Kategoriarkiv: Funderingar

Teorier, funderingar och annat kul kring allt i livet.

Officiellt ivägskrämd av #1reasonwhy

Så idag öppnade jag min twitter och blev skrämd flera mil tillbaka, till ungefär 50-talet. Det var i alla fall så det kändes, men det blir ofta så när man stöter på diskussioner om sexism från internationellt håll. Det som fick mig att bli så skrämd idag var hashtagen #1reasonwhy på twitter där kvinnor (och män) som jobbar i spelindustrin listar allt skit som kvinnor får stå ut med. Jag rekommenderar läsning av Kotakus artikel för att få en överblick. De tweets jag stöter på får mig att vilja kräkas. Att jobba inom spelindustrin har väl inte varit mer än ett ”det skulle vara coolt” tidigare, men nu så låter det inte så jävla coolt längre. Det låter som en påse skit.

Ta exempelvis den här tjejen, som på sin blogg listar alla sina reasons why. Hon listar dem på sin blogg, för att hon inte vågar lista dem på twitter. Ni kan ju läsa hennes inlägg för att se just varför hon inte vill posta det på twitter och exakt vad hon får utstå på sitt jobb i egenskap av kvinna.

Det som skrämde mig mest var kommentarsfälten på Kotaku. Jag brukar avhålla mig från kommentarsfält för att jag vet att de är fyllda med hat, men den här gången kunde jag inte. Jag ville se om folk verkligen kunde försvara det här uppenbara diskrimineringen av kvinnor i spelindustrin. Självklart så hjälper mr Anonym till med det hela, men man får ju höra vad folk verkligen tycker. Eller kanske, hur dumma i huvudet vissa människor är. Låt mig ge några utdrag:

”Are women actually expecting respect in an industry where they are NOT THE MAJORITY CONSUMER/PRODUCER. My goodness this is hilarious. Most women back then never cared for this industry and dismissed it in every way possible. Now that they see it’s a money maker, they want their piece, but can’t handle the fact that it’s a male driven industry. So they complain about it because that’s the only thing they know how to do properly and the know it will get them what they want while devaluing the product.”
– Mr.Truth333

För att kvinnorna som var emot spel för en och en halv generation sedan är exakt samma kvinnor som idag arbetar inom industrin? Sedan när är kvinnor en grupp som står för allting som alla kvinnor har gjort någonsin i historien?

LunarRoar: ”My face twitched when I read the ”I’m almost too afraid to post this” comment”
Octagonecologyst: ”Really? Because I had a hearty laugh out of it. I mean, sheesh, this is a twitter campaign for non-existent bullshit in the game’s industry.”

Självklart har man personen som vägrar tro på att någonting finns bara för att hen inte har sett det själv, eller om de ser det inte identifierar det som mer än ”men det var ju bara en skämt”.

”Just 10 years ago women used to make fun of and condemn men that played video games. Now they’re crying sexism and trying to force their way into the video game industry. Hilarious. I wonder if it’s because they can’t stand the fact that an increasing number of men would rather play video games than deal with their bullshit.
Honestly, do we even have enough women in the world who are genuinely interested in video games and have the set of skills required to develop them to make it 50/50? It seems like for 99% of them, all they know is Skyrim, CoD, Sims, and Minecraft.”
-tbiscuit

Det är inte hela kommentaren, och den blir värre. Jag tycker det intressanta i personens kommentar är att (utan att någon har nämnt det) så får hen för sig att ”kvinnor” vill att det ska delas 50/50, när det som ”kvinnor” uppenbarligen vill är att kunna gå till jobbet och inte mötas av diskriminering och kommentarer som ”vem sög du av för att få det här jobbet” kastade i ansiktet.

Jag läser redan teknik, och jag fruktar redan den diskriminering som jag kommer att stöta på när jag börjar arbeta eftersom jag vet att jag är i en minoritetsgrupp. Jag är osäker på om jag kommer orka med den, om jag kommer orka säga ifrån. Jag känner inte att det är okej att jag ska behöva vara rädd för det här, men ändå så är jag det. Det kvarstår i alla fall att jag antagligen inte kommer söka mig till spelindustrin efter det här, för så extrem som diskrimineringen mot kvinnor är i den industrin hoppas jag inte den är någon annanstant.

Jag ger allt mitt stöd till de kvinnor som trotsar all skit de får och jobbar inom spelindustrin ändå. Jag skulle inte klara av det.

Intressant vidareläsning:
* Kotaku: And Here’s Why Women In The Games Business Put Up With So Much Crap
* The Penny Arcade: Games with exclusively female heroes don’t sell
* 1reasonwhy.net

Nu säger jag hej då till feminismen

Det där med att sätta etiketter på sig själv är kanske en grej som mer och mer försvinner nu när folk vill vara individer och inte en del av en grupp, eller så är det bara jag som sett det i min omgivning. Det är inte därför som jag bestämmer mig för att nu ta bort etiketten feminism från mig själv, och det här är inte heller ett tillfälle för alla ”kvinnan ska tillbaka till köket”-förespråkare att glatt vifta på sina flaggor. Ni kommer aldrig hitta mig i köket, jag kan fortfarande inte laga mat och är inte intresserad av att lära mig mer än det som håller mig vid liv. Jag är inte heller intresserad av att tryckas in i ett fack och förväntas bete mig på ett sätt bara för att jag är kvinna. Lika lite som jag vill ställa krav på kvinnor och män i min omgivning att vara på ett visst sätt bara för att de har ett visst kön. Det är svårt, även när man är medveten, att inte återgå till vad man indoktrinerades i samhället under sina unga år.

Anledningen till att jag säger hej då till feminismen är den artikel som Linda Skugge idag postade på Newsmill. Jag var två gånger om förvirrad när jag läste den här artikeln, eftersom jag inte tyckte att den makeade någon sense (ursäkta svengelskan). För det första så förstod jag inte om hon var ironisk, eftersom jag inte tyckte att artikeln hade någon logik (återkommer till logiken senare).  För det andra så länkades jag till den av folk som jag ansåg vara normala vettiga människor, om än något mer radikala än mig, men inte några manshatare. Det här var en artikel där jag bara rakt igenom kunde se en person som ogillar män till det extrema.

Linda Skugges logik menar att det är okej om hon gör tjejiga saker, och köper tjejlego till sin dotter, om hon kompenserar med detta genom att hata män. Drar vi det några steg längre så är det okej för mig att sminka min treåriga dotter (om jag hade en), sätta på henne en stringbikini och delta med henne i en skönhetstävling, om jag har som hobby att mörda män varannan torsdag.

