Etikettarkiv: Kina

Chinese Labor Day Problem

My plan was to sit for 24 hours to read this weekend because of Dewey’s 24 hour Readathon, this will not be the case. I will still read as much as I possibly can during the marked 24 hours, but I will not be able to stay up during the night.

The reason for this is the holidays that come with International Labor Day (May 1), and the way in which Chinese people arrange holidays. Because of this holiday I will have no school from Sunday (April 28) until Wednesday (May 1), but because they are so generous to give us these holidays I will have to attend classes to catch up what I otherwise would miss on Saturday (April 27). This means I can not sleep in late to be able to stay up for the full 24 hours. Also an exam that I thought I would have before the readathon will be held about a week after, which means that during the holiday I will have to be at my best to study for most of the time (and thus not f*ck up my sleep). Also I then have to run some errands on Sunday, which means I will miss even more time from the readathon.

If the readathon had started around lunch here in Beijing, I probably would have been able to read between classes and all the way during the night until at least the morning on Sunday. But as it begins at 8 pm here in China, I will probably read from 8 pm to midnight or a little bit later. And then continue again the next day for about 6-8 hours, some hours in the morning and some in the evening (hoping to be able to join for the ”End of Event Meme”).

I’m really sad about this, because I had looked forward to the readathon and just trying to stay up for the full 24 hours reading. Even if I don’t get to be part of the full readathon experience, I hope to feel that I  at least have been somewhat a part of it for this spring.

Lägenhetsjakten

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så har jag letat lägenhet. Jag har gjort det lite till och från under tiden som Eric har hållit mig uppdaterad på sitt jobbsökande. Några av jobben han sökte erbjöd nämligen en lägenhet, vilket då skulle göra det onödigt för oss att skaffa en på egen hand. Dessvärre så har han inte fått några absoluta svar från någon ännu, och då han vill komma till Kina nästa vecka så fick jag ta tag i det ordentligt idag.

Jag måste säga att även det här med lägenhet har hittills gått väldigt smidigt. Jag kontaktade homelink och har blivit runtskjutsad bakpå en moppe mellan olika lägenheter för att säga vad jag tycker. En av dem jag såg var jag tvungen att bestämma mig för inom några dagar, men även om den lägenheten var i top tre av alla alternativen jag möttes med så hade jag inte möjlighet att bestämma mig så snabbt.

Rummen som jag har kollat på har varit 1室1厅, vilket mer eller mindre betyder ett rum och en hall. Det har varierat mellan olika lägenheter om det är kokvrå i hallen eller i ett eget rum för mat, men de har alla varit ungefär lika stora och varierat i en prisklass från 3800 till 4500 yuan. De har alla varit relativt nära skolan, allt ifrån en lägenhet som låg inne på campus till en som var dryga 20 minuters cykelresa härifrån. Allmänt om lägenheterna jag kollat på, verkar gälla alla lägenheter i Beijing, eller åtminstone i Haidian, är att vatten och el inte ingår i hyran, men värme under vintern är gratis. Exakt vad priserna var kommer jag inte ihåg, men för att betala för vatten och el så ska man få något kort. När elen eller vattnet tar slut så kan man ladda kortet på en bank, alla banker ska fungera. Man kan också ladda kortet online på taobao, för den som har ett kinesiskt bankkort som är upplåst för onlineköp.

Lägenheten som jag har bestämt mig för ligger ungefär 10 minuters cykelfärd från skolan. Den är nyrenoverad, och i princip alla möbler (inklusive toalettstol, kylskåp och tvättmaskin) är nya. Den gick för ett förvånadsvärt resonligt pris om man jämförde med de andra lägenheternas standard i förhållande till pris. Lägenheten är stor nog för två personer, även om jag skulle önskat att hallen varit lite större så man skulle kunna ha några möbler där för att få det att kännas som två rum. I det stora hela så är jag hittills väldigt nöjd med den, men det gäller ju att bo i den också så vi får väl se om jag tycker samma sak om några månader.

