Etikettarkiv: kärlek

Skrivpuff: Utmaning 2012-03-04: En suck

Bestämde mig att ta mig an dagens utmaning på Skrivpuff eftersom text bara började ramla ur mitt huvud när jag läste utmaningen. Kunde inte stoppa mig själv.

Skriv om en suck.

Vad som ryms i en suck
Jag suckar uppgivet och kollar bort från datorn. Det är någon sekunds fördröjning, men snart hör jag honom fråga:
”Vad är det?”
Mina ögon söker sig tillbaka till skärmen, och bilden av honom i Skype-fönstret. Där någon annanstans. Någonstans som inte är här.
”Det är bara att jag önskar du var här”, svarar jag.
Det är en förenkling, det är så mycket mer komplicerat än så, men jag behöver inte förklara. Han förstår, han känner likadant. Jag betraktar hans vackra ansikte och ser hur samma suck som just lämnat mina läppar, lämnar hans.
”Jag med”, säger han.
Det gör ont och det är jobbigt. Jag vill kunna säga att ingenting annat spelar någon roll än att kunna vara med honom, men det är en lögn. Det är så mycket som spelar roll, så mycket som måste göras, avslutas, fixas, innan vi kan åka hem. Vi får vänta, han och jag, får vänta till framtiden. En tid där allt det där som måste göras är gjort. Månader, kanske år, av väntan. Och rädslan. Kommer jag orka vänta? Kommer han orka vänta? Kommer det vara värt det i slutändan? För just nu är det allt jag vill, att få vara där han är. Om det inte vore för saker som är så mycket viktigare, saker som spelar roll. Jag sluter ögonen och håller tillbaka känslorna, de som gör så ont. Alla de känslorna som ryms i den lilla suck som ibland tvingar sig fram, när det blir för mycket att hålla inom sig.

Dröm: Monki och den ”sexige” professor Vellarvo

Drömmar från dlogg.se från juni.

27/6 Bilkrångel och underbara rumsgrannen Monki
24/6 Den sexige professor Vellarvo
17/6 Dokusåpor och sanningen om RYMDEN
13/6 Jagad av tigrar på exotisk ö – film eller verklighet?
9/6 Naken och påhoppad av Armand den elake och Sara den elake
8/6 ON eller OFF?
6/6 Dödsätare, mördare och muckning
3/6 Konstig konfirmandresa

Läs mer

Dröm: ∑(Triangeldrama) < Trocadero

Drömmar från dlogg.se, mars och april. Samt två bonusdrömmar från januari!

28/4 Snabbt åldrande då man missar flyg
24/4 Sjungande konfirmander och dåliga cirkusnummer
18/4 Visan om middagsmaten
17/4 Hänga i duschstråle
14/4 Tentamenskrock och triangeldrama
4/4 Hopelessly devoted to pureblood-mania
31/3 Kristins hemlighet
30/3 Kineser, mode och Trocadero
20/3 Michan och ungdomsmottagningen
18/3 ∑(Barack Obama) = ∑(1/n)^2
31/1 Samlivstrubbel
29/1 isdockan och jag

Läs mer

Dröm: Magiska stenar i apoteketpåse

Drömmar i mars från dlogg.se!

30/1 Griffeltavlan Victoria
23/3 Apoteketpåsens mystiska försvinnande

17/3 Magi och Friends
8/3 Jagad av Snape på Kolmården
7/3 Bortglömda purjolökar
6/3 Expecto Patronum – Klädbad!
4/3 Flytta ihop
2/3 ABBA och äktenskapsproblemet

Läs mer

Misslyckade Matilda

Screw Mooning Myrtle, nu är jag här.

Ibland vet man inte riktigt vart man ska ta vägen. Som till exempel klockan halv två på natten då man vet att man har en massa att göra innan man går och lägger sig och ytterligare en massa på förmiddagen. Jag vill se fler avsnitt av Friends dock. Så jag försöker tala om för mig själv att jag får ett avsnitt så fort jag gjort klart det jag måste göra ikväll (natt), men ändå så skjuter jag upp det.

