Innan jag skaffade p-piller var jag osäker på vilket p-medel jag skulle välja. Barnmorskan på ungdomsmottagningen tyckte att det var bäst att börja med p-piller så det var dit det gick. Det behövdes, till min förvåning, ingen undersökning eller någonting liknande, utan allt jag behövde göra var att svara på en enkel fråga. Frågan var om jag hade några i släkten som hade haft blodproppar eller liknande sjukdomar. Mitt svar var inte övertydligt eftersom jag inte var helt säker, men nej det trodde jag inte. Efter det svaret hade jag ett recept på Yasminelle i handen.

För drygt ett år sedan (efter knappt ett och ett halvt års användning av p-piller) så hade jag kommit fram till att den hormonmängden som p-pillren innehöll inte bara var skadligt för mig själv (vilket borde vara skäl nog att tänka om) utan också skadligt för naturen (t ex: fiskar och grodor kan få köns- och fertilitetsrubbningar). Jag gick till ungdomsmottagningen igen för att fråga om råd, och de jag var intresserade av var mer långtidsverkande p-medel som p-spruta (var 3:e månad) och p-stav (vart 3:e år). Jag hade försökt ta reda på så mycket som möjligt i förväg, men blev avrådd från båda alternativen. P-spruta innehöll tydligen extremt stora mängder hormoner, information som jag inte hade hittat på några av de vanliga p-guiderna. P-stav hade jag hört skulle minska eller helt ta bort menstruationen, vilket lät lockande, och därför hörde jag efter om detta stämde (eftersom jag inte kunnat hitta någon information om hur stor andel som blev av med menstruationen), men barnmorskan fick det att låta som att det var mycket ovanligt och man riskerade att få många oregelbundna blödningar istället, vilket självklart fick mig att ändra uppfattning om staven. Jag gick därifrån utan resultat och fortsatte istället med mina p-piller.

För två veckor sen kom jag åter tillbaka, men den här gången hade jag bestämt mig på egen hand. Jag skulle ha en p-stav. När jag kom dit och var bestämd var det inga problem och jag fick recept och tid för insättning, men inte heller nu fick jag genomgå någon undersökning eller större frågor om min eller mina släktingars sjukdomsbakgrund.

Vad för information bör ges om riskerna till någon som funderar på att skaffa p-piller? För att kunna ta ett vettigt beslut bör man få känna till de största riskerna med det p-medel man funderar på. Efter att ha läst bipacksedlarna till både p-staven och p-pillrena har jag hittat flera saker som jag inte blev informerad om och som kunde varit relevant för mig. Här är en lista på de saker som jag tycker en barnmorska borde informera en blivande användare av hormonella p-medel om:

* Mängden hormon i jämförelse med andra p-medel.
* Det faktum att hormonerna, när de kommer ut i naturen via avföring, är skadligt.
* Ge en tydlig bild på vilka sjukdomar man bör vara försiktig med om de finns i släkten. Här följer ett urval från Yasminell: Var särskilt försiktig med Yasminell om…
* * … en nära släkting har haft bröstcancer
* * … en nära släkting har haft blodpropp (eller om du har tecken på sådant som kan leda till blodpropp, t ex högt blodtryck, övervikt eller problem med hjärtat)
* * … du har diabetes
* * … du har lever- eller gallsjukdomar

För min egen del påverkas jag eftersom min mormor har haft bröstcancer. Min far har diabetes typ 1 (även kallat barndiabetes) som han visserligen fick diagnos på efter jag börjat med p-piller, men detta betyder att jag är i ärftlig risk att få sjukdomen.

Ska verkligen inga tester göras eller ordentliga frågor ställas innan p-piller skrivs ut? Mycket av den informationen om risker som jag hittat i bipacksedlarna har jag inte kunnat hitta någon annanstans och fick inte information av från barnmorskan. Hur ska jag kunna veta att diabetes är en riskzon om jag inte fått någon indikation på att det skulle vara relaterat? Borde inte barnmorskor ta upp väsentlig information med patienten innan recept skrivs ut, speciellt eftersom det inte verkar vara så lätt att få reda på all information på annat håll.

Följande är en enklare omskrivning av två kommentarer till Johanna Sjödins inlägg och har inget mer än det jag sa ovan med varandra att göra. Första stycket skrevs som kommentar till “Vad en feminist gör, är och säger provocerar” som tar upp Schymans medverkan i Let’s Dance, samt diskuterar kritik som hon fått då hon ville föra sin partner (till viss del?). Andra stycket skrevs som kommentar till “Undra när alla venusberg ska vaxas” vilken diskuterar kvinnlig behåring. Om ni inte hänger med någonstans kan det vara bra att kolla på originalinläggen för att de om det var något specifikt jag svarade på.