Det är inte den typen av feminism som jag står för, det har aldrig varit och kommer aldrig att vara. Jag kan inte kompensera för att jag gör något dåligt mot kvinnosidan, genom att också göra någonting dåligt/värre mot män. Jag kan inte sitta och spy galla över kvinnors utseende, och sedan säga att det gör ingenting för att jag tycker alla män är skapta av djävulen och borde brinna i helvetet. Vi är inte två sidor som arbetar emot varandra, och vi har aldrig varit det. Vi är inte kvinnor och män, vi är individer. Någonting som jag hade hoppats att individualistsamhället som råder idag skulle få folk att inse. Vi är individer som alla borde ha samma rättigheter och samma skyldigheter oavsett vad för kön vi har.

Jag tycker att det är viktigt att vi undviker att trycka på våra barn könsroller i ung ålder, någonting de inte har bett om. Jag ser också poängen med att kompensera hemma för att jämna ut de könsroller samhället trycker på dem, men vet inte i hur stor utsträckning det är bra och hur mycket jag själv skulle göra det. Det jag mest ser poängen i, när det kommer till barn, är att lära dem att vad andra anser om deras utseende, intressen och liknande inte ska spela någon roll. Om Lisa inte tycker att Anders ska få leka med dockor för att han är kille, varför ska Anders bry sig om vad Lisa tycker? Och om Helmut inte vill att Maja ska vara med och leka för att hon har tjejbaciller, varför skulle Maja ens då vilja leka med Helmut? För den delen, om Helmut inte vill ha med Anders för att han leker med dockor, så kan vi bara konstatera att Helmut är ett svin och ingen borde vilja umgås med honom ändå så är vi over and done with it. Likaså är Lisa inte mindre svinig när hon inte vill att Maja ska vara med för att hon inte har lika fina kläder på sina dockor.

Nu märker jag att jag är lite utanför det jag pratade om från början, men vad jag vill säga till alla därute: Jag tar nu bort etiketten feminism från mig, men jag står fortfarande för precis samma saker som jag gjorde innan. Däremot vill jag inte beblandas med något manshat (eller kvinnohat för den delen), och tänker inte stå under samma fana som de som tycker att ogilla män kompenserar för att man gör andra dåliga val.

Jag har däremot inte så mycket emot etiketter, så länge folk förstår vad etiketten betyder. Jag vet om att jag är en egen individ, och mängden och kombinationen av etiketterna som jag har talar gott och väl för det. Den nya etiketten ni kan sätta på mig nu är ”ekvivalist”, en term som jag minns hade ett uppsving för sådär 8-9 år sen, när jag gick i högstadiet. Innan jag blev feminist så kallade jag mig ekvivalist ett tag, för att ordet bättre beskrev vad jag stod för. Slutade eftersom ordet dog ut totalt, i alla fall i min omgivning.

Som en summering av vad jag grundläggande tycker:

  • Jag är inte längre feminist. Om ni måste kalla mig nåt, kalla mig ekvivalist.
  • Jag tycker att män och kvinnor ska behandlas och bemötas lika i alla situationer.
  • Jag, personligen, lägger större vikt på kvinnofrågor, eftersom jag i egenskap av kvinna har bättre erfarenhet av vad de dåliga sidorna med att bemötas som just kvinna är. Med detta sagt så tycker jag att mansfrågor är precis lika viktiga.
  • Jag tror inte att det finns några större sociala skillnader på män och kvinnor inprogrammerat i vår biologi, utan att det till allra största del är sociala konstruktioner och ”indoktrinering” i ung ålder.

Sexualundervisning i svenska skolan

Igår haffade Ellinor, min 15-åriga lillasyster, mig på Skype och frågade om jag räknades som vuxen. De hade nämligen fått en uppgift i svenskan om att intervjua en vuxen om hur sexualundervisningen var i skolan på deras tid. Jag har nog aldrig känt mig så gammal, då det ändå är knappt fyra år sen jag tog studenten. Jag sa dock att jag kunde svara på frågorna, men fyllde mina svar med den förakt som jag kände för den information som skolan missade. Jag tryckte lite extra på att de inte informerade hur bristande forskningen var för det kvinnliga könet, både hennes sexualitet och kön och kanske framförallt att man inte har så jävla stor koll på långtidsbiverkningarna av hormonella p-medel (som många ungdomsmottagningar med glädje skriver ut till kvinnor i 14-årsåldern).

När hon hade frågat klart så fortsatte jag dock, med att ge henne en lista på ytterligare tio punkter som de hade missat att informera om i skolan. Hon uppskattade det och tyckte att jag kunde skriva en bok om ämnet. Det var förstås väldigt smickrande, men jag tror inte att det någonsin kommer bli av. Jag tänkte dock att jag skulle dela med mig av de tio områden jag gav till min lillasyster. De står i den ordning som jag kom på dem i medan jag pratade med henne, vilket inte har någonting att göra med hur viktiga de är. Observera att det nedan inte finns någon punkt om diskussionen kring hormonella p-medel, då jag redan hade nämnt det i en annan fråga under intervjun (som kompensation för det kan jag länka ett av Johanna Sjödins inlägg om p-piller).

1. Kvinnlig ejakulation
Det faktum att mannen ejakulerar vid orgasm är allmänt vedertaget, men få vet att också kvinnor kan göra det (och vid sexualundervisningen nämns sällan att män kan få torra orgasmer). Det hade varit en sak man borde tagit upp i sexualundervisningen, kan bara tänka mig minen hos den tjej som kommer med så kallad fontänorgasm utan att veta vad det är, speciellt med tanke på att det kommer ut urinröret. Vad annat ska hon tro än att hon kissar när informationen som man kan få på ämnet är så fruktansvärt begränsad.

(Läs gärna mitt inlägg om fontänorgasmer)

2. Heteronormativ tvåsamhet
Hela sexualundervisningen utgår från heteronormativ tvåsamhet. Att killar kommer ha sex med tjejer, och att tjejer kommer ha sex med killar. Att man kommer vara i par två och två. Man tänker på de homosexuella och bisexuella idag, men det är undantag, heteronormativiteten är genomgående i undervisningen. Ett problem med det är att det idag råder en bred uppfattning om att kvinnor som har sex med kvinnor inte behöver skydda sig mot könssjukdomar, för att endast kuk-i-fittan/anus-sex är riktigt sex. Andra personer som hamnar i kläm är polyamorösa människor, sådana som inte trivs i tvåsamhetsförhållanden utan vill ha flera. Vad polyamori var tog jag reda på själv, när jag var 22. Polyamorösa har ingen chans att hitta och identifiera sig själva under dagens sexualundervisning.

