Etikettarkiv: färg

SMASH*booking: Spring

For you who don’t know what SMASH* is, see here. My short explanation for it would be scrap-booking light.

I spend to much time on youtube and in facebook groups looking at other peoples SMASH*projects. Sometimes I can find myself having spent hours of doing this the same day as I promised myself to not look at any craft projects before [insert something I have to do, like the dishes, or homework, or sleeping]. Well I noticed that Taylor Anne, a youtuber I’ve stumbled across a few times since I became interested i SMASH*booking, is having a giveaway to celebrate reaching 3000 followers. I thought, what the heck, lets try this out. The roles where simple enough, to make something inspired by a picture she made (see picture after this paragraph). I am not a huge fan of pink, and since this picture contained some pink I thought, huh, now I have something to do for one of those pink pages in my SMASH*book. I didn’t decide to use a pink page then, but I did end up using one. The whole project might have gotten a little more pink than I first planned, but that is one of the nice quirks about SMASH*booking, you start a page and you don’t really know what you’re gonna end up with until you finish.

3000 Subscriber giveaway - Taylor Anne

These are my steps of the project:

While looking at the picture Taylor Anne had posted I looked through my small, but growing, supply of SMASH*able things. I tried first to choose colors that went with the picture, but I knew early on that I wanted to use the white flower in the bottom left corner. While picking together supplies that I thought I could use for the project, I slowly decided that my theme for this page would be spring, since well, spring is in the air. These where the supplies I assembled:

supplies

I did of course not mean to use all of it, I just wanted the stuff of the right colors at hand so I could choose from them. In this pile you can see some colored pens inspired from the colors in the picture, two birthday cards I got for my latest birthday that had the right colors/feeling for the project, some journaling, tape, tabs, a stamp, paper clips and some other decorations. I especially wanted to do something with the numbers 1-2-3 that I could see in Taylor Anne’s picture. After putting all of this together, I flipped through my SMASH*book to find the right page (mind you, this is my first SMASH*book, this project is my fourth page ever and I have not done anything crafty like this before beginning my SMASH*book, well not since I was a kid at least). As I said before I ended up with a pink one, this is it:

SMASH*page

Then I started to work on the page. I decided early on to use one of the birthday cards which had flowers in the right colors, and spent a lot of time trying to figure out how to cover up the word ”grattis” (Swedish for ”happy birthday”). But I left the space for my flower that I knew I wanted. And I didn’t take any picture during working of this for two reasons: The first is because my hands where all sticky from glue and colored from pens and ink pads, the second because when I had started I really wanted to get it all out there on the page – I was in the zone.

This is the result, my finished design inspired by Taylor Anne’s 3000 subscriber giveaway:

Spring Design

And here you can see it after I pulled out the journaling card from its pocket and flipped over the painting bear card.

Spring Journaling

Some journaling is blurred on purpose, but I still wanted to show you what it looked like.

I hope you enjoyed the design, and I will cross my fingers for the giveaway. A lot of the stuff in the giveaway kit is not available here in Sweden, so I would be really happy to win. But then again, let the best design win, whoever’s it is.

Om pojkar, flickor & kläder som borde passa alla

För en dryg vecka sen bloggade Lady Dahmer om barnkläder, någonting som jag har stört mig mycket på de senaste åren trots att jag inte har barn. Det finns tre saker som stör mig mest:

1. Färgkodat för könen
2. Samma storlek är olika stor för tjejer och killar
3. Att det överhuvudtaget finns en tjej- och killavdelning

1. Flickor i ljusrosa och pojkar i mörkblått

Bland kommentarerna i Lady Dahmers blogg, skriver ”Karin 21 år”. Den här kommentaren och sätter fingret på det som får mig att vilja kräkas varje gång jag ser det:

Idag påväg till skolan såg jag en grupp dagisbarn, kanske tolv stycken med fröknar. Längst fram gick pojkarna, klädda helt i blå/svarta overaller och mössor. Bakom gick flickona i heltäckande rosa!! Blev helt ställd och bara stod o gapade. Ska det vara såhär??!

Jag kan minnas helt fel, men när jag var liten hade jag och alla mina kompisar overaller i diverse färger. Tror att min var gul, röd och grön. Jag kan gå med på att fler killar än tjejer hade mörkblå eller svarta overaller, men det var fortfarande inte den tydliga skillnaden med pojkar i svart och flickor i rosa som man ser idag.

Jag kan som sagt ha fel, min bild är ju minnen från en åttaårings ögon, en åttaåring som inte överhuvudtaget brydde sig om färgen på sin overall eller vilka kläder som mamma hade valt ut åt henne. Det faktum kvarstår att jag inte var något fan av rosa, och min mor klädde mig heller aldrig i rosa. Lillasyster däremot var en riktig ”prinsessflicka” och hade finklänningar, rosa kläder och halsband så ofta hon kunde, kläder som jag själv hatade.

