Etikettarkiv: Ingrid

Dröm: Kaninpolare, arrangerade äktenskap och The Most Awesome People

Ibland är man ju lite dålig på att uppdatera vissa saker… både att skriva ner dem alls och förflytta de få som blir nerskrivna hit. Här är drömmar jag drömt februari-november, från dlogg.se.

19/2 Spamma Tims blogg
22/2 Att ha kaniner som vänner och att gå vilse
10/3 Mellanlandning i U-sala
14/3 Ilska, sexförväntningar och Tom Scavo
29/3 Erkänna sin prägling (Twilight)
30/3 Vampire in charge of food
8/5 Konfasånger utanför Ånestadsskolan
25/5 Vakna på fel plats med ~samma mål
27/8 The most awesome people
18/9 Utelåst
9/10 Tre mördare på flykt
15/11 Get back together och tågbiljetter
16/11 Dejtingförbud och arrangerade äktenskap
17/11 Happy Steak-Day To Me
18/11 Full på kyrklig bekostnad

Läs mer

Studentklubbar

Igår var det dags för ett nytt äventyr. Jag hade stått både måndag och tisdag och försökt värva medlemmar till English Association, och samtidigt gått runt och kollar lite på andra föreningar som verkade intressanta. Eftersom igår var sista dagen som föreningarna stod uppställda var det därför dags att skriva upp sig på allt intressant. Det var väldigt kul att gå runt och kolla på de olika klubbarna, och redan innan igår hade jag bestämt mig att jag skulle gå med i campingklubben och dansklubben.

Campingklubben anordnar ca två campingturer i månaden om jag minns dem rätt. De verkar vara mycket förtjusta i bergsklättring, även om det kanske är en bra sak att vara i Kina. Dessvärre var deras båda campingturer för lovet helt fullbokade, så vad som kommer hända kommande veckan är fortfarande ovisst.

Dansklubben var jag lite tveksam att gå med i. Jag tycker det är kul att dansa, men är inte så duktig på det. Jag förvissade mig dock snabbt om att de hade danskurser man kunde gå. Så det kommer också bli väldigt roligt. Jag väljer att satsa på dans, eftersom jag innan jag åkte hade tänkt mig att bli awesome på dans eller kampsport. Det sistnämnda är dock väldigt svårt att bli awesome på.

Jag är med i totalt fyra klubbar nu, vilket lämnar den sista klubben jag gick med i. Det var inte alls meningen. Jag blev uppraggad av en isbjörn när jag var på väg till dansklubben. Ingen i föreningen kunde prata speciellt bra engelska, men efter ett tag insåg jag att det var en förening vars främsta syfte var att rädda miljön. Det de gjorde var att plocka skräp (alternativt sopsortera, är inte helt säker på vad deras knackliga engelska menade och ingen gjorde ett försök att prata kinesiska med mig, trots att jag sa att jag förstod om de pratade långsamt), ha Earth Hour-party och cykla ut till lågstadieskolorna för att undervisa barn om miljön. Sedan hade de tydligen för sig en massa andra roliga saker emellanåt, som att campa tillsammans, återigen om jag förstod dem rätt. Jag gick därifrån och var lite osäker på om jag skulle gå med i klubben, ingen kunde ju som sagt engelska. Några minuter senare insåg jag dock att det egentligen bara borde vara nåt positivt. Plus att mitt samvete tog form av Käts, Annika och Ingrid som jag av någon anledning fick för mig skulle bli väldigt arga om jag lät bli att gå med. Om det är något land som behöver ett aktivt arbete för miljön så är det Kina. Så mestadels är det nog mina tre kära vänners fel att jag faktiskt gick med, men om jag kommer in bra i gruppen så hoppas jag att det kommer stärka min kinesiska ganska så mycket. Miljön kanske inte kommer bli mycket bättre, men många bäckar små …

Oh, how we’re both just gettin’ along!

Vid ett tillfälle innan jag åkte till Kina pratade jag med Ingrid. Hon kommenterade att jag ofta har väldigt lätt att komma överens med olika typer av människor. På något sätt att jag har lätt att anpassa mig till olika människor. Vid det tillfället tänkte jag efter och insåg att det var ganska sant. Jag tror aldrig att jag träffat en person som jag inte alls kan komma överens med, och även om vi är olika så brukar vi ofta hitta någonting som vi kan prata om.  Anledningen till att jag har kommit att tänka på det här samtalet nu är såklart för att jag har träffat just en sådan person. Dessvärre råkar det vara min rumskompis Cilia. Vi är totalt olika typer av människor, och hon vill gärna ha allt väldigt städat och i ordning. Jag bryr mig inte så mycket om sånt alls och gillar att ha mina grejer i högar på skrivbordet och mina kläder på stolen. Detta stör hon sig på och har vid mer än ett tillfälle väckt mig på morgonen för att tala om för mig att jag måste städa. Alla som känner mig någorlunda bör veta att väcka mig på morgonen (speciellt för att ge mig totalt onödiga uppgifter) inte är bästa sättet om man vill bli omtyckt av mig.