Jag känner mig misslyckad. Vi skulle skriva ~3 sidor var till grupparbetet. Jag hade sagt att min del knappt skulle bli tre sidor. Jag lyckades (av de dumma källor jag hade) få ihop nästan tre sidor. Så får jag mail från Jonna, Axel och Jimmy som alla har skrivit mellan 7 och 9 sidor var. Snacka om att jag är en total FAIL!

Det finns i alla fall en underbar sak i mitt liv just nu och det är Gunnar. Han är hemma, han är underbar och jag älskar honom. Det finns inte ord för hur mycket jag uppskattar honom.

Längtan och nostalgi med Westlife

Jag sitter och lyssnar på gamla Westlifelåtar och jag vet inte vad som får mig att längta som en galning efter någonting. Antingen är det minnena från promenaden som jag gick med Ingrid i Vallaområdet för säkert två och ett halvt år sen. Eller så är det framtiden.

I wanna grow old with you
I wanna die lying in your arms

När jag gick på promenad med Ingrid så sjöng jag massa Westlifelåtar för henne. Jag var inne i en period med sådana typer av kärlekslåtar. Hon tyckte om dem och lånade skivan av mig senare minns jag. Jag vet att jag sjöng ”I wanna grow old with you” och ”Evergreen”.

Eller så är det saknad och längtan efter alltihop. Tiden som var då. Ingrid. Gunnar. Framtiden.

Tänk vad mycket känslor en låt kan uppväcka.

El hombre mas rico…!

Jag fick spam på spanska idag. Blev nästan lite glad eftersom jag förstod hela rubriken:
El hombre mas rico del mundo reparte su dinero con todas las personas!”‏
För den som inte förstår så står det ”Den rikaste mannen i världen ger bort sina pengar till alla människor!”

昨天晚上我跟俩个朋友一起在NH吃了晚饭。 我吃了鸡、苹果派和喝了可口可乐。 Rebecka也喝了可口可乐,但是不吃了鸡。 Armand也吃了鸡,但是饮酒了。 我们吃了以后,Karin进来。 我的朋友们开始喝酒了。 Rebecka和Karin开始喝了Baileys, Armand开始喝了Gin&Tonic。我整夜喝了水。 我们谈论霍格沃茨、朋友们、恋爱等等。晚很好了!或者Armand说了《这是一个女的晚会最好了!》

Översättning med Google translate: Läs mer

Tolkning av dröm

Jag satt just och läste lite gamla drömmar som jag har haft och stötte på ”Fiskkärlek” som jag drömde natten till 1 juli. Jag tänkte att jag skulle försöka mig på en förklaring till var alla delar från drömmen kommer ifrån.

Jag var en fisk, fast jag var en hanne som hette Remus. Jag bodde i saltvatten. En dag skulle jag ta hissen ner till sötvattenssjön och jag var tvungen att hålla andan hela vägen eftersom hissen gick i luften. I sjön träffade jag en söt rosafärgad fiskhona som jag blev kär i. Jag bad henne följa med upp till min saltvattenssjö, men hon var orolig att hon skulle vara känslig mot saltvattnet. Jag sa att om hon tog det lugnt och försiktigt så skulle det inte vara några problem. Vi åkte upp till min sjö. Hon simmade ner i den och fick genast lite saltkorn som fastnade på “näsan”. Hon var en jättesöt fisk. Tyvärr började alla jaga henne eftersom att hon hade blivit mörkare i saltvattnet och såg blå ut. De trodde att det var Ingrid. Jag blev arg och skrek att det där minsann inte var Ingrid, det var min flickvän. Jag hjälpte henne att fly genom att hoppa från barriären ner i sin egen sjö. Hon råkade landa på en sten och studsade ner i vattnet, men hon klarade sig oskadd. Sedan lutade mig över barriären och skrek ner till Ingrid i sjön under.
“Om du aldrig hade gjort som du hade gjort så hade hon aldrig blivit jagad!”
Ingrid svarade inte.