Vi har ju båda samma föräldrar och fick mer eller mindre samma idéer inpräntade i oss. Vi blev fortfarande väldigt olika människor och gillade olika saker. Det viktigaste här tycker jag var att mamma respekterade att jag inte ville ha på mig rosa, medan min syster gärna fick ha det. Det som gör mig väldigt ledsen idag är att jag sällan ser barn klädda könsneutralt alls, eftersom det nästan strikt är blått och rosa överallt. Det här gäller inte bara kläder, utan leksaker också för den delen.

2. Killkläder är större än tjejkläder

Det här var ingenting jag visste någonting om innan jag läste Lady Dahmers inlägg, kanske eftersom jag inte har barn och heller då inte införskaffat barnkläder. Jag gör ett försök att streama PLUS intervju med lindex på svtplay där de tar upp just det här.

Måste ju säga att det är väldigt lustigt att pojkar och flickor ska ha olika stora kläder, när de har samma storlek. Storlekarna anges ju ändå i centilång, och då ska det ju bara vara längden som spelar roll. Speciellt då pojkars och flickors kroppar inte skiljer sig nämnvärt innan puberteten slår in. Skillnaden i storlekarna leder till två saker, (1) man måste köpa större storlekar för att flickkläderna ska passa och (2) flickor förväntas bära tajtare kläder och pojkar större. Att skillnaderna finns har ”blixa09″ en teori om (som hen kommenterar på Lady Dahmers blogg):

Om jag får göra ett tillägg så tror jag mer att det handlar om att förstärka de fysiska attribut vi tycker att män/kvinnor ska ha. Pojkar görs större, bredare och grovare med sina kläder medan flickors kläder framhäver den tunna fina lilla kroppen.

Är det här någonting vi vill mata våra barn med redan från prepubertal, spring-och-lek-ålder?

3. Varför har vi avdelningar för kön?

Som jag sa tidigare, det finns ingen nämnvärd skillnad mellan pojk- och flickkroppen innan puberteten. Något som jag är ganska säker togs upp i en ”Emma och Totte”-bok jag läste för någon av mina småsystrar för många år sedan (kan mycket väl ha varit ”Totte och Malin”).

Är det som ”blixa09″ kommenterar ovan, att vi (samhället) så desperat vill tilldela våra barn de könsattribut de tillhör. Är det så viktigt att visa omvärlden att vår dotter är en flicka och vår son är en pojke? Självklart finns det föräldrar som bryr sig och medvetet väljer könsneutrala kläder. Det finns säkert en hel bunt med föräldrar som inte bryr sig, och aldrig riktigt tänker att de går till pojkavdelningen med sin son. Problemet kommer när personalen i butiken medvetet påverkar att man valt ”fel kön” på kläderna, eller när folk i ens omgivning undrar varför man klätt sin dotter i en svart overall. Eller för den delen som ”Malin – Kalles mamma” kommenterade hos Lady Dahmer:

[…] men på ”killavdelningen” fanns det inte några roliga färger, bara grå, svart, mörkblå osv. Så jag kollade på ”Tjejavdelningen”. Där fanns det jättefina i regnbågens alla färger. […] Och när jag kommer till kassan frågar kassörskan om jag inte ska köpa ett matchande lila nagellack till linnet.

Det var också någon som skrev i kommentarerna att Lady Dahmer gör ett problem av ett ickeproblem. Om man vill ha tajtare kläder till sina söner är det ju bara att traska över till flickavdelningen, och visst skulle det kunna vara så enkelt. Det är bara svårt att bryta mönstret, att gå med sin dotter till pojkavdelningen. När jag var liten föll det aldrig min mor in att vi skulle gå och kolla kläder på killavdelningen till mig eller mina systrar (inte vad jag minns i alla fall). Inte för att min mamma brydde sig nämnvärt om att hålla oss till våra könsstereotyper, utan för att det bara blev så. Jag misstänker att hon aldrig gjorde något aktivt ställningstagande, utan att hon bara aldrig tänkte på det. När jag var liten så var det inte lika mycket rosa och puttenuttigt på flickavdelningen (på pojkavdelningen har jag ingen aning om hur det såg ut), så att jag behövde kläs i tajta och rosa kläder (som jag inte gillade) var inte ett problem då.

Det är ju precis lika enkelt att bara slå ihop flick- och pojkavdelningen till en barnavdelning, där man får handla precis hur man vill. Då fångar man också upp de föräldrar som är som min mamma som aldrig gick till avdelningen ”killar” i klädaffären för att hon hade tre döttrar och nog aldrig riktigt tänkte på att det fanns kläder för oss där med.

… och så tillsist

Jag förstår bara inte varför man måste dela in barn efter kön. Eller för den delen, varför dela in dem i grupper beroende på deras yttre attribut överhuvudtaget? Det leder bara till segregering och till tankar som ”vi och dem”.