Det enda problem som har uppstått under hela tiden var nu när jag talade om att jag ville ha den här lägenheten, för att veta vad som gällde med betalning av hyra. Jag vet inte om det här är gemensamt för alla lägenheter som man kan hyra via homelink, men jag måste betala tre månadshyror åt gången minst en månad i förväg från den första månaden i tremånadersperioden. I min första betalning måste jag också betala en månads deposit som jag får tillbaka om jag bor minst 12 månader, om jag bor mindre än 12 månader (vilket jag kommer göra) så får jag tillbaka halva depositen. Förutom detta så ska också en serviceavgift betalas för 12 månader, om jag bor mindre än 12 månader får jag tillbaka de månader som återstår när jag flyttar ut. I serviceavgiften för min lägenhet ingår städning av toalett en gång i månaden, gratis reparation om något går sönder, agenturavgift till homelink för att ha hjälpt mig hitta lägenheten och internet. Serviceavgiften var något som var speciellt för just den här lägenheten, de andra jag har kollat på hade istället en agenturavgift som var ungefär en månadshyra stor. Serviceavgiften för ett år är lite mer än en månadshyra, men jag är glad att den inkluderar internet så att jag inte måste krångla med att hitta internetleverantör själv. Om någon hade en liten överslagsräkning här så kanske ni inser att det här blir en ganska stor klumpsumma att betala på en gång, och glöm då inte att jag måste betala min nästa tremånadershyra i början på december (långt innan jag får ett nytt csn). Det här är självklart ett ganska stort problem, varför jag inte vill rekommendera det här till någon som planerar att bo själv. Då är det billigare att se om man kan få ha ett rum i sovsalarna för sig själv (om man ogillar rumskompisar).

I nuläget håller jag tummarna för att Eric ska komma hit välbehållen nästa vecka, och att han hittar ett jobb snabbt så att vi inte behöver leva på snabbnudlar i några månader (inget ont mot snabbnudlar). Det skulle vara kul att ha lite större ekonomiska friheter, speciellt när man är i ett land där det mesta andra är väldigt billigt så att det inte behövs så många extra hundralappar för att leva riktigt lyxigt (i studentmått mätt). Dessutom skulle det vara kul om man kunde planera in en lite längre resa under lovet kring det kinesiska nyåret i vår, man gör ju inte utlandsstudier bara för att se insidan av sin lägenhet och obegripliga tecken i skolböckerna, det är värt att få kunna se sig omkring i landet och, varför inte, närliggande länder också.

Innan man kommer till BIT …

Nu på fredag så bär det av till Beijing igen. För er som inte redan vet så har jag redan varit i Kina ett år och pluggat språk. Det är med blandade känslor som jag åker tillbaka till Kina, å ena sidan ser jag fram emot att ta tag i mitt utlandsår, men å andra sidan, den något större av dessa sidor, så saknar jag Sverige något enormt och vill gärna vara hemma igen med alla mina klasskompisar och LiU och allt underbart som finns här.

Så, jag tänkte lite kort sammanfatta vad som har varit mina problem hittills. Själva ansökan, som nu sker online, var lite krånglig att förstå på sina ställen, men när den väl var klar så gick det ändå ganska smidigt. Efter ett tag fick jag ett mail om att jag var antagen, och flera veckor senare så fick jag det med post. Det kommer att ta flera veckor, det var jag inte förvånad över, eftersom detsamma skedde förra året med universitetet jag skulle plugga kinesiska hos. Det kan göra att det blir lite stressigt med visumansökan, men se bara till att ha läkarundersökningen och liknande klar innan så ska det gå ganska smidigt.

