skulle fälla en äcklad kommentar så är hen ändå ingen värd att ha sex med.

8. Pornografi
Det är viktigt att pornografi tas upp och diskuteras i skolan. Inte på ett moraliserande sätt där de vuxna säger att man inte ska kolla på det och att det är dåligt och fel, utan informerar om att vad man ser i porrfilmer inte är hur sex faktiskt kommer att vara. Att alla inte ser ut och är och agerar som i porrfilmer. Att porrfilmskukar är i det stora laget, och inte vad man kan förvänta sig hos en medelkille. Vissa har redan konsumerat pornografi ett bra tag när man påbörjar sexualundervisningen i högstadiet, och därför är det viktigt att diskutera men också att inte moralisera kring ämnet.

9. Erogena punkter/zoner
Visst, något man diskuterar litegrand när man går igenom könsorganen, men man fokuserar inte på dem. Var sitter G-punkten hos mannen respektive kvinnan? Vilka andra punkter är känsliga på kroppen? Det här är inte bara nyttig information för en när man ska ha sex med andra, utan också för en själv. Man kanske inte har tänkt på allt eller hört om allt, eller för den delen hört om något. En större öppenhet behövs i Sverige om allt som inte följer den sexuella normen. Ska heterosexuella män som gillar stimulation i anus (där deras g-punkt sitter!) känna att de inte kan prata om det för att det är bögigt (varför nu bögigt skulle vara dåligt)? Också, alla erogena punkter är inte sköna för alla, alla föredrar olika.

10. Preferenser
Alla har vi preferenser. Vissa föredrar att ligga med någon som har en helrakad fitta och andra föredrar att ligga med folk med minst 20 cm kuk. Det är helt okej, men det är skillnad mot att ha en preferens, att låta det vara ett krav, och vilja att alla ska uppfylla detta kravet. En preferens är någonting man föredrar, och om någon inte uppfyller ens preferens så är det oftast inte hela världen. Låter man preferensen övergå i ett krav är det ju sorgligt men sant, att man aldrig tillåter sig att ha sex med någon under de kraven. Inget säger ju att en kille med 14 cm kuk inte kan vara en fantastisk älskare och samma gäller för en orakad tjej. Det värsta är folk som vill tvinga på alla andra sina preferenser, som talar om för dem eller talar om dem bakom deras rygg när de inte uppfyller ens preferens. I stil med ”Annika rakar inte fittan, guuuud så äckligt alltså, skulle aldrig ligga med henne”, och jag antar att Annika inte ens är intresserad av att ligga med en person som tänker så om hennes fitta. Eller ”Men vafan du har ju skägg, är du hobo eller, killar med skägg är så jävla sunkiga”, och nej, jag tror inte den här killen med skägg har lust att dejta någon som tycker hans skägg är så motbjudande.

(Läs gärna mitt inlägg om preferenser)

Jag måste få klaga…

Ja, nu måste jag få klaga. Jag tar mig den rättigheten att klaga lite för att saker framöver känns så jobbigt att tankar på om det verkligen är värt att fortsätta dyker upp. Jag är bra sugen på att hoppa av asienkunskapen måste jag erkänna, för det som ligger framför mig är inte trevligt. Självklart tänker jag inte hoppa av före det att jag ligger på sjukhuset och doktorn tvingar mig, men kanske det inte är så långt kvar till den stressnivån. Detta är vad som väntar oss asienkunskapare:

Läsa en artikel på ca 20sidor, minst två gånger, till seminarie på onsdag.
3 av sidorna på den stora enskilda uppsatsen inlämnas v12.
Skriva ett grupparbete minst 12sidor, inlämnas v13.
Se en film och skriv om den ca 3sidor, inlämnas v14.
Läs en akademisk bok ca 300sidor och skriv 3sidor, inlämnas v15.
Läs en roman och skriv 3sidor (samt leta upp fakta för romanens ämne), inlämnas v15.
Skriva en enskild uppsats minst 20sidor, inlämnas v20.

Detta ligger då utöver kinesiskan (baskurs 2, fackspråk & kommunikation, översättning), i vilket vi har ca 60 glosor i veckan, äkta kinesisk text att översätta till svenska 1 per vecka, översättningsmeningar svenska till kinesiska ca 14 per vecka, samt fackord (varannan vecka) och kommunikationstext (varannan vecka). Och denna del ska vara mycket större än den ovan som kanske ska vara ca 25%, men den där uppe känns som 100%.

