Etikettarkiv: Johanna Sjödin

Sexualundervisning i svenska skolan

Igår haffade Ellinor, min 15-åriga lillasyster, mig på Skype och frågade om jag räknades som vuxen. De hade nämligen fått en uppgift i svenskan om att intervjua en vuxen om hur sexualundervisningen var i skolan på deras tid. Jag har nog aldrig känt mig så gammal, då det ändå är knappt fyra år sen jag tog studenten. Jag sa dock att jag kunde svara på frågorna, men fyllde mina svar med den förakt som jag kände för den information som skolan missade. Jag tryckte lite extra på att de inte informerade hur bristande forskningen var för det kvinnliga könet, både hennes sexualitet och kön och kanske framförallt att man inte har så jävla stor koll på långtidsbiverkningarna av hormonella p-medel (som många ungdomsmottagningar med glädje skriver ut till kvinnor i 14-årsåldern).

När hon hade frågat klart så fortsatte jag dock, med att ge henne en lista på ytterligare tio punkter som de hade missat att informera om i skolan. Hon uppskattade det och tyckte att jag kunde skriva en bok om ämnet. Det var förstås väldigt smickrande, men jag tror inte att det någonsin kommer bli av. Jag tänkte dock att jag skulle dela med mig av de tio områden jag gav till min lillasyster. De står i den ordning som jag kom på dem i medan jag pratade med henne, vilket inte har någonting att göra med hur viktiga de är. Observera att det nedan inte finns någon punkt om diskussionen kring hormonella p-medel, då jag redan hade nämnt det i en annan fråga under intervjun (som kompensation för det kan jag länka ett av Johanna Sjödins inlägg om p-piller).

1. Kvinnlig ejakulation
Det faktum att mannen ejakulerar vid orgasm är allmänt vedertaget, men få vet att också kvinnor kan göra det (och vid sexualundervisningen nämns sällan att män kan få torra orgasmer). Det hade varit en sak man borde tagit upp i sexualundervisningen, kan bara tänka mig minen hos den tjej som kommer med så kallad fontänorgasm utan att veta vad det är, speciellt med tanke på att det kommer ut urinröret. Vad annat ska hon tro än att hon kissar när informationen som man kan få på ämnet är så fruktansvärt begränsad.

(Läs gärna mitt inlägg om fontänorgasmer)

2. Heteronormativ tvåsamhet
Hela sexualundervisningen utgår från heteronormativ tvåsamhet. Att killar kommer ha sex med tjejer, och att tjejer kommer ha sex med killar. Att man kommer vara i par två och två. Man tänker på de homosexuella och bisexuella idag, men det är undantag, heteronormativiteten är genomgående i undervisningen. Ett problem med det är att det idag råder en bred uppfattning om att kvinnor som har sex med kvinnor inte behöver skydda sig mot könssjukdomar, för att endast kuk-i-fittan/anus-sex är riktigt sex. Andra personer som hamnar i kläm är polyamorösa människor, sådana som inte trivs i tvåsamhetsförhållanden utan vill ha flera. Vad polyamori var tog jag reda på själv, när jag var 22. Polyamorösa har ingen chans att hitta och identifiera sig själva under dagens sexualundervisning.

(Läs gärna RFSU:s informationshäfte om polybegreppet)

3. Oskuldsbegreppet
Något som absolut borde diskuteras eftersom oskuld är något man ”förlorar”. Det borde inte spela någon roll alls huruvida man har haft sex med 100 pers eller inga alls. Det ska definitivt inte vara så stor skillnad på en person som har haft sex en gång och en som inte har det. Dessutom, när blir man av med oskulden? Första gången man har pettig? Oralsex? Eller är det bara vaginalsamlag som gäller? Blir då bögar och flator aldrig av med oskulden? Bara för att man har stoppat sin kuk i någon eller en annan har fått sin fitta slickad så har denne inte blivit en ny människa. Man blir inte vuxen för att man har haft sex, att ha sex en gång bevisar ingenting. Den hets som råder kring begreppet är absurt och det borde inte spela någon roll när eller om man har sex, med vem eller vilka.

(Läs gärna första frågan i det här inlägget på Rookie (engelska))

4. När avslutas sex? (varning för heteronormativitet)
Det råder en bred uppfattning om att sex avslutas när mannen har fått sin utlösning, vilket är ett sjukt dåligt begrepp och idag fortfarande leder till att tjejer inbillar sig att orgasm inte är så viktigt, eftersom de inte blir ”bortskämda” med att de ska få den varje gång. Sex behöver inte avslutas med att killen har utlösning, det kan fortsätta efter det. Det är det gamla ”sex är till för att skaffa barn” som gör det här avslutet okej, men det är i princip inga ungdomar som har sex för att skaffa barn, de har sex för att det är kul. Så varför är killens utlösning avslutet? Måste han komma i tjejen? Är inte att komma i tjejen (även vid kondomanvändning) ett onödigt risktagande om man inte vill bli gravida? Sex kan avslutas oralt, och varför avsluta sex innan båda har fått komma? Dessutom, många tjejer kan få multipla orgasmer, så varför sluta efter en? ;)

