Etikettarkiv: kläder

Om pojkar, flickor & kläder som borde passa alla

För en dryg vecka sen bloggade Lady Dahmer om barnkläder, någonting som jag har stört mig mycket på de senaste åren trots att jag inte har barn. Det finns tre saker som stör mig mest:

1. Färgkodat för könen
2. Samma storlek är olika stor för tjejer och killar
3. Att det överhuvudtaget finns en tjej- och killavdelning

1. Flickor i ljusrosa och pojkar i mörkblått

Bland kommentarerna i Lady Dahmers blogg, skriver ”Karin 21 år”. Den här kommentaren och sätter fingret på det som får mig att vilja kräkas varje gång jag ser det:

Idag påväg till skolan såg jag en grupp dagisbarn, kanske tolv stycken med fröknar. Längst fram gick pojkarna, klädda helt i blå/svarta overaller och mössor. Bakom gick flickona i heltäckande rosa!! Blev helt ställd och bara stod o gapade. Ska det vara såhär??!

Jag kan minnas helt fel, men när jag var liten hade jag och alla mina kompisar overaller i diverse färger. Tror att min var gul, röd och grön. Jag kan gå med på att fler killar än tjejer hade mörkblå eller svarta overaller, men det var fortfarande inte den tydliga skillnaden med pojkar i svart och flickor i rosa som man ser idag.

Jag kan som sagt ha fel, min bild är ju minnen från en åttaårings ögon, en åttaåring som inte överhuvudtaget brydde sig om färgen på sin overall eller vilka kläder som mamma hade valt ut åt henne. Det faktum kvarstår att jag inte var något fan av rosa, och min mor klädde mig heller aldrig i rosa. Lillasyster däremot var en riktig ”prinsessflicka” och hade finklänningar, rosa kläder och halsband så ofta hon kunde, kläder som jag själv hatade.

Vi har ju båda samma föräldrar och fick mer eller mindre samma idéer inpräntade i oss. Vi blev fortfarande väldigt olika människor och gillade olika saker. Det viktigaste här tycker jag var att mamma respekterade att jag inte ville ha på mig rosa, medan min syster gärna fick ha det. Det som gör mig väldigt ledsen idag är att jag sällan ser barn klädda könsneutralt alls, eftersom det nästan strikt är blått och rosa överallt. Det här gäller inte bara kläder, utan leksaker också för den delen.

2. Killkläder är större än tjejkläder

Det här var ingenting jag visste någonting om innan jag läste Lady Dahmers inlägg, kanske eftersom jag inte har barn och heller då inte införskaffat barnkläder. Jag gör ett försök att streama PLUS intervju med lindex på svtplay där de tar upp just det här.

Måste ju säga att det är väldigt lustigt att pojkar och flickor ska ha olika stora kläder, när de har samma storlek. Storlekarna anges ju ändå i centilång, och då ska det ju bara vara längden som spelar roll. Speciellt då pojkars och flickors kroppar inte skiljer sig nämnvärt innan puberteten slår in. Skillnaden i storlekarna leder till två saker, (1) man måste köpa större storlekar för att flickkläderna ska passa och (2) flickor förväntas bära tajtare kläder och pojkar större. Att skillnaderna finns har ”blixa09″ en teori om (som hen kommenterar på Lady Dahmers blogg):

Om jag får göra ett tillägg så tror jag mer att det handlar om att förstärka de fysiska attribut vi tycker att män/kvinnor ska ha. Pojkar görs större, bredare och grovare med sina kläder medan flickors kläder framhäver den tunna fina lilla kroppen.

Är det här någonting vi vill mata våra barn med redan från prepubertal, spring-och-lek-ålder?

3. Varför har vi avdelningar för kön?

Som jag sa tidigare, det finns ingen nämnvärd skillnad mellan pojk- och flickkroppen innan puberteten. Något som jag är ganska säker togs upp i en ”Emma och Totte”-bok jag läste för någon av mina småsystrar för många år sedan (kan mycket väl ha varit ”Totte och Malin”).

