Etikettarkiv: facebook

Orakat – en fråga om preferenser

Idag har jag fått ta mig en funderare på varför människor anser sig ha rätten att vräka ur sig åsikter om andra människors utseenden. Detta med anledning av kvinnan som dök upp på SVT med orakad armhåla under melodifestivalen, och sedan fick en uppsjö av kränkande kommentarer angående att hon hade valt att inte raka sig. Man kan läsa mer om den här händelsen på Hanna Fridéns blogg.

Jag skulle vilja önska två saker. Eller en sak, som förhoppningsvis leder till den andra. Jag önskar att det skulle vara så mycket lättare att inte ta åt sig av vad andra tycker och tänker om ens utseende, speciellt när det kommer till främmande människor som verkligen inte borde ha någon åsikt i frågan. Jag önskar också att detta skulle få de som skriker och gapar högt om vad de tycker är äckligt att inse att deras åsikt faktiskt inte är relevant.

Jag rakar inte benen. Armhålorna väldigt sällan. Varför? För att provocera min omgivning? Nej, jag rakar mig inte därför att det tar tid som jag inte ser att jag vinner någonting som helst av. Jag har ingen anledning till att raka mig, och att Kalle Karlsson tycker att det är äckligt att jag inte rakar mig spelar mig ingen roll. Det spelar ingen roll oavsett om han är en internetanvändare i andra änden av Sverige, eller någon som går på min skola, eller för den delen en person som jag umgås mycket med. Det faktum att han känner ett behov av att låta mig eller andra veta hur äcklig han tycker jag är, skulle förstås vara någonting som direkt skulle klippa bort honom från min umgängeskrets. För jag tvingar honom inte att titta på min kropp och jag tvingar honom inte att ha sex med mig. Att hur jag väljer att se ut stör honom kan enkelt lösas från hans sida – sluta titta!

Den enda åsikt jag lyssnar på, när det gäller hur jag väljer att se ut, är mig själv. Jag är den enda som spelar roll i den frågan, och sedan anser jag att personer som inte kan vara i min närhet på grund av att jag inte ser ut på ett sätt som behagar dem är personer jag antagligen inte kommer sakna. För mig är det viktigt att jag får välja att se ut hur jag vill, och jag unnar alla andra samma rätt.

Att folk får se ut hur de vill betyder förstås inte att man slutar ha preferenser. Det kommer alltid finnas folk som föredrar rakade armhålor framför orakade. Jag, personligen, har redan sagt att helrakade fittor äcklar mig (angående vecka 6 tema på äckligt och fräscht), men det betyder inte att jag publicerar bilder på kvinnor med helrakade fittor och talar om för resten av världen hur äckliga de är. Det betyder inte heller att jag anser att alla kvinnor i min omgivning borde sluta raka fittan, för att jag har en åsikt. Det betyder absolut inte att jag skulle sluta umgås med en person för att hon skulle raka sin fitta. Det enda det betyder är, att jag i de flesta fall inte skulle välja att ha sex med en kvinna som renrakar fittan. Och detta betyder inte ens att jag skulle sluta ha sex med en person om hon visade sig vara rakad när vi kom till det stadiet (jag menar, anledningen att jag har sex med en person hänger ju väldigt lite på deras könshår).

Alla har preferenser. Det jag tycker är trist är folk som har krav istället för preferenser, och speciellt folk som försöker tvinga alla andra att hålla med om eller uppfylla dessa krav. Armhåledebatten är ett sådant krav som vi har sett, att det inte är okej att vara orakad. Det är mycket trevligare med personer som säger ”jag föredrar rakat, men det är ju bara jag”, eller för all del vara tydlig med att det är en preferens och inte ett krav: ”jag tycker rakat är snyggast, men lite hår har ju aldrig skadat nån”. Sedan är en kommentar om vad man tycker och har för preferenser ganska onödig i allmänhet om ingen frågat om det.

Jag är för att folk ska få se ut precis som de vill. Rakade eller orakade. Blonda, brunhåriga, rosahåriga eller svarthåriga. Piercade eller inte. Tatuerade eller inte. Sminkade eller inte. Hotpants, studentoverall eller jeans. Korthårig, långhårig eller flint. Hur man ser ut ger självklart folk ett första intryck, detsamma gäller de första orden en person yttrar och vilket kroppsspråk hen har. Hur man nu väljer att se ut ska vara upp till en själv, och vad andra försöker ställa för krav på människor i sin omgivning ska inte spela någon roll.

Här är en lista av intressanta citat och länkar som antingen har inspirerat det här blogginlägget eller relaterar till händelsen med kvinnan i publiken på melodifestivalen:

* The Pervocracy (via sex is not the enemy):

For a woman to change her appearance for the sole purpose of looking “more like a woman” ought to be as silly as dressing your dog up as a dog.

* Angående den mobbingkultur som uppstår på facebook såg jag att någon i kommentarsfältet hos Hanna Fridén hade länkat en föreläsning med Philip Zimbardo om varför man utför onda handlingar, mycket intressant. Se den här.

* Hairy Pits Club lägger upp bilder på kvinnor med håriga armhålor (och man kan skicka in sin egen).

PS. Av erfarenhet kan jag säga att som kvinna gå med orakade armhålor, utan smink och i vanliga jeans och linne på en klubb i Beijing inte minskar mängden folk som vill dansa eller ta med en hem.

Dröm: Kaninpolare, arrangerade äktenskap och The Most Awesome People

Ibland är man ju lite dålig på att uppdatera vissa saker… både att skriva ner dem alls och förflytta de få som blir nerskrivna hit. Här är drömmar jag drömt februari-november, från dlogg.se.

