Etikettarkiv: drömfolk

Dröm: Magiska stenar i apoteketpåse

Drömmar i mars från dlogg.se!

30/1 Griffeltavlan Victoria
23/3 Apoteketpåsens mystiska försvinnande

17/3 Magi och Friends
8/3 Jagad av Snape på Kolmården
7/3 Bortglömda purjolökar
6/3 Expecto Patronum – Klädbad!
4/3 Flytta ihop
2/3 ABBA och äktenskapsproblemet

Läs mer

Dröm: Maxhamburgare, graviditet och Bamse-Harry!

Drömmar från natten till 22/1-08:

Jag, mamma och min minsta syster, Ellinor, var någonstans. Jag var hungrig och ville köpa mat från Max. Vi gick förbi en liten Max-bar och stirrade jättelänge. Jag hann bestämma mig för en hamburgare. Då sa mamma att hon inte hade några pengar och så gick vi därifrån.

Jag var i ett hus med några personer. Huset tillhörde en tant som var väldigt sträng. Om man inte hade dörren stängd blev hon skitsur. Jag skulle gå på cirkus senare så jag hade en lila biljett.
Sedan var jag nere källaren med en pojke vars mamma hade dött. Jag var Titus Pullo (från serien Rome), fast ändå så var jag mig själv. Vi gick i jordiga delar under huset där ingen tidigare hade gått. Sedan hittade vi ett rum med en röd soffa och ett bord. Där låg brev och lite andra grejer på bordet. Pojken tog upp ett av breven och tittade på det.
”Min mamma har varit här”, konstaterade han lugnt.
Vi började ta oss ur källaren.
När vi kommit upp så kom tanten hem, och pojken hade glömt stänga dörren, hon började skälla på oss. Någon hade eldat min cirkusbiljett i hörnet, och då blev jag också arg.
Sedan var vi på cirkusen, jag kunde gå in eftersom min biljett endast var eldad på en liten del av den biten som man skulle dra loss. Det var hästridning på cirkusen också. Jag försökte beskriva vilken häst jag ville ha. Det slutade med att jag fick en liten, vit och mycket gammal ponny. Jag trodde inte den skulle hålla, det gjorde den. Jag satt bakochfram på den, och hoppade av i slutet.

Drömmar till 23/1-08:

Drömmen började att jag satt i en bil med Alex, jag var nio månaders gravid, dvs, skulle föda när som helst. Han skulle skjutsa mig till BB. Jag skulle sätta på mig säkerhetsbältet, men jag förstod inte hur jag skulle få det över höfterna för magen var ju ivägen. Jag bad Alex köra lite sakta så fick bältet inte sitta helt rätt. Sedan åkta vi förbi Julls som gick på gatan. Plötsligt gick jag bredvid Julls och var inte i bilen längre. Julls frågade om det skulle bli en pojke eller flicka, men jag sa att jag inte visste eftersom jag ville att det skulle bli en överraskning. Någon frågade mig om pappan var en kille som hade tappat en ögonfrans på mig, jag sa att det var det inte, Gunnar var pappan.
Sedan var jag hemma, och Gunnar var där. Vi skulle åka in till BB och då gjorde vi det. Jag tick en benmärgsspruta och det gjorde jätteont. Sedan så hoppade det till att ungen redan var född, det blev en flicka. Mamma sa att hon var väldigt kort, och jag fick hålla henne. Hon skulle heta Ellen.

I nästa dröm skulle jag skriva in min dröm på dlogg.se, men då hade Tim bestämt att han skulle göra en uppdatering av sidan. Så på startsidan stod det ”Under helgen kommer dlogg.se vara nedstängt pga uppdatering”. Jag blev helt förtvivlad.