Är det som ”blixa09″ kommenterar ovan, att vi (samhället) så desperat vill tilldela våra barn de könsattribut de tillhör. Är det så viktigt att visa omvärlden att vår dotter är en flicka och vår son är en pojke? Självklart finns det föräldrar som bryr sig och medvetet väljer könsneutrala kläder. Det finns säkert en hel bunt med föräldrar som inte bryr sig, och aldrig riktigt tänker att de går till pojkavdelningen med sin son. Problemet kommer när personalen i butiken medvetet påverkar att man valt ”fel kön” på kläderna, eller när folk i ens omgivning undrar varför man klätt sin dotter i en svart overall. Eller för den delen som ”Malin – Kalles mamma” kommenterade hos Lady Dahmer:

[…] men på ”killavdelningen” fanns det inte några roliga färger, bara grå, svart, mörkblå osv. Så jag kollade på ”Tjejavdelningen”. Där fanns det jättefina i regnbågens alla färger. […] Och när jag kommer till kassan frågar kassörskan om jag inte ska köpa ett matchande lila nagellack till linnet.

Det var också någon som skrev i kommentarerna att Lady Dahmer gör ett problem av ett ickeproblem. Om man vill ha tajtare kläder till sina söner är det ju bara att traska över till flickavdelningen, och visst skulle det kunna vara så enkelt. Det är bara svårt att bryta mönstret, att gå med sin dotter till pojkavdelningen. När jag var liten föll det aldrig min mor in att vi skulle gå och kolla kläder på killavdelningen till mig eller mina systrar (inte vad jag minns i alla fall). Inte för att min mamma brydde sig nämnvärt om att hålla oss till våra könsstereotyper, utan för att det bara blev så. Jag misstänker att hon aldrig gjorde något aktivt ställningstagande, utan att hon bara aldrig tänkte på det. När jag var liten så var det inte lika mycket rosa och puttenuttigt på flickavdelningen (på pojkavdelningen har jag ingen aning om hur det såg ut), så att jag behövde kläs i tajta och rosa kläder (som jag inte gillade) var inte ett problem då.

Det är ju precis lika enkelt att bara slå ihop flick- och pojkavdelningen till en barnavdelning, där man får handla precis hur man vill. Då fångar man också upp de föräldrar som är som min mamma som aldrig gick till avdelningen ”killar” i klädaffären för att hon hade tre döttrar och nog aldrig riktigt tänkte på att det fanns kläder för oss där med.

… och så tillsist

Jag förstår bara inte varför man måste dela in barn efter kön. Eller för den delen, varför dela in dem i grupper beroende på deras yttre attribut överhuvudtaget? Det leder bara till segregering och till tankar som ”vi och dem”.

Som sagt, jag har inga barn och har därför inte för vana att köpa barnkläder. Däremot, av vad jag har sett i butiker hemma, så verkar den affär med det mest könsneutrala utbudet vara Polarn o Pyret. Jag vet inte om de har någon pojk- och flickavdelning i butikerna, men online så har de inte det och alla kläder finns i glada färger. Jag tycker det är viktigt att vi lyfter fram fler klädkedjor som har ett könsneutralt utbud.

Dröm: Julius Caesar eller Severus Snape?

Drömmar från dlogg.se i juli och augusti.
Ber om ursäkt för att många drömmar saknar åäö då de skrevs ner när jag var i Kina.

23/8 Tim blir pappa istället för civilingenjör
8/8 Annas bror, egyptenstaty och TMAT01
4/8 Svenska Hogwart
25/7 Misslyckad tvätt
21/7 Orkar inte mer
20/7 Ahlgrensbilar vill ha köttätande växter
19/7 Länge leve Caesar!
16/7 Solrosporr
15/7 Trehjulingens last
11/7 Familjebråk och Annas hemska parkering
9/7 Flygplansresa och bullallergi
6/7 Den tama vildkaninen
3/7 Min hemliga affär med professor Snape

Läs mer

Dröm: Medveten och omedveten otrohet

dlogg är tillbaka kan jag presentera maj månads drömmar här.