Kursval en gick okej för mig. Jag har skrivit upp att jag vill läsa system-on-chip när jag kommer tillbaka, så jag försöker hålla mig till elektronik-kurser. Det är svårt att förstå något om vad någonting handlar om, eftersom det enda man får är titeln på kursen. Vissa kursnamn och kursstolekar motsvarade nästan exakt kursnamn och storlekar på LiU, och jag fick lite hjälp från en tidigare student vid BIT som pekade på vilka kurser som kunde vara bra. Det gick ändå ganska smidigt, om än lite långsamt eftersom jag hade mycket att göra redan i Kina.

Mina upplevelser från mitt första år i Kina är också lite delade. Det är ingenting fel på Kina, och jag tycker verkligen om landet. Tyvärr så blev jag sjuk ofta. Mest så rörde det sig om förkylningar och trötthet, men jag fick också feber flera gånger (och hemma i Sverige har jag nästan aldrig varit sjuk). Jag hoppas på att jag har vant mig mer vid vad det nu var som gjorde mig sjuk så att jag kan åka tillbaka och vara frisk det här året. Jag är säker på att jag inte har tid att vara sjuk om jag ska lyckas ta de poäng jag måste under det kommande året.

Nu till det som faktiskt är ett problem i nuläget. Jag har ingenstans att bo när jag kommer fram. I mitt antagningsbesked så stod det mer eller mindre ”om du i din ansökan bokade boende så har du nu plats”, problemet är bara det att i ansökan så fanns ingen ruta för att boka boende. Jag mailade dem ganska omgående, men fick inget svar. Då mailade jag istället LiU och fick andra e-mail-adresser. Dem har jag mailat nyligen och ännu inte fått svar ifrån. Det gör mig ändå lite småstressad. Jag tror att om jag kommer dit och säger att jag behöver någonstans att bo så fixar de det, men jag vet inte var ”dit” är. Jag har ingen aning om var international dorm ligger, om jag kan gå direkt dit eller måste till nåt international office först. Jag är en optimist i det här och tänker att det nog löser sig när jag kommer dit, men lite stressad blir man ändå när man inte vet någonting. Min plan nu är att kontakta förra årets utbytesstudent och fråga henne så att jag åtminstone inte är helt tom på information.

Önska mig lycka till!

思念家人

Om någon skulle fråga mig, sådär generellt, hur ofta jag tänker på min familj och om jag saknar dem, så skulle jag tänka efter och svara att jag inte tänker på dem så jätteofta och även om jag saknar dem litegrand så klarar jag mig bra ändå. Det är vad jag skulle komma fram till och jag skulle inte ens vara medveten om att jag ljög. Jag tänker på min familj varje dag, men inte sådär plågsamt och smärtsamt som innan jag ska sova eller när jag känner mig ensam. Jag tänker på dem varje gång jag går ut och äter, speciellt på mina favoritrestauranger.

Jag kom på mig själv att det var precis det jag gjorde igår när jag åt min vanliga kycklingburgare med pommes på Fed Up. Jag kollar igenom vad för saker som finns på menyn, kollar vad jag skulle vilja att mina föräldrar och småsystrar testar på menyn. Just på Fed Up igår så tänkte jag på Linnéa och Ellinor, och vilka av grillspetten som jag skulle beställa in till dem. I köttväg äter de bara fisk och kyckling, så det skulle bli till att beställa in en bunt aubergine-spett, och sen funderade jag på huruvida de skulle våga sig på kycklinghjärtan eller inte, men jag tror i alla fall att Ellinor inte skulle klara av det.

En annan favoritrestaurang är ”The Red Place” som vi brukar kalla det. Där skulle jag tvångsmata familjen med spicy aubergine-vitlök-röra, friterad kyckling i sötsur sås, tomat och ägg-röra, shredded meat i pekingsås …

Saknar min familj gör jag nog. Speciellt när jag äter mat, eller gör andra sådana där grejer som bara får mig att tänka ”Det här ska jag visa pappa när han kommer hit!” eller ”Hit vill jag åka med mamma!” eller ”Linnéa skulle älska det här stället!” eller ”Oh, det här måste Ellis få se!”. De finns med mig överallt, och nog saknar jag dem alltid. Mer än vad jag själv tror.

