Etikettarkiv: debatt

Niggersson och det könsneutrala äktenskapet

Idag skriver DN artikeln Skånepolisen övar med Niggersson. Det finns på deras Debatt-sida ett inlägg från några biskopar i diskussion om det könsneutrala äktenskapet. För snart en månad sen skrev DN också artikeln Ordet äktenskap försvinner från vigselakten. Nu kanske ni undrar vad dessa artiklar har gemensamt och det kommer jag till senare.

För att börja med första artikeln där man använder diskriminerande namn på sina profiler i utbildningen som ”Neger Niggersson” och ”Oskar Neger”. Jag antar att dessa profiler även är namn på de kriminella. Problemet tycker jag inte ligger i ordet neger utan på sättet som det används och ses på. Som människor är det naturligt för oss att sortera och dela in folk, man kan dela in efter religion, intressen, utseende och vad helst du vill. Nu är det väldigt svårt för oss att prata om ”negrer” eftersom det ligger ett stort utropstecken över det ordet, även alternativet ”svart” är också tabubelagt. I allmänhet att dela in människor utifrån etniskt ursprung är känsligt, men med svarta människor är det extra. Sådana här saker som skånepolisen gör i sina övningar gör inte att sådana ord som neger blir mindre fula, tvärt om bidrar dem till en segregering av synen på olika människor. Nu när det kommer ut i media bidrar den likväl till synen på poliser, och jag kan lova att det inte är till deras fördel.

Tillbaka till ordet neger, som jag själv anser skulle kunna vara ett helt naturligt ord för att benämna svarta människor om det inte vore för dess rasistiska användning. Blekansikte, guling och röding är också sådana utryck som faller inom samma kategori, men som inte har nått samma tabunivå som ordet neger. Ordet är inte problemet det är synen på det, och här kommer jag till övergången till könsneutrala äktenskap. Den tredje artikeln jag nämner handlar just om orden. Man vill byta ut ”ingått äktenskap” till ”blivit äkta makar” och man/hustru till make/maka. Varför? Jag förstår inte problemet med att ha kvar ordet äktenskap och man/hustru. Det är inget fel på de orden. Självklart är jag för könsneutrala äktenskap, men då kan man kalla det äktenskap fortfarande. Jag vill ingå äktenskap, inte ”bli makar”. Jag är lite konservativ när det gäller gamla ord och uttryck, jag tycker verkligen om ordet äktenskap och ser ingen anledning att ta bort det. Jag tycker absolut att man ska inkludera homosexuella också, men ordet utgör inte hindret. Det är personerna som är emot det. Ska vi byta namn på dem också för att låtsas att det är deras namn som är problemet? Johnny Gaylover skulle vara ett passande namn på en homofob så har vi problemet ur världen sen, eller?

Nu till debattinlägget från biskoparna som tar upp mycket huruvida kyrkan ska ha kvar vigselrätten eller inte. Jag tycker absolut att den ska finnas hos kyrkan och som kristen tycker jag att det är viktigt att få gifta mig i kyrkan. Biskoparna som skrivit inlägget verkar också vara för att det är kvar: ”Vigselrätten ska tillämpas mångreligiöst och generöst.” Absolut ska vigselrätten finnas hos de stora religioner som finns i Sverige, vi är inte enbart ett kristet land.

Jag har inte lust att gifta mig innan maj för att de ska ta bort ordet äktenskap, men om jag vill ingå äktenskap verkar jag inte ha nåt val. Sen kan jag inte säga att ordet är så viktigt att jag hetsar fram ett bröllop för den sakens skull, men jag tycker att det är synd. Om de däremot tänker avskaffa vigselrätten från kyrkan blir det viktigare för mig att gifta mig snabbt, men jag hoppas verkligen att det inte är någonting som kommer hända.

Ulla är orättvis

”Stoppa mediernas religösa propaganda” – Ulla Johannson skriver ilsket om det hon anser vara religionspropaganda i medierna.