(Läs gärna Johanna Sjödins inlägg om ett problem kring med detta synsätt och ett av hennes andra inlägg om ejakulera i någon utan samtycke)

5. Fejka orgasmer
Inte helt ovanligt begrepp som förekommer främst hos tjejer som har sex med killar. Varför fejkar man en orgasm? Kan finnas olika anledningar, allt från att man är uttråkad och vill avsluta sexet till att man vill uppmuntra en person som har lagt ner mycket tid men inte riktigt lyckats. Varför bör man aldrig fejka en orgasm? För att hur ska ens partner så lära sig vad man vill? Hur skulle man själv känna om man verkligen vill få en annan person att njuta, men istället för att tala om vad man vill ha så fejkar den. Om någon vill ha sex med dig vill den antagligen att du ska ha det bra också, visa vad du tycker om!

(Läs gärna på Rookie om varför man aldrig ska fejka en orgasm (engelska))

6. Kommunicera!
Förra punkten leder mig in på det här. Kommunikation, och jag vill verkligen pressa på den här punkten. Sex kan idag anses pinsamt och tabubelagt och som ett fnissämne, speciellt under tonåren. Därför kan folk tycka att det just är jobbigt och pinsamt att kommunicera med en partner vad man gillar, och vad för typ av sex man vill ha. Det är sorgligt att det ska vara så, och att man ska behöva vara rädd för att ens partner tycker att man är dum eller konstig för att man tänker eller tycker en sak. Det enda som gäller är att inse att det inte spelar någon roll vad andra människor tycker, men det är ett stort steg att ta, och få som gör det redan under högstadiet.

(Läs gärna Johanna Sjödins inlägg som diskuterar kommunikation i sexuella sammanhang)

7. Utseende på ens kön
Kroppen är inte längre privat. Mycket pornografi har lett till att vi idag vet hur en kropp ska se ut för att vara attraktiv. Det finns många åsikter om hur man bör se ut och inte se ut, inte bara på de delar som syns, utan även intima delar. Skönhetsoperationer av fittor och kukar blir vanligare och vanligare, något som är helt absurt. Varför skulle man ens vilja ändra på nåt där, utsätta sig för risken att förstöra sexuell njutning om något går snett? Ett annat mycket vanligare fenomen är intimrakning. Vissa människor har fått för sig att det är snuskigt att INTE raka könet (speciellt på kvinnor), vilket är underligt. Håret är till för att det ska fastna damm och bakterier i det, om håret avlägsnas så gissa vart det hamnar – jo i fittan! Det finns inget som visar på att det är skadligt att raka sig, men att påstå att det är mer hygieniskt är bullshit. Man ska välja att raka sig så mycket man vill för sin egen skull. Vill man inte raka sig ska man inte. Tar man upp rakhyveln och frågar sig vem man egentligen gör det här för, eller om man svarar att man gör det för att andra inte ska skratta åt en. Tänk då efter, när du väl har sex med någon, tror du verkligen att de skulle backa undan för att du inte har rakat kön? Det tror inte jag. Om personen mot förmodan skulle fälla en äcklad kommentar så är hen ändå ingen värd att ha sex med.

8. Pornografi
Det är viktigt att pornografi tas upp och diskuteras i skolan. Inte på ett moraliserande sätt där de vuxna säger att man inte ska kolla på det och att det är dåligt och fel, utan informerar om att vad man ser i porrfilmer inte är hur sex faktiskt kommer att vara. Att alla inte ser ut och är och agerar som i porrfilmer. Att porrfilmskukar är i det stora laget, och inte vad man kan förvänta sig hos en medelkille. Vissa har redan konsumerat pornografi ett bra tag när man påbörjar sexualundervisningen i högstadiet, och därför är det viktigt att diskutera men också att inte moralisera kring ämnet.

9. Erogena punkter/zoner
Visst, något man diskuterar litegrand när man går igenom könsorganen, men man fokuserar inte på dem. Var sitter G-punkten hos mannen respektive kvinnan? Vilka andra punkter är känsliga på kroppen? Det här är inte bara nyttig information för en när man ska ha sex med andra, utan också för en själv. Man kanske inte har tänkt på allt eller hört om allt, eller för den delen hört om något. En större öppenhet behövs i Sverige om allt som inte följer den sexuella normen. Ska heterosexuella män som gillar stimulation i anus (där deras g-punkt sitter!) känna att de inte kan prata om det för att det är bögigt (varför nu bögigt skulle vara dåligt)? Också, alla erogena punkter är inte sköna för alla, alla föredrar olika.