Nattliga funderingar

Klockan är över fyra på morgonen och jag borde kanske sova. Men bara för att jag borde göra någonting betyder det ju inte att jag gör det. Nej, efter att ha pluggat klart glosorna och gått igenom lektionstexten och sagt godnatt till Eric så fortsatte min natt via Google Reader.

Jag har de senaste veckorna lagt till många nya feministiska bloggar, och spenderade natten med att läsa nya inlägg och fundera på mina egna tankar kring saker. Jag gick igenom lite gamla inlägg på min blogg under temat, och saknar faktiskt att blogga om vissa saker. Det skulle vara kul att ta sig an olika bloggutmaningar och faktiskt skriva om någonting mer eller mindre vettigt igen. Det som ligger närmast om hjärtat just nu är att försöka mig på Vecka 6 (önskar att blogspot och wordpress inte var blockat i Kina), och eventuellt diverse andra utmaningar som kan komma upp på bloggarna jag följer. Vi får väl se vad jag hinner och orkar med, och vad jag tänker vid en vettig tid på dygnet.

Bloggar jag uppskattar mycket för tillfället:
* fitt for fight
* Johanna Sjödin
* Lady Dahmer
* One-way Communication
* Vecka 6

Många av dem uppskattas eftersom jag via dem hittar nya bloggar som jag börjar prenumerera på, vissa prenumerarar jag bara på ett litet tag och inser att det nog inte var vad jag var ute efter, andra stannar (så som de här ovan). Idag tog jag mig från One-way Communication till ”Den rabiata orakade flatfeministen Fanny”, som jag ska spana in i några dagar.

Så, innan jag går och lägger mig, skulle jag bara vilja skicka en önskning om att min proxy börjar fungera igen. Jag börjar bli väldigt less på att inte kunna läsa mitt twitterflöde.

Dröm: Kaninpolare, arrangerade äktenskap och The Most Awesome People

Ibland är man ju lite dålig på att uppdatera vissa saker… både att skriva ner dem alls och förflytta de få som blir nerskrivna hit. Här är drömmar jag drömt februari-november, från dlogg.se.

19/2 Spamma Tims blogg
22/2 Att ha kaniner som vänner och att gå vilse
10/3 Mellanlandning i U-sala
14/3 Ilska, sexförväntningar och Tom Scavo
29/3 Erkänna sin prägling (Twilight)
30/3 Vampire in charge of food
8/5 Konfasånger utanför Ånestadsskolan
25/5 Vakna på fel plats med ~samma mål
27/8 The most awesome people
18/9 Utelåst
9/10 Tre mördare på flykt
15/11 Get back together och tågbiljetter
16/11 Dejtingförbud och arrangerade äktenskap
17/11 Happy Steak-Day To Me
18/11 Full på kyrklig bekostnad

Läs mer

Kinabiljett med ångest på köpet

Det finns många saker som rör sig i min hjärna nu, både rent praktiska saker och känslomässiga. Jag har möbler jag måste bli av med, jag har väskor och flyttlådor att packa, jag måste anmäla min stulna cykel hos polisen. Det är bara några saker som jag har ångest inför, och ju närmre det kommer, ju mer panik får jag. Trots det så ökar inte takten det blir gjort i.

Det jobbigaste just nu är väl frasen som slinker ur mig så lättsamt, som om det faktiskt inte spelade någon roll alls: ”Vi ses om ett år!” Stora delar av mig arbetar aktivt med att övertyga mig om att ett år inte är speciellt lång tid. Och visst har jag rätt, ett år är absolut en överskådlig tid. Planera ett år in i framtiden är inte helt omöjligt, så länge som ingenting stort och oförutsett händer. Vad vet jag om Augusti 2012? Inte mycket egentligen. Jag kan anta att jag är hemma i Sverige med min familj, jag kan med säkerhet säga att jag kommer tala bättre kinesiska och jag kan hoppas på att jag har haft en fantastisk upplevelse det senaste året.