Pardans …

Pardansen står absolut för den syn som har stått för manligt och kvinnligt i vårt samhälle (och fortfarande gör).

Jag gick på buggkurs under två år och fick lära mig dansa tjej. Att dansa tjej är långt ifrån lika avancerat som att lära sig att dansa kille, eftersom killen “ska hålla koll på allt” medan tjejer, så fort de har lärt sig stegen, kan börja tänka på att fylla ut dansen. Visst kompletterar paret varandra, men det är ju också så dansen är uppbyggd. Att däremot en tjej inte skulle kunna dansa kille eller tvärt om är bara skitsnack. Jag och mina kompisar turades ofta om med att dansa tjej och kille. Jag dansade ofta kille när jag dansade med Ingrid, och även hon dansade kille ibland. Med Adam, som jag dansade mest med, så byttes vi ibland om när vi övade (även om han var betydligt bättre på att föra). Han dansade också tjej med Armand och tvärt om. Det var bara roligt att få testa någonting annat.

Man bör få dansa hur man vill, med vem man nu vill utan att folk ska lägga sig i. Föredrar en kvinna att dansa med män som för henne, då kan hon göra det, men om jag också vill föra när jag dansar med min partner så låt mig då göra det. Förnekar man att pardansens roller har en stark koppling till synen på manligt och kvinnligt så är man nog ganska korkad. Sedan hur mycket den bidrar till att behålla denna syn idag är en annan fråga som kan diskuteras.

… och håriga ben

Jag pluggar, som bekant, på en linje där väldigt många killar går, och jag vet inte hur en grupp “typiska tjejer” (t ex sjuksköterskestuderande) skulle reagera på samma diskussion, men jag har aldrig tidigare sett det här med att inte raka sig som en stor grej. Jag har aldrig rakat benen. Det var också så jag sa till några av mina nya klasskompisar (killar) och vissa av dem blev chockade, men den värsta reaktionen var från en som blev direkt äcklad. Efter diskussion kom vi fram till att han tyckte något i stil med: “Har hon mycket hår är det äckligt, men lite hår så spelar det ingen roll.” De andra personerna (som var mest chockade) verkade inte ha någon större åsikt, men jag fick uppfattningen om att jag inte hade minsta lilla stöd bakom mina åsikter.

Faktum är att denna inställning vände hela min värld uppochner. Jag var väl naiv innan och brydde mig därför inte, men nu känner jag istället osäkerhet inför hela hårkonceptet. Jag vill inte att folk ska tycka att jag är äcklig bara för att jag inte rakar benen. Ibland har jag svaga stunder då jag överväger att börja, men tvingar mig själv till att inte börja på grund av att den här människan sa så eller samhället tycker det, utan det ska vara för att jag själv vill det. Tyvärr är det så att man tar åt sig alldeles för mycket av vad människor säger.

Jag har massor med bra argument till att låta bli, som att göra det till ett statement: Om inte män behöver raka benen så behöver inte jag det heller. Det är också någonting jag vill lära mina framtida barn (inte bara att inte raka sig, utan att inte känna press för att omgivningen säger så) och då är jag ju ganska motsägande om jag rakar mig. Hur gör jag i sommar då, när det blir dags för bad? Det är ju heller inte så övertygande att gömma sig inne hela sommaren, eller att uteslutande bada med folk som man vet inte bryr sig.

Det samtalet jag hade med mina klasskamrater om håriga ben var början till mitt wake-up-call på verklighetens syn av manligt och kvinnligt, och att jag tidigare har levt i en naiv bubbla med vänner som såg till individen och inte dess kön eller hårmängd…

Först hade jag bara tänkt lämna en kommentar på Katarinas blogg, men fick en mycket roligare idé. Kommentaren jag började skriva på men inte postade följer här:

Det skulle bli pannkakor för mig varje måndag i så fall. Om de inte snabbt uppfinner några andra goda vegetariska rätter, men jag är tveksam. Har ännu inte lyckats hitta en enda där det inte känns som att köttet saknas, eller där man inte använt ett dåligt köttsubstitut, som quornfärs istället för köttfärs eller falafel istället för köttbullar.