16/5 Armands porr och Snapes son
14/5 Två nyfödda
11/5 Otrohet och Alan Rickman
10/5 Förälskat äventyr
5/5 Slangad bensin?
4/5 170km/h: ”Gode Gud, rädda mig!”
3/5 ”Det där är min cykel”
2/5 Rullstolsrace

Läs mer

Dröm: Magiska stenar i apoteketpåse

Drömmar i mars från dlogg.se!

30/1 Griffeltavlan Victoria
23/3 Apoteketpåsens mystiska försvinnande

17/3 Magi och Friends
8/3 Jagad av Snape på Kolmården
7/3 Bortglömda purjolökar
6/3 Expecto Patronum – Klädbad!
4/3 Flytta ihop
2/3 ABBA och äktenskapsproblemet

Läs mer

Dröm: Nakenbad och trekanter

Drömmarna från februari…

28/2 Toalettkapplöpning och dansa
25/2 Ekorrarna och tönten
21/2 Katt och råtta
7/2 One girl with two guys

Läs mer

Dröm: Profeten och älskarinnan i ”Toalettjakten”

Drömmar i september direkt från dlogg.se!

30/9 Att inte hinna med …
28/9 Hufflepuff och Dennis Ö
27/9 Småkusiner, underkläder och pizzabitar
18/9 Spanska i onödan
17/9 Gay-farfar och Jockes självbiografi
11/9 Profeten och älskarinnan följt av fladdermöss
7/9 Voldemort hackar datorer och konfafaddrar kastar glas
6/9 Rädda skor och hemliga sällskap
5/9 Toalettjakten

Läs mer

Dröm: En dröm jag haft om Ingrid

Drömmar från Juli månad från dlogg.se.

30/7 Förberedelser för HP-träff
29/7 Modeakuten på Systemet
28/7 Snuskgubben och köttbullarna
24/7
Två barer och tigervakt
23/7 WHPG, P-böter och graviditet inom Katolska Kyrkan
22/7 Gunnar, Gotland och en dröm jag haft om Ingrid
21/7 Sagan om Calle
16/7 Jagad och kissnödig
15/7 Gamla matteprov
14/7 God frukost
13/7 Varuhus
10/7 Äga klädaffär och försova sig
7/7 Mot universitetet trots saknad
6/7 … and never come back
5/7 En bortappad kalender och en panda
1/7 Fiskkärlek, Super Mario och döingar

Läs mer

10, 9, 8, 7… LISTA!

10 favoriter
Dialekt: Norrländska
Mat: Allt som Gunns mamma lagar
Låt: Jaci Velasquez – Imagine me without you
Tecknad figur: De som Adam gör i msn
Sport: Quidditch
Komiker: Robert och Björn Gustafsson
Veckodag: Fredag
Glassmak: Melon
Soloartist:
Blomma: Vallmo

9 för tillfället
Humör: Trött
Tanke: Gunnar
Kläder: Jeans och linne
Bakgrund: Ingrids kök
Känsla: Sömnig
Tid: 05:55
Bästa sak: Mobilen ^^
Irritationsobjekt: Ingrid (hon bara frågar vad man gör)
Närmsta bok: Fransk-svensk ordbok

8 första
Bästa vän: Amanda
Husdjur: Dennis
Kyss: Robert (om man räknar killarna på Scoutlägret när jag var 6)
Piercing: Öronen, när jag var 6
Förälskelse: Robert
CD skiva: Minns ej
Bil: Har ingen än
Ord: Lampa var ett av de första tror jag

7 senaste
Telefonsamtal: Mamma skulle jag tro
Mat: Scones
Dryck: Vatten
Biltur: Till Ingrid förra veckan
Tv-program: Morden i Midsommer
Spelad låt: Hakuna Matata på norska
Köpta klädesplagg: Kortbyxor

