Kategoriarkiv: Allmänt

Om livet, universum och allting.

Studentklubbar

Igår var det dags för ett nytt äventyr. Jag hade stått både måndag och tisdag och försökt värva medlemmar till English Association, och samtidigt gått runt och kollar lite på andra föreningar som verkade intressanta. Eftersom igår var sista dagen som föreningarna stod uppställda var det därför dags att skriva upp sig på allt intressant. Det var väldigt kul att gå runt och kolla på de olika klubbarna, och redan innan igår hade jag bestämt mig att jag skulle gå med i campingklubben och dansklubben.

Campingklubben anordnar ca två campingturer i månaden om jag minns dem rätt. De verkar vara mycket förtjusta i bergsklättring, även om det kanske är en bra sak att vara i Kina. Dessvärre var deras båda campingturer för lovet helt fullbokade, så vad som kommer hända kommande veckan är fortfarande ovisst.

Dansklubben var jag lite tveksam att gå med i. Jag tycker det är kul att dansa, men är inte så duktig på det. Jag förvissade mig dock snabbt om att de hade danskurser man kunde gå. Så det kommer också bli väldigt roligt. Jag väljer att satsa på dans, eftersom jag innan jag åkte hade tänkt mig att bli awesome på dans eller kampsport. Det sistnämnda är dock väldigt svårt att bli awesome på.

Jag är med i totalt fyra klubbar nu, vilket lämnar den sista klubben jag gick med i. Det var inte alls meningen. Jag blev uppraggad av en isbjörn när jag var på väg till dansklubben. Ingen i föreningen kunde prata speciellt bra engelska, men efter ett tag insåg jag att det var en förening vars främsta syfte var att rädda miljön. Det de gjorde var att plocka skräp (alternativt sopsortera, är inte helt säker på vad deras knackliga engelska menade och ingen gjorde ett försök att prata kinesiska med mig, trots att jag sa att jag förstod om de pratade långsamt), ha Earth Hour-party och cykla ut till lågstadieskolorna för att undervisa barn om miljön. Sedan hade de tydligen för sig en massa andra roliga saker emellanåt, som att campa tillsammans, återigen om jag förstod dem rätt. Jag gick därifrån och var lite osäker på om jag skulle gå med i klubben, ingen kunde ju som sagt engelska. Några minuter senare insåg jag dock att det egentligen bara borde vara nåt positivt. Plus att mitt samvete tog form av Käts, Annika och Ingrid som jag av någon anledning fick för mig skulle bli väldigt arga om jag lät bli att gå med. Om det är något land som behöver ett aktivt arbete för miljön så är det Kina. Så mestadels är det nog mina tre kära vänners fel att jag faktiskt gick med, men om jag kommer in bra i gruppen så hoppas jag att det kommer stärka min kinesiska ganska så mycket. Miljön kanske inte kommer bli mycket bättre, men många bäckar små …

Oh, how we’re both just gettin’ along!

Vid ett tillfälle innan jag åkte till Kina pratade jag med Ingrid. Hon kommenterade att jag ofta har väldigt lätt att komma överens med olika typer av människor. På något sätt att jag har lätt att anpassa mig till olika människor. Vid det tillfället tänkte jag efter och insåg att det var ganska sant. Jag tror aldrig att jag träffat en person som jag inte alls kan komma överens med, och även om vi är olika så brukar vi ofta hitta någonting som vi kan prata om.  Anledningen till att jag har kommit att tänka på det här samtalet nu är såklart för att jag har träffat just en sådan person. Dessvärre råkar det vara min rumskompis Cilia. Vi är totalt olika typer av människor, och hon vill gärna ha allt väldigt städat och i ordning. Jag bryr mig inte så mycket om sånt alls och gillar att ha mina grejer i högar på skrivbordet och mina kläder på stolen. Detta stör hon sig på och har vid mer än ett tillfälle väckt mig på morgonen för att tala om för mig att jag måste städa. Alla som känner mig någorlunda bör veta att väcka mig på morgonen (speciellt för att ge mig totalt onödiga uppgifter) inte är bästa sättet om man vill bli omtyckt av mig.