Dröm till 24/1-08:

Det var en massa saker som hände innan som jag inte minns. Men jag var en figur från Bamse, och det var en massa sådana figurer med. Vi sprang på ett spår för det var ett tåg efter oss. Några var smarta och sprang av spåret, men inte en liten röd räv. Jag sprang efter räven och fällde henne. Tåget körde över oss, men eftersom vi låg platt på marken skadade det oss inte. Jag sa åt räven att gå av spåret, det var för farligt på. Hon förstod inte utan började springa igen då ett tåg till kom efter oss. Jag sprang efter, och lyckades tillslut få av räven från spåret. Fast tåget var ute efter henne, och jag hade gjort en ramp så att den skulle komma av spåret (det var inte bra eftersom den kunde köra utanför spåret också tydligen), och nu kunde det prata. Det ställde sig med nosen uppe på rampen. Jag var plötsligt Harry Potter och räven Hermione, fast vi såg fortfarande ut som bamsefigurer.
”Ni är tillsammans”, sa tåget.
”Det är vi inte”, svarade jag.
Tåget skrattade åt oss och sa:
”Ni kommer bli tillsammans i slutänden.”
Det var svårt att värja sig mot tåget som var en inskränkt Harry/Hermione-shipper.
”Hermione är som en syster för mig”, svarade jag.
Tåget var ganska farligt, men jag var inte rädd. Jag var ju Harry Potter i Bamsefigursformat. Sen vaknade jag.

Dröm: Oväder och prydnadssaker av lera

Drömd natten till 21/1-08

Jag och Carro gick omkring och pratade. Jag tyckte vi skulle ta bussen för min mormor bodde åt det hållet. Carro sa att det ville hon inte alls för hennes mormor bodde åt andra hållet.

Paul, Ingrid, jag och någon mer satt bakom/under en trappa i en kyrka (som var beige-gul) i stan eftersom det var ett fruktansvärt oväder utomhus. Det regnade, blixtrade och åskade. Jag frågade om det var smart att sitta i stans högsta byggnad ifall blixten slog ned. De andra förstod mitt påpekande och vi bestämde oss för att ta bussen därifrån. Vi stod på busshållplaten som på något vänster satt ihop med kyrkan. Buss 214 kom förbi och jag gick på den, men då var de andra inte där. Jag ringde och de sa att de var på buss 201 som kommit lite senare. Jag sa till dem att jag skulle vänta på dem vid resecentrum.

Jag klev av i resecentrum, men det såg helt fel ut, fast jag hade varit där en gång tidigare. Så jag visste att om man gick rakt fram och sen svängde höger från huvudentrén skulle man komma till 201ans hållplats. Jag gick rakt fram och svängde höger, men där var det en affär med några kvinnor som gjorde lergrejer. Jag såg att bokstäverna på vissa grejer var påmålade. Jag frågade vad det skulle kosta att göra bokstäverna i lera.
”Det skulle väl vara runt 2000kr”, sa en av kvinnorna. ”Du kan få det för 1500.”
Hon log vänligt.
”Eh… okej jag ska tänka på saken”, svarade jag.
”Vi tjänar massor med pengar på den här affären”, fortsatte kvinnan och blinkade åt mig.
”Ja, fast allas män super ju inte upp pengarna man tjänar direkt”, pikade en av hennes vänninor.
”Ja, jag vet att han gör det”, suckade den första kvinnan och ryckte på axlarna och lämnade affären.

(f.ö. så fyller Tim 18 idag, och därför vill jag bara säga: GRATTIS!)

Dröm: Bibliotekets brinnande böcker

Drömd natten till 20/1-08

Inatt drömde jag många drömmar, det är bara att försöka hänga med:

Jag och Gunnar rymde från nåt. Vi satt i skogen, där hade en person som kunde magi gjort oss osynliga. Jag tror det var Michan. Karl var en riddare från staden vi hade rymt från och han kom att leta efter oss. Han hade mantel på sig och red på en häst. Vi upptäckte då att även om vi var osynliga så hördes vi när vi pratade. Vi fick helt enkelt hålla tyst. Michan kom tillbaka och vi fick följa med henne hem. Hennes mamma var hemma och undrade vem det var hon pratade med (vi var fortfarande osynliga).

Senare drömde jag att min matte/fysiklärare hade bestämt att vi skulle ha en extralektion i Matte E i ett höghus i stan. Vi skulle åka buss dit. Vi var kanske fem-sex elever varav jag minns att det var Egil, Elin, Julls och jag. När vi klev av bussen stod våran mattelärare där och undrade var Malin (från NV3E) var. Vi fick ringa henne, och hon visste inte att vi skulle ha en extra mattelektion. Läraren tyckte hon skulle komma hit så fort hon kunde. Sedan gick vi till huset. Jag, Elin och Egil skulle åka hiss. Julls, läraren och de andra skulle ta trappor. Jag pratade med Elin och Egil litegrand. Huset var högt och jag fick svindel eftersom det var glashiss och man såg ut. Jag sa att jag hade varit så högt en gång tidigare på Scandic hotell.