10. Preferenser
Alla har vi preferenser. Vissa föredrar att ligga med någon som har en helrakad fitta och andra föredrar att ligga med folk med minst 20 cm kuk. Det är helt okej, men det är skillnad mot att ha en preferens, att låta det vara ett krav, och vilja att alla ska uppfylla detta kravet. En preferens är någonting man föredrar, och om någon inte uppfyller ens preferens så är det oftast inte hela världen. Låter man preferensen övergå i ett krav är det ju sorgligt men sant, att man aldrig tillåter sig att ha sex med någon under de kraven. Inget säger ju att en kille med 14 cm kuk inte kan vara en fantastisk älskare och samma gäller för en orakad tjej. Det värsta är folk som vill tvinga på alla andra sina preferenser, som talar om för dem eller talar om dem bakom deras rygg när de inte uppfyller ens preferens. I stil med ”Annika rakar inte fittan, guuuud så äckligt alltså, skulle aldrig ligga med henne”, och jag antar att Annika inte ens är intresserad av att ligga med en person som tänker så om hennes fitta. Eller ”Men vafan du har ju skägg, är du hobo eller, killar med skägg är så jävla sunkiga”, och nej, jag tror inte den här killen med skägg har lust att dejta någon som tycker hans skägg är så motbjudande.

(Läs gärna mitt inlägg om preferenser)

Nattliga funderingar

Klockan är över fyra på morgonen och jag borde kanske sova. Men bara för att jag borde göra någonting betyder det ju inte att jag gör det. Nej, efter att ha pluggat klart glosorna och gått igenom lektionstexten och sagt godnatt till Eric så fortsatte min natt via Google Reader.

Jag har de senaste veckorna lagt till många nya feministiska bloggar, och spenderade natten med att läsa nya inlägg och fundera på mina egna tankar kring saker. Jag gick igenom lite gamla inlägg på min blogg under temat, och saknar faktiskt att blogga om vissa saker. Det skulle vara kul att ta sig an olika bloggutmaningar och faktiskt skriva om någonting mer eller mindre vettigt igen. Det som ligger närmast om hjärtat just nu är att försöka mig på Vecka 6 (önskar att blogspot och wordpress inte var blockat i Kina), och eventuellt diverse andra utmaningar som kan komma upp på bloggarna jag följer. Vi får väl se vad jag hinner och orkar med, och vad jag tänker vid en vettig tid på dygnet.

Bloggar jag uppskattar mycket för tillfället:
* fitt for fight
* Johanna Sjödin
* Lady Dahmer
* One-way Communication
* Vecka 6

Många av dem uppskattas eftersom jag via dem hittar nya bloggar som jag börjar prenumerera på, vissa prenumerarar jag bara på ett litet tag och inser att det nog inte var vad jag var ute efter, andra stannar (så som de här ovan). Idag tog jag mig från One-way Communication till ”Den rabiata orakade flatfeministen Fanny”, som jag ska spana in i några dagar.

Så, innan jag går och lägger mig, skulle jag bara vilja skicka en önskning om att min proxy börjar fungera igen. Jag börjar bli väldigt less på att inte kunna läsa mitt twitterflöde.

Everything that can be invented has been invented

Citatet ovan sades av Charles H Duell. Jag tror nog de flesta är smarta nog att inte hålla med honom, speciellt eftersom han sa detta 1899. Det har hänt ganska mycket under de över 100 år som gått sedan han sa det. Däremot om alla människor hade haft den inställningen så hade nog Duell haft helt rätt. Ingen förändring kan ju ske om ingen försöker göra en förändring.

Vad som fick mig att tänka på det här citatet var en debattartikel i Corren som diskuterar huruvida skolan bör vara en sexuell normpolis, som jag blev tipsad om från en tweet av Johanna Sjödin. Nu handlar ju detta inte om teknik, men precis som teknik utvecklas samhället ständigt. En förändring sker endast om det är någon ser till att ändra folks värderingar. Följande i artikeln beskrev precis den inställning hos en person som inte kommer att utveckla samhället:

”Debattelitens sexuella värdegrund slår fast att allt är naturligt, all sex är bra sex. Det har varit viktigt historiskt, i kampen för kvinnors och sexuella minoriteters frigörelse, att markera att det inte är onaturligt med kvinnlig sexdrift eller homosexuella relationer. Men efter de segrarna har ”allt är naturligt”-rörelsen rusat vidare…”

Finns det verkligen ingen mer seger att vinna här? Är du helt säker? Först vill jag bara fråga om du är helt säker att kvinnors sexualitet är så frigjord. Lever vi inte fortfarande i en värld där kvinnor tycker det är jobbigt att ta för sig av sex för att det anses slampigt? Där kvinnor inte kan ta initiativ och vill få känslan av att det bara hände för att inte känna sig slampiga? (Okej, det här var inte poängen med det här inlägget, men om du tycker det är intressant så läs gärna Johanna Sjödins inlägg ”Passivitet som självbevarelsedrift!” om kvinnors och mäns inställning till sex)

Åter till den röda tråden, artikeln i Corren. Det jag reagerade mest på i hela artikeln och som gjorde mig ortentligt upprörd var följande rader:

”Skolan bör dock bara åläggas att sprida sådana normer och värderingar som majoriteten är överens om är moraliskt överlägsna, till exempel alla människors lika värde eller att demokrati är bättre än diktatur. I dag finns i Sverige ingen sådan ”konsensusnorm” kring sexualitet.”