Efter mycket stöttande utav Sarah, en tjej från Frankrike som jag har spenderat en hel del tid med, så tog jag mod till mig att ta upp diskussionen med Cilia om att jag vill byta rumskompis. Cilia säger att hon inte trivs i vårt rum om mina kläder hänger på min stol och mina saker på skrivbordet inte är i prydliga högar. Dessvärre trivs jag inte i rummet i nuläget, och spenderar i princip hela dagarna och halva nätterna i datorsalen. Detta för att jag känner att jag inte kan vara som jag vill i mitt rum utan att hon blir störd i sitt skypande, pluggande eller vad hon nu än gör. Hon klagade till och med att jag sov i rummet mitt på dagen en gång för att hon inte kunde koncentrera sig då. Helt enkelt så har vi inte kompatibla personligheter för att vara rumskompisar.

Jag har pratat några gånger med en polsk tjej, Kaja. En av de sakerna som kom upp tidigt i samtal var att inte heller hon och hennes rumskompis var kompatibla. Eftersom jag pratade med Cilia om att jag ville byta rum igår, och det enda möjliga för att göra det är att hitta någon att byta med, så frågade jag Kaja om hon ville bo med mig. Hon var inte speciellt svårövertalad, det behövdes snarare ingen övertalning alls. Vi pratade en hel del under dagen och insåg hur kompatibla hennes och min rumskompis var för varandra, och i alla fall jag insåg att jag skulle trivas väldigt bra med Kaja.

Det enda problemet som vi har nu är att skolan inte har några extrarum, och antingen måste jag och Kajas rumskompis byta, eller Cilia byta med Kaja. Varken jag eller Kaja har problem att flytta på oss, vi är de som antagligen trivs sämst i våra rådande rumskompisrelationer, men Cilia vill inte flytta ur vårt rum och enligt Kaja så verkar hennes rumskompis inte vara så förtjust i första våningen, på vilken mitt nuvarande rum är. Risken är alltså att rumskompisbytet kan stoppas helt pga det. Just nu håller jag tummarna för att Kaja har fel om sin rumskompis och att hon visst är villig att byta när hon väl tillfrågas.

Målet just nu är att kunna bo i ett rum där jag känner att jag kan trivas att komma och gå som jag vill, bjuda in kompisar att prata med utan att vara rädd för att störa min rumskompis hela tiden, och i allmänhet ha en rumskompis som jag känner mig bekväm med. Kaja är en person som jag vet jag kommer ha jättekul med som rumskompis. Bara det faktum att hon ville spela Once Upon a Time så fort hon fick syn på det på mitt skrivbord säger ganska mycket.

(Rubriken till inlägget syftar på Dumbledore och Umbridges låt ur A Very Potter Sequel)

In sickness and in health

Vädret här i Kina är väldigt underligt. Idag är det fruktansvärt varmt, jag tror att jag ska bli ånga när jag är ute och luftfuktigheten är hög vilket självklart resulterar i fantastiska frisyrer. Igår däremot var det väldigt kallt och jag hade båda sjal och tjocktröja hela dagen. Det här oväntade vädret resulterar såklart i att man vissa dagar har på sig för lite och andra för mycket. Antagligen det kombinerat med att vi ofta äter från samma tallrik har gjort att jag dragit på mig en ordentlig förkylning. Både igår och idag när jag vaknade kunde jag inte säga speciellt mycket. Jag undrar om Cilia tror att jag inte vill hälsa på henne, eller om hon faktiskt har hört mina minimala ”Good morning”s. Efter bara en timme så kan jag prata igen, så det är inte så farligt. Idag är jag däremot mycket mer snuvig och jag tror jag hade lite feber i morse, för koncentrationen började glida iväg på lektionen trots att jag tyckte det var väldigt intressant.

En annan omställning här i Kina är maten, och jag tror att det håller på att bli ett problem. Igår på morgonen hade jag fruktansvärt ont i magen de första 45 minuterna. I vår 5-minutersrast fick jag be läraren om lov för lite längre rast så att jag kunde gå till sovsalen för att ta smärtstillande. Sist jag var i Kina hade jag inga som helst problem med magen, och vaccinet jag tog för det förra året ska räcka i tre år. Idag var jag väldigt snäll mot min mage eftersom vi åt lunch på ett ställe som heter ”Fed Up” som serverar mer västerländsk mat. Jag åt en ”All Day Breakfast” bestående av bacon, ägg, potatisbullar, tomat, korv och toast och så tog jag extra pommes vid sidan av. Det var fantastiskt gott. Jag köpte även en mango-milkshake to go på slutet.

