Etikettarkiv: framtiden

Kinabiljett med ångest på köpet

Det finns många saker som rör sig i min hjärna nu, både rent praktiska saker och känslomässiga. Jag har möbler jag måste bli av med, jag har väskor och flyttlådor att packa, jag måste anmäla min stulna cykel hos polisen. Det är bara några saker som jag har ångest inför, och ju närmre det kommer, ju mer panik får jag. Trots det så ökar inte takten det blir gjort i.

Det jobbigaste just nu är väl frasen som slinker ur mig så lättsamt, som om det faktiskt inte spelade någon roll alls: ”Vi ses om ett år!” Stora delar av mig arbetar aktivt med att övertyga mig om att ett år inte är speciellt lång tid. Och visst har jag rätt, ett år är absolut en överskådlig tid. Planera ett år in i framtiden är inte helt omöjligt, så länge som ingenting stort och oförutsett händer. Vad vet jag om Augusti 2012? Inte mycket egentligen. Jag kan anta att jag är hemma i Sverige med min familj, jag kan med säkerhet säga att jag kommer tala bättre kinesiska och jag kan hoppas på att jag har haft en fantastisk upplevelse det senaste året.

Vad händer med de som är kvar här hemma? När man har varit borta ett år, är det bara att plocka upp trådarna där man lämnade dem? Facebook gör det väldigt lätt för en att behålla kontakten, synd bara att man ska till ett land där censur mot sidor så som Facebook, och Youtube, råder. Jag kommer förändras, jag har redan märkt hur mycket jag förändrats bara det senaste året. Om jag fortsätter på samma väg som jag nu har påbörjat, vem kommer jag vara när jag kommer hem? Kommer jag upptäcka att jag inte längre har någonting gemensamt med någon jag känner? Kommer jag komma hem till vänner som jag kan bjuda på ett glas vin och ha småprat med, men inte djupare diskussioner än så? Jag känner att jag redan har börjat glida iväg, och även om jag formar en människa som jag känner följer mitt ideal kanske jag förlorar för mycket annat på vägen. Ett år i ett främmande land med nya, för stunden, främmande människor är menat att förändra en. Jag kommer inte komma hem som samma person som åkte, men frågan är vad skillnaden kommer vara.

Allt jag lämnar här hemma… Jag undrar varför man inte kan göra som i The Sims, att när man åker på semester någonstans så pausas hushållet där hemma och man kommer tillbaka precis samma dag som man lämnade det, fast man har varit på semester i tre obefintliga dagar. Då låter man dessutom bli att åldras, vilket måste vara en positiv bonus trots allt. Tillbaka till verkligheten: Allt jag lämnar hemma, eller snarare alla jag lämnar hemma. Många som jag inte ens hinner säga hej då till på ett vettigt sätt, om ens alls. Det gör faktiskt lite ont i bröstet att tänka på vad jag lämnar här hemma, sådant som jag kunde ha här om tiden var en annan.

I allmänhet att ta tag i sitt liv, att göra det man måste, även om det är maskerat till ett roligt äventyr, kan vara väldigt jobbigt. Jag vet att jag behöver det här året, kanske utåt sätt mest för min kinesiskutveckling och därmed även framtiden i min utbildning, men även för mig själv. För att kanske finna ett svar på frågan jag löste för många år sedan, men vars gamla lösning är utdaterad: Vem är jag?

The Future is a Wave!

För ni som har missat vad framtiden i datorvärlden är bör genast bege sig till Google Wave. Jag vet att presentationsfilmen är 1h 20min lång, men jag satt fängslad i princip hela tiden. Jag var otroligt fascinerad utav allt vad Wave innebär. 