I grunden tycker jag inte att skolan ska försöka inpränta värderingar i eleverna överhuvudtaget, men artikelförfattaren tycker uppenbarligen att det är okej att pränta in normer i dem? Hur ska vi nu förändra världen? Eller tycker författaren redan att världen är perfekt? När det kommer till idéer så ska skolan ge flera olika synsätt på det hela, för att låta eleverna själva ta ställning. En samhällskunskapslärare som bara prisade Miljöpartiet skulle vara ganska dålig, eftersom hen borde ge en objektiv bild av alla stora partier. En religionslärare som spenderade hela Religion A med att låta eleverna meditera buddhistiskt skulle inte heller vara speciellt bra på sitt jobb. Att integrera sex och samlevnad i samhällskunskapen är en mycket god idé, eftersom sex inte bara handlar om att skaffa barn och undvika könssjukdomar (vilket trots allt ofta fokusen ligger på i biologin). Sex har stora betydelser för relationer och därmed även samhället i stort.

Om man skulle börja undervisa normens sex och samlevnad i samhällskunskapen tror jag att det skulle bli ganska jobbigt för alla elever som bara fick höra vad normföräldern tycker; vänta med sex tills du är mentalt mogen (läs: vilket ingen vuxen tycker du är förens du fyllt åtminstone 20), ha bara sex med någon du älskar (för man kan inte tala om vad man gillar för andra människor, det är ju pinsamt!), flickor ha inte som mål att ha sex med många män (och om du råkar ha sex med många, visa det inte utåt!). Det skulle förstärka normen och göra annorlunda personer mindre accepterade av massan.

Att diskutera sex och samlevnad i samhällskunskapen skulle däremot öppna många fler portar för eleverna. Där de kan få lära sig med om olika sexuella livsstilar som inte ges något utrymme i dagens undervisning, exempelvis polyamori. Alla är så inbitna på att man ska vara tillsammans med en partner av motsatt kön, och även om homosexualitet är accepterat så är det inte förväntat. Och frågor som ”Har du pojkvän?” som en undran om det är okej att stöta på dig kommer aldrig upphöra innan folk inser att det finns folk som kan ha ha en partner som är okej med att man har sex med andra.

Vad jag vill säga till artikelförfattaren är följande: När man ändrade normen från att vara emot homosexualitet till för homosexualitet, så utgick man inte från en redan etablerad norm. Man utgick från att krossa en etablerad norm. Idag så skulle vi säga att den gamla normen om homosexualitet är felaktig, men i den tiden så kändes den naturlig och rätt för många, annars hade den ju inte varit norm. Det är mycket idag som kan kännas naturligt och rätt, men jag lovar dig, om vi öppnar oss för mer diskussioner om och utveckling av vår sexualitet så kommer vi passera flera av dagens normer som idiotiska om 10 år.

För samhället kommer alltid att behöva förändras, och det finns inte ett ändligt antal uppfinningar.

Statistik 2010

Det blir lite sent ja, så det blir från januari förra året till mars iår…

Mest klickar från:
pelli.blogg.se
– Gunnars blogg har alltid legat i top, så det förvånar mig inte att jag får så många klickar därifrån.
johannasjodin.blogg.se och johannasjodin.se – Johanna Sjödins blogg kommer på andra respektive tredje plats, lite förvånad må jag säga att jag är.

Vanligaste söktermer:
sanning eller konsekvens frågor – Hela 257 sökningar sedan januari 2010, det är otroligt! Andra och tredjeplasten är inte ens i närheten.
porr – den låg i topp förra året så jag måste väl säga att jag inte är förvånad, även om jag nog gör de googlande besvikna.
konsekvens frågor och googlesex – En delad tredjeplats där den första nog bör räknas till vinnaren för året…

Mest lästa inlägg och sidor:
EFTERLYSNING: Roliga sanning eller konsekvens-frågor – Hänger ju helt klart ihop med första sökningen och kombinationen är inte speciellt förvånande.
Såhär knäpper man upp en bh med hjälp av Google – Även om den inte hamnade i topp tre i år har det fortsatt sökas på bh-uppknäppningshjälp, där man självklart kommer till den här sidan.
Hur lätt ska det vara att få p-piller? – Nu ett drygt året gammalt blogginlägg som tar upp en viktig diskussion, i alla fall tillräckligt intressant för att hamna på top tre!