Nästa dröm utspelar sig i skolans bibliotek. Och det var en dröm i en dröm också. I ett hörn på biblioteket låg böcker och brann. Jag sa till en kille (som var Daniel från min gamla klass på Vist och Ånestad) som stod bredvid mig att jag ville ha den översta boken som hette någonting med diskussion, men den brann ju och jag hade inte hittat den någon annan stans. Han stirrade på mig som om jag var knäpp. Jag gick därifrån och sen kom en tjej och killen återgav för henne vad jag hade sagt, hon tyckte killen var knäpp. Jag kom tillbaka då ingen var där, och några av böckerna som hade brunnit låg på bordet bland andra böcker. De var svarta, men brann inte. Jag blev panikslagen eftersom det var absolut för bjudet att plocka upp böcker från högen, oavsett om de brann eller inte.

Sen befann jag mig ännu en gång i biblioteket och skulle berätta om drömmen med brinnande böcker för Annika och demonstrerade var jag hade stått och vad som hade hänt. Majs var också där och hon påpekade:
”Den där diskussionsboken kan jag utantill, jag är ju med i hemvärnet.”
När jag berättat klart gick jag in i rummet med datorer. Där satt Gunnar bland en massa elever från NV3B. Han hade ett gitarrfodral som var svart. Han följde med mig ut till det andra rummet. Jag skulle få följa med honom hem en stund, men bara om hans föräldrar inte var hemma. Det var måndag och jag skulle tydligen dansa klockan sex. Jag frågade Gunnar om jag skulle gå till bibliotikarierna (som i drömmen också var skolsystrar) och fråga om sprutan som jag borde få för mitt hjärta som någon hade rekomenderat mig tidigare. Gunnar visste inte, men jag var orolig. Jag tittade ut genom fönstret, det ösregnade. Det var fuktigt på insidan av rutan också och Gunn tog upp en fönsterskrapa och började torka av fukten. Det var varmt i biblioteket, men när jag la ett finger mot fönstret blev fingret kallt.

Dröm: Uppenbara drömmar och konstiga romare

Inatt drömde jag en massa olika drömmar, hur dessa hängde ihop kan jag inte förklara.

En av dem var att jag skulle åka buss hem från skolan. Jag satt bredvid CL och pratade då jag plötsligt insåg att jag var i en dröm. Jag kollade mig omkring lite mer för att se om jag kunde vakna, det kunde jag inte. Allting som hände i bussen såg jag klart och tydligt. Jag bestämdemigdärför att jävlas lite med drömmen och göra saker som var så grymt osannolika att de skulle hända att det skulle bli helt flummig. Det vill säga, jag hånglade upp CL mot fönsterrutan på bussen. CL hann inte reagera så mycket innan hon hade förvandlats till en kille som inte hade någonting alls emot att bli upphånglad. Plötsligt var jag inte på bussen utan någon helt annan stans, jag minns inte var, bara att jag fortsatte att göra urflummiga saker för att jag visste att jag var i en dröm.

En annan av drömmarna var att jag och Gunn var i antikens Rom, fast det var inte så trovärdigt egentligen. De frågade mig var jag hade på mig för någonting. Jag hade tydligen en toga men min T-shirt syntes under. I vilket fall hamnade vi i en godisaffär och de berättade för oss hur allting fungerade och vi gav dem någon form av information som gjorde dem mycket nöjda så vi fick ta en massa godis med oss när vi gick därifrån. Det var ägarens döttrar vi hade pratat med och ägaren frågade i förskräckelse varför de gav bort all godis och flickorna svarade att vi behövde och förtjänade det. Sedan lämnade vi det stället och vi skulle ta oss till Lambohov (observera att i fortfarande är i antikens Rom), men vi tyckte det lät jobbigt och dessutom så såg ju alting annorlunda ut så vi bestämde oss för att ta bussen (202:an) dit. När bussen kom så kom jag på att jag inte hade så mycket romarpengar så jag stoppade ner en cdrom-skiva i busskortsautomaten och förökte betala med pengar som fanns på den, det gick inte. Jag fick betala med mina romarpengar.