(Läs gärna RFSU:s informationshäfte om polybegreppet)

3. Oskuldsbegreppet
Något som absolut borde diskuteras eftersom oskuld är något man ”förlorar”. Det borde inte spela någon roll alls huruvida man har haft sex med 100 pers eller inga alls. Det ska definitivt inte vara så stor skillnad på en person som har haft sex en gång och en som inte har det. Dessutom, när blir man av med oskulden? Första gången man har pettig? Oralsex? Eller är det bara vaginalsamlag som gäller? Blir då bögar och flator aldrig av med oskulden? Bara för att man har stoppat sin kuk i någon eller en annan har fått sin fitta slickad så har denne inte blivit en ny människa. Man blir inte vuxen för att man har haft sex, att ha sex en gång bevisar ingenting. Den hets som råder kring begreppet är absurt och det borde inte spela någon roll när eller om man har sex, med vem eller vilka.

(Läs gärna första frågan i det här inlägget på Rookie (engelska))

4. När avslutas sex? (varning för heteronormativitet)
Det råder en bred uppfattning om att sex avslutas när mannen har fått sin utlösning, vilket är ett sjukt dåligt begrepp och idag fortfarande leder till att tjejer inbillar sig att orgasm inte är så viktigt, eftersom de inte blir ”bortskämda” med att de ska få den varje gång. Sex behöver inte avslutas med att killen har utlösning, det kan fortsätta efter det. Det är det gamla ”sex är till för att skaffa barn” som gör det här avslutet okej, men det är i princip inga ungdomar som har sex för att skaffa barn, de har sex för att det är kul. Så varför är killens utlösning avslutet? Måste han komma i tjejen? Är inte att komma i tjejen (även vid kondomanvändning) ett onödigt risktagande om man inte vill bli gravida? Sex kan avslutas oralt, och varför avsluta sex innan båda har fått komma? Dessutom, många tjejer kan få multipla orgasmer, så varför sluta efter en? ;)

(Läs gärna Johanna Sjödins inlägg om ett problem kring med detta synsätt och ett av hennes andra inlägg om ejakulera i någon utan samtycke)

5. Fejka orgasmer
Inte helt ovanligt begrepp som förekommer främst hos tjejer som har sex med killar. Varför fejkar man en orgasm? Kan finnas olika anledningar, allt från att man är uttråkad och vill avsluta sexet till att man vill uppmuntra en person som har lagt ner mycket tid men inte riktigt lyckats. Varför bör man aldrig fejka en orgasm? För att hur ska ens partner så lära sig vad man vill? Hur skulle man själv känna om man verkligen vill få en annan person att njuta, men istället för att tala om vad man vill ha så fejkar den. Om någon vill ha sex med dig vill den antagligen att du ska ha det bra också, visa vad du tycker om!

(Läs gärna på Rookie om varför man aldrig ska fejka en orgasm (engelska))

6. Kommunicera!
Förra punkten leder mig in på det här. Kommunikation, och jag vill verkligen pressa på den här punkten. Sex kan idag anses pinsamt och tabubelagt och som ett fnissämne, speciellt under tonåren. Därför kan folk tycka att det just är jobbigt och pinsamt att kommunicera med en partner vad man gillar, och vad för typ av sex man vill ha. Det är sorgligt att det ska vara så, och att man ska behöva vara rädd för att ens partner tycker att man är dum eller konstig för att man tänker eller tycker en sak. Det enda som gäller är att inse att det inte spelar någon roll vad andra människor tycker, men det är ett stort steg att ta, och få som gör det redan under högstadiet.

(Läs gärna Johanna Sjödins inlägg som diskuterar kommunikation i sexuella sammanhang)

7. Utseende på ens kön
Kroppen är inte längre privat. Mycket pornografi har lett till att vi idag vet hur en kropp ska se ut för att vara attraktiv. Det finns många åsikter om hur man bör se ut och inte se ut, inte bara på de delar som syns, utan även intima delar. Skönhetsoperationer av fittor och kukar blir vanligare och vanligare, något som är helt absurt. Varför skulle man ens vilja ändra på nåt där, utsätta sig för risken att förstöra sexuell njutning om något går snett? Ett annat mycket vanligare fenomen är intimrakning. Vissa människor har fått för sig att det är snuskigt att INTE raka könet (speciellt på kvinnor), vilket är underligt. Håret är till för att det ska fastna damm och bakterier i det, om håret avlägsnas så gissa vart det hamnar – jo i fittan! Det finns inget som visar på att det är skadligt att raka sig, men att påstå att det är mer hygieniskt är bullshit. Man ska välja att raka sig så mycket man vill för sin egen skull. Vill man inte raka sig ska man inte. Tar man upp rakhyveln och frågar sig vem man egentligen gör det här för, eller om man svarar att man gör det för att andra inte ska skratta åt en. Tänk då efter, när du väl har sex med någon, tror du verkligen att de skulle backa undan för att du inte har rakat kön? Det tror inte jag. Om personen mot förmodan skulle fälla en äcklad kommentar så är hen ändå ingen värd att ha sex med.

8. Pornografi
Det är viktigt att pornografi tas upp och diskuteras i skolan. Inte på ett moraliserande sätt där de vuxna säger att man inte ska kolla på det och att det är dåligt och fel, utan informerar om att vad man ser i porrfilmer inte är hur sex faktiskt kommer att vara. Att alla inte ser ut och är och agerar som i porrfilmer. Att porrfilmskukar är i det stora laget, och inte vad man kan förvänta sig hos en medelkille. Vissa har redan konsumerat pornografi ett bra tag när man påbörjar sexualundervisningen i högstadiet, och därför är det viktigt att diskutera men också att inte moralisera kring ämnet.

9. Erogena punkter/zoner
Visst, något man diskuterar litegrand när man går igenom könsorganen, men man fokuserar inte på dem. Var sitter G-punkten hos mannen respektive kvinnan? Vilka andra punkter är känsliga på kroppen? Det här är inte bara nyttig information för en när man ska ha sex med andra, utan också för en själv. Man kanske inte har tänkt på allt eller hört om allt, eller för den delen hört om något. En större öppenhet behövs i Sverige om allt som inte följer den sexuella normen. Ska heterosexuella män som gillar stimulation i anus (där deras g-punkt sitter!) känna att de inte kan prata om det för att det är bögigt (varför nu bögigt skulle vara dåligt)? Också, alla erogena punkter är inte sköna för alla, alla föredrar olika.