Jag håller inte alls med Ulla i det hon skriver. Hon försöker framhålla att den religiösa propagandan ökar. Jag skulle inte vilja se det som propaganda utan rent informerande om vad som händer. Som exemplet hon ger med Fältprästen som hon tycker granskas alldeles för okritiskt. Låt människan få tänka efter själv, medierna propagerar redan vad som är rätt och fel i världen och om man nu tycker att man borde rikta kritike emot det kan man göra det själv. Jag personligen hade uppskattat att ha med mig en fältpräst om jag skulle ge mig ut. Det finns de som tycker att hans deltagande är viktigt och att det känns tryggt att ha någon där.

Jag tycker att religon behandlas alldeles för lite i media. Då det verkligen blossar upp är när det kommer fram information om sekter som håller på med konstiga saker. Detta ger en mycket orättvis bild av religion. Religion bygger oftast på kärlek till sina medmänniskor, det tycker jag också att det finns på tok för lite av i dagens samhälle. Jag tycker vi behöver mer information om religioner och att media borde ta upp det oftare på ett icke-kritiskt, gärna objektivt, sätt.

Kritiken som Ulla riktar mot religionens så kallade ”bakåtsträvande” effekt är inte helt obefogad, men orättvis. Hon framhåller det som att religionen alltid hämmar vetenskapen. I vissa fall har religionen satt stopp för vetenskapliga upptäckter på befogat sätt där vi rusar iväg alldeles för snabbt utan att tänka på de etiska eller moraliska hindrena, om vi kanske bryter en människas integritet eller liknande. För det andra finns de som är troende, men ändå litar på naturvetenskapen! Jag tror på Gud, men jag tror på evolution och molekyler också (förlåt för förenklingen, men jag vill inte krångla till det med jobbiga termer som inte alla förstår). Jag tycker inte att vi ska hindra medicinforskningen som krävs och jag är inte ensam kristen om att tycka detta. Alla religösa vill inte stoppa medicinforskningen, Ulla!

För övrigt vill jag påpeka en annan sak i Ullas text, alla ni som kan någonting om argumentationsteknik hoppas jag lade märke till hennes lutande plan i slutet av artikeln:

”Vill vi inte här ha den marschen bakåt mot medeltiden måste forskare och samhällsdebattörer vakna och verkligen se vad som håller på att ske.”

Självförtroende ≠ Modefixering

Okej, nu ska vi ta en djupare blick i den artikel jag tipsade om inatt: Tjejer gör något vettigt istället.

Förutom att jag skarpt ogillade rubriken så var artikeln mycket bra. Om man nu skulle kalla det för artikel, det känns mer som en text sprängd med kritik mot modebloggarna. Främst rör detta Blondinbella. För er som inte vet har Blondinbella blivit anmäld för att i sin blogg ha tipsat om produkter som hon har fått betalt att tipsa om från företagen. Hon har inte sagt till sina läsare att hon är sponsrad av dem. Vi har alltså ingen aning om Blondinbella överhuvudtaget hade testat dessa produkter innan hon tipsade om dem, eller hade några andra referenser på att produkten skulle vara bra.

Artikeln tar upp kritik emot modebloggarna och säger att de hetsar unga tjejer till att tro att lycka finns i smink och svindyra modemärken. Detta håller jag hlt med om. Vad tänker en osäker tjej i fjortonårsåldern då hon läser på Blondinbellas blogg att märkeskläder är allt man behöver. Snyggt smink går att dölja ens fula ansikte. Inga problem, vi skapar lycka med materialismen! Jag tror att vi har missförstått livets mening här. För det första kommer det här inte trösta fjortonåringen om hon inte har råd att köpa den snyggaste modeväskan eller de nya jeansen för 3000kr. Hon kommer bara bli mer ledsen över att hon aldrig kan bli som alla andra. Detta stärker inte flickans självförtroende.

Blondinbella ska enligt artikeln ha sagt: ”Jag vill få upp tjejers dåliga självförtroende och självkänsla”.
Precis som författaren till artikeln tycker jag att det här är en fin vision, och precis som honom undrar jag hur hon ska lyckas med det genom att öka konsumtionspressen på dem. Tvinga unga tjejer att ta sms-lån för att få råd med en ny snygg väska är ett exempel som författaren till artikeln anger. Detta är skrämmande. Jag förstår inte varför världen ska vara så modefixerad hela tiden. Jag kan förstå att det kan vara trevligt med något snyggt plagg eller lite smink även om jag själv inte är speciellt intresserad av det, men man ska inte låta sitt liv kretsa kring det. Jag tror ingen kan få total lycka av materiella ting. Tjejer snälla var er själva, ni behöver inte gömma er bakom en massa saker för att dölja någonting. Ni som tycker att det är så himla kul med mode, hetsa inte folk att tro att det är det bästa!