Efter mycket stöttande utav Sarah, en tjej från Frankrike som jag har spenderat en hel del tid med, så tog jag mod till mig att ta upp diskussionen med Cilia om att jag vill byta rumskompis. Cilia säger att hon inte trivs i vårt rum om mina kläder hänger på min stol och mina saker på skrivbordet inte är i prydliga högar. Dessvärre trivs jag inte i rummet i nuläget, och spenderar i princip hela dagarna och halva nätterna i datorsalen. Detta för att jag känner att jag inte kan vara som jag vill i mitt rum utan att hon blir störd i sitt skypande, pluggande eller vad hon nu än gör. Hon klagade till och med att jag sov i rummet mitt på dagen en gång för att hon inte kunde koncentrera sig då. Helt enkelt så har vi inte kompatibla personligheter för att vara rumskompisar.

Jag har pratat några gånger med en polsk tjej, Kaja. En av de sakerna som kom upp tidigt i samtal var att inte heller hon och hennes rumskompis var kompatibla. Eftersom jag pratade med Cilia om att jag ville byta rum igår, och det enda möjliga för att göra det är att hitta någon att byta med, så frågade jag Kaja om hon ville bo med mig. Hon var inte speciellt svårövertalad, det behövdes snarare ingen övertalning alls. Vi pratade en hel del under dagen och insåg hur kompatibla hennes och min rumskompis var för varandra, och i alla fall jag insåg att jag skulle trivas väldigt bra med Kaja.

Det enda problemet som vi har nu är att skolan inte har några extrarum, och antingen måste jag och Kajas rumskompis byta, eller Cilia byta med Kaja. Varken jag eller Kaja har problem att flytta på oss, vi är de som antagligen trivs sämst i våra rådande rumskompisrelationer, men Cilia vill inte flytta ur vårt rum och enligt Kaja så verkar hennes rumskompis inte vara så förtjust i första våningen, på vilken mitt nuvarande rum är. Risken är alltså att rumskompisbytet kan stoppas helt pga det. Just nu håller jag tummarna för att Kaja har fel om sin rumskompis och att hon visst är villig att byta när hon väl tillfrågas.

Målet just nu är att kunna bo i ett rum där jag känner att jag kan trivas att komma och gå som jag vill, bjuda in kompisar att prata med utan att vara rädd för att störa min rumskompis hela tiden, och i allmänhet ha en rumskompis som jag känner mig bekväm med. Kaja är en person som jag vet jag kommer ha jättekul med som rumskompis. Bara det faktum att hon ville spela Once Upon a Time så fort hon fick syn på det på mitt skrivbord säger ganska mycket.

(Rubriken till inlägget syftar på Dumbledore och Umbridges låt ur A Very Potter Sequel)

Dröm: Semlor, chips, glass och pizza

Drömmar från dlogg.se i September.

19/9 Semla och vinägerchips
27/9 Det är coolt att döda
28/9 Toalettkrig med Voldemort
29/9 Glass och snabbpizza
30/9 Tält och studentkorridorer

Läs mer

Dröm: Julius Caesar eller Severus Snape?

Drömmar från dlogg.se i juli och augusti.
Ber om ursäkt för att många drömmar saknar åäö då de skrevs ner när jag var i Kina.

23/8 Tim blir pappa istället för civilingenjör
8/8 Annas bror, egyptenstaty och TMAT01
4/8 Svenska Hogwart
25/7 Misslyckad tvätt
21/7 Orkar inte mer
20/7 Ahlgrensbilar vill ha köttätande växter
19/7 Länge leve Caesar!
16/7 Solrosporr
15/7 Trehjulingens last
11/7 Familjebråk och Annas hemska parkering
9/7 Flygplansresa och bullallergi
6/7 Den tama vildkaninen
3/7 Min hemliga affär med professor Snape

Läs mer

Dröm: Snapes dotter på Svenska Hogwarts

Drömmar från dlogg.se i maj.

27/5 De vackraste båtarna har blåa segel
19/5 Gåta i utomhusrum
15/5 Morden i Midsomer och lektionsgivarrace
14/5 Syra i vattenkran uppmuntrar spansk släktforskning
11/5 Skype + SH = Lycka
9/5 Spanskprov, läppstift och riddarrustningar
8/5 Snapes lilla Elisabeth
6/5 Adam är inte mitt ex
5/5 Te under nageln
3/5 Bråk med lillasyster
1/5 Naken föreläsare ensam i aulan

Läs mer

Dröm: ∑(Triangeldrama) < Trocadero

Drömmar från dlogg.se, mars och april. Samt två bonusdrömmar från januari!

