Etikettarkiv: barn

Om pojkar, flickor & kläder som borde passa alla

För en dryg vecka sen bloggade Lady Dahmer om barnkläder, någonting som jag har stört mig mycket på de senaste åren trots att jag inte har barn. Det finns tre saker som stör mig mest:

1. Färgkodat för könen
2. Samma storlek är olika stor för tjejer och killar
3. Att det överhuvudtaget finns en tjej- och killavdelning

1. Flickor i ljusrosa och pojkar i mörkblått

Bland kommentarerna i Lady Dahmers blogg, skriver ”Karin 21 år”. Den här kommentaren och sätter fingret på det som får mig att vilja kräkas varje gång jag ser det:

Idag påväg till skolan såg jag en grupp dagisbarn, kanske tolv stycken med fröknar. Längst fram gick pojkarna, klädda helt i blå/svarta overaller och mössor. Bakom gick flickona i heltäckande rosa!! Blev helt ställd och bara stod o gapade. Ska det vara såhär??!

Jag kan minnas helt fel, men när jag var liten hade jag och alla mina kompisar overaller i diverse färger. Tror att min var gul, röd och grön. Jag kan gå med på att fler killar än tjejer hade mörkblå eller svarta overaller, men det var fortfarande inte den tydliga skillnaden med pojkar i svart och flickor i rosa som man ser idag.

Jag kan som sagt ha fel, min bild är ju minnen från en åttaårings ögon, en åttaåring som inte överhuvudtaget brydde sig om färgen på sin overall eller vilka kläder som mamma hade valt ut åt henne. Det faktum kvarstår att jag inte var något fan av rosa, och min mor klädde mig heller aldrig i rosa. Lillasyster däremot var en riktig ”prinsessflicka” och hade finklänningar, rosa kläder och halsband så ofta hon kunde, kläder som jag själv hatade.

Vi har ju båda samma föräldrar och fick mer eller mindre samma idéer inpräntade i oss. Vi blev fortfarande väldigt olika människor och gillade olika saker. Det viktigaste här tycker jag var att mamma respekterade att jag inte ville ha på mig rosa, medan min syster gärna fick ha det. Det som gör mig väldigt ledsen idag är att jag sällan ser barn klädda könsneutralt alls, eftersom det nästan strikt är blått och rosa överallt. Det här gäller inte bara kläder, utan leksaker också för den delen.

2. Killkläder är större än tjejkläder

Det här var ingenting jag visste någonting om innan jag läste Lady Dahmers inlägg, kanske eftersom jag inte har barn och heller då inte införskaffat barnkläder. Jag gör ett försök att streama PLUS intervju med lindex på svtplay där de tar upp just det här.

Måste ju säga att det är väldigt lustigt att pojkar och flickor ska ha olika stora kläder, när de har samma storlek. Storlekarna anges ju ändå i centilång, och då ska det ju bara vara längden som spelar roll. Speciellt då pojkars och flickors kroppar inte skiljer sig nämnvärt innan puberteten slår in. Skillnaden i storlekarna leder till två saker, (1) man måste köpa större storlekar för att flickkläderna ska passa och (2) flickor förväntas bära tajtare kläder och pojkar större. Att skillnaderna finns har ”blixa09″ en teori om (som hen kommenterar på Lady Dahmers blogg):

Om jag får göra ett tillägg så tror jag mer att det handlar om att förstärka de fysiska attribut vi tycker att män/kvinnor ska ha. Pojkar görs större, bredare och grovare med sina kläder medan flickors kläder framhäver den tunna fina lilla kroppen.

Är det här någonting vi vill mata våra barn med redan från prepubertal, spring-och-lek-ålder?

3. Varför har vi avdelningar för kön?

Som jag sa tidigare, det finns ingen nämnvärd skillnad mellan pojk- och flickkroppen innan puberteten. Något som jag är ganska säker togs upp i en ”Emma och Totte”-bok jag läste för någon av mina småsystrar för många år sedan (kan mycket väl ha varit ”Totte och Malin”).