Av detta följer en enkel utmaning som det är helt upp till den som känner för det att acceptera, men det är ju vettigt om man känner mig IRL för att kunna ha möjlighet att genomföra den. Målet med utmaningen är helt enkelt att uppfylla Annikas och Ingrids dröm, att göra hela världen vegetarisk (läs: minska världens köttkonsumtion), varför dessa bör vara mest motiverade. Steg ett för att nå detta mål är vad utmaningen handlar om, att omvända personen som skyr den vegetariska maten (dvs jag, om det var någon som missade detta). Eftersom kött är något fantastiskt så är det omöjligt att få mig att bli vegetarian, men det är inte omöjligt att tvinga på mig vegetariska måndagar om det visar sig finnas god vegetarisk mat som man kan variera mellan de olika måndagarna.

Detta behövs för att jag skulle överväga att införa vegetariska måndagar:

* Minst fyra olika välsmakande vegetariska rätter, som inte har “den vegetariska smaken”, inte är tillagat med ett köttsubstitut och inte ger intrycket “det här skulle vara godare med kött till”. Rätterna ska inte vara avancerade att tillaga, de ska heller inte ta lång tid att göra utan ska kunna slängas ihop en vanlig måndagskväll.

* Rätter som innehåller fisk och skaldjur räknas inte då dessa endast är demi-vegetariska.

Bästa sättet att övertyga mig är att laga rätten, eftersom jag inte lagar någonting som jag är övertygad om att det är äckligt. Dock bör alla som skulle få för sig att laga någonting veta att de inte ska ta illa upp om maten inte smakar gott eftersom jag generellt inte gillar vegetarisk mat. Den som orkar laga mat till mig kan ju säga till. Jag förväntar mig inte att någon kommer göra det och jag förväntar mig inte att hitta några goda vegetariska maträtter även om någon nu gör det. Jag kommer fortsätta använda “all vegetarisk mat är äcklig” som argument för att inte äta vegetariskt till någon motbevisar detta.

Könsnormativiteten diskuteras hela tiden och man säger hela tiden att den motverkas. I det stora hela händer det saker. Kvinnor blir mer accepterade på vissa typiskt manliga yrken, tvärt om är inte lika självklart, men ändå accepterat. Problemet är att trots att vi förändrar det stora perspektivet så förändras inte detaljerna - våra egna fördomar och tankar om “hur det ska vara”. Jag är inte bättre än någon annan, jag går själv ut med fördomar och dömer folk för deras kön innan jag lärt känna dem, men vi måste bli medvetna om att vi gör det för att kunna motarbeta det.

Jag går en väldigt mansdominerad utbildning i och med att jag pluggar till civilingenjör. Tjejerna räknas till att vara ungefär 10% av de som studerar på just mitt program. I denna mansdominerande kultur är det inte lätt att gå in och säga att man ska behandla alla likadant oavsett vilket kön de tillhör, diskussioner som hålls behandlar gärna “kvinnans mysterium”. Att jag får frågan varför kvinnor beter sig på ett visst sätt i en viss situation beror på att jag själv råkar vara född med kvinnliga reproduktionsorgan. Att jag kan svara (om jag nu kan svara) har ingenting med dessa organ att göra utan snarare att jag alltid har tyckt att det har varit intressant i att försöka sätta mig in hur andra personer tänker i vissa situationer.

“Men det är typiskt kvinnor att vara intresserad av sådant!” får man ofta höra eller “Så tycker du bara för att du är tjej”. Jag har inte tilltagit mig åsikter, intressen eller val i mitt liv för att jag är tjej. Däremot har vissa val jag har gjort varit mer socialt accepterade för att jag är tjej. Att som tjej idag läsa till civilingenjör är ingenting som någon reagerar på trots att det från början är ett typiskt manligt yrke. Väljer du som tjej civilingenjör förväntas du fortfarande vara en tjej, med allt vad det innebär.

Som tjej förväntas du ha olika klänningar på dig varje gång det är någon fest medan det för killen räcker att ha på sig en skjorta till jeansen. Som tjej förväntas du raka dig på benen, annars anses du äcklig, medan killar får gå hur håriga de nu vill vara - även i ansiktet. Som tjej förväntas du ha viss känsla (om inte intresse) för kläder, hår och smink.

Jag har aldrig varit en typisk tjej. Låt oss ta Barbieexemplet. Jag vet inte hur många gånger jag och mina tjejkompisar var oense om vad man skulle göra med barbiedockorna. De flesta ville klä dem och fixa deras hår, medan jag tyckte det var mycket roligare att låta dem åka på semester och faktiskt få dem att göra någonting. Fick jag bestämma helt så skulle jag troligtvis byggt en rymdstation med lego. Det var en av mina favoritlekar som jag och pappa brukade göra när jag var liten.