Mest klickat till:
foxearsfics.wordpress.com – Förstaplatsen i år, men dessvärre uppdateras den fortfarande väldigt sällan om ens alls.
pelli.blogg.se och dlogg.se – Delad andraplats till Gunnar och Dlogg.

Hatet mot normen

”… och som feminist är man ofta obekväm med att vara normativ”, skriver Johanna Sjödin i ett inlägg och har rätt som vanligt.

Jag reagerade på den här meningen extra starkt eftersom det är någonting jag har gått och tänkt på den senaste tiden. När jag hör ordet norm tänker jag på heterosexualitet, familjer med 2 barn, flickor i rosa overaller och en press från omgivningen att trycka in mig i mallen de har hittat på för ”Kvinna, 21, studerande”. En mall som jag inte alls tycker att jag passar in i. När någon menar att jag passar in på en viss sak i den här mallen, speciellt saker relaterat till mitt kön, så är det någonting jag vill ändra på. Jag vill inte att folk ska se på mig och tänka ”där går en kvinna” utan ”där går en person”.

Jag klippte mig korthårig i slutet på oktober. Jag har funderat på den några gånger fram och tillbaka i flera år, men de två veckorna innan jag faktiskt klippte mig hade jag stora inre argumentationer med mig själv. Den delen av mig som sa att jag tyckte om mitt långa hår och att jag nog inte vågade klippa av mig håret trots allt blev genast attackerad av en annan del som sa ”du menar att du vill bli behandlad som en man, för att du inte är traditionellt kvinnlig, och trots det vågar du inte ens bryta hårnormen!” Nu är jag korthårig så ni förstår vilken sida som vann. Sedan fanns det ju andra bra argument, som att det inte krävs lika mycket schampoo, eller att det inte ser ofräscht ut lika snabbt. Missförstå mig inte nu, jag är jättenöjd med mitt korta hår, men det som faktiskt fick mig att klippa mig i slutändan var min vilja att bryta mot kvinno-normen.

Allt sådant som får mig att gå ifrån det som definierar kvinnlighet i dagens samhälle är sådant jag vill komma ifrån. Sminka mig slutade jag göra i årskurs sju, för att jag inte hade tid och inte tyckte det var värt det. Jag började plugga till civilingenjör för att jag kände att det var ett passande yrke för mig, matematik och fysik har alltid varit mina ämnen. Efter gymnasiet började jag känna mig utpekad av normen, speciellt när jag började på den här mansdominerade utbildningen för ett år sedan. Det var någon gång där som mitt hat för normen började utvecklas. Jag ville bevisa för mina manliga studiekamrater att jag inte alls var någon kvinna som gick upp en timme tidigare för alla andra för att sminka sig, hade en känsla för mode och falla för en viss typ av män (eller bara män). Jag ville bevisa att jag var precis lika kapabel som dem att axla mansrollen (varför den skulle vara bättre vet jag inte, men samhället har en tendens att tycka det). Kvinno-normen blev min fiende.

Det är först nu som jag har börjat tänka efter i vilken rasande fart jag har utvecklats och hur jag har förändrat mitt tänkande på bara några år. Egentligen har jag inte förändrats så mycket utan bara tänkt igenom saker jag tidigare inte ägnat mig tid att tänka så mycket på. Det som var mitt mål från början var att kunna vara den jag är, att folk inte skulle se mig som kvinna utan individ och att mina manliga klasskamrater inte skulle tveka att prata om saker med mig för att jag är kvinna. Att konstant försöka gå emot normen har blivit min väg till att nå det här, men på vägen inser jag också att jag har förlorat mitt ursprungliga mål. Att bryta mot normen har blivit ett mål i sig.

Missförstå mig rätt. Jag tycker om när folk bryter mot normen, och jag tycker att det finns ett egenvärde i att göra det också för att påpeka för folk att det är okej att inte vara som alla andra. Sedan ska man inte bryta mot den person som man känner att man är bara för att bryta mot normen är någonting bra. Det är sådana delar av mig själv som jag har börjat se ner på, eftersom de är normenliga. Mitt heterosexuella monogama förhållande är ett exempel. Jag har tidigare inte haft något problem med det och älskar min partner lika mycket som förut, men på grund av att det är så normativt har jag börjat ifrågasätta det trots att jag trivs bra i det. Det är här hatet mot normen blir någonting negativt, när jag försöker gå emot den jag är i egenvärdet att bryta emot normen.

Mitt normbrytande jag säger att om mitt nuvarande förhållande tar slut så ska jag ha massor med olika förhållanden, och viktigast av allt så ska jag ha sex med en kvinna (gärna fler), innan jag bestämmer mig när (eller om) jag ska skaffa familj och barn. Innerst inne är jag livrädd för att det förhållande jag har ska ta slut, för jag vet precis vad jag vill ha i framtiden. Jag vet att jag vill börja skaffa barn innan jag fyller trettio, och då vill jag vara gift med Gunnar. Det är så normativt att det äcklar min normbrytande sida, men det är fortfarande den jag är.