Är det som ”blixa09″ kommenterar ovan, att vi (samhället) så desperat vill tilldela våra barn de könsattribut de tillhör. Är det så viktigt att visa omvärlden att vår dotter är en flicka och vår son är en pojke? Självklart finns det föräldrar som bryr sig och medvetet väljer könsneutrala kläder. Det finns säkert en hel bunt med föräldrar som inte bryr sig, och aldrig riktigt tänker att de går till pojkavdelningen med sin son. Problemet kommer när personalen i butiken medvetet påverkar att man valt ”fel kön” på kläderna, eller när folk i ens omgivning undrar varför man klätt sin dotter i en svart overall. Eller för den delen som ”Malin – Kalles mamma” kommenterade hos Lady Dahmer:

[…] men på ”killavdelningen” fanns det inte några roliga färger, bara grå, svart, mörkblå osv. Så jag kollade på ”Tjejavdelningen”. Där fanns det jättefina i regnbågens alla färger. […] Och när jag kommer till kassan frågar kassörskan om jag inte ska köpa ett matchande lila nagellack till linnet.

Det var också någon som skrev i kommentarerna att Lady Dahmer gör ett problem av ett ickeproblem. Om man vill ha tajtare kläder till sina söner är det ju bara att traska över till flickavdelningen, och visst skulle det kunna vara så enkelt. Det är bara svårt att bryta mönstret, att gå med sin dotter till pojkavdelningen. När jag var liten föll det aldrig min mor in att vi skulle gå och kolla kläder på killavdelningen till mig eller mina systrar (inte vad jag minns i alla fall). Inte för att min mamma brydde sig nämnvärt om att hålla oss till våra könsstereotyper, utan för att det bara blev så. Jag misstänker att hon aldrig gjorde något aktivt ställningstagande, utan att hon bara aldrig tänkte på det. När jag var liten så var det inte lika mycket rosa och puttenuttigt på flickavdelningen (på pojkavdelningen har jag ingen aning om hur det såg ut), så att jag behövde kläs i tajta och rosa kläder (som jag inte gillade) var inte ett problem då.

Det är ju precis lika enkelt att bara slå ihop flick- och pojkavdelningen till en barnavdelning, där man får handla precis hur man vill. Då fångar man också upp de föräldrar som är som min mamma som aldrig gick till avdelningen ”killar” i klädaffären för att hon hade tre döttrar och nog aldrig riktigt tänkte på att det fanns kläder för oss där med.

… och så tillsist

Jag förstår bara inte varför man måste dela in barn efter kön. Eller för den delen, varför dela in dem i grupper beroende på deras yttre attribut överhuvudtaget? Det leder bara till segregering och till tankar som ”vi och dem”.

Som sagt, jag har inga barn och har därför inte för vana att köpa barnkläder. Däremot, av vad jag har sett i butiker hemma, så verkar den affär med det mest könsneutrala utbudet vara Polarn o Pyret. Jag vet inte om de har någon pojk- och flickavdelning i butikerna, men online så har de inte det och alla kläder finns i glada färger. Jag tycker det är viktigt att vi lyfter fram fler klädkedjor som har ett könsneutralt utbud.

Dröm: Julius Caesar eller Severus Snape?

Drömmar från dlogg.se i juli och augusti.
Ber om ursäkt för att många drömmar saknar åäö då de skrevs ner när jag var i Kina.

23/8 Tim blir pappa istället för civilingenjör
8/8 Annas bror, egyptenstaty och TMAT01
4/8 Svenska Hogwart
25/7 Misslyckad tvätt
21/7 Orkar inte mer
20/7 Ahlgrensbilar vill ha köttätande växter
19/7 Länge leve Caesar!
16/7 Solrosporr
15/7 Trehjulingens last
11/7 Familjebråk och Annas hemska parkering
9/7 Flygplansresa och bullallergi
6/7 Den tama vildkaninen
3/7 Min hemliga affär med professor Snape

Läs mer

Radikalfeminist eller radikal feminist?

Radikalfeminism

Def: Enligt radikalfeminismen innehåller hela samhället en könsmaktsordning – i feministisk litteratur kallad patriarkatet – som håller alla kvinnor i ständigt förtryck. Exempel på detta förtryck är pornografi, prostitution och partnermisshandel. Denna modell är starkt inspirerad av marxismens syn på förhållande mellan kapitalister och arbetarklassen. (Text: Wikipedia)

Varför jag inte är radikalfeminist:

Jag tror inte att ojämlikheten mellan könen beror på att kvinnor är förtryckta av män, utan för att män och kvinnor är intvingade i sina respektive könsroller (av varandra och sig själva). Vissa trivs säkert jättebra med att vara i sin könsroll, men hur många av de som aldrig riktigt tänker på det eller känner efter trivs egentligen inte? Hur många skulle tycka att det kunde vara skönt att vara någon annan än den man ses som? Oavsett om man är man eller kvinna.