10. Preferenser
Alla har vi preferenser. Vissa föredrar att ligga med någon som har en helrakad fitta och andra föredrar att ligga med folk med minst 20 cm kuk. Det är helt okej, men det är skillnad mot att ha en preferens, att låta det vara ett krav, och vilja att alla ska uppfylla detta kravet. En preferens är någonting man föredrar, och om någon inte uppfyller ens preferens så är det oftast inte hela världen. Låter man preferensen övergå i ett krav är det ju sorgligt men sant, att man aldrig tillåter sig att ha sex med någon under de kraven. Inget säger ju att en kille med 14 cm kuk inte kan vara en fantastisk älskare och samma gäller för en orakad tjej. Det värsta är folk som vill tvinga på alla andra sina preferenser, som talar om för dem eller talar om dem bakom deras rygg när de inte uppfyller ens preferens. I stil med ”Annika rakar inte fittan, guuuud så äckligt alltså, skulle aldrig ligga med henne”, och jag antar att Annika inte ens är intresserad av att ligga med en person som tänker så om hennes fitta. Eller ”Men vafan du har ju skägg, är du hobo eller, killar med skägg är så jävla sunkiga”, och nej, jag tror inte den här killen med skägg har lust att dejta någon som tycker hans skägg är så motbjudande.

(Läs gärna mitt inlägg om preferenser)

Orakat – en fråga om preferenser

Idag har jag fått ta mig en funderare på varför människor anser sig ha rätten att vräka ur sig åsikter om andra människors utseenden. Detta med anledning av kvinnan som dök upp på SVT med orakad armhåla under melodifestivalen, och sedan fick en uppsjö av kränkande kommentarer angående att hon hade valt att inte raka sig. Man kan läsa mer om den här händelsen på Hanna Fridéns blogg.

Jag skulle vilja önska två saker. Eller en sak, som förhoppningsvis leder till den andra. Jag önskar att det skulle vara så mycket lättare att inte ta åt sig av vad andra tycker och tänker om ens utseende, speciellt när det kommer till främmande människor som verkligen inte borde ha någon åsikt i frågan. Jag önskar också att detta skulle få de som skriker och gapar högt om vad de tycker är äckligt att inse att deras åsikt faktiskt inte är relevant.

Jag rakar inte benen. Armhålorna väldigt sällan. Varför? För att provocera min omgivning? Nej, jag rakar mig inte därför att det tar tid som jag inte ser att jag vinner någonting som helst av. Jag har ingen anledning till att raka mig, och att Kalle Karlsson tycker att det är äckligt att jag inte rakar mig spelar mig ingen roll. Det spelar ingen roll oavsett om han är en internetanvändare i andra änden av Sverige, eller någon som går på min skola, eller för den delen en person som jag umgås mycket med. Det faktum att han känner ett behov av att låta mig eller andra veta hur äcklig han tycker jag är, skulle förstås vara någonting som direkt skulle klippa bort honom från min umgängeskrets. För jag tvingar honom inte att titta på min kropp och jag tvingar honom inte att ha sex med mig. Att hur jag väljer att se ut stör honom kan enkelt lösas från hans sida – sluta titta!

Den enda åsikt jag lyssnar på, när det gäller hur jag väljer att se ut, är mig själv. Jag är den enda som spelar roll i den frågan, och sedan anser jag att personer som inte kan vara i min närhet på grund av att jag inte ser ut på ett sätt som behagar dem är personer jag antagligen inte kommer sakna. För mig är det viktigt att jag får välja att se ut hur jag vill, och jag unnar alla andra samma rätt.

Att folk får se ut hur de vill betyder förstås inte att man slutar ha preferenser. Det kommer alltid finnas folk som föredrar rakade armhålor framför orakade. Jag, personligen, har redan sagt att helrakade fittor äcklar mig (angående vecka 6 tema på äckligt och fräscht), men det betyder inte att jag publicerar bilder på kvinnor med helrakade fittor och talar om för resten av världen hur äckliga de är. Det betyder inte heller att jag anser att alla kvinnor i min omgivning borde sluta raka fittan, för att jag har en åsikt. Det betyder absolut inte att jag skulle sluta umgås med en person för att hon skulle raka sin fitta. Det enda det betyder är, att jag i de flesta fall inte skulle välja att ha sex med en kvinna som renrakar fittan. Och detta betyder inte ens att jag skulle sluta ha sex med en person om hon visade sig vara rakad när vi kom till det stadiet (jag menar, anledningen att jag har sex med en person hänger ju väldigt lite på deras könshår).

Alla har preferenser. Det jag tycker är trist är folk som har krav istället för preferenser, och speciellt folk som försöker tvinga alla andra att hålla med om eller uppfylla dessa krav. Armhåledebatten är ett sådant krav som vi har sett, att det inte är okej att vara orakad. Det är mycket trevligare med personer som säger ”jag föredrar rakat, men det är ju bara jag”, eller för all del vara tydlig med att det är en preferens och inte ett krav: ”jag tycker rakat är snyggast, men lite hår har ju aldrig skadat nån”. Sedan är en kommentar om vad man tycker och har för preferenser ganska onödig i allmänhet om ingen frågat om det.

Jag är för att folk ska få se ut precis som de vill. Rakade eller orakade. Blonda, brunhåriga, rosahåriga eller svarthåriga. Piercade eller inte. Tatuerade eller inte. Sminkade eller inte. Hotpants, studentoverall eller jeans. Korthårig, långhårig eller flint. Hur man ser ut ger självklart folk ett första intryck, detsamma gäller de första orden en person yttrar och vilket kroppsspråk hen har. Hur man nu väljer att se ut ska vara upp till en själv, och vad andra försöker ställa för krav på människor i sin omgivning ska inte spela någon roll.

Här är en lista av intressanta citat och länkar som antingen har inspirerat det här blogginlägget eller relaterar till händelsen med kvinnan i publiken på melodifestivalen:

* The Pervocracy (via sex is not the enemy):

For a woman to change her appearance for the sole purpose of looking “more like a woman” ought to be as silly as dressing your dog up as a dog.

* Angående den mobbingkultur som uppstår på facebook såg jag att någon i kommentarsfältet hos Hanna Fridén hade länkat en föreläsning med Philip Zimbardo om varför man utför onda handlingar, mycket intressant. Se den här.

* Hairy Pits Club lägger upp bilder på kvinnor med håriga armhålor (och man kan skicka in sin egen).

PS. Av erfarenhet kan jag säga att som kvinna gå med orakade armhålor, utan smink och i vanliga jeans och linne på en klubb i Beijing inte minskar mängden folk som vill dansa eller ta med en hem.

Förbud & tvång – alltid bästa lösningen

I Sankt Petersburg har man just röstat igenom en lag som förbjuder folk att sprida information om homo- och bisexualitet genom skrift och tal. Det är en sån där lag som får mig att klia mig i skägget och undra: Hur tänkte de nu? Vad är de rädda för? Ja, för så är det oftast när man förbjuder någonting, man är rädd för det. Vissa saker är vettiga, som att förbjuda mord och rån och misshandel, det är vettiga saker att vara rädd för dessutom. Vad är det som skrämmer med homosexualitet, undrar man då. Det är aldrig någon som tvingar andra att bli homosexuella, man är ju vad man är. Det här skapar bara problem, folk som faktiskt är homo, men inte kan få information om det alls, inte veta varför de inte passar in i den rådande samhällsnormen. Att sprida fakta kan aldrig skada (nu talar jag om vetenskapliga fakta), det är istället bra att folk är utbildade, att de vet. Och att de har en möjlighet att själva välja.