Wave kan användas på massor med olika sätt. Det är som mail eller chat där du kan skicka meddelanden eller konversera i realtid (man kan t.o.m. läsa det den andre skriver samtidigt som han skriver det!), men också som en wiki där man kan ha ett dokument som alla som är inbjudna till waven kan redigera. Man kan också påbörja en konversation om olika delar i dokumentet och den konversationen hamnar under det stycke du vill kommentera. Man kan också editera ett dokument samtidigt och då även se vad de andra skriver samtidigt som man själv skriver. Det är enkelt att publicera foton i en wave tillsammans. Blir det rörigt om vad som har hänt när så kan man dessutom mha playback se vad som har hänt i vilken ordning. Med verktyget bloggy, som är kompatibelt med blogger (antar jag), så får man en wave innuti sitt blogginlägg där folk kan svara på waven och allt möjligt. Det går att skicka privata meddelanden innuti en wave också till bara en eller några personer som är med i waven. 

Det är så coolt att jag inte är helt säker på om det är sant än. Att lägga wavear i mappar går också, man kan även ge den taggar som alla som är delaktiva i waven kan se. Google Wave ska bli tillgängligt någon gång framöver i år. Jag ser verkligen fram emot det.

Troligt är att det dessutom ganska snabbt är kompatibelt med facebook, wordpress och andra populära verktyg på internet. De har redan gjort det kompatibelt med twitter (som jag inte använder). Jag kan dock också tänka mig att det snabbt kommer ersätta (eller, om inte fullt ut, åtminstone komplettera) användningen av facebook, msn och mail. 

Längtan och nostalgi med Westlife

Jag sitter och lyssnar på gamla Westlifelåtar och jag vet inte vad som får mig att längta som en galning efter någonting. Antingen är det minnena från promenaden som jag gick med Ingrid i Vallaområdet för säkert två och ett halvt år sen. Eller så är det framtiden.

I wanna grow old with you
I wanna die lying in your arms

När jag gick på promenad med Ingrid så sjöng jag massa Westlifelåtar för henne. Jag var inne i en period med sådana typer av kärlekslåtar. Hon tyckte om dem och lånade skivan av mig senare minns jag. Jag vet att jag sjöng ”I wanna grow old with you” och ”Evergreen”.

Eller så är det saknad och längtan efter alltihop. Tiden som var då. Ingrid. Gunnar. Framtiden.

Tänk vad mycket känslor en låt kan uppväcka.

200 kommentarer

Jag hade lovat mig själv att skriva ett litet inlägg om personen som skrev den 200 kommentaren. Det stod så länge på 199 att jag blev säker på att Viktor skulle ta den, eftersom att det alltid är han som kommenterar. Jag hade fel, som ni kanske förstår. Den som tog den tvåhundrade kommentaren var Julls, med följande innehåll:

vi får reda på resultatet av första urvalet mellan 10-15 juli, dvs kanske så tidigt som på torsdag! Gulp

Gaaaaaaaaah! Jag kommer inte komma in på mitt förstahandsval, det är jag nästan helt säker på, men vad ska jag göra om jag inte kommer in på andrahandsvalet heller? Jag kommer dö! Jag vill verkligen komma in, jag måstemåstemåste. Och Julls måste komma in som läkare på LiU för jag vill ha massage av henne en gång i månaden. Hon är fantastisk på att massera. Hon är snäll och söt och trevlig också, så hon kommer att bli en underbar läkare. Håller tummarna för dig inför första urvalet Julls, you’ll kick butts. Jag ska försöka lära mig kinesiska litegrand sådär… det går nog bra hoppas jag. Just det,i den stad som Julls jobbar som läkare i framtiden kommer jag att bo. Bäst för henne att hon bor i samma stad som Cissi (för hon ska bli lärare till mina ungar).

Framtidsoro

Idag vinkade jag av Gunnar vid tåget. Han ska till IMO och kommer hem igen den 22juli, men jag ska till Kroatien och kommer hem mitt i natten mellan 26 och 27 juli. Jag kommer sakna honom. Så saknar jag Will också. Usch, jag tycker inte om det här alls. Jag är rädd för att jag ska vara lika jävlig på att hålla kontakten med folk som jag brukar i höst när allting blir nytt. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Jag är rädd. Tror att vi ska få veta om vi har kommit in på universitetet den här veckan… för jag har för mig att det var ”början av juli” vi skulle få veta.