Radikal feminist

Def. ”radikal”: Radikal, ytterst av lat. radix (rot), att gå till botten med något, person eller rörelse som vill upphäva alla normer, även de mest grundläggande, och orsaka en omfattande samhällsförändring. Begreppet radikalism används ibland närmast som en synonym till extremism. (Text: Wikipedia)

Def. ”feminism”: En rörelse och åskådning bestående av flera olika inriktningar med den gemensamma målsättningen att förändra maktstrukturer knutna till kön. Vad som förenar all feminism är att man vill upphäva eller förändra diskriminering på grund av kön och/eller könstillhörighet. (Text: NE.se)

Varför radikal feminist är ett mer passande bergrepp:

Kombinationen av orden radikal och feminism är för det första bredare än det föregående sammansatta begreppet som redan har ett eget koncept. Definitionen på feminism tar inte upp min specifika syn på det hela, men jag håller helt klart med om att min egen uppfattning definitivt har del av att upphäva diskriminering på grund av kön. Det jag vill säga är ju att jag vill upphäva definition och fördomar på grund av kön. Detta är någonting som är svårt att förändras och som går starkt emot samhällsnormen. Det är här ordet radikal kommer in. Att ta bort så grundläggande begrepp som man och kvinna är garanterat att upphäva en mängd normer.

Du och ditt kön

Vart du än går så kommer du bli mött och behandlad utifrån ditt kön. Oftast syns det vilket kön du tillhör. Inte bara på kläder och frisyr, utan även för att kvinnor oftast har mjukare drag i så väl kropp som ansikte liksom männen oftast ser lite kantigare ut. Har du någon gång undrat över hur du skulle bli bemött om du var det andra könet? Jag har, och jag skulle väldigt gärna vilja veta. Hur skulle folk behandla mig första gången vi träffas om jag på mitt sätt att klä mig, gå, prata och vara hade uppfattats som man? Jag menar att jag självklart skulle vara samma person inuti, utan bara ha den utstrålningen som får folk att tro att jag är en man. Jag är övertygad om att jag hade blivit bemött annorlunda, men frågan är hur mycket? Skulle jag tjänat på om folk trodde jag var det andra könet i olika situationer?

Bebisens kön

Redan från din första sparkdräkt förväntas du bete dig som ditt kön. Extra tydligt kan man se på barn idag vilket kön de tillhör, när småflickorna kommer i knallrosa kjolar och småpojkarna i mörkblå hängselbyxor. Vad har vi för behov av att skilja på två personer just efter kön? Speciellt är det här en befogad fråga när det handlar om så små barn som man inte ens kan se vilket kön det tillhör utan att faktiskt kolla efter. Kan vi inte dela in barnen efter något annat mått, som barn med svenskt utseende och barn med utländskt utseende? Varför låter det här så absurt, men inte att dela in barnen efter kön? Jag har inte ens sagt att den ena gruppen kommer få mer fördelar än den andra.

Om det ena är rätt kan inte det andra vara fel

Det är svårt att inte döma folk efter kön. Det finns nog ingen som egentligen klarar av att låta bli. Instinkten säger åt mig att reagera på ett visst sätt när jag pratar med en man för första gången och ett annat sätt om det är en kvinna. Hur arg jag än blir på mig själv när jag gör det, så är det fortfarande gjort och jag har bidragit med lite av det dåliga till den värld som jag så gärna vill förändra till det bättre. Vi måste vara överrens och vi måste lära våra barn från början att de är sig själva och inte något kön. Det ska inte vara synd om en flicka som gråter när det samtidigt är mesigt när en pojke gråter för samma sak. Det ska inte anses slampigt och felaktigt när en flicka att ha flera förhållanden samtidigt medan en pojke blir hyllad om han gör detsamma. Det ska inte vara äckligt när två män har sex med varandra trots att det anses hett att två kvinnor gör samma sak.