De flesta tjejer håller sig dock till detta könsnormativa sätt hur tjejer nu ska vara. Ibland tycker jag att man kan hårddra lite och säga att många tjejer på min utbildning måste trycka på sin kvinnlighet för att visa på att det går kvinnor där. Jag går åt andra hållet. Gång på gång försöker jag få mina klasskompisar att förstå att jag inte är en tjej, utan en man precis som de. Att försöka passa in i normen är kanske att acceptera den, men det kan vara svårt att göra annat om man inte vill bli behandlad annorlunda.

Något av det jobbigaste jag var med om (rörande den här frågan), som verkligen kändes, var då några av mina klasskompisar fick träffa min pojkvän och mitt i en konversation (i vilken jag inte var delaktig, men dock närvarande) kallade mig för “flickvännen”. Istället för att vara deras vän så blev jag min pojkväns tillhörighet, trots att de kände min pojkvän sämre än mig. Jag kan minnas få tillfällen, förutom i början då de inte lärt sig Gunnars namn, som de kallat Gunnar för “pojkvännen”.

Mitt mål, för mig själv och för tillfället, är inte att få alla män att se alla kvinnor som män, eller tvärt om. Mitt mål är att få mina manliga klasskompisar att se mig som en man. Där man innebär en person som man kan snacka med, ta en öl med, och behandla precis som alla sina andra manliga vänner.

Detta var aldrig någonting jag funderade på under gymnasiet. Vi var en bunt tjejer och killar som var ganska lika, men ändå olika, på sina sätt. Där spelade det aldrig roll vilket kön du var. Det enda som betydde någonting var att du var du och du fick frågor om saker för att du var du. Det var en självklarhet för mig då varför könsnormativiteten slog mig med ett hårt slag i ansiktet när jag började plugga civilingenjör i år. Jag undrar vad det var för konstig, lycklig bubbla jag levde i under gymnasiet.

Mest klickar från:
blogger.com/profile/00395362740129505… - Jag kan knappast tänka mig att Ingrid har klickat från sin egen användarprofil 288 gånger det senaste året… någon annan måste ha hjälpt till.
pelli.blogg.se - Jag fortsätter få regelbundna klick från Gunnars blogg, och det är inte han själv som tar den vägen.
google.com/reader/wiev - Mina följare via google reader fortsätter klicka. Enligt google readers egen stats har jag 7 subscribers, men den har tidigare visat en person för lite av okänd anledning.

Vanligaste söktermer:
porr - Kanske inte det jag föredrar att få träffar på, men denna sökterm har överlägset flest träffar.
hur man knäpper upp en bh eller liknande - Ligger i top fortfarande, jag undrar när folk ska tröttna.
julklappsrim - Det här är jag stolt över att få många sökningar på och jag hoppas folk känner att träffarna är givande.

Mest lästa inlägg och sidor:
Om Rävöra - Överst precis som förra året.
Gud finns nog visst det - Intressant diskussion som jag hoppas jag slipper ta igen på ett bra tag. Den tar mycket kraft.
Är demokrati aldrig ondska? - Mycket intressant diskussion och någonting som jag fortfarande funderar på.

Mest klickar till:
pelli.blogg.se - Inte mer än rättvist då många kommer till mig från hans blogg
gurka.se - tja, varsågod Tim :)
foxearsfics.wordpress.com - trevligt, men synd eftersom jag sällan har tid att uppdatera sidan.

Om man är tio personer som tillsammans ska tillaga mat är det inget problem att ta hänsyn till att en person inte gillar lök och likaså att en annan inte gillar kött. Däremot om du har en bjudning där du bjuder över tjugo personer så är det mer jobbigt att ta hänsyn till enskilda önskningar. Självklart tar man hänsyn till allergiker eftersom man inte vill att de ska må dåligt, men det är ofta svårt att ta hänsyn till vad folk tycker om eller inte. Ska du laga en rätt utan paprika och en annan utan lök bara för att du har gäster som inte råkar gilla dessa? Då kan du lika gärna stå och tillaga en personlig rätt till alla som kommer.

Här är en fråga, varför får en vegetarian kräva mat utan kött när en person som inte gillar lök inte får kräva mat utan lök i samma utsträckning? Varför har vegetarianen blivit så accepterad medan lökhataren ignoreras? Vegetarianen har all rätt att kräva av dig att du lagar mat utan kött i, annars kan hen välja att inte komma på din middagsbjudning. Lagar du lök i din mat och lökhataren väljer att inte komma bara för att det var lök i maten anses hen löjlig. Lite lök någon gång emellanåt får hen ju stå ut med, men vegetarianen ska absolut behöva slippa köttet.