Den sista drömmen jag kommer ihåg grundar sig i att jag sprang till skolan, inte Katedral då utan en annan skola. Jag funderade på varför jag aldrig såg Robert på bussen längre och just som jag tänkte det såg jag honom längre fram på gatan, han gick från skolan. Han var på väg hem förhan bodde åt det hållet i drömmen, men jag blev plötsligt slagen av att han hade gångavstånd till skolan, hade hela hans hus flyttat på sig då? Jag hade visserligen jättebråttom till skolan, men jag bestämde mig för att följa efter honom (utan att han märkte det) för tt se var has hus stod nu, eller om han faktist hade flyttat hemifrån. Det gick inget bra då han började gå i en stor cirkel bredvid en husvägg. Jag stod ett par meter bort och betraktade honom. Plötsligt såg han mig och flinade. Jag skrattade tillbaka och gjorde cirkelrörelse i luften som i att jag undrade varför i hela fridens namn han gick i cirklar. Då såg jag en liten tjej i 7årsåldern som sprang efter honom, dvs jagade honom. Det var uppenbart att hon kände Robert, jag däremot hade ingen aning om vem hon var.

Dröm: T-rex och den läskiga hissen

Drömda någon gång på morgonen/förmiddagen den 30 juli

Först drömde jag att jag hade ett ägg, det var lite större än ett strutsägg. Det kläcktes och det var en drake i det, fast det var egentligen en dinosarie. Den liknade en T-rex ganska mycket. Jag band fast den med ett snöre på baksidan, och jag och min lillasyster Linnéa matade honom med äpplen, meloner och pumpa som vi (pappa) hade odlat hemma. Han åt äpplena direkt från våra händer, men oftast tog han dem i sina egna. T-rexen verkade inte bli riktigt mätt för en dag så stod han i trädgårdslandet och åt våra tomater. Jag ropade på honom och han kom springande. Tyvärr accelererade han för mycket och kom upp i en jättehög hastighet efter bara tre metar och när längden på snöret tog slut då han kom fram till busken ryckte det till i hans hals och han ramlade. Jag förklarade för honom att han inte fick äta direkt från trädgårdslandet eftersom det var våran mat. Han klagade då på att han var hungrig. Jag sa till honom att han var tvungen att säga till när han blev hungrig och vad han ville ha att äta. Han nickade medhållande åt det. Jag förklarade också för honom varför jag inte ville ge honom kött. Han kanske kunde bli farlig om han fick smak av det. Ibland övervägde jag också om jag skulle låta min T-rex jaga fritt i skogen, men ansåg att han skulle bli farlig för andra människor.

När jag vaknade här ville jag bara somna om igen, jag tyckte väldigt mycket om min T-rex. Jag var fortfarande tillräckligt trött för att se framför mig hur staten försökte komma och fånga in min vän och hur jag skulle försöka rädda honom.