Han producerar spermier, kan kissa stående, pratar med basröst och har lättare att få muskler.
Hon kan föda barn, har bröst som producerar mjölk, blöder en gång i månaden och har rundare former.
Förutom det, vad är egentligen skillnaden?

Dröm: ∑(Triangeldrama) < Trocadero

Drömmar från dlogg.se, mars och april. Samt två bonusdrömmar från januari!

28/4 Snabbt åldrande då man missar flyg
24/4 Sjungande konfirmander och dåliga cirkusnummer
18/4 Visan om middagsmaten
17/4 Hänga i duschstråle
14/4 Tentamenskrock och triangeldrama
4/4 Hopelessly devoted to pureblood-mania
31/3 Kristins hemlighet
30/3 Kineser, mode och Trocadero
20/3 Michan och ungdomsmottagningen
18/3 ∑(Barack Obama) = ∑(1/n)^2
31/1 Samlivstrubbel
29/1 isdockan och jag

Läs mer

Pardans och håriga ben

Det här är ett kombinerat inlägg som tar upp två olika punkter i mitt liv, men som är relaterade till samma sak – synen på manligt och kvinnligt. De som ännu inte har bekantat sig med min åsikt om manligt och kvinnligt bör först lära sig att jag föraktar den mesta uppdelningen i dessa kategorier. I min drömvärld är orden manligt och kvinnligt två ord som inte existerar. Där uppfostrar föräldrarna sina barn till individer och försöker inte tvinga på dem en könsroll, även om det är omedvetet. Det är ju där stor del av problemet ligger – att det är omedvetet. Om vi hela tiden försöker vara medvetna och aldrig ger barnen en anledning att tro att det skulle finnas en skillnad på en person med snopp och en med snippa så kommer det ta ett tag innan de själva skulle komma på det.

Följande är en enklare omskrivning av två kommentarer till Johanna Sjödins inlägg och har inget mer än det jag sa ovan med varandra att göra. Första stycket skrevs som kommentar till ”Vad en feminist gör, är och säger provocerar” som tar upp Schymans medverkan i Let’s Dance, samt diskuterar kritik som hon fått då hon ville föra sin partner (till viss del?). Andra stycket skrevs som kommentar till ”Undra när alla venusberg ska vaxas” vilken diskuterar kvinnlig behåring. Om ni inte hänger med någonstans kan det vara bra att kolla på originalinläggen för att de om det var något specifikt jag svarade på.

Pardans …

Pardansen står absolut för den syn som har stått för manligt och kvinnligt i vårt samhälle (och fortfarande gör).

Jag gick på buggkurs under två år och fick lära mig dansa tjej. Att dansa tjej är långt ifrån lika avancerat som att lära sig att dansa kille, eftersom killen ”ska hålla koll på allt” medan tjejer, så fort de har lärt sig stegen, kan börja tänka på att fylla ut dansen. Visst kompletterar paret varandra, men det är ju också så dansen är uppbyggd. Att däremot en tjej inte skulle kunna dansa kille eller tvärt om är bara skitsnack. Jag och mina kompisar turades ofta om med att dansa tjej och kille. Jag dansade ofta kille när jag dansade med Ingrid, och även hon dansade kille ibland. Med Adam, som jag dansade mest med, så byttes vi ibland om när vi övade (även om han var betydligt bättre på att föra). Han dansade också tjej med Armand och tvärt om. Det var bara roligt att få testa någonting annat.

Man bör få dansa hur man vill, med vem man nu vill utan att folk ska lägga sig i. Föredrar en kvinna att dansa med män som för henne, då kan hon göra det, men om jag också vill föra när jag dansar med min partner så låt mig då göra det. Förnekar man att pardansens roller har en stark koppling till synen på manligt och kvinnligt så är man nog ganska korkad. Sedan hur mycket den bidrar till att behålla denna syn idag är en annan fråga som kan diskuteras.