Som sagt, jag har inga barn och har därför inte för vana att köpa barnkläder. Däremot, av vad jag har sett i butiker hemma, så verkar den affär med det mest könsneutrala utbudet vara Polarn o Pyret. Jag vet inte om de har någon pojk- och flickavdelning i butikerna, men online så har de inte det och alla kläder finns i glada färger. Jag tycker det är viktigt att vi lyfter fram fler klädkedjor som har ett könsneutralt utbud.

Tolkning av dröm

Jag satt just och läste lite gamla drömmar som jag har haft och stötte på ”Fiskkärlek” som jag drömde natten till 1 juli. Jag tänkte att jag skulle försöka mig på en förklaring till var alla delar från drömmen kommer ifrån.

Jag var en fisk, fast jag var en hanne som hette Remus. Jag bodde i saltvatten. En dag skulle jag ta hissen ner till sötvattenssjön och jag var tvungen att hålla andan hela vägen eftersom hissen gick i luften. I sjön träffade jag en söt rosafärgad fiskhona som jag blev kär i. Jag bad henne följa med upp till min saltvattenssjö, men hon var orolig att hon skulle vara känslig mot saltvattnet. Jag sa att om hon tog det lugnt och försiktigt så skulle det inte vara några problem. Vi åkte upp till min sjö. Hon simmade ner i den och fick genast lite saltkorn som fastnade på “näsan”. Hon var en jättesöt fisk. Tyvärr började alla jaga henne eftersom att hon hade blivit mörkare i saltvattnet och såg blå ut. De trodde att det var Ingrid. Jag blev arg och skrek att det där minsann inte var Ingrid, det var min flickvän. Jag hjälpte henne att fly genom att hoppa från barriären ner i sin egen sjö. Hon råkade landa på en sten och studsade ner i vattnet, men hon klarade sig oskadd. Sedan lutade mig över barriären och skrek ner till Ingrid i sjön under.
“Om du aldrig hade gjort som du hade gjort så hade hon aldrig blivit jagad!”
Ingrid svarade inte.

Alla som känner mig vet att jag är inbiten Harry Potter-fantast, att fisken som är jag har ett namn från Harry Potter är därför förståeligt. Då det är en kärleksberättelse så är det inte konstigt att Remus är just det namnet som är valt. Vissa kanske tycker det är konstigt då jag är Snape-galen, men för mig är Snape en lite mystisk dold person som visserligen är väldigt het och han bryr sig egentligen innerst inne. Remus har jag mer föreställt mig som en person som är väldigt vänlig utåt och har djupa känslor, är rädd för att bli sårad och som i ett kärleksförhållande är väldigt omtänksam.

Varför är vi fiskar nu då? Det har inte alls en speciellt svår förklaring. Alla i folket borde veta vad denna är, men för er som inte vet så ska jag förklara. Jag och Gunnar kallar varandra för ”pescados” vilket är fisk på spanska. Vi brukar måla fiskar till varandra och så. Eftersom att det rör sig om kärlek så är fiskar väldigt passande just för mig.

Varför trodde de att fisken var Ingrid? Här är ytterligare en sak som folket borde känna till. I folket har vi olika färger, alla är varsin färg. Att fisken som är ”min flickvän” är rosa är inte konstigt då Gunnars färg är rosa, att de sedan tror att fisken är Ingrid när hon hamnar i saltvattnen är för att hon färgas blå. Ingrid är mörkblå.

Jag måste väl också kommentera att jag borde ha varit arg på Ingrid av en eller annan anledning just det här datumet med tanke på att alla jagar efter det de tror är Ingrid och jag skriker som jag gör till Ingrid.

Att det rör sig om söt- och saltvatten tyder på något sätt om motsatser eller svårigheter skulle jag gissa. Nu vet väl de flesta att en sötvatensfisk i saltvatten och tvärtom inte alls fungerar, men här gör det ju det (det är ju en dröm). Dock påverkas ”min flickvän” av att vara i saltvatten genom en färgförändring vilket leder till något negativt. Kanske tyder det på att det finns olikheter i paret som bör ses över, eller kanske att våra bakgrunder (och så även tanke och sätt) skiljer sig mycket från varandra vilket kan göra det svårare.

”Min flickvän” studsar på stenen innan hon landar i vattnet. Hon klarar sig bra, men det borde ha gjort ont. Kanske syftar det här på någonting i stil med att det blir fel även när man försöker göra rätt, men det är ingen som dör av det. Jag skulle kunna tänka mig att det gör det i mitt fall. Trots att min avsikt var god landade hon fel, hon överlevde och kan fortsätta simma, men hon har nog ändå fått ett sår.

Förövrigt så tycker jag om näsor och kanske är det därför saltkornen på fiskens ”näsa” får mig att tycka att hon är extra söt.

Så om ni har något att tillägga, tycker min tolkning är helt fel eller tycker att jag har glömt någonting så säg det. Det blev lite längre än jag hade tänkt mig, men det får duga.