Vad händer med de som är kvar här hemma? När man har varit borta ett år, är det bara att plocka upp trådarna där man lämnade dem? Facebook gör det väldigt lätt för en att behålla kontakten, synd bara att man ska till ett land där censur mot sidor så som Facebook, och Youtube, råder. Jag kommer förändras, jag har redan märkt hur mycket jag förändrats bara det senaste året. Om jag fortsätter på samma väg som jag nu har påbörjat, vem kommer jag vara när jag kommer hem? Kommer jag upptäcka att jag inte längre har någonting gemensamt med någon jag känner? Kommer jag komma hem till vänner som jag kan bjuda på ett glas vin och ha småprat med, men inte djupare diskussioner än så? Jag känner att jag redan har börjat glida iväg, och även om jag formar en människa som jag känner följer mitt ideal kanske jag förlorar för mycket annat på vägen. Ett år i ett främmande land med nya, för stunden, främmande människor är menat att förändra en. Jag kommer inte komma hem som samma person som åkte, men frågan är vad skillnaden kommer vara.

Allt jag lämnar här hemma… Jag undrar varför man inte kan göra som i The Sims, att när man åker på semester någonstans så pausas hushållet där hemma och man kommer tillbaka precis samma dag som man lämnade det, fast man har varit på semester i tre obefintliga dagar. Då låter man dessutom bli att åldras, vilket måste vara en positiv bonus trots allt. Tillbaka till verkligheten: Allt jag lämnar hemma, eller snarare alla jag lämnar hemma. Många som jag inte ens hinner säga hej då till på ett vettigt sätt, om ens alls. Det gör faktiskt lite ont i bröstet att tänka på vad jag lämnar här hemma, sådant som jag kunde ha här om tiden var en annan.

I allmänhet att ta tag i sitt liv, att göra det man måste, även om det är maskerat till ett roligt äventyr, kan vara väldigt jobbigt. Jag vet att jag behöver det här året, kanske utåt sätt mest för min kinesiskutveckling och därmed även framtiden i min utbildning, men även för mig själv. För att kanske finna ett svar på frågan jag löste för många år sedan, men vars gamla lösning är utdaterad: Vem är jag?

Var är alla homosexuella kvinnor?

I kinesiskan hade vi nyligen ett arbete som att man skulle skriva en berättelse och sedan hålla en muntlig presentation där man sammanfattade sin berättelse. Jag skrev om Simon, en svensk kille som åkte till Kina för att lära sig kinesiska och skaffa nya vänner, och Feilong, en kines som pluggar engelska på samma skola som Simon studerar kinesiska vid. Simon och Feilong blir tillsammans. Den här berättelsen var en utökning av en berättelse jag skrev när jag var i Kina. Poängen var att få upp en diskussion om homosexualitet i min multinationella klass och få svar från min lärare på hur man såg på det i Kina. När vi skulle skrivuppgiften på kinesiskan den här perioden hade jag inga idéer och bestämde mig för att utgå från denna. Efter min redovisning ställde läraren några frågor. Den som fastnade var:
”Varför skrev du om två killar?” (istället för två tjejer)
”Jag vet inte / ingen anledning”, blev mitt svar, men det här fick mig att tänka till.

Varför, när man pratar om homosexuella, handlar det (nästan) alltid om homosexuella män?

Exempel:
* TV-serier. I vanliga amerikanska TV-serier figurerar det ofta homosexuella män med, tex Glee och Sex and the City.
* Utbildningsmaterial. När vi skulle bli faddrar genomgick vi en fadderutbildning där vi fick olika situationer att diskutera. Självklart fanns det ett exempel med en homosexuell man.

Jag har lite egna olika teorier kring varför det alltid handlar om män, men inget ordentligt genomtänkt ännu. Varför tror ni att det är så här?