… och håriga ben

Jag pluggar, som bekant, på en linje där väldigt många killar går, och jag vet inte hur en grupp ”typiska tjejer” (t ex sjuksköterskestuderande) skulle reagera på samma diskussion, men jag har aldrig tidigare sett det här med att inte raka sig som en stor grej. Jag har aldrig rakat benen. Det var också så jag sa till några av mina nya klasskompisar (killar) och vissa av dem blev chockade, men den värsta reaktionen var från en som blev direkt äcklad. Efter diskussion kom vi fram till att han tyckte något i stil med: ”Har hon mycket hår är det äckligt, men lite hår så spelar det ingen roll.” De andra personerna (som var mest chockade) verkade inte ha någon större åsikt, men jag fick uppfattningen om att jag inte hade minsta lilla stöd bakom mina åsikter.

Faktum är att denna inställning vände hela min värld uppochner. Jag var väl naiv innan och brydde mig därför inte, men nu känner jag istället osäkerhet inför hela hårkonceptet. Jag vill inte att folk ska tycka att jag är äcklig bara för att jag inte rakar benen. Ibland har jag svaga stunder då jag överväger att börja, men tvingar mig själv till att inte börja på grund av att den här människan sa så eller samhället tycker det, utan det ska vara för att jag själv vill det. Tyvärr är det så att man tar åt sig alldeles för mycket av vad människor säger.

Jag har massor med bra argument till att låta bli, som att göra det till ett statement: Om inte män behöver raka benen så behöver inte jag det heller. Det är också någonting jag vill lära mina framtida barn (inte bara att inte raka sig, utan att inte känna press för att omgivningen säger så) och då är jag ju ganska motsägande om jag rakar mig. Hur gör jag i sommar då, när det blir dags för bad? Det är ju heller inte så övertygande att gömma sig inne hela sommaren, eller att uteslutande bada med folk som man vet inte bryr sig.

Det samtalet jag hade med mina klasskamrater om håriga ben var början till mitt wake-up-call på verklighetens syn av manligt och kvinnligt, och att jag tidigare har levt i en naiv bubbla med vänner som såg till individen och inte dess kön eller hårmängd…

Dröm: Medveten och omedveten otrohet

dlogg är tillbaka kan jag presentera maj månads drömmar här.

16/5 Armands porr och Snapes son
14/5 Två nyfödda
11/5 Otrohet och Alan Rickman
10/5 Förälskat äventyr
5/5 Slangad bensin?
4/5 170km/h: ”Gode Gud, rädda mig!”
3/5 ”Det där är min cykel”
2/5 Rullstolsrace

Läs mer

Gud finns nog visst det

Via crossnet kom jag i kontakt med humanisternas sida gudfinnsnoginte.se. På sidan finns ett test där man kan fylla i olika saker om vad man tycker. Testet är sämre än nästan samtliga facebooktest som jag har gjort. Felet är att testet är fruktansvärt vinklat och antar att alla religösa är emot saker som abort, könsneutrala äktenskap och tror att kvinnan är sämre än mannen. Alla som känner mig bör veta att jag inte håller med om några av de här frågorna. I många frågor höll jag varken med de tänkta religösa svaren eller de ickereligösa. I en fråga valde jag ”Jag tycker att Gud ska få bestämma vem man ska få gifta sig med”, men då menar jag också Gud och inte kyrkan eller annan representant för Gud. Det finns folk som absolut inte bör gifta sig (arrangerade äktenskap är ett exempel), detta har självklart ingenting med homosexualitet att göra. Det är kärleken i äktenskapet som räknas. Frågan gav mig som följdfråga ifall jag tyckte att honomsexualitet borde förbjudas, vilket jag självklart svarade nej på. Mitt resultat på testet blev:

Du verkar höra till den mindre del av Sveriges befolkning som är mycket religiös. 

Trevligt att du tog dig tid att göra vårt test ändå! 
Fortsätt gärna att fundera på varför ni religiösa ska få ha så stort inflytande i Sverige, fast vi som inte tror på någon gud är mångdubbelt fler.
Det vore också spännande att ha dig med i vår debatt. Välkommen!

Har jag någonsin sagt att jag vill att religionen ska styra Sverige, nej? Jag tycker bara att man ska respektera folk som har en tro, likamycket som de som inte har en tro. Jag tycker att man ska få kritisera islam lika mycket som man får kritisera kristendom. Jag tycker inte att vi ska lagstadga kristna värderingar även om jag tror att kristna människor i många fall har en bättre moral än ickekristna.