Sedan när jag somnade om drömde jag att jag var en kvinna, men var tvungen att låtsas att jag var en man för att arbeta på ett visst ställe. Jag och min make skulle gå på en firmafest för det arbetet jag jobbade på. Vi var tvugna att byta kläder insåg jag när vi kom dit. Vi klev in i en hiss och jag försökte få igen dörren, men en av de som kom med oss försökte hindra den från att stängas, så jag tryckte på våning ett för att vi skulle åka lite så vi fick tid att byta om. Sedan kom jag på att vi antagligen redan var på våning ett, så jag tryckte på sju istället. Då blev det våning 17 istället. Jag blev nervös, nu var jag mig själv och med mig i hissen var Ingrid. Jag kollade på Ingrid och vi tänkte att vi skulle ta en annan våning. På nåt sätt lyckades vi knappa in våning 141, vi var helt säkra på att så många våningar fanns det inte. Hissen började accelerera uppåt jättefort. I panik fick jag in att vi skulle till våning 98 istället. Hissen började nu åka neråt, men fortfarande med alldeles för hög hastighet. Jag hade panik och visste inte vad jag skulle göra. Ingrid däremot kastade sig framåt och tryckte på stoppknappen. Hissen saktade in och stannade tillsist. Hon läste på något ställe att man skulle göra någonting och hon tryckte på knapparna. Vi åkte en våning upp, sen sa det pling. Vi försökte få upp hissdörren, men den gick bara upp litegrand. Så när Ingrid tryckte på knappen bände jag upp dörren. Golvet framför hissdörren, ca 1m, var också en del av hissen, det hade blivit helt förstört och det gick inte att gå på. Vi ställde oss och ropade på hjälp till några vakter eftersom vi inte kunde kliva bland alla sladdar och elektricitet. Vakterna skyndade sig mot oss, men Ingrid hade redan hoppat över den förstörda golvbiten. Jag följde hennes exempel, men trillade. En av vakterna, som var kvinna, frågade om hon kunde hjälpa oss tillbaka. Vi sa ja. Hon tog oss till en annan hiss, och jag flippade ur direkt och skrek och grät att jag ville ta trapporna, jag ville inte gå in i en annan hiss. Hon sa att det inte var en vanlig hiss och den åkte bara en våning. Den bestod av en röd fluffig avlång kudde som man skulle sitta på knä på. Den tog oss en våning ner och sen fick vi skynda oss att flytta på oss, annars skulle vi bli påkörda av lilla lisebergsbanan, för vi var på liseberg. Jag sa att jag ville ringa till Gunn och se till så han kom dit, samtidigt som jag grät och hickade. Jag var jättechockad och rädd. Jag fick låna vaktens telefon, men Gunn svarade inte. Plötsligt kom folket där vi var och vi kramade dem. Ingrid började berätta vad som hade hänt. Jag frågade Karl ifall jag fick låna hand mobil och ringa till min mobil eftersom jag visste att Gunn hade den, för Gunn var inte med de andra. Jag försökte ringa ett par gånger, men Karl påpekade varende en av dem att jag slog fel nummer. Tillsist slog jag rätt nummer och det stod ringer Gunnar Peng på telefonen, fast det var min mobil jag ringde till.

Vaken.

Dröm: Stenkulor och hundvakter

Drömd natten till 28 juli 2007

Jag var ute och cyklade med någon kille som jag inte vet vem det var. Vi gick in i en affär och plötsligt så var Armand med oss. Vi hade hundar också, jag var hundvakt åt en, men jag minns inte vems den var. Sedan gick vi ut till cyklarna och jag gav bort den lilla vita hunden till ett äldre par som gick in i affären. Jag och killen skulle cykla iväg, och så frågade jag Armand som gick efter oss:
”Har inte du någon cykel?”
Han sa att han hade det och gick för att hämta den. Vi skulle cykla till ett ställe och under tiden förvandlades den okända killen till Gunn som hade en rosa jacka. När vi kom fram till stället var en massa folk där och en till Gunn. Den nya Gunn skällde ut Gunn med den rosa jackan och sa att han aldrig skulle ta på sig en rosa jacka. Jag visste att den nya Gunn var den riktiga Gunn, men ändå så ville jag inte låta den Gunnar med rosa jacka gå, för han var ju också en som Gunn. Tillsist så försvann rosa-jackan-Gunn och jag och riktiga Gunn satt i ett rum fullt med folk. Gunnar hade en påse med batterier som han inte visste var han skulle göra av, vi skulle lösa det på något sätt. Vi hade i alla fall en lektion där och där var en kille som jag känner igen, men jag minns inte från var, i drömmen var han i alla fall från SH. Dessutom var Elin från min klass i högstadiet där, hon ropade någonting till mig och skrattade. Jag skrattade tillbaka, för det hon sa var ganska roligt. Så hade vi en övning i rättstavning och känslor. Läraren sa två alternativ, en elev fick gå fram och skriva upp dem på tavlan, sedan fick man räcka upp handen för det alternativet man tyckte var mest tilldragande. När den här killen som jag kände igen, som i drömmen var från SH, skulle skriva, hade han svårt att stava till ”gifta sig”. Jag fick skriva istället och hade tydligen jättesvårt att stava, alternativen var ”gifta sig” eller ”vara kär”. I vilket fall, nu hade jag en låda där Gunn kunde hälla ner sina batterier i, fast han sa att den var för liten, men jag sa att det var den inte alls det. Så han hällde, men de fick inte plats. Det berodde på att lådan hade olika fack och han hade hällt alla i ett av facken. Fast nu var det inte batterier längre utan stenkulor, sådana man spelar med. Jag la på minnet att jag skulle sortera dem i de olika facken efter färg sen och tvinga Gunn att hjälpa mig.

