Etikettarkiv: husdjur

Dröm: T-rex och den läskiga hissen

Drömda någon gång på morgonen/förmiddagen den 30 juli

Först drömde jag att jag hade ett ägg, det var lite större än ett strutsägg. Det kläcktes och det var en drake i det, fast det var egentligen en dinosarie. Den liknade en T-rex ganska mycket. Jag band fast den med ett snöre på baksidan, och jag och min lillasyster Linnéa matade honom med äpplen, meloner och pumpa som vi (pappa) hade odlat hemma. Han åt äpplena direkt från våra händer, men oftast tog han dem i sina egna. T-rexen verkade inte bli riktigt mätt för en dag så stod han i trädgårdslandet och åt våra tomater. Jag ropade på honom och han kom springande. Tyvärr accelererade han för mycket och kom upp i en jättehög hastighet efter bara tre metar och när längden på snöret tog slut då han kom fram till busken ryckte det till i hans hals och han ramlade. Jag förklarade för honom att han inte fick äta direkt från trädgårdslandet eftersom det var våran mat. Han klagade då på att han var hungrig. Jag sa till honom att han var tvungen att säga till när han blev hungrig och vad han ville ha att äta. Han nickade medhållande åt det. Jag förklarade också för honom varför jag inte ville ge honom kött. Han kanske kunde bli farlig om han fick smak av det. Ibland övervägde jag också om jag skulle låta min T-rex jaga fritt i skogen, men ansåg att han skulle bli farlig för andra människor.

När jag vaknade här ville jag bara somna om igen, jag tyckte väldigt mycket om min T-rex. Jag var fortfarande tillräckligt trött för att se framför mig hur staten försökte komma och fånga in min vän och hur jag skulle försöka rädda honom.

Sedan när jag somnade om drömde jag att jag var en kvinna, men var tvungen att låtsas att jag var en man för att arbeta på ett visst ställe. Jag och min make skulle gå på en firmafest för det arbetet jag jobbade på. Vi var tvugna att byta kläder insåg jag när vi kom dit. Vi klev in i en hiss och jag försökte få igen dörren, men en av de som kom med oss försökte hindra den från att stängas, så jag tryckte på våning ett för att vi skulle åka lite så vi fick tid att byta om. Sedan kom jag på att vi antagligen redan var på våning ett, så jag tryckte på sju istället. Då blev det våning 17 istället. Jag blev nervös, nu var jag mig själv och med mig i hissen var Ingrid. Jag kollade på Ingrid och vi tänkte att vi skulle ta en annan våning. På nåt sätt lyckades vi knappa in våning 141, vi var helt säkra på att så många våningar fanns det inte. Hissen började accelerera uppåt jättefort. I panik fick jag in att vi skulle till våning 98 istället. Hissen började nu åka neråt, men fortfarande med alldeles för hög hastighet. Jag hade panik och visste inte vad jag skulle göra. Ingrid däremot kastade sig framåt och tryckte på stoppknappen. Hissen saktade in och stannade tillsist. Hon läste på något ställe att man skulle göra någonting och hon tryckte på knapparna. Vi åkte en våning upp, sen sa det pling. Vi försökte få upp hissdörren, men den gick bara upp litegrand. Så när Ingrid tryckte på knappen bände jag upp dörren. Golvet framför hissdörren, ca 1m, var också en del av hissen, det hade blivit helt förstört och det gick inte att gå på. Vi ställde oss och ropade på hjälp till några vakter eftersom vi inte kunde kliva bland alla sladdar och elektricitet. Vakterna skyndade sig mot oss, men Ingrid hade redan hoppat över den förstörda golvbiten. Jag följde hennes exempel, men trillade. En av vakterna, som var kvinna, frågade om hon kunde hjälpa oss tillbaka. Vi sa ja. Hon tog oss till en annan hiss, och jag flippade ur direkt och skrek och grät att jag ville ta trapporna, jag ville inte gå in i en annan hiss. Hon sa att det inte var en vanlig hiss och den åkte bara en våning. Den bestod av en röd fluffig avlång kudde som man skulle sitta på knä på. Den tog oss en våning ner och sen fick vi skynda oss att flytta på oss, annars skulle vi bli påkörda av lilla lisebergsbanan, för vi var på liseberg. Jag sa att jag ville ringa till Gunn och se till så han kom dit, samtidigt som jag grät och hickade. Jag var jättechockad och rädd. Jag fick låna vaktens telefon, men Gunn svarade inte. Plötsligt kom folket där vi var och vi kramade dem. Ingrid började berätta vad som hade hänt. Jag frågade Karl ifall jag fick låna hand mobil och ringa till min mobil eftersom jag visste att Gunn hade den, för Gunn var inte med de andra. Jag försökte ringa ett par gånger, men Karl påpekade varende en av dem att jag slog fel nummer. Tillsist slog jag rätt nummer och det stod ringer Gunnar Peng på telefonen, fast det var min mobil jag ringde till.

Vaken.