28/4 Snabbt åldrande då man missar flyg
24/4 Sjungande konfirmander och dåliga cirkusnummer
18/4 Visan om middagsmaten
17/4 Hänga i duschstråle
14/4 Tentamenskrock och triangeldrama
4/4 Hopelessly devoted to pureblood-mania
31/3 Kristins hemlighet
30/3 Kineser, mode och Trocadero
20/3 Michan och ungdomsmottagningen
18/3 ∑(Barack Obama) = ∑(1/n)^2
31/1 Samlivstrubbel
29/1 isdockan och jag

Läs mer

Dröm: The one with Ruben

Såg just att dlogg.se har börjat fungera igen, varför jag tänker passa på att lägga in de drömmarna som jag hade i augusti. Har ju inte antecknat några drömmar sedan dlogg dog, men kanske borde börja med det igen. Det är ju faktiskt väldigt roligt att gå tillbaka till.

5/8 Rubens projektarbete
6/8 ”Adam kom hem!” och Friends Season 10, Episode 1-6, Deleated Scene

Läs mer

Pardans och håriga ben

Det här är ett kombinerat inlägg som tar upp två olika punkter i mitt liv, men som är relaterade till samma sak – synen på manligt och kvinnligt. De som ännu inte har bekantat sig med min åsikt om manligt och kvinnligt bör först lära sig att jag föraktar den mesta uppdelningen i dessa kategorier. I min drömvärld är orden manligt och kvinnligt två ord som inte existerar. Där uppfostrar föräldrarna sina barn till individer och försöker inte tvinga på dem en könsroll, även om det är omedvetet. Det är ju där stor del av problemet ligger – att det är omedvetet. Om vi hela tiden försöker vara medvetna och aldrig ger barnen en anledning att tro att det skulle finnas en skillnad på en person med snopp och en med snippa så kommer det ta ett tag innan de själva skulle komma på det.

Följande är en enklare omskrivning av två kommentarer till Johanna Sjödins inlägg och har inget mer än det jag sa ovan med varandra att göra. Första stycket skrevs som kommentar till ”Vad en feminist gör, är och säger provocerar” som tar upp Schymans medverkan i Let’s Dance, samt diskuterar kritik som hon fått då hon ville föra sin partner (till viss del?). Andra stycket skrevs som kommentar till ”Undra när alla venusberg ska vaxas” vilken diskuterar kvinnlig behåring. Om ni inte hänger med någonstans kan det vara bra att kolla på originalinläggen för att de om det var något specifikt jag svarade på.

Pardans …

Pardansen står absolut för den syn som har stått för manligt och kvinnligt i vårt samhälle (och fortfarande gör).

Jag gick på buggkurs under två år och fick lära mig dansa tjej. Att dansa tjej är långt ifrån lika avancerat som att lära sig att dansa kille, eftersom killen ”ska hålla koll på allt” medan tjejer, så fort de har lärt sig stegen, kan börja tänka på att fylla ut dansen. Visst kompletterar paret varandra, men det är ju också så dansen är uppbyggd. Att däremot en tjej inte skulle kunna dansa kille eller tvärt om är bara skitsnack. Jag och mina kompisar turades ofta om med att dansa tjej och kille. Jag dansade ofta kille när jag dansade med Ingrid, och även hon dansade kille ibland. Med Adam, som jag dansade mest med, så byttes vi ibland om när vi övade (även om han var betydligt bättre på att föra). Han dansade också tjej med Armand och tvärt om. Det var bara roligt att få testa någonting annat.

Man bör få dansa hur man vill, med vem man nu vill utan att folk ska lägga sig i. Föredrar en kvinna att dansa med män som för henne, då kan hon göra det, men om jag också vill föra när jag dansar med min partner så låt mig då göra det. Förnekar man att pardansens roller har en stark koppling till synen på manligt och kvinnligt så är man nog ganska korkad. Sedan hur mycket den bidrar till att behålla denna syn idag är en annan fråga som kan diskuteras.