Dröm: Försvinnande mark och kräks

Drömd natten till 19/7 2007

Jag var på någon expedition med en kille och en tjej som jag inte kände. De var i alla fall ett par, de kanske hade en unge också, men inte med sig i alla fall. Vi skulle ta oss någonstans och vi gick på mark. Plötsligt kom ett vattendrag som vi var tvugna att ta oss över. Jag promenerade genom vattnet, det gick mig knappt till höfterna som högst. Paret var lite mer avvaktande. När jag klivit upp på andra sidan var där som ett kärr eller en mosse, det började sjunka undet mina fötter och jag hoppade tillbaka ner i vattnet. Paret som just klivit vi vattnet ropade på mig och pekade en bit bort. Där stod fem stycken trumpetformade köttätande växter som stack upp två till tre meter ovanför vattenytan. Paret kom fram till mig just som bottnen började försvinna under våra fötter, vi började springa bortåt och det blev djupare och djupare, och bottnen fortsatte rasa under våra fötter. Tillsist kom vi till fast mark som vi kunde klättra upp på, när vi kollade bakom oss såg vi att de höga trumpetväxterna nu bara befann sig ca tre decimeter ovanför vattenytan. Det vi hade kommit till var en stor klätterställning, typisk för en lekpark, fast mycket högre och så. Jag och paret var snabba upp i den eftersom att marken svikit oss förut. Jag hoppade och sprang mellan olika grejer i klätterställningen för att ta mig så långt ifrån utgångsläget som möjligt, jag var fortfarande helt övertygad om att någon övernaturlig makt jagade oss. Det hade gått mycket snabbare att springa på marken eftersom jag var tvungen att gå tillbaka vissa sträckor, fast på en annan nivå i höjd, men vis av erfarenhet tog jag hellre riskerna att kasta mig flera meter genom luften till olika grejer än att springa på en mark som försvann under mina fötter.

Senare drömde jag någonting som handlade om bebisar. Jag hade en bebis som skulle kräkas, för då mådde den bra (ungefär som det med att man ska få bebisar att rapa). Bebisen kräktes ner mina kläer och det var äckligt. Jag fick plötsligt brottom iväg till något i en liten rally-bil som såg ut som en leksak och bad någon (som senare visade sig vara Adam) att byta blöja och mata bebisen med välling medan jag fixade vad jag skulle fixa. När jag åkt omkring lite i den där bilen kom jag fram och träffade Ingrid, där var också Adam och jag frågade honom varför han inte gjort som jag sagt åt honom och matat och bytt på bebisen. Han svarade något i stil med att han inte haft lust till. Jag blev arg på honom, men hann inte vara arg speciellt länge eftersom jag vaknade.

Dröm: Harry Potter och den svindyra korven

Spänningen inför nya hp-boken tätnar och kan förklara en utav följade drömmar.

Drömda natten till 15/7 2007

Jag pratade med Caroline (Carro) och hon frågade varför jag inte varit på Rebeckas bröllop. Jag svarade att jag inte hade haft tid att gå. Carro visade mig den inspelade filmen från bröllopet, man kunde se alla församlade i kyrkan, det var massor utav Stureforsare, bland annat kunde jag se Carolina (CL) på ett ställe. Folk skrek en massa saker, och vissa var ganska dryga och jag blev arg. Man fick nästan aldrig se brudparet, men jag vet att det var någon från Sturefors som Becka gifte sig med. Jag tror det kan ha varit Lindas lillebror som jag har för mig heter David (han är lika gammal som oss). I vilket fall tyckte jag att hon hade gift sig lite väl tidigt i livet, men jag kommenterade ingenting. Egentligen så var inte bröllopet klart där utan den riktiga cermonin (som inte var den stora som alla såg) skulle hållas först en månad senare. Jag minns att jag tänkte ‘snacka om att förstöra bröllopsnatten’.

