Etikettarkiv: Folkunga

Dröm: Kaninpolare, arrangerade äktenskap och The Most Awesome People

Ibland är man ju lite dålig på att uppdatera vissa saker… både att skriva ner dem alls och förflytta de få som blir nerskrivna hit. Här är drömmar jag drömt februari-november, från dlogg.se.

19/2 Spamma Tims blogg
22/2 Att ha kaniner som vänner och att gå vilse
10/3 Mellanlandning i U-sala
14/3 Ilska, sexförväntningar och Tom Scavo
29/3 Erkänna sin prägling (Twilight)
30/3 Vampire in charge of food
8/5 Konfasånger utanför Ånestadsskolan
25/5 Vakna på fel plats med ~samma mål
27/8 The most awesome people
18/9 Utelåst
9/10 Tre mördare på flykt
15/11 Get back together och tågbiljetter
16/11 Dejtingförbud och arrangerade äktenskap
17/11 Happy Steak-Day To Me
18/11 Full på kyrklig bekostnad

Läs mer

Katedral vs Ånestad

Igår gick jag till Katedral och bara satt där i en halvtimme i väntan på att biografen skulle öppna så jag kunde hämta ut mina bokade biljetter. Vilken ångest som kom över mig när jag satt där. Jag kände mig meningslös och som jag inte har åstakommit något i mitt liv sen jag slutade på Katedral. För nästan exakt ett år sedan så hade jag och Armand skrivit klart en roman (vårt projektarbete), och nu känns det inte som jag har gjort någonting konkret sen dess. Pluggat in några hundra tecken, men so what? Det känns inte tillräckligt konkret. Jag hade svårt för att låta bli att bara gråta. Jag får inte komma tillbaka där. Allting är jobbigt nu, jag vill ha mer fritid och roligare arbetsuppgifter. Allt det hade jag på Katedral och jag vill ha det tillbaka. Jag vill ha tillbaka min Fysiklärare, Victoria Rindö (spansklärare), Dennis (svenskengelsklärare) och alla andra. Sedan skulle det inte skada med att få tillbaka alla kompisar dit också. Jag kände mig så malplacerad när jag var där idag igen. Folk mer eller mindre brottades i korridoren, ettorna var jättesmå och kafedral var helt förändrat. Jag frågade mig själv varför jag går tillbaka till Katedral när jag bara påminns om allt som jag saknar, men det fanns inget bra svar på det. Katedral var mitt hem under tre år, och jag vill inte bara släppa det utan vidare. Jag undrade när jag kommer släppa Katedral och sluta gå dit… jag vet inte alls, men någon dag kommer det hända.

Jag har alltid varit avundsjuk på Gunnar. När han skulle åka till Cambridge gick han och sa hejdå till sina lärare på Katedral och även sina lärare från högstadiet på Folkunga. Det känns som att hans högstadietid ligger närmare i tid än min. Kanske för att jag försökt förtränga min, kanske för att jag önskade att jag hade gått på Folkunga istället för på Ånestad. Jag har funderat på att någon gång gå tillbaka och besöka Ånestadsskolan, men varje tanke på det fylls av ångest. Det är inte den saknadsångest som jag får när jag är på Katedral… det är mer obehag och en känsla av instängdhet. Ånestad måste ha varit ett helvete. Jag vet personal som jag skulle vilja träffa, min gamla engelsklärare bland annat. Även kuratorn, en av mina mentorer och hemkunskapsläraren. Dock är det inte tillräckligt värt att återvända till Ånestad för att säga hej till dem, skolan får mig att må för dåligt. Jag gick förbi utanför skolområdet där av någon anledning en gång under trean… jag hade lust att bara springa därifrån så snabbt jag kunde och aldrig mer se det. Varje tanke på att sätta foten där igen är plågande och jag undrar varför jag ens tvingar mig att tänka på det…

När jag tänker efter. Jag sitter hellre på Katedral mitt i en korridor, gråter och har ångest än att föreslå för mig själv på att besöka Ånestad. Jag kan inte komma på ett endra riktigt bra minne som jag hade innanför skolväggarna på Ånestad. Även om det självklart fanns bra stunder så minns jag inget speciellt ögonblick, jag har massor utav positiva ögonblick från Katedral. Av de få specifika ögonblick från Ånestad som jag minns så är en majoritet av de jag kan komma på nu negativa.

Jag vill tillbaks till Katedral!

Idag åkte jag 7.22-bussen in till stan. Den tar en sväng om förbi folkungaskolan och Katedralskolan för att släppa av elever. När vi åkte förbi Katedral satt jag och höll på att vrida nacken av mig för tt få se skolan ordentligt. Under tre års tid har jag åkt med den här bussen och nästan varje gång klivit av på hållplatsen utanför Katedral. Idag gjorde jag inte det.

På lunchen satt jag med Michan och pratade lite. Hon sa att hon hade körövningar på Katedral varje söndag. Jag bestämde mig för att gå till Katedral, se hur det såg ut nu och plugga lite. Sagt och gjort, när Michan gick bort till Kårallen tog jag mig till busshållplatsen för att åka tolvan ner mot Katedral.