6 har du någonsin
Dejtat någon av dina bästa vänner: Ja
Brutit mot lagen: Cyklat mot rött…
Blivit arresterad: Nej
Badat naken: Inte sen jag var väldigt liten…
Varit med på TV: Ja, i kön till Deathly Hallows
Varit med i tidningen: Samma som ovan, artikel i DN

5 nej tack
Skolämne: Geografi
Mat: Fiskbullar
Musik: Vet inte…
Dryck: Kaffe
Djur: Hund

4 saker
Du gjorde igår kväll: Spelade Bonanza
Du kan höra just nu: Ingrid och kylskåpet
Du inte kan leva utan: Gunnar
Du gör när du har tråkigt: Surfar

3 personer
Du kan berätta allt för: Gunnar
Du tycker om: Gunnar
Du inte gillar: Umbridge

2 val
Coca Cola eller Fanta: Cola
Hund eller katt: Katt

1 önskan
Live happily ever after.

En dag på stan

Idag cyklade jag in till stan för att träffa Karin. Tim har nyligen åkt till Spanien där han ska vara en månad och plugga spanska inför universitetet. Ganska säker på att han ska gå Yi, dvs Y internationell med spansk inriktning. Karin har kommit in på sjuksköterska och hon blev jätteglad. Jag tycker verkligen att hon passar som det så jag tror hon kommer klara sig finfint.

Gunnar är ju också i Spanien (fortfarande) på IMO och pluggar en massa matte. Han kommer hem på tisdag nästa vecka då jag är i Kroatien. Så vi träffas tidigast på söndag nästa vecka. Det kommer allt närmre och närmre, men det är fortfarande lång tid kvar. Jag hoppas att det går bra för honom där nere.

När jag cyklade till stan idag hände någonting fantastiskt jobbigt. Cyckeln lät ”crack” och kedjan hoppade. Jag fick inte tillbaka kedjan alls. Vad som var tur i oturen var att jag var ca 100 meter från stället där jag hade köpt cykeln (Bertil Andersson). Jag rullade iaf dit och bad dem att hjälpa mig. Killen på Bertil Andersson fixade det på några minuter och sedan kunde jag rulla iväg igen. Den fungerar som den ska nu förutom att pedalerna snurrar när hjulet snurrar om man inte håller emot. Jag tror inte att det var så innan. Jag ska fråga det när jag åker dit för en koll i augusti. Jag tycker i alla fall att det var jätteschysst av killen som fixade cykeln så snabbt. Ett stort tack till honom.

På stan köpte jag ett par kortbyxor på Bikbok då jag inte har några sen innan. Karin, som ska vara på ett nunnekloster några dagar innan hon konverterar till katolicismen, skulle köpa ”anständiga” kläder. Hon köpte två t-shirtar (en kort- och en långärmad) på Sisters för 19kr styck. De var så billliga eftersom färgen var ”utgången”, men färgen passade Karin och tröjan med trots att den var XS. Sedan, på H&M, shoppade hon två skjortor som var ”anständiga” om man hade ett vitt linne under, vilket hon också köpte. Där köpte hon även en kortkjol som passade henne jättebra. Jag blev avundsjuk eftersom jag aldrig hittat någon som jag trivs i. Vi testade någon korsettaktig grej på H&M, men det var nog det fulaste världen hade skådat.

”Quidquid latine dictum sit, altum videntur”
Tack Käts för det, mycket användbar mening.

Våldtagen? Skyll dig själv!

Ännu en gång så får miss Sjödin mig att tänka till genom att publicera sitt inlägg ”Attitydsundersökning om våldtäkt”. Denna gången gäller det Amnestys rapport om våldtäkt där det kommer fram vad folk anser om bland annat kvinnans ansvar vid våldtäkt. Jag har redan läst om undersökningen en gång på aftonbladet.se, blev upprörd och visste att jag ville kommentera det, men kom inte på hur. Det är nu när Sjödin skriver om det som jag påminns att det faktist var någonting jag ville säga.