Alla som känner mig vet att jag är inbiten Harry Potter-fantast, att fisken som är jag har ett namn från Harry Potter är därför förståeligt. Då det är en kärleksberättelse så är det inte konstigt att Remus är just det namnet som är valt. Vissa kanske tycker det är konstigt då jag är Snape-galen, men för mig är Snape en lite mystisk dold person som visserligen är väldigt het och han bryr sig egentligen innerst inne. Remus har jag mer föreställt mig som en person som är väldigt vänlig utåt och har djupa känslor, är rädd för att bli sårad och som i ett kärleksförhållande är väldigt omtänksam.

Varför är vi fiskar nu då? Det har inte alls en speciellt svår förklaring. Alla i folket borde veta vad denna är, men för er som inte vet så ska jag förklara. Jag och Gunnar kallar varandra för ”pescados” vilket är fisk på spanska. Vi brukar måla fiskar till varandra och så. Eftersom att det rör sig om kärlek så är fiskar väldigt passande just för mig.

Varför trodde de att fisken var Ingrid? Här är ytterligare en sak som folket borde känna till. I folket har vi olika färger, alla är varsin färg. Att fisken som är ”min flickvän” är rosa är inte konstigt då Gunnars färg är rosa, att de sedan tror att fisken är Ingrid när hon hamnar i saltvattnen är för att hon färgas blå. Ingrid är mörkblå.

Jag måste väl också kommentera att jag borde ha varit arg på Ingrid av en eller annan anledning just det här datumet med tanke på att alla jagar efter det de tror är Ingrid och jag skriker som jag gör till Ingrid.

Att det rör sig om söt- och saltvatten tyder på något sätt om motsatser eller svårigheter skulle jag gissa. Nu vet väl de flesta att en sötvatensfisk i saltvatten och tvärtom inte alls fungerar, men här gör det ju det (det är ju en dröm). Dock påverkas ”min flickvän” av att vara i saltvatten genom en färgförändring vilket leder till något negativt. Kanske tyder det på att det finns olikheter i paret som bör ses över, eller kanske att våra bakgrunder (och så även tanke och sätt) skiljer sig mycket från varandra vilket kan göra det svårare.

”Min flickvän” studsar på stenen innan hon landar i vattnet. Hon klarar sig bra, men det borde ha gjort ont. Kanske syftar det här på någonting i stil med att det blir fel även när man försöker göra rätt, men det är ingen som dör av det. Jag skulle kunna tänka mig att det gör det i mitt fall. Trots att min avsikt var god landade hon fel, hon överlevde och kan fortsätta simma, men hon har nog ändå fått ett sår.

Förövrigt så tycker jag om näsor och kanske är det därför saltkornen på fiskens ”näsa” får mig att tycka att hon är extra söt.

Så om ni har något att tillägga, tycker min tolkning är helt fel eller tycker att jag har glömt någonting så säg det. Det blev lite längre än jag hade tänkt mig, men det får duga.

Happily ever after

På Expressen skriver Katrin Zytomierska debattinlägget Vi är inte skapta för äktenskapet. Det är väldigt intressant läsning eftersom att hon påstår sig ha så mycket erfarenhet av livet. Jag påstår inte att jag har mer erfarenhet, tvärtom. Hon är betydligt äldre än mig och har haft ett längre förhållande än mig, men jag vill ändå säga att det hon säger är fel.