Synen på sex

Jag måste minst sagt säga att det Johanna Sjödin säger får mig att tänka till om olika saker, speciellt min syn angående sexualitet. Nu senast skrev hon inlägget ”Go Hanna!” som kommenterade debattartikeln ”Moralpanik farligare än kompissex” från Aftonbladet.

Det finns väl ett argument jag inte direkt kan lägga fram som andra skulle acceptera, och det är att jag är kristen. För att vara kristen har jag en ganska liberal sexsyn vill jag påstå, i vilket fall om man ser till vad bibeln skriver och vad vissa andra kristna tycker. Jag kan inte påstå att jag skulle tycka att det är hemskt bara för att andra har sex med personer de inte är kära i, men jag tycker fortfarande att det är finare när det hålls mellan personer som älskar varandra. Man kan ju undra varför, och det är det jag försöker komma på själv i och med att jag läste det Johanna skrev. Jag känner bara att man ger ut det mesta av sig själv till samhället idag, det känns som att alla kan ta för sig av vad de vill i ens liv. Inte minst med bloggandet – en dagbok (logg) som är öppen för alla att läsa. Självklart är det ju så att man väljer själv om man vill blogga eller ha sex eller vad det nu är. Ingenting är riktigt privat, man kramar sina kompisar, man pussar sina vänner, man hånglar med någon till fyllan. Vad är då unikt som man kan ge till den man älskar utan någon annan får det? Det är där sex kommer in tycker jag.

Dessutom anser jag att man litar väldigt mycket på en person om man har sex med den, för i den situationen är man väldigt sårbar. Även det beror väl på vad man gör det till, men man är naken (inte bara fysiskt). För man har öppnat sig för personen i fråga på ett annat plan. Man låter den personen tillfredställa en och man har en önskan om att tillfredställa den andre, och den länken tycker jag är viktig. Om man gör det för varandra likväl som för sig själv. Det faktum att man delar det tillsammans. Det känns som att det bara blir cirkelargument av det här när jag försöker reda ut det i huvudet. Jag får väl helt enkelt acceptera att jag inte kan argumentera för att andra ska göra som jag. Det enda jag kan säga är att jag inte vill ha sex med någon jag inte älskar och att man ska ha ett stängt förhållande. Julls sa en vettig sak som jag höll med om, antar jag.

”man måste ha en lite speciell syn på saken för att tycka som vi gör
lite religiös kanske
tro på att man har ett speciellt värde, och att det är speciellt att dela med sig av sig själv till andra
att det är så värdefullt att det inte ska slängas bort på vem som helst”

Kanske inte religös direkt eftersom jag känner icketroende/ateister med samma synsätt, men absolut det där med speciellt värde. Att man visar något speciellt när man delar med sig av sig själv till andra. Det är ju inte speciellt om alla får ta del av det.

Angående det som står i artikeln i aftonbladet om moralpaniken som försömer unga som har sex och som bestämmer att unga egentligen inte vill… det är klart att det finns unga som vet precis vad de vill och att sex är en naturlig del i deras liv. Likväl finns det ungdomar idag som är osäkra och gör saker för att passa in. Mediernas och jämnårigas tryck på att man ska ha sex är ett jättepress på dem, alla är inte starka att stå emot trots att de är osäkra eller inte vill. Man ska ha testat. Ju tidigare man har sex, ju coolare är man. Ryktet om att det är bättre att ha sex första gången med någon man inte är kär i för att det inte ska bli pinsamt med den man ÄR kär i är ju bara helt befängt. Om man är kära så ska det inte spela någon roll om det inte blir perfekt första gången, för då ska man kunna acceptera varandra ändå.