En av de saker som fick mig att inse att jag hade gått ifrån ”jag vill vara individ och inte kvinna och bli accepterad för det” till ”jag måste bryta normer” var min favoritparing i Harry Potter. För de som inte känner den sidan av mig så är jag obotligt förtjust i att läsa fanfiction om Hermione Granger och Severus Snape. På senaste tid så jag börjat notera massor med normativa fällor i de fanfictions jag läser (förutom att mannen är äldre). Det är nästan alltid Hermione som är den oskyldiga flickan (inte nödvändigtvis oskuld, men oerfaren) och Snape som är den erfarne mannen som ska lära henne hur man har sex. Fraser som ”han gör henne till sin” genom samlaget är också vanligt förekommande, medan motsatsen är något jag stött på endast i nåt enstaka fall. Väl i sängen så är Snape alltid den initiativtagande mannen, och Hermione den blyga men njutande kvinnan. Det finns också många som gjort Hermione till den initiativtagande parten, men bland dem är det få som inte får henne totalt out of character. De gånger jag känner att folk har lyckats med att göra Hermione mer initiativtagande och de en eller två gånger som Hermione ”har gjort Snape till sin” har jag genast blivit glad.

Tidigare (jag har läst Snape/Hermione sen åtminstone 2005) har jag inte reagerat på alla dessa könsnormativa drag som är uppmålade i min favoritparing. På senaste tiden när jag har läst har det slagit mig varje gång och till och med fått mig upprörd ibland. Speciellt berättelser där Snape målas upp som en man som vill ”äga” Hermione, vilket inte är allt för sällan. Jag har till och med (alla som känner mig väl nog bör förvånas av det jag ska säga) övervägt att sluta läsa Hermione/Snape på grund av det här.

Under den här perioden upptäckte jag hur extremt normfientlig jag har blivit. Jag ser det till stor del som en positiv egenskap eftersom jag är snabb på att ifrågasätta sådant som folk tar för givet utan en vettig grund, men också att det hade bringat mig olägenheter – de flesta fanfictions med min favotitparing går inte att läsa för att de var så normativa är ett exempel. Bli inte för oroliga bara. Idag har jag bara insett att jag bara är lite mer kräsen än tidigare med min fanfictionsmak efter att jag hade läst en fanfiction som fick mig att återupptäcka det underbara med att para ihop Severus Snape och Hermione Granger. Jag får sålla mer, och jag kommer mer sällan att hitta fanfictions som jag älskar eftersom jag har högre krav, men jag vet att de finns där ute.

För att summera poängen med det här inlägget: Att bryta mot normen är någonting positivt, så länge det inte strider emot den person du är.

Pardans och håriga ben

Det här är ett kombinerat inlägg som tar upp två olika punkter i mitt liv, men som är relaterade till samma sak – synen på manligt och kvinnligt. De som ännu inte har bekantat sig med min åsikt om manligt och kvinnligt bör först lära sig att jag föraktar den mesta uppdelningen i dessa kategorier. I min drömvärld är orden manligt och kvinnligt två ord som inte existerar. Där uppfostrar föräldrarna sina barn till individer och försöker inte tvinga på dem en könsroll, även om det är omedvetet. Det är ju där stor del av problemet ligger – att det är omedvetet. Om vi hela tiden försöker vara medvetna och aldrig ger barnen en anledning att tro att det skulle finnas en skillnad på en person med snopp och en med snippa så kommer det ta ett tag innan de själva skulle komma på det.

Följande är en enklare omskrivning av två kommentarer till Johanna Sjödins inlägg och har inget mer än det jag sa ovan med varandra att göra. Första stycket skrevs som kommentar till ”Vad en feminist gör, är och säger provocerar” som tar upp Schymans medverkan i Let’s Dance, samt diskuterar kritik som hon fått då hon ville föra sin partner (till viss del?). Andra stycket skrevs som kommentar till ”Undra när alla venusberg ska vaxas” vilken diskuterar kvinnlig behåring. Om ni inte hänger med någonstans kan det vara bra att kolla på originalinläggen för att de om det var något specifikt jag svarade på.

Pardans …

Pardansen står absolut för den syn som har stått för manligt och kvinnligt i vårt samhälle (och fortfarande gör).