Igår kände jag mig riktigt krasslig, både med magen och halsen, och sov efter lunch från 15 till 23. Jag gick upp för att göra läxan men gick och la mig igen vid halv två för att jag kände mig så seg. Idag känns det lite bättre eftersom jag sov så mycket, men dessvärre hann jag inte göra hela min läxa. Jag pratade med min 口语老师 (speaking chinese teacher) för att tala om att min tal- och hörförmåga är mycket lägre än min läs- och skrivförmåga. Hon erbjöd sig att om jag kom en halvtimme tidigare varje morgon så skulle hon kunna hjälpa mig extra med att tala. Jag fann det väldigt snällt av henne att erbjuda något sådant, så jag kommer satsa på det kommande lektioner.

Trots att jag har känt mig krasslig med såväl halsont, snuva, magproblem och eventuellt lite feber så har jag det bra. Även om det hade varit bättre utan att må dåligt så har jag dedikerat det kommande året till 北京工业大学 (Beijing University of Technology), in sickness and in health.

Framme i Beijing

Har internetproblem i sovsalen… hoppas på att få internet nästa vecka. Här följer vad jag har gjort i början av veckan.

2011-09-03, 15:00

Har nu landat i Beijing och blivit placerad i ett rum på BJUT. Rummet var väldigt litet och min första tanke var att jag kommer behöva tycka om min blivande rumskompis som ännu inte existerar. Det finns ett litet badrum, två sängar, ett nattduksbord, två skrivbord, två garderober och ett TV-bord med tillhörande TV.

Det första jag gjorde när jag kom in var att packa upp allting, ockupera en av allt det fanns två av och se till att få allt på plats som jag vill ha det. Sen insåg jag att receptionen glömt ge mig mitt pass tillbaka. Innan jag gick för att hämta tillbaka det tog jag en snabb dusch för att fräscha till mig efter resan. När jag ändå var i receptionen senare frågade jag om när jag skulle få en rumskompis, den frågan fick jag inte svar på. Det jag istället fick veta var att eftersom jag är stipendie-student så kan jag inte bo i ett rum med en egen toalett, så antagligen kommer jag få byta rum. Så mycket för att ha varit duktig och packat upp allt. Urgh.

Internettillgång kommer på måndag, vilket folk säkert kommer märka eftersom jag kommer posta åtminstone det här då. Känner mig något avskärmad från världen då jag inte ens kan sms:a hem och säga att jag är framme. Skulle gärna prata med någon, men har inte sett till något sällskapsrum eller liknande och vågar inte riktigt stoppa någon som är på väg ut…

2011-09-03, 23:30

Jag somnade en timme eller så och vaknade av att någon knackade på dörren. Det var receptionisten som sa att jag var tvungen att byta rum, nu på direkten. Jag packade mina väskor på en halvtimme eller så och gick till mitt nya rum. Där bodde redan en person som kom tillbaka när jag höll på att packa upp mig. Min rumskompis heter Cilia och är från Portugal. Hon är, liksom jag, en confucius institute scholarship student och jag fick veta att vi totalt är tio stycken sådana här. Det verkar också som att vi har fått de sämsta rummen, aka bottenvåningen.

Cilia tog mig till den lilla supermarketen som ligger en liten bit härifrån och jag kunde inte motstå impulsen att köpa en Pepsi på burk som jag dricker nu. Köpte också chips och kakor och lite som jag kan äta till frukost imorgon. När vi kom tillbaka så lade vi oss och pratade en stund innan vi skulle gå och äta kvällsmat vid åttatiden, men vi båda somnade och vaknade tjugo över åtta. Vi skyndade oss till receptionen där en kazakstansk kille satt och väntade eftersom Cilia hade planerat att äta med honom. Vi gick till en restaurang och för 18 yuan (valutan är ca 1:1 så mao 18 kr) fick jag en tallrik gud vet vad som var gott ända tills jag kom ner till fettet det badade i. Cilia lyckades beställa en rätt som var oätligt start och kazakstaniern någonting som iaf jag tyckte var väldigt äckligt.