Sedan skulle jag helt plötsligt gå för att öva på mitt tal till min lillasyster Linnéas bröllop.Det var tydligen jag som skulle säga alla de där sakerna som prästen brukar säga. Jag sa till dem som ville släpa med mig och öva att jag inte orkade följa med för jag var trött, och så var det inte mycket mer med den saken. Då befann jag mig plötsligt på ett party där alla dansade omkring och jag var sjukt trött, verkligen dödligt trött. Jag började dansa med någon snubbe, men jag orkade inte utan plötsligt låg jag ner på marken och garvade. Det var mörk belysning i rummet med rök och discolampor. Jag gjorde mitt bästa för att resa mig upp och sa sluddrigt till mannen:
”Jag är ledsen, det kan verka som om jag är helt hög, men det är jag inte, jag är bara så jävla trött.”
Det verkade inte som han trodde på mig utan snarare trodde att jag verkligen var hög. Så jag gick ut till köket där Simone och CL (två stureforsare) stod och dessutom min körskolelärare HA och någon mer snubbe. Jag berättade för dem vad som hade hänt med mannen som jag dansade med och att han faktist trodde att jag varit helt hög. Sedan kommenterade jag att jag var för trött för att cykla hem.
”Har du inte bil?” kommenterade Simone.
”Nej”, sa jag. ”Dessutom är jag så trött att jag skulle köra som en onykter.”
”Du kan ju ta bussen”, sa CL.
”Det kostar ju pengar”, muttrade jag irriterat.

Så vaknade jag en stund, klockan var väl ~7 på morgonen och så somnade jag om.

Jag åkte inlines efter en motorcykel, hängde fast i styret medan någon körde den. Det var en till person som åkte med, hon skulle lämna av ett paket i en brevlåda så hon släppte cykeln och åkte till brevlådan.
”Vänta på mig!” skrek hon, jag tror det var Ingrid.
”Du hinner ifatt”, skrek jag tillbaka. ”Vi saktar in lite när du börjar åka.”
Visst saktade vi in, men hon var fortfarande långt efter. Jag åkte plötsligt bakom mc:n, men jag hade tappat taget med inlinesen utan åkte på rumpan istället. Jag gjorde mitt bästa för att ställa mig upp, det var nästan omöjligt. På något vänster stod jag tillsist upp vid styret igen. Vi kom till två mackar.
”Ska vi äta någonting?” frågade jag.
Han som körde mc:n tyckte att vi skulle det, men han släppte styret så jag var tvungen att svänga in till höger. Jag visste inte vilken mack vi skulle till heller, så i panik frågade jag straxt innan jag var tvungen att svänga av åt den ena eller andra macken:
”Statoil eller OK-Q8?!”
”Statoil”, svarade mc-föraren.
Jag svängde åt höger. Vi gick in på Statoil, fast det var en korvrestaurant som hade säkert hundra olika korvmenyer. De andra två bestämde sig och köpte sina korvar, jag hade beslutsångest.
”Vilken skulle du rekomendera?” frågade jag tjejen i kassan.
Hon svarade någonting som innehöll banan och något pulver, med mos. Jag uppfattade aldrig riktigt vad det var, men jag tror att pulvret hon höll upp var bananpulver blandat med curry. Jag tyckte det lät som en god meny.
”Vad kostar den?” frågade jag.
Hon gick fram till kassapparaten och tittade.
”150 kronor”, svarade hon.
”Va!?” utbrast jag. ”150kr för en jävla korv!”
Tjejen blev arg och sa att det där inte minsann var någon jävla korv utan en bananspecial-korv-med-mos-samt… tja vad den nu hette som jag aldrig uppfattade. Jag lugnade henne genom att säga:
”Jag menar inte att det bara är en korv, utan att det är en för dyr måltid.”
Tillsist bestämde jag mig för en korv med ketchup och strips, med sallad, den skulle kosta 70kr och då skulle inte läsken ingå. Jag bestämde att när jag kom till drickan skulle jag ta vatten. Jag fick nästan ingen sallad, och de glömde lägga på stripsen, men jag fick senap på (vilket skulle gjort menyn dyrare). Jag kom till kassan där drickan också fanns, men det stod ingen där så jag tog ett glas cola och gick och satte mig utan att betala. Han som ägde stället, en stor fet grek såg det ut som, gick förbi mig och började prata. Jag klagade på att den där banan-menyn var så dyr. Han sa att han tyckte inte att den var värd det då råvarorna var så billiga att införskaffa.
”Det är ju inte direkt saffran i den”, skämtade han.

