Etikettarkiv: drömfolk

Dröm: Bröllopsdags, eller?

Drömd natten till Midsommarafton 2007
Det hela började med att det var Pirates of the Carabbien och Will och Elisabeth hade precis gift sig. De åkte i varsin liten båt och hon hade en lång vit brudklänning. Då kom det en stor båt, och det var en båt med fiender. De små båtarena försökte köra om den och plötsligt var det jag och Gunn som åkte i dem och inte Will och Elisabeth (notera att jag inte hade en vit bröllopsklänning). Småbåtarna var heller inte längre båtar utan två valar som vi red på. Vi knappade in kommandot så att valarna skulle simma under vattnet, vi kunde andas under vattnet det var jättehäftigt att göra det tyckte jag. Vi simmade in i en vik som var en fälla som den stora båten lurat in oss i. Där kom vi till en isolerad stad som styrdes av en 50-årig tant som hade färgat håret rött, det såg extremt tantigt ut. Jag lyckades övertala tanten att jag borde få gå därifrån på grund av en massa saker som jag inte kommer ihåg, men Gunn var för blyg så han vågade inte säga någonting, sen gick hon. Då pratade jag med hennes sekreterare som var ungefär lika gammal som hade rödfärgade slingor i sitt vitfärgade hår. Hon såg till att tanten kom tillbaka och jag sa till tanten att jag inte skulle kunna gå om hon inte lät Gunnar gå också för han och jag skulle gifta oss (detta var en lögn). Då blev tanten rörd och släppte Gunn också. Vi gick genom smutsiga gator och så småningom befann jag mig i en skog tillsammans med en svart katt, och inte Gunn. Katten hade berättat för mig att den inte hade någonstans att bo och jag sa att om den gjorde sällskap med mig medan jag försökte hitta hem så skulle den få bo hos mig. Vi hittade hem till mig efter att ha klivit över mossbeklädd mark och mellan täta träd. Jag bodde på Norrbergavägen i Sturefors, tre eller fyra hus från där jag bodde när jag var liten. Min familj tyckte inte att katten skulle bo hos oss eftersom vi redan har Dennis, då sa jag att jag hade lovat och de gick motvilligt med på det.

Dröm: Totaldiss och lik i badkaret…

Drömmar mellan 8/2 och 9/2 2007

Armand, nu arton fyllda, hade köpt hus och bodde två hus från mig. Vi var väldigt bra kompisar och han berättade för mig att han hade hittat ett lik i sin bil, men när han ringde polisen och sa det så vägrade de komma och kolla på det. Han hade då sagt till dem att han lade henne i badkaret så länge. Liket var en tant, 50+, som var ganska tjock. Sen gick det några dagar efter att han hade berättat det här för mig och en natt var jag ute och cyklade. Mina föräldrar var arga på mig så jag ställde cykeln vid garaget varifrån jag inte syntes, sedan så gick jag till Armands hus. När jag ringde på dörren så hade han fest och en tant på 60 bast med ett glas i handen öppnade dörren och sa snäsigt till mig:
”Vad vill du då?”
”Öh… är Armand hemma?”
”Vänta lite”, sa hon och stängde dörren.
Där stod jag i snön och frös, för jag hade inte mycket kläder på mig; bara ett par jeans och en tjocktröja. Efter ett par minuter kom Armand och öppnade för mig och bjöd in mig.
”Vill du ha champange?” frågade han och hällde upp ett glas med lila dricka. Det hade exakt samma färg som det ämnet vi nyligen jobbat i kemin med.
Jag frågade honom om han hade kvar liket i badkaret och han svarade att polisen hade kommit och hämtat det för två dagar sedan. Då bad jag att få se fotot av liket som fanns i tidningen.

Samma natt, även om jag inte vet om det är före eller efter, så drömmer jag att jag är med på Pauls och Viktors dansträning. I deras grupp är de fler killar än tjejer. I det här fallet var det fem killar som inte dansade av de som var där och jag dansade inte heller med någon. Jag vände mig därför mot dem för att tala om att de kunde dansa med mig. Jag sa till Paul:
”Jag dansar inte med någon, du kan dansa med mig.”
”Nej, det är lugnt jag kan stå över den här”, sa Paul.
Då vände jag mig istället till Armand som också var där.
”Kom och dansa med mig Armand!” sa jag.
”Nej, jag vill inte!” svarade Armand.
Snacka om att bli totaldissad…