Zytomierska påstår i sin artikel att det inte finns någon kärlek som räcker livet ut, det kommer inte hålla så länge. Hon påstår att förr eller senare kommer lågan att slockna. Tyvärr måste jag säga att jag tror mer på Tjom, som varit gift i 25 år och fortfarande är kär, än nyseparerade Zytomierska som är 31år och var tillsammans med sin pojkvän i 6år. Det känns för det första konstigt att lyssna på råd om ”happily ever after” från någon som just har gjort slut med sin pojkvän. Det känns som att man just då inte har en så objektiv syn på det hela som man skulle kunna ha.

Elden kommer att minska. Det kan ta sex år. Det kan ta 15 år. Det kan även ta ett år. Men den kommer att avta och då ska man inte kämpa febrilt med att blåsa i gång den igen. Man tar en bunke vatten och släcker den.

Det här tycker jag kommer från en person som inte orkar eller bryr sig tillräckligt mycket för att hålla igång glöden. För visst ska man kämpa! Då måste båda också vilja göra det, annars är det meningslöst. Grejen är ju inte att man ska börja kämpa när det håller på att slockna, jag tror att man ska börja kämpa redan när man bestämmer sig för att satsa på ett förhållande.

I övrigt tycker jag att hon lägger allt för stor tyngd på sex i sin artikel. Självklart är sex en viktig komponent i förhållandet och fungerar det inte så blir det jobbigare, men det är absolut inte allt. Det finns andra saker som också är viktiga i förhållandet, som kommunikation, tillit, kärlek och närhet (både fysisk och psykisk).

Vad ska man göra egentligen för att få i gång sexet efter att ha legat i samma ställning i fem år och efter att man pillat på samma sätt?

Kommunikation? Om man börjar tycka att det är tråkigt, om man vill försöka komma på någonting nytt – säg det! Det gäller väl det mesta i ett förhållande. Om man säger vad man vill och vad man känner så är det större sannolikhet att det kan ändras. Det är ju fruktansvärt svårt för ens partner att gissa vad man tycker och tänker. Så om man nu kommunicerar och berättar vad man tycker är bra och dålig så kan man arbeta för att det ska bli som man vill.

Ett annat problem är att man alltid kommer till en punkt där man tar varandra för givet. Det är livsfarligt. ”Ash! Han finns ju där ändå”, tänker man. Det får man aldrig tänka. Då är det slut.

Detta stämmer säkert. Så länge man älskar och uppskattar personen man är tillsammans med och visar det tror jag att man kan klara sig förbi det där. Jag tycker idén med att ta personer för givet är ganska läskigt. Jag säger inte att jag inte har gjort det, för absolut har jag tagit mina föräldrar för givet och att de alltid kommer älska mig. Sedan inser man att även om de faktiskt finns där jämt så blir allt annat så mycket trevligare om man är snäll, hjälper till och visar kärlek tillbaka.

För övrigt så är Zytomierska inkosekvent, mer eller mindre. ”Man får aldrig sluta kämpa” skriver hon i motsägelse till resten av artikeln, men gör direkt en vändning och fortsätter med ”Fast det är ju precis det man får”. Detta kanske skulle varit en snygg vändning i ett tal mer rätt röstlägen, men i en text känns det mest förvirrade… lite som ”Oj jaha, har hon ett nytt budskap nu?” och sen hade hon inte det ser man några meningar efteråt. Jag blev i alla fall förvirrad.

Nu tänker jag avsluta med att säga att jag inte på något sätt påstår att det jag har sagt gäller för alla människor. Varje människa vet bäst sina egna förutsättningar för att lyckas med förhållande och liknande. Det var en av de sakerna jag störde mig allra mest på i Zytomierskas debattartikel – hon får det att låta som om alla bör dra den här slutsatsen i livet. Hade hon skrivit bara om sig själv hade jag inte brytt mig så mycket, det är hennes verklighet. Nu tycker hon tyvärr att alla bör tänka som hon. Bara för att hon inte orkar kämpa betyder inte det att jag inte tänker göra det. Ser hon det som att jag kommer gå i ett förhållande på sparlåga så får hon gärna göra det, men jag är övertygad om att man kan leva happily ever after.