Med det sistnämnda vill jag ge en pik mot USA, eller två. Landet tom kallar sig för FRIHET, men som inte lever upp till det här alls. Ett exempel är Texas som nyligen har genomfört en lag att en kvinna som ska göra abort tvingas se ultraljudet av fostret. Så åter igen frågan: Hur tänkte ni här? Klart att kvinnan ska få se ultraljudet om hon vill, men tvingas se på det? Varför ska en kvinna skuldbeläggas för att hon gör abort? Vad är det för fel hon egentligen gör? Det gör mig upprörd och frustrerad att folk stegvis tar bort andra människors fria val, och rätt att besluta om sina egna kroppar.

Då har jag inte ens börjat prata om den pågående diskussionen om preventivmedel de har i USA. Där en bunt män i övre medelåldern tycker att de har relevanta åsikter om vad andra ska få göra med sina kroppar. Det är Obama som ligger bakom förslaget att alla sjukförsäkringar ska erbjuda abort gratis utifall kvinnans sjukhus inte erbjuder denna tjänst. Med andra ord att alla ska ha rätt till det. Uppenbarligen så är det ett brott mot religionsfriheten att erbjuda p-piller och abort till folk som själva tar det beslutet. Man kanske kan tycka att de här personerna katolska sjukhusen inte behöver erbjudas sådant eftersom endast katoliker går dit i alla fall. Fast vad händer då med ”Olivia 17 år” när hennes föräldrar har skrivit henne vid ett katolskt sjukhus, föräldrar som vill kontrollera hennes sexualitet så att hon är ”ren” till sitt bröllop? Vad händer om hon och hennes pojkvän har frekvent sex och de har svårt att få tag i skydd? Vad händer om hon blir gravid och vill göra en abort? Vad kan hon göra om hon är skriven vid ett sjukhus som inte erbjuder möjlighet till varken aborter eller p-medel?

Jag behövde bara skriva av mig lite. Om ni vill läsa mer om det här följ länkarna nedan:
* RFSU: Sankt Petersburg inför lag som förbjuder all information om homo- och bisexualitet
* RFSU: Kvinnors rättigheter under allvarligt hot i USA
* fittforfight: USA wazzup, where is your pussy power?!
* NYTimes: Both Sides Eager to Take Birth Control Coverage Issue to Voters

Och sedan så vill jag bara avsluta med lite relaterade roligheter. Det första är en video som gör en parodi av män i övre medelåldern som finner att de borde ha stort inflytande om vad kvinnor gör med sina kroppar:
* Funny or Die: Women’s Health Experts Speak Out

Det andra är från fittforfight, som upplyste mig om att John Gray, författaren till ”Män är från Mars, … kvinnor är från Venus” har gästat i skandinavisk TV. Av förklarliga skäl (ibland är jag stolt över Sverige) så var det få som höll med honom:
* fittforfight: Mars-mannen: Passionen är död (i Sverige)!

Och så till något som är både roligt och informativt, även om jag själv har svårigheter att streama den härifrån Kina:
* Jon Stewart: The Vagina Ideologues

Lästips: Från mannens sida

När jag anammade begreppet feminism om mig själv för många år sedan så betydde det för mig att det skulle bli jämställt mellan kvinnor och män. Det främsta problemet var ju ”olika löner för samma jobb” som det hette, men ganska snabbt följdes det av insikten att kvinnor också har svårare att ta sig till toppen. Jag började reflektera mer och mer över kvinnornas roller i samhället, och det var ju inte svårt, det var faktiskt ganska enkelt. Jag blev gång på gång bemött som ”kvinna” istället för person och undrade vad jag gjorde för fel för att inte folk kunde behandla mig som de skulle behandla en man i många situationer.

Det tog ganska lång tid innan jag började reflektera över den manliga könsrollen. Det var ju för mig enkelt att se mina egna nackdelar med mitt kön, men det var ganska svårt när det gällde mannens. Den första mansfrågan jag stötte på och reagerade starkt på (om jag inte minns fel) var i slutet på gymnasiet då jag snubblade över ett forum för män som hade förlorat vårdnaden om sina barn. En tvist där kvinnor vinner i en stor majoritet av fallen.

Jag vill gärna spricka hål på vissas uppfattning om att feminister bara tänker på kvinnofrågor, eller vill upprätta ett matriarkat (om vi ska gå till det extrema). För mig har ”feminism” varit en term som innebär jämställdhet, och det kan inte bli jämställt från bara en sida, eller hur? Då jag själv har svårt att sätta mig in i mansrollen och männens problem i samhället har jag svurit på att läsa mer om det. Jag vill inte att någon ska få nackdelar i livet på grund av könstillhörighet, kvinnor som män. Jag vill inte ha utstakade könsroller som vi har nu, och vill mer än gärna stötta alla män och kvinnor som går emot och vågar bryta den.

Här följer lästips på bra och läsvärda inlägg med fokus på att belysa mäns eller bådas sidor:
* Pelle Billing: Vad händer när män börjar tala? (rekommenderar Pelle Billing i allmänhet när det gäller detta)
* Tanja Suhinina: Dags för män och kvinnor att kasta sina sexuella ok?
* Lady Dahmer: ”Vad händer när män börjar tala?”

I fall där det går (som Tanjas inlägg om roller i sex) tycker jag man bör belysa båda sidor av myntet i den mån man kan. Men det viktigaste jag vill säga här är egentligen att bara för att man tar upp en kvinnofråga betyder det inte att man förkastar en mansfråga. Om jag skriver om mina erfarenheter som kvinna (och de nackdelar jag stött på med det) betyder inte det att jag förnekar nackdelar en man har i en liknande situation, utan endast att jag inte har någon erfarenhet av det. Jag uppskattar att alla sidor av ett problem blir belyst och tas upp i diskussion så länge det är relevant för frågan.

Jag tar gärna emot lästips på specifika inlägg som belyser viktiga mansfrågor eller bloggare som är duktiga på att integrera problemen från mer än ett håll.