Jag gick på buggkurs under två år och fick lära mig dansa tjej. Att dansa tjej är långt ifrån lika avancerat som att lära sig att dansa kille, eftersom killen ”ska hålla koll på allt” medan tjejer, så fort de har lärt sig stegen, kan börja tänka på att fylla ut dansen. Visst kompletterar paret varandra, men det är ju också så dansen är uppbyggd. Att däremot en tjej inte skulle kunna dansa kille eller tvärt om är bara skitsnack. Jag och mina kompisar turades ofta om med att dansa tjej och kille. Jag dansade ofta kille när jag dansade med Ingrid, och även hon dansade kille ibland. Med Adam, som jag dansade mest med, så byttes vi ibland om när vi övade (även om han var betydligt bättre på att föra). Han dansade också tjej med Armand och tvärt om. Det var bara roligt att få testa någonting annat.

Man bör få dansa hur man vill, med vem man nu vill utan att folk ska lägga sig i. Föredrar en kvinna att dansa med män som för henne, då kan hon göra det, men om jag också vill föra när jag dansar med min partner så låt mig då göra det. Förnekar man att pardansens roller har en stark koppling till synen på manligt och kvinnligt så är man nog ganska korkad. Sedan hur mycket den bidrar till att behålla denna syn idag är en annan fråga som kan diskuteras.

… och håriga ben

Jag pluggar, som bekant, på en linje där väldigt många killar går, och jag vet inte hur en grupp ”typiska tjejer” (t ex sjuksköterskestuderande) skulle reagera på samma diskussion, men jag har aldrig tidigare sett det här med att inte raka sig som en stor grej. Jag har aldrig rakat benen. Det var också så jag sa till några av mina nya klasskompisar (killar) och vissa av dem blev chockade, men den värsta reaktionen var från en som blev direkt äcklad. Efter diskussion kom vi fram till att han tyckte något i stil med: ”Har hon mycket hår är det äckligt, men lite hår så spelar det ingen roll.” De andra personerna (som var mest chockade) verkade inte ha någon större åsikt, men jag fick uppfattningen om att jag inte hade minsta lilla stöd bakom mina åsikter.

Faktum är att denna inställning vände hela min värld uppochner. Jag var väl naiv innan och brydde mig därför inte, men nu känner jag istället osäkerhet inför hela hårkonceptet. Jag vill inte att folk ska tycka att jag är äcklig bara för att jag inte rakar benen. Ibland har jag svaga stunder då jag överväger att börja, men tvingar mig själv till att inte börja på grund av att den här människan sa så eller samhället tycker det, utan det ska vara för att jag själv vill det. Tyvärr är det så att man tar åt sig alldeles för mycket av vad människor säger.

Jag har massor med bra argument till att låta bli, som att göra det till ett statement: Om inte män behöver raka benen så behöver inte jag det heller. Det är också någonting jag vill lära mina framtida barn (inte bara att inte raka sig, utan att inte känna press för att omgivningen säger så) och då är jag ju ganska motsägande om jag rakar mig. Hur gör jag i sommar då, när det blir dags för bad? Det är ju heller inte så övertygande att gömma sig inne hela sommaren, eller att uteslutande bada med folk som man vet inte bryr sig.

Det samtalet jag hade med mina klasskamrater om håriga ben var början till mitt wake-up-call på verklighetens syn av manligt och kvinnligt, och att jag tidigare har levt i en naiv bubbla med vänner som såg till individen och inte dess kön eller hårmängd…

Alla super och knullar runt!

Åh, nej jag får inte gå och lägga mig än. Måste kommentera om det miss Sjödin har skrivit om. Var ett tag sen som jag skrev någonting på grund av Johanna Sjödin, men jag följer hennes blogg som en igel. Den här gången handlar det om en kommentar som ”A” har skrivit om henne på Blogge Bloggelitos blogg. Kommentaren om Johanna följer här:

Alltså. Jag förstår inte varför det blir ett sådant sus om Johanna Sjödin för att hon super och knullar. ALLA tonåringar super väl och knullar? Firade sin femton och sextonårsdag på krogen? Jaha? Man undrar ju vad ni bor i för kristna trångsynta hålor för att vanligt simpelt tonårsbeteende anses vara så speciellt. Alltså på allvar jag förstår inte. Vad är det för speciellt med en tonåring som super och knullar?

Precis som Johanna så säger jag att det visst inte är alla ungdomar som super och knullar (runt). Som vanligt blir jag irriterad och reagerar på att det alltid är ”trångsynta kristna” som nämns i dessa sammanhang. Det är absolut inte bara kristna ungdomar som inte dricker. Det finns många ungdomar som inte tycker att det inte finns tillräckligt att vinna på att dricka alkohol. Man vill inte föstöra sin lever eller förlora självkontrollen. Något som jag anser som mogna beslut av dessa tonåringar. Sedan är det ju vetenskapligt bevisat att man lättare fastnar i ett beroende ju tidigare man börjar med alkohol (självklart beroende på mängderna man dricker i).