Sedan undrar jag om de har belägg för att icketroende i Sverige är mångdubbelt fler. Ser man på mina gymnasievänner (folket) som representativ grupp för Sverige, en grupp på 18-20 personer, så har vi 6-7 troende (samtliga, i detta fall, kristna), det vill säga en tredjedel. De icketroende är alltså dubbelt så många, inte mångdubbelt fler. Jag kan dock gå med på att de som inte tycker att religionen ska påverka lagar och regler i någon större utsträckning kan mångdubbelt fler, till den gruppen hör jag.

Så, de har åtta huvudsakliga debatter de för på sin sida. Jag ska försöka komma ihåg ungefär vilka frågor på testet det var till dessa frågor och också kommentera vad jag själv tycker om samtliga.

DEBATT ETT: Religionskritik och yttrandefrihet

På testet frågade de huruvida man tyckte att man skulle få kritisera religioner eller inte. Till min förvåning berättade de även att FN:s deklaration om mänskliga rättigheter hade antagit en resolution om att man inte ska få kritisera religioner. Detta tycker jag självklart är fel  (jag är ine helt insatt, någon som har en kopia av vad som står får gärna posta det). Man ska absolut inte diskriminera eller förtala människor för att de tillhör en religion, men att diskutera och kritisera religioner bör inte vara förbjudet. Liksom humanisterna tycker jag att denna resolution inskränker på yttrandefriheten. Dock bör man vara känslig när det gäller religion och det är bara onödigt att göra saker för att provosera, i stil med att publicera en bild på Mohammed med en bomb i turbanen. Ska man kritisera religion ska man också kritisera dem lika. Jag upplever det som att kristendom kritiseras flitigt i Sverige, men om någon bestämmer sig för att kritisera islam så blir man genast stämplad som invandrarfientlig. 

DEBATT TVÅ: Religiösa traditioner vs mänskliga rättigheter

Det som de i första hand syftar på här tror jag är omskärelse och liknande. Jag är inte helt insatt i hur mycket skada någon tar av att bli omskuren, men man bör ju aldrig utsätta någon människa för fara som han eller hon inte har någonting att säga till om. Jag kan inte direkt komma på någon kristen tradition som är direkt farlig (eller kan anses farlig), men om någon vet någon, vänligen säg det så uppdaterar jag här.

DEBATT TRE: Religiösa friskolor

Jag är emot religiösa friskolor. Man ska kunna få en relativt neutral bild av samhället där möjligheten att tro på att Gud finns eller inte är öppen. Lika lite som jag vill att främmande människor ska banka in saker om deras syn på Gud, Jesus och bibeln vill jag självklart inte att mina barn ska sitta i en skola som predikar ”Gud finns nog inte”. Frågan ska vara öppen (dvs ”Gud kanske finns”) och jag ser många religösa friskolor som ganska insnöade på mindre viktiga delar i religionen. Kristendom ser jag i första hand som ett sätt att leva i kärlek till andra människor, och inte ett sätt att rabbla lärjungar eller påtvinga folk sina tolkningar av bibeln. Om föräldrarna ska lära sina barn att leva enligt samma religion som dem så gör de det bäst hemma, varje människa har sin tolkning av religionen och om man vill vara säker på att ingen präntar in fel saker i barnet så bör man hålla trosundervisningen hemma eller kanske på söndagsskola (eller motsvarande).

DEBATT FYRA: Religiösa samfund och barn

Jag är för barndop i första hand av traditionsskäl. Det finns bättre argument för det som jag alltid lyckas glömma bort. I svenska kyrkan väljer barnet att säga ja till dopet och kristendomen i och med konfirmationen. Det är inte att tvinga på barnet en religion då barnet väljer själv när han eller hon är äldre. Att låta ett barn automatiskt bli med i exempelvis svenska kyrkan genom dop eller att föräldrarna är svenskkyrkliga är ingenting jag ser som ett problem heller. Att gå ur är inget komplicerat och man får väldigt mycket ut av att vara medlem. Jag har sjungit i kör, gått på pianolektioner och fått sånglektioner helt gratis i svenska kyrkan. Utan kyrkan hade jag fått göra någon av dessa saker. Som tack för detta kommer jag betala en liten andel skatt till kyrkan när jag börjar tjäna mina egna pengar.