Här vaknade jag ytterligare en gång av att pappa ville ut och övningsköra med mig… klockan var ungefär halv tolv. Jag vägrade och somnade om.

Jag var hemma på mitt rum och sjunde boken skulle släppas. Plötsligt så började de lägga upp den svenska versionen på min hylla där jag har min cd-spelare, sedan kom de med den engelska versionen. Jag köpte ett sånt exemplar innan de försvann, de svenska låg kvar. Min lillasyster tog en av dem.
”Är den redan färdigöversatt?” frågade jag.
”Nej, det är en massa blanka delar i den”, svarade hon och visade ställen där det borde vara stycken, men det inte var det eftersom den inte var färdigöversatt.
”Då får du inte läsa den”, sa jag och la tillbaks den på min hylla.
När jag såg framsidan på den svenska versionen upptäckte jag plötsligt att det var samma sak som den engelska föreställde, bara det att den engelska var mycket sämre målad. Titeln på min engelska version stod på Bulgariska eller något liknande pråk. Framsidan föreställde i vilket fall en man och Harry Potter som låg lindad i en kanot. Plötsligt befann jag mig i den scenen i drömmen. Mannen sa till Harry:
”Du måste fly, annars kommer du inte ha en chans.”
Han knuffade ut kanoten med Harry ner i vattnet och ställde sig själv i ena änden av den och började med hjälp av en pinne staka sig genom vattnet för att komma framåt. Det hela var i ett avloppssystem. Tillsist kom de ut, fast jag var Harry tror jag, och såg den öppna himlen. Ungefär här vaknade jag.

Dröm: Olyckor och sommarstugor.

Dröm drömd natten till 5/7 2007

Jag och Ingrid var i en stuga, det kan ha varit så att Ingrid bodde där, men jag är inte säker. När vi gått dit hade vägen varit alldeles lerig och äcklig eftersom det hade regnat. Ingrid och jag satt och pratade, sen gick vi ut ur stugan och bort på den äckliga vägen. Då kom plötsligt Armand dit och sa till mig:
”Det finns en grej du bara måste åka!”
Vi var nämligen på ett nöjesfält och Armand släpade med mig till en jättegunga, som vikingaskeppet på grönan, men de gungade mycket mycket högre och jag var oräker på om den gungade uppochner så jag sa att jag inte vågade åka den. Då var Armand tvungen att springa dit för han skulle åka, någonstans här förvandlades han och var Robert (expojkvän). Han hoppade från kanten upp på båtgungans kant eftersom det redan hade börjat röra på sig och han hade betalt biljett, men just eftersom gungan rörde sig tappade han balansen och föll ner utanför båten. Jag skrek och sprang bort och ställde mig på en bänk för att kunna se ner, det var nämligen ett stort hål eftersom de byggde om bredvid gungan. Robert hade i alla fall fallit ner mellan några plankor och hängde från en pinne som låg tvärs över plankorna.
”Är han okej?” frågade jag en arbetare som satt bredvid.
”Jarå, ambulansen kommer snart”, svarade han och lugnade mig på så sätt.
Han hängde kvar där i pinnen med en oändlig avgrund under sig, men plötsligt var det inte luft utan vatten därifrån han hängde och jag frågade:
”Kommer han verkligen kunna andas när ambulansen hämtar honom?” eftersom han varit under vatten hela tiden.
”Ambulansen har redan hämtat honom”, svarade arbetaren.
”Va?! Det märkte jag inte…” sa jag.

Så var jag tillbaka i den där stugan som nu låg vid en sjö. Om man simmade tvärs över den så skulle man komma till Kalles andra sommarställe. Han hade i drömmen nämligen två. Ett var hans vanliga och det andra benämndes som ”sommarstugan” när de var i den första sommarstugan. Vi skulle i alla fall ta oss dit (jag, ingrid och någon mer) så vi började simma över, med kläder på. Det var jobbigt. När vi nästan kom fram till bryggan som stack ut från klippan stod Karl och några från folket och antagligen hans föräldrar där och skrattade åt oss eftersom att vi hade varit så dumma och simmat över när det fanns en mycket enklare väg. Hur den vägen var minns jag inte…