Om pojkar, flickor & kläder som borde passa alla

För en dryg vecka sen bloggade Lady Dahmer om barnkläder, någonting som jag har stört mig mycket på de senaste åren trots att jag inte har barn. Det finns tre saker som stör mig mest:

1. Färgkodat för könen
2. Samma storlek är olika stor för tjejer och killar
3. Att det överhuvudtaget finns en tjej- och killavdelning

1. Flickor i ljusrosa och pojkar i mörkblått

Bland kommentarerna i Lady Dahmers blogg, skriver ”Karin 21 år”. Den här kommentaren och sätter fingret på det som får mig att vilja kräkas varje gång jag ser det:

Idag påväg till skolan såg jag en grupp dagisbarn, kanske tolv stycken med fröknar. Längst fram gick pojkarna, klädda helt i blå/svarta overaller och mössor. Bakom gick flickona i heltäckande rosa!! Blev helt ställd och bara stod o gapade. Ska det vara såhär??!

Jag kan minnas helt fel, men när jag var liten hade jag och alla mina kompisar overaller i diverse färger. Tror att min var gul, röd och grön. Jag kan gå med på att fler killar än tjejer hade mörkblå eller svarta overaller, men det var fortfarande inte den tydliga skillnaden med pojkar i svart och flickor i rosa som man ser idag.

Jag kan som sagt ha fel, min bild är ju minnen från en åttaårings ögon, en åttaåring som inte överhuvudtaget brydde sig om färgen på sin overall eller vilka kläder som mamma hade valt ut åt henne. Det faktum kvarstår att jag inte var något fan av rosa, och min mor klädde mig heller aldrig i rosa. Lillasyster däremot var en riktig ”prinsessflicka” och hade finklänningar, rosa kläder och halsband så ofta hon kunde, kläder som jag själv hatade.

Vi har ju båda samma föräldrar och fick mer eller mindre samma idéer inpräntade i oss. Vi blev fortfarande väldigt olika människor och gillade olika saker. Det viktigaste här tycker jag var att mamma respekterade att jag inte ville ha på mig rosa, medan min syster gärna fick ha det. Det som gör mig väldigt ledsen idag är att jag sällan ser barn klädda könsneutralt alls, eftersom det nästan strikt är blått och rosa överallt. Det här gäller inte bara kläder, utan leksaker också för den delen.

2. Killkläder är större än tjejkläder

Det här var ingenting jag visste någonting om innan jag läste Lady Dahmers inlägg, kanske eftersom jag inte har barn och heller då inte införskaffat barnkläder. Jag gör ett försök att streama PLUS intervju med lindex på svtplay där de tar upp just det här.

Måste ju säga att det är väldigt lustigt att pojkar och flickor ska ha olika stora kläder, när de har samma storlek. Storlekarna anges ju ändå i centilång, och då ska det ju bara vara längden som spelar roll. Speciellt då pojkars och flickors kroppar inte skiljer sig nämnvärt innan puberteten slår in. Skillnaden i storlekarna leder till två saker, (1) man måste köpa större storlekar för att flickkläderna ska passa och (2) flickor förväntas bära tajtare kläder och pojkar större. Att skillnaderna finns har ”blixa09″ en teori om (som hen kommenterar på Lady Dahmers blogg):

Om jag får göra ett tillägg så tror jag mer att det handlar om att förstärka de fysiska attribut vi tycker att män/kvinnor ska ha. Pojkar görs större, bredare och grovare med sina kläder medan flickors kläder framhäver den tunna fina lilla kroppen.

Är det här någonting vi vill mata våra barn med redan från prepubertal, spring-och-lek-ålder?

3. Varför har vi avdelningar för kön?

Som jag sa tidigare, det finns ingen nämnvärd skillnad mellan pojk- och flickkroppen innan puberteten. Något som jag är ganska säker togs upp i en ”Emma och Totte”-bok jag läste för någon av mina småsystrar för många år sedan (kan mycket väl ha varit ”Totte och Malin”).

Är det som ”blixa09″ kommenterar ovan, att vi (samhället) så desperat vill tilldela våra barn de könsattribut de tillhör. Är det så viktigt att visa omvärlden att vår dotter är en flicka och vår son är en pojke? Självklart finns det föräldrar som bryr sig och medvetet väljer könsneutrala kläder. Det finns säkert en hel bunt med föräldrar som inte bryr sig, och aldrig riktigt tänker att de går till pojkavdelningen med sin son. Problemet kommer när personalen i butiken medvetet påverkar att man valt ”fel kön” på kläderna, eller när folk i ens omgivning undrar varför man klätt sin dotter i en svart overall. Eller för den delen som ”Malin – Kalles mamma” kommenterade hos Lady Dahmer:

[…] men på ”killavdelningen” fanns det inte några roliga färger, bara grå, svart, mörkblå osv. Så jag kollade på ”Tjejavdelningen”. Där fanns det jättefina i regnbågens alla färger. […] Och när jag kommer till kassan frågar kassörskan om jag inte ska köpa ett matchande lila nagellack till linnet.

Det var också någon som skrev i kommentarerna att Lady Dahmer gör ett problem av ett ickeproblem. Om man vill ha tajtare kläder till sina söner är det ju bara att traska över till flickavdelningen, och visst skulle det kunna vara så enkelt. Det är bara svårt att bryta mönstret, att gå med sin dotter till pojkavdelningen. När jag var liten föll det aldrig min mor in att vi skulle gå och kolla kläder på killavdelningen till mig eller mina systrar (inte vad jag minns i alla fall). Inte för att min mamma brydde sig nämnvärt om att hålla oss till våra könsstereotyper, utan för att det bara blev så. Jag misstänker att hon aldrig gjorde något aktivt ställningstagande, utan att hon bara aldrig tänkte på det. När jag var liten så var det inte lika mycket rosa och puttenuttigt på flickavdelningen (på pojkavdelningen har jag ingen aning om hur det såg ut), så att jag behövde kläs i tajta och rosa kläder (som jag inte gillade) var inte ett problem då.

Det är ju precis lika enkelt att bara slå ihop flick- och pojkavdelningen till en barnavdelning, där man får handla precis hur man vill. Då fångar man också upp de föräldrar som är som min mamma som aldrig gick till avdelningen ”killar” i klädaffären för att hon hade tre döttrar och nog aldrig riktigt tänkte på att det fanns kläder för oss där med.

… och så tillsist

Jag förstår bara inte varför man måste dela in barn efter kön. Eller för den delen, varför dela in dem i grupper beroende på deras yttre attribut överhuvudtaget? Det leder bara till segregering och till tankar som ”vi och dem”.

Som sagt, jag har inga barn och har därför inte för vana att köpa barnkläder. Däremot, av vad jag har sett i butiker hemma, så verkar den affär med det mest könsneutrala utbudet vara Polarn o Pyret. Jag vet inte om de har någon pojk- och flickavdelning i butikerna, men online så har de inte det och alla kläder finns i glada färger. Jag tycker det är viktigt att vi lyfter fram fler klädkedjor som har ett könsneutralt utbud.

