Etikettarkiv: förlåtelse

Dröm: Magiska stenar i apoteketpåse

Drömmar i mars från dlogg.se!

30/1 Griffeltavlan Victoria
23/3 Apoteketpåsens mystiska försvinnande

17/3 Magi och Friends
8/3 Jagad av Snape på Kolmården
7/3 Bortglömda purjolökar
6/3 Expecto Patronum – Klädbad!
4/3 Flytta ihop
2/3 ABBA och äktenskapsproblemet

Läs mer

Förlåta

Jag klickade mig fram till Oprah Winfrey på TV:n häromdagen. Jag vet inte vilken dag det var mest eftersom att jag har varit sjuk. Dagens tema var då den unge mannen som hade planerat och genomfört mordet på sin familj. Han lyckades döda sin mamma och bror, men inte sin pappa. Pappan var med i showen och det var även en intervju med sonen (Bart eller nåt sånt tror jag han hette). Sonen sitter i nuläget (eller showen visades i USA iaf) och väntade på sitt dödsstraff. Pappan berättade att han fortfarande hade svårt att förstå att det var hans älskade son som hade begått det här dådet, vilket självklart är förståeligt. Pappan sa dock att han hade förlåtit sonen, hur svårt det än hade varit. En psykolog som var med i showen berättade hur viktigt det var att kunna förlåta för att själv kunna gå vidare. Hur mycket dåligare man mår om man inte förlåter.

Jag kunde inte hålla med mer. Jag tycker själv att det är jättejobbigt att vara arg på någon och vill gärna förlåta för att kunna gå vidare. Det känns näst intill omöjligt att kunna gå vidare innan man har förlåtit och ibland även onödigt att inte förlåta. För oftast rör det ju sig om smågrejer som inte spelar någon större roll, och om de spelar roll så handlar det ju aldrig om att någon går och mördar de man älskar.

Jag har svårt att förstå hur man kan förlåta en så stor grej. Pappan sa själv att sonen hade tagit ifrån honom hela hans liv. Han älskade sin fru och ville åldras med henne och ingen annan. Han angav att det var Gud som hade hjälpt honom att förlåta, att hans vilja att förlåta var starkare eftersom Gud vill att man ska vara förlåtande. Psykologen sa också att tro (inte nödvändigtvis på en Gud) spelar en stor roll när man ska förlåta så stora händelser som den här.

Efter att ha sett det här programmet och funderat lite mer kring förlåtelse vill jag uppmana de som har någon de inte har förlåtit att förlåta! Vad kan det ha gjort som är så hemskt egentligen? Att svägerskan inte kom på senaste bjudningen. Eller att kompisen berättade din hemlighet. Jag tror inte det är många som har mord att förlåta. Värre saker än så finns ju (nästan) inte.