När jag klev in på skolgården så var det helt tomt. Jag upplevde situationen som lite udda, men tänkte att det nog beror på det småkyliga vädret. Inne i skolbyggnaden var det inte heller så mycket liv. Det var några elever i korridorerna, men annars ganska lugnt. Alla har väl lektioner tänkte jag och undrade lite hur årets schemaupplägg såg ut.

När jag kom in i biblioteket fick jag förklarat för mig att hela skolan var i aulan och lyssnade på en politisk debatt. Jag pratade lite med bibliotikarien Lena och sedan träffade jag även Hang. Med henne diskuterade jag lite allt möjligt, bland annat nollning, splittringar inom kristendomen och folk med fördomar. Tillsist lyckades jag även plugga och jag arbetade flera hundra gånger så effektivt som hemma.

När jag gick därifrån vid fyratiden träffade jag Victoria Rindö på 200-plan. Vad glad jag var att se henne! Jag saknar verkligen Katedral, det var någonting som fanns där som jag inte kommer att hitta någon annanstans. Jag längtar tillbaka till mattelektioner och spanska och inte minst till fredagarna i biblioteket med folket. Snälla, ta mig tillbaka!

Och som jag sa idag: ”Jag ville aldrig sluta Katedralskolan.”

Dröm: Spanska balpåsar och hemgjorde tvålar

Drömd natten/morgonen den 26 december 2007:

Jag drömde en massa konstiga saker innan den här drömmen kom, bland annat att jag satt hemma vid köksbordet med mamma och Linnéa och argumenterade för att Katedralsången var bättre än Folkungasången eftersom vi inte ser ner på alla andra i vår låt. Fast varje gång jag försökte sjunga folkungasången kom jag automagiskt in på estetsången efter ett tag, så det var ganska misslyckat.

Sedan var det någonting med att jag var i skolan och skulle vara med i någon tävling, fast jag ville egentligen inte för jag hade satt på mig alla ytterkläder och ville gå hem, men jag fick vara med ändå och blev insliten i ett klassrum. I vilket fall så hade vi någon form av frågesport eller spelade ett spel där vi själva var spelpjäserna eller nåt där inne. Det tog jättelång tid och när jag tillsist kom ut därifrån var jag helt övertygad att Gunnar hade gått. Det hade han inte, för i samma stund kom han ner för trappan och jag frågade förvånat:
”Är du kvar?! Har du väntat på mig?”
”Ja, det stod emellan att vara med i tävlingen här nere eller göra sin egen tvål på 200-plan”, svarade han.
Så han hade helt enkelt gjort sin egen tvål …

Sedan drömde jag i vilket fall att jag och Ingrid stod i kö för att få den obligatoriska balpåsen. Det var en liten påse med några saker i som ansågs absolut nödvändiga till balen. Vi stod i kön och väntade, den var full med andra tjejer som skulle få samma påse. När det blev vår tur så såg vi inte vart det var vi skulle gå och kom därför ifrån kön. Vi tänkte att vi kunde smita in mitt i när vi tillsistsåg var vi skulle för att det hade ju ändå varitvår tur tidigare. Så vi ställde oss och väntade på dem som stod där just nu och när de var klaravar det två tjejer som var mycket snabba med att skynda sig up till disken. Jag suckade och sa:
”När är det vår tur då?”
Plötsligt slog någon mig hårt i huvudet med någonting som gjorde väldigt ont.
”Aj, vad var det där bra för?” frågade jag och tittade på tjejerna. ”Vi stod faktist i kön före er, men vi förstod inte var vi skulle ta vägen så vi gick fel… vi tänktebara att vi kunte komma före lite snabbt.”
”Jaha”, sa den långa av tjejerna.
”Vem var det som slog mig?”
Den långa tjejen nickade mot den korta, och eftersom jag var rätt förbannad på att hon slagit mig försökte jag sparka och slå henne. Eftersom det var en dröm så kunde jag inte, för det blev så svaga slag att det var skrattretande.
Sist av alla var det våran tur att få påsarna. Hon som stod i disken började mekaniskt plocka ihop två påsar. Det fanns även extrsaker som man kunde köpa till i sin påse, som en rulle p-piller, kondomer mm… Jag försökte fråga vad p-pillrena kostade och varför man kunde köpa dem överhuvudtaget eftersom jag hade för mig att man behövde ha speciella piller anpassade efter ens egen menstruationscykel. Hon som stod i kassan verkade inte lyssna. Plötsligt förvandlades hon till Iurgis mamma, Marisa, och vi började prata på spanska. Det var någonting om att jag skulle tillbaka dit i vår igen. Jag berättade för Ingrid att det var en form av bonusresa man kunde göra om man ville, och den kostade inte mycket. Det var en restaurant bredvid oss och där stod halva min spanskklass och stirrade ut genom fönstret då Marisa plockade ihop våra balpåsar. Plötsligt stod Victoria där och tyckte att jag hade pratat för länge och ropade:
”SPANSKAN BÖRJAR OM EN MINUT!”
Men jag visste att det inte var sant eftersom det var lördag. När min balpåse var färdig försökte jag stjäla med mig en rulle p-piller eftersom jag ville studera dem nogrannare. Detta eftersom Marisa intehörde att jag sa att jag ville köpa tilll dem om de var billiga. Om jag lyckades eller inte förtäljer inte drömmen eftersom jag vaknade.