(För att försöka ändra på min egen reaktion, att se två män framför mig när någon säger homosexualitet, så har jag kollat på första avsnittet av The L Word.)

Dröm: Besegra Voldemort i ett träsk

Drömmar från dlogg.se i Oktober och November.

4/10 Tröstaren, rökaren och dissen
6/10 Hur man besegrar Voldemort och träffar Anna i Taizé
19/10 Konstig hiss och HIV-spruta
Taizé/11 Ida i träsket
15/11 Nej, det är visst inte otrohet

Läs mer

Kina 1: Från ankomst till lunchmat

Efter att Gunnar äntligen har gett upp med att tjata på att jag ska skriva det här, så blir det till sist av. Det här inlägget fokuserar främst på tiden 2-7 juli. Saker skrivna från Kina har jag lagt till åäö på i efterhand, så jag kan ha missat någonting.

Fredagen den andra juli landade jag i Kina. Klockan var då runt 12 lunchtid, men i Sverige var klockan 6 på morgonen. Jag var trött efter flyget, men hade inte tid att tänka på det före långt senare. Först hämtade jag ut bagage och blev uppmött av min transfer på EF, en person som inte alls verkade kunna någon engelska. Det hjälpte inte mig alls eftersom jag i princip aldrig hade försökt göra mig förstådd på enbart kinesiska tidigare. Ganska mycket under tystnad tog han mig till min värdfamilj där endast farmorn och barnet var hemma. Farmor försökte säga mig någonting samtidigt som hon tog sina händer och gnuggade dem framför ansiktet, men trött efter flyget och utan erfarenhet i att tala med kineser såg jag ut som ett frågetecken. Det slutade med att hon hämtade barnet som frågade om jag ville duscha, och då fattade jag vilket ord farmorn hade sagt till mig, nämligen 洗. Jag duschade två gånger den dagen för att luftfuktigheten chockade mig och jag blev alldeles klibbig på några timmar.

Senare på dagen träffade jag min finska rumskompis Noora som dock skulle spendera hela helgen borta, så jag fick handskas med värdfamiljen själv. Noora kunde lite svenska, men vi kommunicerade mest på engelska och bara på svenska när vi inte ville att värdfamiljen skulle förstå.

Jag började skriva på ett blogginlägg andra skoldagen, dvs tisdagen den sjätte juli och ska låta det ta över för en liten stund, det är dock inte så långt:

Igår var första dagen i skolan. Jag har redan spenderat en hel helg i Beijing, men inte fått så mycket ut av den då jag sov bort mitt jetlag halva dagarna och kollade på Skärgårdsdoktorn halva nätterna (vilket självklart fick mig att längta hem till Sverige nåt så otroligt mycket). I vilket fall så bor jag i en värdfamilj bestående av en mamma, en pappa, en dotter på 15 år och en farmor. Det är väldigt trevligt där och jag börjar sakta men säkert vänja mig vid den kinesiska maten. Idag fick jag faktiskt bröd med jordgubbsmarmelad på till frukost, så det gjorde mig lite lycklig. Det som ingår till frukosten är dock rismjölk (tror jag) som är helt okej, förutom eftersmaken.

Rävöra, 2010-07-06

Första dagen i skolan får jag berätta om nu, för sammanfattning av helgen gjorde jag ganska bra där. Jag kom till skolan med Noora och fick vänta ungefär en timme tills vi skulle ha intronduktionsproven. Jag satt vid en av datorerna och mailade hem för att tala om att allt var bra med mig. Utdrag från mail hem första dagen:

Jag är i skolan och ska göra mitt test om en halvtimme. Det har gått bra med allt hittills, jag har dock stannat inne i helgen eftersom det är minst 34*C utomhus. Min rumskompis heter Noora och är från Finland, men hon kan inte prata så mycket svenska. Hoppas ni har det bra där hemma och hälsa alla.