***

Och så en annan sak som ochså gäller miss Sjödin. Det var någon ”Carolina” som hade skrivit på sin blogg att Johanna gjorde feminismen otjänst, att hon anser att normala personer är dålig, mm. Jag har inte alls fått den uppfattningen kan jag säga. Johanna är en tjej som är duktig på att argumentera och tänker gå dit hon vill. Även om jag inte håller med Johanna gör det inte att jag ogillar henne, tvärtom jag tycker att hon är grym! Och angående Carolinas prat om ”vanliga” tjejer och normal. Vad är det som är normalt i dagens samhälle egentligen? (och jag ska försöka hålla tyst om mina fördomar om tjejer som blonderar håret på samma sätt som fotot på Carolinas blogg, mest för att fördomar sällan leder någonstans)

Byxmyndig – den magiska gränsen

Jag läste idag ett inlägg på Johanna Sjödins blogg angående byxmyndighet. Hon tyckte att debatten var oärlig eftersom man bland annat går in med personangrepp mot folk som argumenterar för en sänkning av åldern. Jag vet inte om jag håller med eller inte huruvida ålder ska sänkas. Det är ju aldrig den som är minderårig som har gjort fel, så att straffa två 14åringar som har sex med varandra skulle vara lönlöst. När däremot den ena har fyllt 15 så får de inte ha sex längre, för då begår 15åringen ett brott. Detta är ett ganska vridet sätt att se på det. Det kanske skiljer kanske fyra månader mellan ungdomarna i ålder och den ena kan bli straffad för det. Nu verkar det ju osannolikt att någon utav dessa två ungdomar skulle vara den som anmäler, samma sak gäller alla ålderskillnader där den ena är över 15 och den andra under och båda är överrens om vad de gör. Vad ligger då problemet i att dessa två har sex med varandra? Att någon annan anmäler, tex föräldrarna eller andra anhöriga. Frågan är vad de vinner på att anmäla det hela? De kommer inte göra personen som enligt lag kallas för ”offret” lyckligare.

Lagen för byxmyndighet måste omformuleras. Även om jag själv är emot att man startar sitt sexliv tidigt i livet så tror jag att de flesta är mogna själv att kunna avgöra om de vill eller inte vill ha sex. Jag minns när jag själv fyllde femton och hade passerat ”den magiska gränsen”. Ingenting gjorde att jag hoppade i säng med alla jag träffade bara för att jag var laglig, jag tror inte detta skulle hända om byxmyndigheten skulle sänkas till tretton. Själv var jag inte alls mogon för sex på något sätt när jag var tretton; jag hade pojkvän då som var några månader äldre, men vi var mer som kompisar och kanske pussades någon gång.

Saken är ju den att lagen finns där för att skydda barn från sexuella övergrepp, men just den delen av lagen skulle lika gärna kunna sitta vid en gräns på 18 år. Det är egentligen ganska sjukt att en kille som våldtar en tjej på 14 år får mer straff änom hon hade varit 15. Vem säger att hon tar det mindre hårt när hon passerat ”den magiska gränsen”. Man slutar ju alltid annars vara barn när man är 18 år gammal, så varför räknas det inte som våldtäkt av barn när man är 15? Ingen säger att man tar det mindre hårtbara för att man är vuxen, men någonstans borde en gräns mellan våldtäkt och våldtäkt av barn dras. Ska den dras då barnen juridiskt sätt är barn vid allt annat, dvs 18år, eller ska den dras då man anser att barnen är tillräckligt stora för att kunna tänka för sig själva? På något sätt passr gränsen 15 in ganska bra då det är samma år som man blir straffmyndig och det finns sannolikt flera under 15 som behöver en gräns för att skyddas, men varför ska detta gå ut över de som inte behöver en gräns? De som är mogna nog att ha sex innan de ha nåt ”den magiska gränsen”?

Risken finns väl att i och med en sänkning av åldern skulle det bli ännu mer grupptryck på att ha sex så snart som möjligt och att det är status att ha haft sex osv… att det ökar i en tidigare ålder och man känner sig mer tvingad att ha sex för att passa in. Alla (de flesta) är inte starka och kan stå emot den pressen.