Den första kulturkrocken jag har stött på fick jag på restaurangen när jag kollade upp och såg en kock gå med en groda hängande i varsin hand. Det var inte det mysigaste. Den kazakstanska killen visade sig vara en riktig gentleman, och innan jag visste ordet av hade han betalat för hela måltiden för oss alla tre. Så idag har jag blivit bjuden på mat av en sjuttonåring vars namn jag inte kommer ihåg. Jag klagade lite och sa att jag minsann tänker bjuda tillbaka honom oavsett vad hans kultur säger om att tjejer inte betalar för mat, för i min kultur funkar det inte så. Han var inte så bra på engelska så jag är inte helt säker på om det gick fram. Jag lärde mig i vilket fall att säga ”Hej, hur mår du?” på ryska.

När vi kom tillbaka till vår byggnad mötte vi en tjej från Pakistan som Cilia hade träffat dagen innan. Jag minns inte vad hon heter, men hennes namn betyder fullmåne. Vi började prata massor och bland annat diskuterade vi (lite lätt) månggiften, kvinnors rättigheter, homosexuellas rättigheter, smink, ekonomi och religion. Det var väldigt intressant att höra hur hennes kultur såg på de ämnena eftersom den är så fruktansvärt skiljd från den svenska. Bara det faktum att hon har fått åka själv till Kina för att göra sin PhD är helt otroligt eftersom hon är kvinna. Hennes pappa verkar vara väldigt liberal i jämförelse med kulturen hon beskrev och hon är den första kvinna som har åkt iväg själv utomlands från hennes by.

Det har varit en tröttsam, men ändå rolig dag. Ingenting har ännu blivit som jag ville eller förväntade mig, men det betyder inte att jag inte har haft det bra. Det är fortfarande många människor jag inte har träffat och som kanske mer kan passa in på de sidor av min personlighet som inte de jag redan träffat gör. Vi får se, på måndag verkar de flesta av våra frågor få svar, kanske även några önskningar kommer uppfyllas.

2009-09-04, 23:00

Idag sov jag till klockan två, det var inte vad jag hade planerat, men jag var så trött. Dessvärre så är jag något förkyld, vilket gör att jag snarkar så min rumskompis fick betydligt mindre sömn än mig. Jag sa åt henne att slå mig med sin kudde om jag snarkar inatt. Jag har ju inga som helst problem med att somna om så det är det bästa.

Jag och Cilia spenderade eftermiddagen med att gå runt på campus och se oss omkring. Största delen av tiden stod vi utanför basketplanerna och spanade in kinesiska killar. Vi upptäckte att vi hade ganska olika smak. Cilia hittade sitt span först som stod och spelade. Mitt span kom dit en stund senare, men det fanns inte plats att spela för han och hans vän så de gick igen. Vi gick när vi upptäckte att Cilias span var en rökare, även om hon sa att han var så söt att hon kanske inte brydde sig om det. Jag sa åt henne att gå fram och säga hej, men hon vågade inte. Det hade inte jag heller vågat om jag bara läst en grundkurs i kinesiska, så jag förstår henne. Vi lär väl knappast se våra span igen, men det gör inte så mycket eftersom det bara var en kul grej vi skrattade åt senare.

Ikväll, efter att vi hade ätit väldigt god mat på en muslimsk restaurang (som konstigt nog serverade öl), så följde jag med den pakistanska tjejen tillbaka till hennes rum. Jag tror hon inte ville vara ute för sent så jag följde henne och lämnade de andra vi hade ätit med. Hon bjöd mig på te och vi pratade mer om relationer i livet. Hon hade inte förstått vad skillnaden var mellan ”friend” och ”boyfriend” så jag förklarade att en pojkvän är en vän som man kan göra allt med som man gör med sin man. Det var i alla fall den lättaste förklaringen. Sen började vi prata om filmer vi hade sett, och hon berättade om många indiska filmer som hon gillade. När vi kom in på filmer om relationer berättade jag om Partick 1,5 och senare berättade jag om Sound of Music eftersom det är en favorit.