19/2 Spamma Tims blogg
22/2 Att ha kaniner som vänner och att gå vilse
10/3 Mellanlandning i U-sala
14/3 Ilska, sexförväntningar och Tom Scavo
29/3 Erkänna sin prägling (Twilight)
30/3 Vampire in charge of food
8/5 Konfasånger utanför Ånestadsskolan
25/5 Vakna på fel plats med ~samma mål
27/8 The most awesome people
18/9 Utelåst
9/10 Tre mördare på flykt
15/11 Get back together och tågbiljetter
16/11 Dejtingförbud och arrangerade äktenskap
17/11 Happy Steak-Day To Me
18/11 Full på kyrklig bekostnad

Läs mer

Kinabiljett med ångest på köpet

Det finns många saker som rör sig i min hjärna nu, både rent praktiska saker och känslomässiga. Jag har möbler jag måste bli av med, jag har väskor och flyttlådor att packa, jag måste anmäla min stulna cykel hos polisen. Det är bara några saker som jag har ångest inför, och ju närmre det kommer, ju mer panik får jag. Trots det så ökar inte takten det blir gjort i.

Det jobbigaste just nu är väl frasen som slinker ur mig så lättsamt, som om det faktiskt inte spelade någon roll alls: ”Vi ses om ett år!” Stora delar av mig arbetar aktivt med att övertyga mig om att ett år inte är speciellt lång tid. Och visst har jag rätt, ett år är absolut en överskådlig tid. Planera ett år in i framtiden är inte helt omöjligt, så länge som ingenting stort och oförutsett händer. Vad vet jag om Augusti 2012? Inte mycket egentligen. Jag kan anta att jag är hemma i Sverige med min familj, jag kan med säkerhet säga att jag kommer tala bättre kinesiska och jag kan hoppas på att jag har haft en fantastisk upplevelse det senaste året.

Vad händer med de som är kvar här hemma? När man har varit borta ett år, är det bara att plocka upp trådarna där man lämnade dem? Facebook gör det väldigt lätt för en att behålla kontakten, synd bara att man ska till ett land där censur mot sidor så som Facebook, och Youtube, råder. Jag kommer förändras, jag har redan märkt hur mycket jag förändrats bara det senaste året. Om jag fortsätter på samma väg som jag nu har påbörjat, vem kommer jag vara när jag kommer hem? Kommer jag upptäcka att jag inte längre har någonting gemensamt med någon jag känner? Kommer jag komma hem till vänner som jag kan bjuda på ett glas vin och ha småprat med, men inte djupare diskussioner än så? Jag känner att jag redan har börjat glida iväg, och även om jag formar en människa som jag känner följer mitt ideal kanske jag förlorar för mycket annat på vägen. Ett år i ett främmande land med nya, för stunden, främmande människor är menat att förändra en. Jag kommer inte komma hem som samma person som åkte, men frågan är vad skillnaden kommer vara.

Allt jag lämnar här hemma… Jag undrar varför man inte kan göra som i The Sims, att när man åker på semester någonstans så pausas hushållet där hemma och man kommer tillbaka precis samma dag som man lämnade det, fast man har varit på semester i tre obefintliga dagar. Då låter man dessutom bli att åldras, vilket måste vara en positiv bonus trots allt. Tillbaka till verkligheten: Allt jag lämnar hemma, eller snarare alla jag lämnar hemma. Många som jag inte ens hinner säga hej då till på ett vettigt sätt, om ens alls. Det gör faktiskt lite ont i bröstet att tänka på vad jag lämnar här hemma, sådant som jag kunde ha här om tiden var en annan.

I allmänhet att ta tag i sitt liv, att göra det man måste, även om det är maskerat till ett roligt äventyr, kan vara väldigt jobbigt. Jag vet att jag behöver det här året, kanske utåt sätt mest för min kinesiskutveckling och därmed även framtiden i min utbildning, men även för mig själv. För att kanske finna ett svar på frågan jag löste för många år sedan, men vars gamla lösning är utdaterad: Vem är jag?

The Future is a Wave!

För ni som har missat vad framtiden i datorvärlden är bör genast bege sig till Google Wave. Jag vet att presentationsfilmen är 1h 20min lång, men jag satt fängslad i princip hela tiden. Jag var otroligt fascinerad utav allt vad Wave innebär. 

Wave kan användas på massor med olika sätt. Det är som mail eller chat där du kan skicka meddelanden eller konversera i realtid (man kan t.o.m. läsa det den andre skriver samtidigt som han skriver det!), men också som en wiki där man kan ha ett dokument som alla som är inbjudna till waven kan redigera. Man kan också påbörja en konversation om olika delar i dokumentet och den konversationen hamnar under det stycke du vill kommentera. Man kan också editera ett dokument samtidigt och då även se vad de andra skriver samtidigt som man själv skriver. Det är enkelt att publicera foton i en wave tillsammans. Blir det rörigt om vad som har hänt när så kan man dessutom mha playback se vad som har hänt i vilken ordning. Med verktyget bloggy, som är kompatibelt med blogger (antar jag), så får man en wave innuti sitt blogginlägg där folk kan svara på waven och allt möjligt. Det går att skicka privata meddelanden innuti en wave också till bara en eller några personer som är med i waven. 

Det är så coolt att jag inte är helt säker på om det är sant än. Att lägga wavear i mappar går också, man kan även ge den taggar som alla som är delaktiva i waven kan se. Google Wave ska bli tillgängligt någon gång framöver i år. Jag ser verkligen fram emot det.

Troligt är att det dessutom ganska snabbt är kompatibelt med facebook, wordpress och andra populära verktyg på internet. De har redan gjort det kompatibelt med twitter (som jag inte använder). Jag kan dock också tänka mig att det snabbt kommer ersätta (eller, om inte fullt ut, åtminstone komplettera) användningen av facebook, msn och mail.