Vecka 6: Äckel

Det här är mitt svar till, och min debut i, vecka 6. Veckans tema är äckligt och fräscht. Äckel för människokroppen och äckel vid sex. Det här är som sagt mina tankar om det, och om någon vill vara en vänlig själ och kommentera på vecka 6-bloggen att jag skrivit detta (eftersom blogspot är blockat här i Kina), så skulle det vara snällt.

Att jag generellt sett äcklas av människroppen är nog ingen nyhet för de som känner mig. Det är väl en av de största faktorerna till att jag aldrig någonsin skulle kunna jobba inom sjukvården. Det rör sig inte bara om äckel, det rör sig också om rädsla. Jag tycker om att veta hur saker fungerar, men när det kommer till människokroppen så reagerar jag med någon form av äckelskräckblandad förtjusning jag får reda på hur saker fungerar. Det är när jag ser en ultraljud av ett hjärta som jag blir rädd att det bara ska stanna. När jag var liten berättade min lekisfröken att man kunde sätta i fel strupe, den som ledde till lungorna, och man kunde dö. Min mamma fick tvångsmata mig med filmjölk i nästan en vecka för att jag var så rädd att jag skulle svälja fel.

Mitt äckel för människokroppen är som störst när det handlar om allt det där innanför, alla organ som får oss att fungera, hålla ihop och inte dö. Det är inte alls lika mycket när det kommer till utsidan av oss. Visst finns det absolut saker får mig att säga ”ew” och backa undan (har ju en mindre fotfobi trots allt), men på en annan nivå har jag lärt mig att vara accepterande. Visst tycker jag fortfarande att vissa saker är jävligt avtändande, som när det helt plötsligt dyker upp en kuk i närbild på porrfilmer. Jag tycker inte att kukar generellt sett är så jävla sexiga, och även om jag tycker fittor ser lite trevligare ut är inte heller det någonting som i sig är direkt sexigt. Det här betyder förstås inte att jag varje gång jag har sex aktivt undviker att titta på den andra personens kön, nej, i situationen så är det ju en helt annan sak. Då är det ju andra saker som gör hela situationen sexig, och då kan jag inte se mig själv finna den andres kön avtändande.

En sak som jag tycker är ganska äckligt när det kommer till kritan (jag har aldrig hamnat i situationen så jag vet inte hur jag skulle reagera om jag kom dit) är helrakade kön. Generellt så tycker jag att naturligt ska få vara naturligt, varför ändra på saker som finns där av en anledning? Men det som jag tror äcklar mig mest med helrakat (speciellt på kvinnor) är att det helt plötsligt ser så prepubertalt ut. Det känns helt plötsligt mycket mer onaturligt än en person som bara ansar bikinilinjen. Jag måste väl ändå säga att det nog inte är någonting för mig helt enkelt.

Utöver det här så finns det ingenting som direkt äcklar mig med människokroppen. Jag anser mig ha en ganska hög toleranströskel när det kommer till saker som är ”naturligt” med sex och människokroppen; må det vara sperma, mensblod, fittsafter eller svett. Det är liksom sånt där som man får räkna med är en del av hela paketet.

”OMG! DID I JUST PEE ON YOU??!”

Idag var det en sån där dag där jag inte visste alls vad jag skulle göra, så av någon anledning klickade jag mig runt på internet och kom till sidan The Marrige Bed. Jag roade mig ett tag med att läsa vad för sexuella akter som räknades som synd, eftersom jag inte själv är så påläst på bibeln för att själv kunna veta säkert vad som sägs däri. Många av sakerna de skrev var väldigt intressanta, och mycket vad sådant jag inte själv visste om. Det slutade dock med att jag upptäckte att de hade en artikel om kvinnlig ejakulation, på svenska även kallat sprutorgasm eller fontänorgasm. Under läsandet av denna artikel insåg jag att jag faktiskt aldrig tidigare läst någon faktatext om just fontänorgasmer, speciellt då mycket av det de sa var helt nytt för mig.

På The Marrige Bed, såväl som svenska wikipedia, beskrivs en fontänorgasm som en utsöndrande av vätska genom urinröret under sexuell stimulering, ofta kopplat till orgasm. Den här vätskan kommer inte från urinblåsan utan från ”female prostate”, och innehåller inte något urin utan den kemiska uppsättningen är ganska lik den manliga ejakulationens.

Det intressanta här är att engelska wikipedia inte alls är lika tydlig. Till skillnad från The Marrige Bed och svenska wikipedia, som inte ifrågasätter existensen av kvinnlig ejakulation, verkar engelska wikipedia mer diskutera huruvida detta är ett påhittat fenomen eller inte. Vissa formuleringar, så som ”Seven women claiming to have ejaculations […]”, visar tydligt på att delar av artikeln är skriven utav en person som inte riktigt tror på fontänorgasmer. Mycket som jag läser i den engelska artikeln leder mig tillbaka för några år sen då man hörde diskussionerna om huruvida g-punkten var en myt eller inte (och idag säljer vi vibrerande stavar, specialdesignade för att stimulera g-punkten).

En av de mer intressanta sakerna som jag stötte på på den engelska wikipediaartikeln var grupper av feminister som väljer att inte erkänna existensen av fontänorgasmer. Jag såg två olika anledningar till detta, den ena skulle vara för att det skulle vara någon manlig hittepågrej inom pornografin, och det andra skulle vara att man inte erkände det eftersom kvinnlig ejakulation och kvinnlig prostata skulle vara att försöka kartlägga kvinnokroppen efter en manskropp. Jag måste säga att det här var det mest löjliga jag har hört från folk som kallar sin feminister. Att ignorera de kvinnor som säger sig ha upplevt en fontänorgasm, att tysta en upplevelse i kvinnlig sexualitet, hur kan det på någon sätt hjälpa kvinnor i framtiden? Sedan har kvinno- och manskroppen faktiskt samma ursprung, enda anledningen till att män bli män är att de får en dos testosteron när de ligger i livmodern, att våra kroppar invärtes har liknande delar är väl ändå inget konstigt?

Ytterligare en intressant rad på engelska wikipedia, som helt motsätter faktan från The Marrige Bed och svenska wikipedia är följande: ”The best evidence indicates that most fluid expelled during female orgasm is urine.”
Alla kvinnor som någonsin upplevt en fontänorgasm misstänker jag kan skriva under på att det här inte är sant. Då urin har en väldigt speciell lukt så är det väldigt svårt att missta vätskan från en fontänorgasm med just urin. Sedan att, enligt engelska wikipedia, många kvinnor upplever att det kan kännas något som att de kissar tror jag bara beror på att det kommer ur just urinröret. Och, om man aldrig har hört talats om att kvinnor kan ejakulera, vad annat än ”Did I just pee on my partner?” ska man tro när det händer?