Imorgon så ska vi registrera oss, jag vet inte om vi kommer ha något placement test redan då eller om det kommer senare. Vi kommer förhoppningsvis även få all information om allting då. Jag har nämligen precis lärt mig att vi inte har fritt internet, utan endast 1 GB i månaden. Jag har ingen aning om hur mycket trafik jag använder ens på en dag! Duscha kostar också pengar, och att tvätta. Jag får se om pengarna eller hygienen kommer ta mest skada av detta… :P

Kinabiljett med ångest på köpet

Det finns många saker som rör sig i min hjärna nu, både rent praktiska saker och känslomässiga. Jag har möbler jag måste bli av med, jag har väskor och flyttlådor att packa, jag måste anmäla min stulna cykel hos polisen. Det är bara några saker som jag har ångest inför, och ju närmre det kommer, ju mer panik får jag. Trots det så ökar inte takten det blir gjort i.

Det jobbigaste just nu är väl frasen som slinker ur mig så lättsamt, som om det faktiskt inte spelade någon roll alls: ”Vi ses om ett år!” Stora delar av mig arbetar aktivt med att övertyga mig om att ett år inte är speciellt lång tid. Och visst har jag rätt, ett år är absolut en överskådlig tid. Planera ett år in i framtiden är inte helt omöjligt, så länge som ingenting stort och oförutsett händer. Vad vet jag om Augusti 2012? Inte mycket egentligen. Jag kan anta att jag är hemma i Sverige med min familj, jag kan med säkerhet säga att jag kommer tala bättre kinesiska och jag kan hoppas på att jag har haft en fantastisk upplevelse det senaste året.

Vad händer med de som är kvar här hemma? När man har varit borta ett år, är det bara att plocka upp trådarna där man lämnade dem? Facebook gör det väldigt lätt för en att behålla kontakten, synd bara att man ska till ett land där censur mot sidor så som Facebook, och Youtube, råder. Jag kommer förändras, jag har redan märkt hur mycket jag förändrats bara det senaste året. Om jag fortsätter på samma väg som jag nu har påbörjat, vem kommer jag vara när jag kommer hem? Kommer jag upptäcka att jag inte längre har någonting gemensamt med någon jag känner? Kommer jag komma hem till vänner som jag kan bjuda på ett glas vin och ha småprat med, men inte djupare diskussioner än så? Jag känner att jag redan har börjat glida iväg, och även om jag formar en människa som jag känner följer mitt ideal kanske jag förlorar för mycket annat på vägen. Ett år i ett främmande land med nya, för stunden, främmande människor är menat att förändra en. Jag kommer inte komma hem som samma person som åkte, men frågan är vad skillnaden kommer vara.

Allt jag lämnar här hemma… Jag undrar varför man inte kan göra som i The Sims, att när man åker på semester någonstans så pausas hushållet där hemma och man kommer tillbaka precis samma dag som man lämnade det, fast man har varit på semester i tre obefintliga dagar. Då låter man dessutom bli att åldras, vilket måste vara en positiv bonus trots allt. Tillbaka till verkligheten: Allt jag lämnar hemma, eller snarare alla jag lämnar hemma. Många som jag inte ens hinner säga hej då till på ett vettigt sätt, om ens alls. Det gör faktiskt lite ont i bröstet att tänka på vad jag lämnar här hemma, sådant som jag kunde ha här om tiden var en annan.

I allmänhet att ta tag i sitt liv, att göra det man måste, även om det är maskerat till ett roligt äventyr, kan vara väldigt jobbigt. Jag vet att jag behöver det här året, kanske utåt sätt mest för min kinesiskutveckling och därmed även framtiden i min utbildning, men även för mig själv. För att kanske finna ett svar på frågan jag löste för många år sedan, men vars gamla lösning är utdaterad: Vem är jag?

Att läsa 2011

Gott nytt år!

Efter att ha funderat en stund så har jag trots allt kommit fram till ett nyårslöfte. Jag ska läsa mer böcker än vad jag gjorde 2010. Eftersom jag i princip inte läste någonting 2010 så kommer det inte bli så svårt. Just nu håller jag på att läsa Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom, vilken hittills är ganska intressant.

Nedan följer de böcker som jag vill läsa, eller har lovat mig själv läsa inom en ”snar” framtid. Ordningen är baserad på vilka böcker jag vill läsa allra helst, även om den faktiska läsordningen kommer bli en annan. Kursiva böcker är sådana jag redan äger, medan alla andra måste jag få tag i på ett eller annat sätt. Jag hoppas ta mig igenom åtminstone 5 av dessa böcker under 2011, och förhoppningsvis minst 10 böcker totalt.