Att jag saknar Will och Gunnar bevisar drömmen som jag drömde idag.

Musiken spår min framtid

Ha din vanliga låtlista och ställ in den på shuffle så den slumpar låtarna. Sedan svarar du på följande frågor genom att slumpa en låt till varje fråga, och besvarar med låtens titel.
1 – Hur ser världen mig
2 – Kommer jag att ha ett lyckligt liv?
3 – Vad tycker mina vänner egentligen om mig?
4 – Hur kan jag glädja mig själv?
5 – Vad ska jag göra med mitt liv?
6 – Hur kommer jag att dö?
7 – Vad skulle vara ett gott råd för mig
8 – Vad är lycka?
9 – Hur kommer jag bli ihågkommen?

1 – Hur ser världen mig?
HIM – The funeral of hearts
… wtf!!?

2 – Kommer jag att ha ett lyckligt liv?
HIM – The sacrament
… hm, ja the sacrament is love, det duger nog för lycka enligt mig … :p

3 – Vad tycker mina vänner egentligen om mig?
HIM – Buried alive by love
… värst vad gravar tycker om mig O_o betyder det här att jag tror för mycket på kärleken?

4 – Hur kan jag glädja mig själv?
The Ark – The worrying kind
… tja, ska jag börja oroa mig för att roa mig, låter som en motsägelse i sig själv? :P

5 – Vad ska jag göra med mitt liv?
LUO – Phantom
… jag ska bli en fantom! :p eller öh…

6 – Hur kommer jag att dö?
HIM – Pretending
… jaså, jag kommer tro att jag är död eller vad? öh..?

7 – Vad skulle vara ett gott råd för mig?
Roxette – Stars
… jag ska bli astronaut! :D en fantomen-astronaut? O_o

8 – Vad är lycka?
HIM – In joy and sorrow
… that makes sense… lyckan är i både glädje och sorg :) jag håller med

9 – Hur kommer jag bli ihågkommen?
Aqua – Cartoon Heroes
… jag kommer bli en seriefigur! :o

Bara ett år kvar av Paradiset

Idag har jag varit hos Gunn efter jobbet och vi myste lite och pratade en hel del. Han vill plugga utomlands efter gymnasiet tror han, men jag vill inte det antagligen. Jag skulle gärna plugga miljö, men jag är så sjukt dålig på engelska att jag inte skulle klara av en sådan utbildning utomlands, i alla fall så har jag inte tillräckligt med självförtroende i engelska för att tro att jag skulle kunna klara av det. Det kommer antagligen bli ganska jobbigt om han flyttar iväg, men jag tror att vi kommer få det att fungera om vi fortfarande vill det… jag har hört om värre distansförhållanden som funkat ;) Det beror väl på hur livet ser ut då antar jag.

Det var när jag cyklade hem i regnet och tänkte att om jag fortsätter den här vägen kommer jag till Ingrid som jag kom på en sak. Nu när Ingrid inte är hemma och vetskapen om det kändes ganska tung så gick det upp för mig att det är bara ett år kvar av Paradiset. Sedan kommer vi alla splittras, och många av oss kommer förlora kontakten med varandra. Jag vill inte att det ska hända, speciellt inte mellan mig och Gunn. Mellan vissa kommer det tyvärr bli så. Samtidigt som jag vill njuta av den tid vi har kvar tillsammans kan jag inte ibland låta bli att vända mig om och gråta över den saknad jag kommer att känna. Du förstår Gunn, jag har så lätt att känna hur andra kan känna sig, men speciellt över hur jag själv kommer kunna känna mig i framtiden och det är därför jag kan gråta över saker som det är långlång tid kvar innan det inträffar.

It’s falling away from me.