… och håriga ben

Jag pluggar, som bekant, på en linje där väldigt många killar går, och jag vet inte hur en grupp ”typiska tjejer” (t ex sjuksköterskestuderande) skulle reagera på samma diskussion, men jag har aldrig tidigare sett det här med att inte raka sig som en stor grej. Jag har aldrig rakat benen. Det var också så jag sa till några av mina nya klasskompisar (killar) och vissa av dem blev chockade, men den värsta reaktionen var från en som blev direkt äcklad. Efter diskussion kom vi fram till att han tyckte något i stil med: ”Har hon mycket hår är det äckligt, men lite hår så spelar det ingen roll.” De andra personerna (som var mest chockade) verkade inte ha någon större åsikt, men jag fick uppfattningen om att jag inte hade minsta lilla stöd bakom mina åsikter.

Faktum är att denna inställning vände hela min värld uppochner. Jag var väl naiv innan och brydde mig därför inte, men nu känner jag istället osäkerhet inför hela hårkonceptet. Jag vill inte att folk ska tycka att jag är äcklig bara för att jag inte rakar benen. Ibland har jag svaga stunder då jag överväger att börja, men tvingar mig själv till att inte börja på grund av att den här människan sa så eller samhället tycker det, utan det ska vara för att jag själv vill det. Tyvärr är det så att man tar åt sig alldeles för mycket av vad människor säger.

Jag har massor med bra argument till att låta bli, som att göra det till ett statement: Om inte män behöver raka benen så behöver inte jag det heller. Det är också någonting jag vill lära mina framtida barn (inte bara att inte raka sig, utan att inte känna press för att omgivningen säger så) och då är jag ju ganska motsägande om jag rakar mig. Hur gör jag i sommar då, när det blir dags för bad? Det är ju heller inte så övertygande att gömma sig inne hela sommaren, eller att uteslutande bada med folk som man vet inte bryr sig.

Det samtalet jag hade med mina klasskamrater om håriga ben var början till mitt wake-up-call på verklighetens syn av manligt och kvinnligt, och att jag tidigare har levt i en naiv bubbla med vänner som såg till individen och inte dess kön eller hårmängd…

Vegetarisk utmaning

Jag satt vid det underbara Google Reader och då stötte jag på Katarinas senaste inlägg som tog upp ett förslag om vegetariska måndagar. Som jag redan tror jag har gjort tydligt så är vegetarisk mat ingenting för mig, utan jag riktar mig till alla andra, men speciellt till Annika och Ingrid som är de stora vegetarianerna.

Först hade jag bara tänkt lämna en kommentar på Katarinas blogg, men fick en mycket roligare idé. Kommentaren jag började skriva på men inte postade följer här:

Det skulle bli pannkakor för mig varje måndag i så fall. Om de inte snabbt uppfinner några andra goda vegetariska rätter, men jag är tveksam. Har ännu inte lyckats hitta en enda där det inte känns som att köttet saknas, eller där man inte använt ett dåligt köttsubstitut, som quornfärs istället för köttfärs eller falafel istället för köttbullar.

Av detta följer en enkel utmaning som det är helt upp till den som känner för det att acceptera, men det är ju vettigt om man känner mig IRL för att kunna ha möjlighet att genomföra den. Målet med utmaningen är helt enkelt att uppfylla Annikas och Ingrids dröm, att göra hela världen vegetarisk (läs: minska världens köttkonsumtion), varför dessa bör vara mest motiverade. Steg ett för att nå detta mål är vad utmaningen handlar om, att omvända personen som skyr den vegetariska maten (dvs jag, om det var någon som missade detta). Eftersom kött är något fantastiskt så är det omöjligt att få mig att bli vegetarian, men det är inte omöjligt att tvinga på mig vegetariska måndagar om det visar sig finnas god vegetarisk mat som man kan variera mellan de olika måndagarna.

Detta behövs för att jag skulle överväga att införa vegetariska måndagar:

* Minst fyra olika välsmakande vegetariska rätter, som inte har ”den vegetariska smaken”, inte är tillagat med ett köttsubstitut och inte ger intrycket ”det här skulle vara godare med kött till”. Rätterna ska inte vara avancerade att tillaga, de ska heller inte ta lång tid att göra utan ska kunna slängas ihop en vanlig måndagskväll.

* Rätter som innehåller fisk och skaldjur räknas inte då dessa endast är demi-vegetariska.

Bästa sättet att övertyga mig är att laga rätten, eftersom jag inte lagar någonting som jag är övertygad om att det är äckligt. Dock bör alla som skulle få för sig att laga någonting veta att de inte ska ta illa upp om maten inte smakar gott eftersom jag generellt inte gillar vegetarisk mat. Den som orkar laga mat till mig kan ju säga till. Jag förväntar mig inte att någon kommer göra det och jag förväntar mig inte att hitta några goda vegetariska maträtter även om någon nu gör det. Jag kommer fortsätta använda ”all vegetarisk mat är äcklig” som argument för att inte äta vegetariskt till någon motbevisar detta.