  1. Roma, av Steven Saylor
    Samt även gärna uppföljaren Empire.
  2. Pompeji, av Maja Lundgren
  3. The Gates of Rome, av Conn Iggulden
    Och om den gillas vill jag gärna fortsätta på resten av Emperor-serien.
  4. Roman Blood, av Steven Saylor
    Samt resten av serien Roma Sub Rosa om första boken är bra.
  5. Rome: The Emperor’s Spy, av M.C. Scott
  6. Miss Chopsticks, av Xinran
  7. Deception Point, av Dan Brown
  8. 1984, av George Orwell
    Helst vill jag läsa den på Engelska.
  9. Harry, A History, av Melissa Anneli
  10. Katedralen vid Havet, av Ildefonso Falcones
    Den här är jag av någon anledning sugen på att höra som ljudbok.
  11. Drömmar bakom röda gemak: Guldåldern, av Cao Xueqin
    Tror inte att jag lyckas ta mig igenom den den här gången heller, men den är för bra för att ges upp helt.
  12. Magyk, av Angie Sage
  13. Twilight, av Stephanie Meyer
  14. The Lightning Thief, av Rick Riordan

Det där med att dricka sprit

Igår lärde jag mig varför man ska dricka alkohol. Idag lärde jag mig varför man ska låta bli.

Jag hade grymt kul igår, det går absolut inte att komma ifrån. Jag fick se några spännande traditioner också vilka innebar att kläder inte behövdes behållas på i alla lägen. Mina gjorde det, men vissa andras desto mindre. Jag kände mig liten och pryd, vilket någon påpekade för mig att jag var också. Den bästa delen på hela kvällen var nog egentligen början när vi lekte lekar och hade oss. Underbart kul.

Frågorna som uppstår är då:
1. Var det värt det?
2. Hur ofta är det värt det?

När vi skulle ta oss hemåt stannade vi på Donken för att äta lite. Jag skulle egentligen sova hos Nora, men där utanför satt Carro och Petra (kompisar från högstadiet). Det slutade med att jag fick skjuts hem med Carro vilket var bra eftersom Nora ville gå och lägga sig för hon var trött, medan jag inte var det just då. När jag kom hem vid två var jag dock ganska så slut.

Vegetarisk utmaning

Jag satt vid det underbara Google Reader och då stötte jag på Katarinas senaste inlägg som tog upp ett förslag om vegetariska måndagar. Som jag redan tror jag har gjort tydligt så är vegetarisk mat ingenting för mig, utan jag riktar mig till alla andra, men speciellt till Annika och Ingrid som är de stora vegetarianerna.

Först hade jag bara tänkt lämna en kommentar på Katarinas blogg, men fick en mycket roligare idé. Kommentaren jag började skriva på men inte postade följer här:

Det skulle bli pannkakor för mig varje måndag i så fall. Om de inte snabbt uppfinner några andra goda vegetariska rätter, men jag är tveksam. Har ännu inte lyckats hitta en enda där det inte känns som att köttet saknas, eller där man inte använt ett dåligt köttsubstitut, som quornfärs istället för köttfärs eller falafel istället för köttbullar.

Av detta följer en enkel utmaning som det är helt upp till den som känner för det att acceptera, men det är ju vettigt om man känner mig IRL för att kunna ha möjlighet att genomföra den. Målet med utmaningen är helt enkelt att uppfylla Annikas och Ingrids dröm, att göra hela världen vegetarisk (läs: minska världens köttkonsumtion), varför dessa bör vara mest motiverade. Steg ett för att nå detta mål är vad utmaningen handlar om, att omvända personen som skyr den vegetariska maten (dvs jag, om det var någon som missade detta). Eftersom kött är något fantastiskt så är det omöjligt att få mig att bli vegetarian, men det är inte omöjligt att tvinga på mig vegetariska måndagar om det visar sig finnas god vegetarisk mat som man kan variera mellan de olika måndagarna.

Detta behövs för att jag skulle överväga att införa vegetariska måndagar:

* Minst fyra olika välsmakande vegetariska rätter, som inte har ”den vegetariska smaken”, inte är tillagat med ett köttsubstitut och inte ger intrycket ”det här skulle vara godare med kött till”. Rätterna ska inte vara avancerade att tillaga, de ska heller inte ta lång tid att göra utan ska kunna slängas ihop en vanlig måndagskväll.