DEBATT FEM: Könsneutral äktenskapslag

Självklart ska homosexuella få gifta sig i kyrkan. Varför skulle Gud ha någonting emot kärlek? Om du älskar någon och denne älskar dig tillbaka, vem är då den person som lägger sig i bara för att dagens vigsel handlar om två män istället för en man och en kvinna?

De som nu tycker att jag är en dålig kristen och slänger upp saker i ansiktet på mig som ”Inga män som ligger med andra män […] ska få ärva Guds rike” (1 Kor 6:9) låt oss då kolla på var betoningen ligger. Betoningen ligger på sexet, inte på kärleken. Om vi antar att bibeln har rätt i fråga om att sex utanför äktenskapet är fel så kan vi resonera såhär: På bibelns tid hade homosexuella inte rätt att gifta sig. Samtliga homosexuella relationer var alltså utomäktenskapliga. Betraktar vi romarriket bestod ofta en homosexuell relation av en äldre man och en yngre pojke (ofta prostituerad eller slav). I det här får vi in både prostitution och pedofili, någonting de flesta idag är emot. Homosexualitet idag definieras som en person som blir kär i människor av samma kön. Bibeln som allmänt har en ganska strikt inställning till sex fokuserar på att fördöma homosexualitet enligt den syn som fanns på bibelns tid, men säger inte mycket om kärleken mellan samkönade som ju snarare är definitionen idag.

DEBATT SEX: Religioner och sex

Man ska inte i lag bestämma vilka som får ha sex med varandra. Likaså ska man inte lagstadga att man inte får ha sex innan äktenskapet. Det är upp till varje individ att avgöra när, med vem och hur man ska ha sex (sålänge den/de andra är med på det hela). Personligen tycker jag att sex är någonting som är stark kopplat med kärlek och bör hållas i en relation mellan två personer som älskar varandra. Ett äktenskap är ett exempel på en sådan relation.

DEBATT SJU: Jämställdhet

För att stödja sin tes om att religösa människor är emot jämställdhet använder de tre citat. Ett från den kristna, ett från den muslimska och ett från den judiska heliga texten. Att lösryckta bibelcitat inte säger så mycket tycker jag människor borde lära sig och samtliga citat bör ta hänsyn till sammanhanget. Det bibliska citatet är taget från en av profetböckerna (om jag minns rätt) och hänvisar till att kvinnan är anledningen till syndafallet, något som jag tycker låter ganska absurt. Att Eva blev frestad av ormen och åt av äpplet beror ju knappast på att hon är kvinna utan snarare att hon råkade vara den som ormen pratade med. Kvinnor och män är olika, men inte mycket mer än på ett strikt fysiskt plan. Resten är resultat av hur vi uppfostrar våra barn.

DEBATT ÅTTA: Aborter

Många kristna och muslimska länder fördömer abort och gör den olaglig, det är sant. Dock så betyder detta inte, som med så mycket annat, att jag tycker att det är rätt bara för att jag är kristen. Huruvida jag själv skulle genomgå en abort i rätt (fel?) situation är omöjligt att svara på då frågan är alldeles för stor och många faktorer spelar in. Om man i och med sin tro (eller av någon annan anledning) tycker att det är fel att göra abort ska man givetvis inte göra det, men man ska heller inte hindra andra från att göra det. Alla får ha sin egen övertygelse om vad som är rätt och fel. Däremot är abort inte ett hälsosamt ingrepp och man bör göra allt man kan för att undvika detta, men det är en annan diskussion.

***

Förövrigt så tror jag att jag plockade många poäng på den del där man fick dra en spak om kopplingen mellan moral och religion samt den del där man fick bocka för en massa saker. Det sistnämnda var mer eller mindre det enda stället som jag neutralt kunde beskriva min religion. Vissa frågor var så fruktansvärt vinklade att man inte kunde svara något av det helt ärligt. Man höll med om halva svaret eller så. Ofta att man höll med om den första biten ur religös synpunkt men den sista biten på svaret gjorde alla troende till assholes.

En protestsida mot humanisternas kampanj, under namnet gudfinnsnog.nu, har startats. Jag har inte läst den, men Gunnar har kollat lite och han tyckte inte att den var så jättebra. Att humanisternas test suger kan jag dock absolut skriva upp mig på, ge mig bara en penna!