Att dricka ett glas vin någon gång till maten är en sak, men att supa sig full varje helg är en annan. Precis som Johanna nämner – att man inte bara dricker för att bli full stämmer även på ungdomar. Det är sociala saker också. Dessa sociala saker kan vara grupptryck, en rädsla att känna sig utanför och annat negativt som vi kan addera på den här listan. Sedan för att lätta upp stämningen att det blir trevligt är också sådana saker som hör till ”vuxnas anledningar” till att dricka alkohol. Jag tycker ingen har mer rätt att dricka alkohol än någon annan. Så länge man är medveten om riskerna och inte utgör en fara för andra (tex kör rattfull, springer ut på vägen, blir våldsam) så är det på ens eget ansvar. Det samma säger jag ju om sex; har du vett nog att dra på dig en kondom så är det bara att knulla runt om du vill det (även om jag själv inte är för att knulla runt), men om du inte gör det så borde du kanske förbjudas att ha sex.

Sedan vill jag också hålla med Blogge där han svarar på kommentaren. Att Johanna super och knullar är inte anledningen till att det är en massa ”sus” kring henne. Det är att hon är så öppen med det och hur hon framställer det. Tummen upp för Johanna! (Jag kommer aldrig hålla med henne om att låta ungdomar dricka, sen tycker jag att man ska ha skarpare restriktioner över lag på alkohol – för alla. Jag tycker inte att alkohol tillför något direkt positivt.) Hon argumenterar bra och skriver intressanta inlägg, därför läser jag hennes blogg. Hon får mig alltid att tänka till.

Sverige ger mest!

Nu ska vi svenskar vara stolta! Vi är nämligen näst bäst i världen på bistånd läste jag idag på Crossnet (läs orginalartikeln i SvD). Etta kommer Nederländerna, och Norge och Danmark hamnar på tredje respektive fjärde plats. Det jag vill säga med det här inlägget är inte något långt, tråkigt bludder. Istället vill jag bara säga som Johanna Sjödin: att vi ska vara stolta men inte nöjda. Även om vi svenskar har kommit långt på vägen när det gäller att hjälpa andra så har vi inte nåt toppen än. Toppen finns säkert inte ens utan vi måste hela tiden fortsätta kämpa för det vi vill. Det fungerar inte att vifta med diplom och säga till länder som är sämre än oss ”titta så duktiga vi har varit” och sedan slå ner våra feta arslen i en mjuk fåtölj och titta på Desperate Housewives. Även om vi är bäst så ska vi fortsätta försöka och fortsätta bli bättre. Hur ska andra länder kunna se upp till oss om de bara ser vårt resultat och inte vår vilja att kämpa? Det kan hela tiden bli bättre så ge inte upp utan gör någonting för Sverige, och för världen!

Dröm: En dröm jag haft om Ingrid

Drömmar från Juli månad från dlogg.se.

30/7 Förberedelser för HP-träff
29/7 Modeakuten på Systemet
28/7 Snuskgubben och köttbullarna
24/7
Två barer och tigervakt
23/7 WHPG, P-böter och graviditet inom Katolska Kyrkan
22/7 Gunnar, Gotland och en dröm jag haft om Ingrid
21/7 Sagan om Calle
16/7 Jagad och kissnödig
15/7 Gamla matteprov
14/7 God frukost
13/7 Varuhus
10/7 Äga klädaffär och försova sig
7/7 Mot universitetet trots saknad
6/7 … and never come back
5/7 En bortappad kalender och en panda
1/7 Fiskkärlek, Super Mario och döingar

Läs mer

Har smarta sämre sex?

Johanna Sjödin får mig än en gång att tänka till. Den här gången kommenterar hon en artikel från Aftonbladet i sitt inlägg Smartare kvinnor har sämre sex?.

Kvinnor som är bildade har nämligen svårare att uppnå orgasm, visar en ny studie.
Orsak: De tänker helt enkelt för mycket, vilket hämmar sexlivet.

När jag först läste citaten från artikeln så gick det upp för mig att jag alltid hade misstänkt att det var så. Att man tänker för mycket på olika saker och koncentrerar sig på annat. Fast sedan skulle jag också kunna säga att man behöver inte vara smart för att tankarna skulle vandra iväg på något annat. Det finns säkert kvinnor som ligger och tänker på tvätten som hänger på tork eller vad de gjorde på jobbet idag och det behöver man ju inte vara smart för att göra. Eller är det kanske så att smartare kvinnor överlag kanske tänker mer, har lättare att låta tankarna flyga iväg? Det vore ju synd, för jag vill gärna anse att jag är smart, men jag vill inte ha sämre sex för det.

Det borde bara vara att släppa allt man har på hjärnan och tänka på det som är för stunden och tvinga hjärnan att inte glida iväg åt annat håll. Det kan väl inte vara så svårt? Eller kanske det är just det som det är? Kan det vara så svårt att släppa allting annat för att bara koncentrera sig på stundens njutning? Är det samma problem för killar, eller har de lättare att hålla sig fokuserade oavsett om de är smarta eller inte? Vad tror ni?