När jag har diskuterat ämnet med svenskar, även om det inte varit många, så har jag aldrig stött på någon som inte har trott på fenomenet. Däremot folk utanför Sverige verkar inte vara lika öppna för dess existens, bara artikeln på engelska wikipedia är en indikation på detta. Genom tiderna har det kopplats till psykiska eller fysiska ”dysfunktionaliteter” som urininkontinens, hysteri och homosexualitet. Freud är självklart en av de personer som bidragit till en sådan bild.

Enligt The Marrige Bed så kan inte alla kvinnor få fontänorgasm, eftersom inte alla har en (tillräckligt stor) ”kvinnlig prostata” för att producera den (mängd) vätska som behövs för en kvinnlig ejakulation (upp till 500 ml!). Jag är fortfarande osäker på stor del av alla kvinnor det är som faktiskt kan få en fontänorgasm, men jag tror att det är många som aldrig försökt eller håller tillbaka eftersom de tror att de ska kissa på sig. Med det menar jag inte att alla borde konvertera till religionen om fontänorgasmer eller att det skulle vara sämre med torra orgasmer, utan att alla borde testa sig fram, inte vara rädda för det och veta att man faktiskt inte kissar på sin partner.

Intressant vidareläsning:
* The Marrige Bed: Female Ejaculation
* I slutet av denna intervju på fittforfight följer en rolig anekdot om ”Altercation”s första fontänorgasm, som hon inte visste vad det var.

Everything that can be invented has been invented

Citatet ovan sades av Charles H Duell. Jag tror nog de flesta är smarta nog att inte hålla med honom, speciellt eftersom han sa detta 1899. Det har hänt ganska mycket under de över 100 år som gått sedan han sa det. Däremot om alla människor hade haft den inställningen så hade nog Duell haft helt rätt. Ingen förändring kan ju ske om ingen försöker göra en förändring.

Vad som fick mig att tänka på det här citatet var en debattartikel i Corren som diskuterar huruvida skolan bör vara en sexuell normpolis, som jag blev tipsad om från en tweet av Johanna Sjödin. Nu handlar ju detta inte om teknik, men precis som teknik utvecklas samhället ständigt. En förändring sker endast om det är någon ser till att ändra folks värderingar. Följande i artikeln beskrev precis den inställning hos en person som inte kommer att utveckla samhället:

”Debattelitens sexuella värdegrund slår fast att allt är naturligt, all sex är bra sex. Det har varit viktigt historiskt, i kampen för kvinnors och sexuella minoriteters frigörelse, att markera att det inte är onaturligt med kvinnlig sexdrift eller homosexuella relationer. Men efter de segrarna har ”allt är naturligt”-rörelsen rusat vidare…”

Finns det verkligen ingen mer seger att vinna här? Är du helt säker? Först vill jag bara fråga om du är helt säker att kvinnors sexualitet är så frigjord. Lever vi inte fortfarande i en värld där kvinnor tycker det är jobbigt att ta för sig av sex för att det anses slampigt? Där kvinnor inte kan ta initiativ och vill få känslan av att det bara hände för att inte känna sig slampiga? (Okej, det här var inte poängen med det här inlägget, men om du tycker det är intressant så läs gärna Johanna Sjödins inlägg ”Passivitet som självbevarelsedrift!” om kvinnors och mäns inställning till sex)

Åter till den röda tråden, artikeln i Corren. Det jag reagerade mest på i hela artikeln och som gjorde mig ortentligt upprörd var följande rader:

”Skolan bör dock bara åläggas att sprida sådana normer och värderingar som majoriteten är överens om är moraliskt överlägsna, till exempel alla människors lika värde eller att demokrati är bättre än diktatur. I dag finns i Sverige ingen sådan ”konsensusnorm” kring sexualitet.”

I grunden tycker jag inte att skolan ska försöka inpränta värderingar i eleverna överhuvudtaget, men artikelförfattaren tycker uppenbarligen att det är okej att pränta in normer i dem? Hur ska vi nu förändra världen? Eller tycker författaren redan att världen är perfekt? När det kommer till idéer så ska skolan ge flera olika synsätt på det hela, för att låta eleverna själva ta ställning. En samhällskunskapslärare som bara prisade Miljöpartiet skulle vara ganska dålig, eftersom hen borde ge en objektiv bild av alla stora partier. En religionslärare som spenderade hela Religion A med att låta eleverna meditera buddhistiskt skulle inte heller vara speciellt bra på sitt jobb. Att integrera sex och samlevnad i samhällskunskapen är en mycket god idé, eftersom sex inte bara handlar om att skaffa barn och undvika könssjukdomar (vilket trots allt ofta fokusen ligger på i biologin). Sex har stora betydelser för relationer och därmed även samhället i stort.

Om man skulle börja undervisa normens sex och samlevnad i samhällskunskapen tror jag att det skulle bli ganska jobbigt för alla elever som bara fick höra vad normföräldern tycker; vänta med sex tills du är mentalt mogen (läs: vilket ingen vuxen tycker du är förens du fyllt åtminstone 20), ha bara sex med någon du älskar (för man kan inte tala om vad man gillar för andra människor, det är ju pinsamt!), flickor ha inte som mål att ha sex med många män (och om du råkar ha sex med många, visa det inte utåt!). Det skulle förstärka normen och göra annorlunda personer mindre accepterade av massan.

Att diskutera sex och samlevnad i samhällskunskapen skulle däremot öppna många fler portar för eleverna. Där de kan få lära sig med om olika sexuella livsstilar som inte ges något utrymme i dagens undervisning, exempelvis polyamori. Alla är så inbitna på att man ska vara tillsammans med en partner av motsatt kön, och även om homosexualitet är accepterat så är det inte förväntat. Och frågor som ”Har du pojkvän?” som en undran om det är okej att stöta på dig kommer aldrig upphöra innan folk inser att det finns folk som kan ha ha en partner som är okej med att man har sex med andra.

Vad jag vill säga till artikelförfattaren är följande: När man ändrade normen från att vara emot homosexualitet till för homosexualitet, så utgick man inte från en redan etablerad norm. Man utgick från att krossa en etablerad norm. Idag så skulle vi säga att den gamla normen om homosexualitet är felaktig, men i den tiden så kändes den naturlig och rätt för många, annars hade den ju inte varit norm. Det är mycket idag som kan kännas naturligt och rätt, men jag lovar dig, om vi öppnar oss för mer diskussioner om och utveckling av vår sexualitet så kommer vi passera flera av dagens normer som idiotiska om 10 år.

För samhället kommer alltid att behöva förändras, och det finns inte ett ändligt antal uppfinningar.