Enligt Amnestys rapport tycker över 20% att kvinnan har ett ansvar/delvis har ett ansvar vid våldtäkt om hon klär sig utmanande. Störst är gruppen 66+ där över 40% tycker att hon har ett ansvar. Resultaten är hemska, men jag kan mycket väl tänka mig att många har den attityden. Självklart tycker jag att ska en kvinna kunna gå ut mer eller mindre naken utan att behöva riskera att bli våldtagen. Tyvärr håller inte samhället med. Om kvinnan har klätt upp sig och hon har en lite för kort kjol så får hon helt enkelt skylla sig själv. Vad har hon gjort för att förtjäna at bli våldtagen? Ingenting, vill jag säga, men folk anser tydligen att hon har gjort någonting fel.

Resultaten är ganska lika på frågan om hon har/delvis har ett ansvar om hon har flirtat/hånglat med mannen innan våldtäkten. Här förstörs vår fina vision om att det alltid ska vara rätt att säga nej. Man behöver inte gå hela vägen, man ska kunna säga stopp när som helst – trodde du ja! Tycker helt klart att över 20% är för mycket på den frågan. 1% skulle vara för mycket. Som kvinna ska du när som helst då du träffar en man kunna säga att du inte vill gå längre, att det räcker så här oavsett vad du har sagt tidigare.

Mest ansvar har kvinnan om hon har följt med mannen hem. Över 50% av gruppen 66+ anser att hon har/delvis har ett ansvar då. Jag vill ännu en gång poängtera rätten att säga nej när som helst och var som helst. Ska man som kvinna vara rädd att följa med män hem bara för att det finns de som våldtar folk. Är det rätt emot alla de schyssta killarna som finns. Män är inga djur! Detta vill jag speciellt kommentera då flera anser att det för mannen är en förmildrande omständighet om kvinnan har haft sex med honom tidigare (nästan 10% av alla och nästan 20% av gruppen 66+). Mannen är väl medveten om vad han gör. Har kvinnan sagt nej så spelar det ingen roll om att hon har haft sex med honom en annan gång. Det samma gäller frågan då de har ett förhållande (nästan 10% av alla och över 20% av 66+). Jag hörde en gång att de flesta våldtäkter sker inom ett förhållande, jag vet inte om det stämmer, men jag tycker att det är hemskt. Hur kan man ha ett förhållande med någon som gör saker mot ens vilja? Sitter man där med tron om att ”det ska vara så” eller tror man helt enkelt att resten av världen kommer att tycka att man genom att ha ett förhållande sagt ja till sex med personen och inte helt plötsligt kan ångra sig.

Vi kan inte sätta ansvaret på kvinnan, männen är inte något konstigt ointelligent djur som vi kan frånta ansvaret. Jag är övertygad att en man som våldtar mycket väl är medveten om vad han gör. Kan han göra det en gång kommer han mycket väl kunna göra det igen. Att våldta någon är ett fruktansvärt brott, min mamma brukar bli så arg när hon hör om våldtäktsmän att hon vid flera tillfällen uttryckt att man ”borde skjuta dem”. I fall där en man flera gånger blir dömd för våldsbrott skulle det kännas betydligt bättre om vi bara gjorde oss av med honom, även om jag inte vill ta ställning för eller mot dödsstraff. Jag tycker ingenting kan frånta mannen det minsta lilla av ansvar och ingenting kan lägga mer ansvar på kvinnan då en våldtäkt sker. Självklart kan det kännas onödigt att klä sig utmanande med tanke på riskerna som finns, men det ska inte kunna användas som ett argument i domstolen och jag hoppas på att det inom snaraste framtid ur allas ögon kan uppfattas som en total absurd anledning till att våldta någon. Speciellt denna ”klädkod” i rätten har gjort att jag har väldigt lite förtroende för det svenska rättsväsendet när det gäller våldtäkter.