Jag vet inte hur jag ska orka med allting…

Happily ever after

På Expressen skriver Katrin Zytomierska debattinlägget Vi är inte skapta för äktenskapet. Det är väldigt intressant läsning eftersom att hon påstår sig ha så mycket erfarenhet av livet. Jag påstår inte att jag har mer erfarenhet, tvärtom. Hon är betydligt äldre än mig och har haft ett längre förhållande än mig, men jag vill ändå säga att det hon säger är fel.

Zytomierska påstår i sin artikel att det inte finns någon kärlek som räcker livet ut, det kommer inte hålla så länge. Hon påstår att förr eller senare kommer lågan att slockna. Tyvärr måste jag säga att jag tror mer på Tjom, som varit gift i 25 år och fortfarande är kär, än nyseparerade Zytomierska som är 31år och var tillsammans med sin pojkvän i 6år. Det känns för det första konstigt att lyssna på råd om ”happily ever after” från någon som just har gjort slut med sin pojkvän. Det känns som att man just då inte har en så objektiv syn på det hela som man skulle kunna ha.

Elden kommer att minska. Det kan ta sex år. Det kan ta 15 år. Det kan även ta ett år. Men den kommer att avta och då ska man inte kämpa febrilt med att blåsa i gång den igen. Man tar en bunke vatten och släcker den.

Det här tycker jag kommer från en person som inte orkar eller bryr sig tillräckligt mycket för att hålla igång glöden. För visst ska man kämpa! Då måste båda också vilja göra det, annars är det meningslöst. Grejen är ju inte att man ska börja kämpa när det håller på att slockna, jag tror att man ska börja kämpa redan när man bestämmer sig för att satsa på ett förhållande.

I övrigt tycker jag att hon lägger allt för stor tyngd på sex i sin artikel. Självklart är sex en viktig komponent i förhållandet och fungerar det inte så blir det jobbigare, men det är absolut inte allt. Det finns andra saker som också är viktiga i förhållandet, som kommunikation, tillit, kärlek och närhet (både fysisk och psykisk).

Vad ska man göra egentligen för att få i gång sexet efter att ha legat i samma ställning i fem år och efter att man pillat på samma sätt?

Kommunikation? Om man börjar tycka att det är tråkigt, om man vill försöka komma på någonting nytt – säg det! Det gäller väl det mesta i ett förhållande. Om man säger vad man vill och vad man känner så är det större sannolikhet att det kan ändras. Det är ju fruktansvärt svårt för ens partner att gissa vad man tycker och tänker. Så om man nu kommunicerar och berättar vad man tycker är bra och dålig så kan man arbeta för att det ska bli som man vill.

Ett annat problem är att man alltid kommer till en punkt där man tar varandra för givet. Det är livsfarligt. ”Ash! Han finns ju där ändå”, tänker man. Det får man aldrig tänka. Då är det slut.

Detta stämmer säkert. Så länge man älskar och uppskattar personen man är tillsammans med och visar det tror jag att man kan klara sig förbi det där. Jag tycker idén med att ta personer för givet är ganska läskigt. Jag säger inte att jag inte har gjort det, för absolut har jag tagit mina föräldrar för givet och att de alltid kommer älska mig. Sedan inser man att även om de faktiskt finns där jämt så blir allt annat så mycket trevligare om man är snäll, hjälper till och visar kärlek tillbaka.

För övrigt så är Zytomierska inkosekvent, mer eller mindre. ”Man får aldrig sluta kämpa” skriver hon i motsägelse till resten av artikeln, men gör direkt en vändning och fortsätter med ”Fast det är ju precis det man får”. Detta kanske skulle varit en snygg vändning i ett tal mer rätt röstlägen, men i en text känns det mest förvirrade… lite som ”Oj jaha, har hon ett nytt budskap nu?” och sen hade hon inte det ser man några meningar efteråt. Jag blev i alla fall förvirrad.

Nu tänker jag avsluta med att säga att jag inte på något sätt påstår att det jag har sagt gäller för alla människor. Varje människa vet bäst sina egna förutsättningar för att lyckas med förhållande och liknande. Det var en av de sakerna jag störde mig allra mest på i Zytomierskas debattartikel – hon får det att låta som om alla bör dra den här slutsatsen i livet. Hade hon skrivit bara om sig själv hade jag inte brytt mig så mycket, det är hennes verklighet. Nu tycker hon tyvärr att alla bör tänka som hon. Bara för att hon inte orkar kämpa betyder inte det att jag inte tänker göra det. Ser hon det som att jag kommer gå i ett förhållande på sparlåga så får hon gärna göra det, men jag är övertygad om att man kan leva happily ever after.