Dröm: Om Döden

Dröm drömd mellan den 10/9 och den 11/9 2006
Jag var på någonting med skolan, eller något läger. Vi hade en uppgift att blunda och gå igenom en skog, och vi fick inte tjuvkika. Jag blundade och jag gick. Det var ganska glest med träd och de glesnade allt med (jag tjuvkikade), sedan kom jag fram till en klippavsatts och jag slutade tjuvkika. Detta resulterade i att jag trillade ner för klippavsatsen och ramlade ner i vattnet. Amanda som satt på en lägre klippa drog upp mig, och pekade på min kropp som låg på en ännu lägre klippa.
”Är jag död?” frågade jag.
”Ja”, svarade Amanda.
”Är du död?” frågade jag.
”Ja”, svarade hon.
Så kom det sig att Amanda plötsligt förvandlades till Griselda Goldhawk (bitr. rektor på SH) och gick med mig för att visa och påminna mig hur mitt liv hade varit. Hon visade min familj, jag hade en mamma och en pappa och inga syskon, och jag hette Linnea. Sedan visade professor Goldhawk mig till platsen där jag skulle skickas iväg till den riktiga döden. Innan mig var en fet festprisse i 40års åldern och han fick se sin egen begravning, det var ett stort partaj. En tjej som hade supit ner sig totalt dansade omkring naken, men fick snabbt på sig kläderna då hon såg att hennes pappa kom för att hämta henne. Detta tyckte ‘festprissen’ var riktigt roligt och dansade omkring som en galning bland folket även om ingen kunde se honom. Så kom vi tillbaka från inblicken i begravningen, och han skickades iväg i en kista längst en flod. Så var det min tur. Jag fick en snabblick till mitt hem, såg min sörjande pappa. Sedan fick jag tre alternativ av vad som hade hänt sista dagen i mitt liv. I ett av alternativen hade pappa örfilat mig, i det andra hade han tänkt göra det och i det tredje hade han varit rent rasande på mig. Jag valde det andra alternativet. Sedan lade jag mig i min kista ochgungade iväg längst floden. Jag vaggades till en fridfull sömn och sen existerade jag inte mer.
Efter detta såg jag (inta jag som i död, utan allmänt) en överblick över mina föräldrar då de städade köket. Min pappa, som var helt förkrossad över min död, hittade den stora ”skålen” med delar av mig i. Däri fanns också två olika skålar med någon form av vätska i. Min pappa tar skålarna och häller över lite från den ena till den andra och plötsligt är han på det stället där jag skickades iväg längst floden och där är också jag.
”Pappa, var inte ledsen”, sa jag. ”Jag förlåter dig.”
Vi kramade om varandra och så åkte jag än en gång iväg på floden och vaggades till sömn och ickeexistens.

Dröm: Sagan om Didrick

Dröm drömd någon gång i sommar efter v 27
Jag och Annika var och lämnade av hästarna i hagen. Vi hade bilen och hade precis lagt av hästarnas grimmor i den och klappade hästarna hej då, då någon steg in i bilen och körde iväg. Annika bara viftade lite med armen och sa:
”Det gör inget, vi känner dem. De kommer lämna tillbaka bilen om någon vecka eller så.”
Hon tog med mig runt några träd i skogen och där var plötsligt en stor parkering. Hon gick fram till en splitterny silverfärjad SAAB och sa:
”Vi kan bara ta någon av de här så länge.”
Då landade två enmansflygplan i trä på parkeringen. Det ena var blått, det andra gult. Killen som flög det gula planet förklarade att de körde ett spel som gick ut på att de skulle skjuta ner varandra. De skjöt inte ner varandra på riktigt utan blev låtsasträffade och var då tvugna att landa. De spelade en omgång uppe i luften och landade sedan. Killen i det gula planet, som hette Didrick, tog av ena däcket från sitt plan (som var misstänkt likt ett cykelhjul) och började plocka bort gummit från det. När han tagit bort det vände han det utochin. Där satt ettsilverförgat föremål som var ungefär fem centimeter högt. Didrick skruvade bord det, och det visade sig ha formen utav ett hjärta som han gav till Ingrid. Sedan sjöng de hela I can show you the world utan någon paus och alla som stod runt om vaggade fram och tillbaka och tyckte det var jätteromantiskt. Jag med. Efter ett tag gick någonting upp för mig och jag tänkte – men Kalle då?

Straxt efter det drömde jag att Didrick var i en skoaffär tillsammans med Ingrid, och jag var Didrick. Han tog av sig sina röda gamla slitna converse och tog sedan på sig ett par nya gröna. Sedan frågade han expediten om hon ville med och fika tillsammans med honom själv och Ingrid, och det ville hon. Så de gick och fikade. Didrick vandrade sådeles ut med sina nya converse på fötterna utan att betala dem och lämnade kvar de gamla, och hade en trevlig fikastund med Ingrid och expediten.

Dröm: Ursäkta, får jag låna din dusch?

Natten mellan söndag 21/5 och måndag 22/5 2006:
Jag var i skolan och skulle snart ha idrott. Ingrid och Julia skulle hålla i en lektion i tennis, men Kalle och Gunn skulle hålla en lektion i baseball med sin klass (Nv1e). Jag sa då:
”Hellre en lektion i baseball än tennis!”
Någon tyckte att jag sa så bara för att Gunn skulle hålla lektionen. Jag började i alla fall traska iväg och kom till en kyrka. Där stod Karins klass (Nv1d) på ett led. En lärare räknade alla eleverna och såg till att alla var med innan de började promenera iväg på ett led som en bunt med lågstadieelever. Inne i kyrkan stod Gunn och Kalle och planerade sin idrottslektion och jag sa till dem att jag skulle vara med på deras lektion istället. Kalle nickade åt det och fortsatte att diskutera vad han nu sade. Jag gick efter D:arna för att prata lite med Karin. Helt plötsligt så var det gryning, fast det egentligen aldrig hade varit natt och jag stod själv utanför ett hus. Jag knackade på och frågade om jag fick låna duschen, det fick jag. Hon som bodde där var trevlig. Det var tydligen meningen att jag skulle släppa in Armand och Adam i hennes hus så de kunde låna duschen i smyg och det gjorde jag. Problemet var att hon som bodde där råkade stå i duschen just då Adam och Armand kom ner och båda pojkarna skrek, sprang upp och ut och gömde sig. Snart stod de vid bakdörren och ville bli insläppta igen, men jag hörde kvinnan i trappan så jag viftade iväg dem och mimade ‘Hon kommer vara jättearg’. Det hördes tydligt på hennes steg att hon var helt rasande. Ungefär här vaknade jag.