Blir du hembjuden till en vegetarian så kommer hen inte laga en kötträtt åt dig bara för att du äter kött. Du kommer antagligen inte kunna förvänta dig lök hemma hos lökhataren heller. Om flera personer annordnar en gemensam middag där en är vegetarian är det helt acceptabelt att vegetarianen kan kräva endast vegetariska rätter, speciellt om det är av politiska skäl eftersom då anser hen att hen gör samhället/miljön en tjänst genom att tvinga alla att äta vegetariskt. Det skulle kunna motsvaras av att jag tvingar alla mina gäster att klä sig i burka för att jag anser att Gud skulle uppskatta det.

Jag känner flera vegetarianer. Min lillasyster är vegetarian eftersom att hon inte gillar kött, och jag kan inte tänka mig att hon någonsin skulle försöka tvinga på folk att äta hennes mat. Däremot har jag kompisar som inte äter kött av politiska skäl och hela tiden försöker tvinga på oss vanliga köttätare vegetariskt mat eftersom de gör miljön en tjänst. Jag säger inte att de har fel, men ogillar att de inte låter oss köttätare få ha vårt kött.

Jag föredrar att inte få kommentarer om våran överkonsumtion av kött då jag vet att det är ett problem ur flera aspekter, miljömässigt bland annat. Jag vill inte heller påstå att det är någonting dåligt med att vara vegetarian, utan bara att vegetarianerna måste inse att det är ett val de själva gör som de inte ska försöka påtvinga någon annan. Det är minst lika jobbigt som folk som försöker påtvinga andra politiska eller religiösa åsikter utan att inse att folk inte är intresserade.

Idag såg jag en svensk TV-serie som var helt okej. Den heter Guds tre flickor och handlar om tre fjortonåriga tjejer som är ganska olika, men har varit vänner sen länge. Gud blandade sig i deras liv lite då och då och det var väldigt roligt att kolla på. Jag gillade konceptet och identifierade mig snabbt med den diktskrivande, blonda, opopulära flickan vars namn jag har glömt. Man kan se första avsnittet på SVT:s hemsida.

För att avsluta så följer den videon på youtube som jag tittar på flera gånger om dagen. Jag har till och med slutat titta på videon och lyssnar bara på låten för att jag kan se personerna framför mig. Jag föreställer mig inte familjen Malfoy på det här sättet, men jag tycker att det är en intressant tolkning och en sorglig historia.

Andra saker som man kan ha roligt åt är Confundusveckan på SH som började igår med att lektionsforumen flippade ut och bytte namn till Kemi, Historia, Idrott och Hälsa, mm. Idag var det medlemmarnas tur och temat är Simpsons. En väldigt trevlig företeelse som håller humöret uppe.

Jag har just avslutat sammanställningen av statusrapporterna i ingenjörsprojektskursen. Jag är projektledare i min grupp vilket innebär att man oroar sig hela tiden för hur i helvete det här ska gå. Det är nämligen mitt ansvar att projektet går i land. Det hela går ut på att vi ska “bygga” en hörapparat. Egentligen ska vi bara koda programvaran. Vi ska dock ge vår “kund” föreläsningar inom audiologi och audiometri så vi har en hel del att göra. Jag har hittills samlat på mig mest timmar av alla i gruppen, men jag ska smiska på de andra i framtiden.

Annars så har vi börjat med en ny kurs den här veckan, envariabelanalys. Vi har gått igenom gränsvärden och det verkar bli en sådan rolig mattekurs (till skillnad från linalg som bara känns lagom intressant). För övrigt så hade jag tenta på linalg och kinesiska under tenta-p. Ingen förstod någonting om vad kinestentan handlade om och den sög ganska rejält (både själva tentan och min insats på den). Linalg-tentan (egentligen kontrollskrivning) däremot kändes bra, trots att jag inte kunde någonting dagen innan. Jag hade glömt att plugga på en del och lämnade inte in en lösning, men jag kan ha 4 poängavdrag (rätt fördelat) och fortfarande bli godkänd så det känns helt okej.

Nu ska jag sluta sitta här och tråka ut alla med massor av grejer som ändå ingen orkar läsa. Dessutom har jag en bok om hörsel att läsa tills imorgon!

Jag vet tyvärr inte vad för lera vi använde, mer än att den stank tvål.