Till sist blev det dags att göra proven. Det mesta var ganska enkelt eftersom jag trots allt hade läst kinesiska i två år redan, varav ett med bara kinesundervisning. Sedan hade jag ju också spenderat helgen hos värdfamiljen så jag hade ju börjat komma in i språket lite. Jag placerades i nivå 3 (som efter halva tiden gick upp till nivå 4), vi listade ut att det borde vara 6 eller 7 nivåer totalt, men var inte helt säkra på det. Anna, en tjej från Spanien som började samtidigt som mig, hamnade också i min grupp.

Alla nya studenter måndagen den 5 juliSamtliga studenter som började måndagen den 5 juli
Från vänster: Alex, Marta, jag, Anton, Masha, Mr Kim, Joe, Anna och Shynar.

Den fösta utflykten jag gjorde under min Kinavistelse var på onsdagen då Noora hade frågat mig om jag ville följa med till en sjö vid namn Houhai, 后海. Först åkte vi till en liten gata där det var små butiker och kollade på bland annat t-shirtar och vykort, men köpte ingenting. Jo, Noora köpte en Mojito. Sedan promenerade vi därifrån, förbi någon form av belltower, till sjön. Det tog ett tag att hitta och vi (Noora, som var en mer erfaren turist i Kina) var tvungna att fråga några kineser. Till sist kom vi fram och bestämde oss för att gå runt sjön och kolla på sjön och runtomkring. Först blev vi efterföljda av en läskig kines som vi misstänkte ville hyra ut cyklar till oss, men han sa ingenting. Sedan fortsatte vi runt sjön och jag tänkte visa några bilder på det bästa vi stötte på under promenaden.

Ett parti kinesiskt schack

Det här när några kinesiska äldre herrar som sitter utomhus och spelar ett parti kinesiskt schack. Vi låtsades ta kort på deras hund för att egentligen rikta kameran åt spelet. Pjäserna består av brickor med tecken på, men det finns också ”finare” sätt att köpa med riktiga figurer. Själv tycker jag att det här är mer charmigt.

Kineser gymmar offentligt utan att skämmas

Nej, det här är ingen lekpark utan ett kinesiskt utomhusgym. Det kan vi kalla det i vilket fall, egentligen är det bara en helt vanlig park och de här träningskonstruktionerna återfinns i de flesta kinesiska parker. Det var en av de saker som jag inte hade hört någonting om innan jag åkte till Kina och alltså en sådan sak som förvånade mig en del. Slutsatsen vi kan dra av dessa konstruktioner är alltså att det är helt gratis att träna på ett roligt sätt i Kina!

Lite vardagsgrejer som jag skulle vilja nämna från resan är att lunchmaten inmundigades på resturangen i källaren på skyskrapan (i Guomao) vi hade våra lektioner i (EF hade sitt eget våningsplan). Eftersom resturangen var till för de som arbetade i byggnaden så var det inte så lätt att göra sig förstådd på varken kinesiska eller engelska och speciellt inte att förstå svaret. Peka och var nöjd, var regeln som gällde där. Jag tog till en början det säkra före det osäkra och gav mig på friterat kött i sötsur sås vilket jag åt två dagar i rad innan jag inte klarade av mer sött och var tvungen att testa någonting annat. Under hela vistelsen blev favoriterna från den restaurangen gröna bönor med nåt kött och feferoni. Jag gick också från att frukta stark mat till att vara tvungen att acceptera den och till sist gilla den. Svenskar vet inte vad starkt är. Ytterligare en omvändning jag gjorde var att gå från att tycka ris är okej till att hata ris igen, precis som jag gjorde när jag var yngre.

För att inte bli att för långrandig så tänker jag avsluta här. I nästa inlägg kommer jag att avsluta första veckan vilket innebär att jag kommer berätta om när jag åt koreansk mat för första gången, när jag besökte Kinesiska muren och den Förbjudna staden.