* Rätter som innehåller fisk och skaldjur räknas inte då dessa endast är demi-vegetariska.

Bästa sättet att övertyga mig är att laga rätten, eftersom jag inte lagar någonting som jag är övertygad om att det är äckligt. Dock bör alla som skulle få för sig att laga någonting veta att de inte ska ta illa upp om maten inte smakar gott eftersom jag generellt inte gillar vegetarisk mat. Den som orkar laga mat till mig kan ju säga till. Jag förväntar mig inte att någon kommer göra det och jag förväntar mig inte att hitta några goda vegetariska maträtter även om någon nu gör det. Jag kommer fortsätta använda ”all vegetarisk mat är äcklig” som argument för att inte äta vegetariskt till någon motbevisar detta.

Because of you

Jag försöker vara med i NaNoWriMo. Det betyder att man ska skriva en roman på 50 000 ord under November och endast under November. Det betyder att man ska skriva mer än 1500 ord om dagen. Det betyder också att jag ska vara uppe i 13 000 ord nu. Självklart kan ni ana att detta inte är någonting jag har lyckats med, utan att jag bara är uppe i ungefär 600 ord. Jag försökte skriva idag, men insåg att det hela verkligen sög och att Lucys sommarlov inte är tillräckligt innehållsrikt för att bli hela 50 000 ord långt. Dock får jag göra mitt bästa och försöka skriva 10 000 ord inatt och går inte det så går det inte, men att försöka skadar inte. Misslyckas jag med att få Lucys sommarlov tillräckligt långt så får jag börja skriva på förhållandet mellan Zacharie och Audrie för att se om det blir något spännande där.

Idag såg jag en svensk TV-serie som var helt okej. Den heter Guds tre flickor och handlar om tre fjortonåriga tjejer som är ganska olika, men har varit vänner sen länge. Gud blandade sig i deras liv lite då och då och det var väldigt roligt att kolla på. Jag gillade konceptet och identifierade mig snabbt med den diktskrivande, blonda, opopulära flickan vars namn jag har glömt. Man kan se första avsnittet på SVT:s hemsida.

För att avsluta så följer den videon på youtube som jag tittar på flera gånger om dagen. Jag har till och med slutat titta på videon och lyssnar bara på låten för att jag kan se personerna framför mig. Jag föreställer mig inte familjen Malfoy på det här sättet, men jag tycker att det är en intressant tolkning och en sorglig historia.

Inte höstlov, inte Taizé

Nu är det höstlov för alla som går i grundskolan och gymnasiet. Linnéa är i Taizé med kyrkan, men inte jag. Det är väldigt synd eftersom Taizé är alldeles underbart. Jag hade gärna åkt dit, men det får bli nästa år istället antar jag.

Andra saker som man kan ha roligt åt är Confundusveckan på SH som började igår med att lektionsforumen flippade ut och bytte namn till Kemi, Historia, Idrott och Hälsa, mm. Idag var det medlemmarnas tur och temat är Simpsons. En väldigt trevlig företeelse som håller humöret uppe.

Jag har just avslutat sammanställningen av statusrapporterna i ingenjörsprojektskursen. Jag är projektledare i min grupp vilket innebär att man oroar sig hela tiden för hur i helvete det här ska gå. Det är nämligen mitt ansvar att projektet går i land. Det hela går ut på att vi ska ”bygga” en hörapparat. Egentligen ska vi bara koda programvaran. Vi ska dock ge vår ”kund” föreläsningar inom audiologi och audiometri så vi har en hel del att göra. Jag har hittills samlat på mig mest timmar av alla i gruppen, men jag ska smiska på de andra i framtiden.

Annars så har vi börjat med en ny kurs den här veckan, envariabelanalys. Vi har gått igenom gränsvärden och det verkar bli en sådan rolig mattekurs (till skillnad från linalg som bara känns lagom intressant). För övrigt så hade jag tenta på linalg och kinesiska under tenta-p. Ingen förstod någonting om vad kinestentan handlade om och den sög ganska rejält (både själva tentan och min insats på den). Linalg-tentan (egentligen kontrollskrivning) däremot kändes bra, trots att jag inte kunde någonting dagen innan. Jag hade glömt att plugga på en del och lämnade inte in en lösning, men jag kan ha 4 poängavdrag (rätt fördelat) och fortfarande bli godkänd så det känns helt okej.

Nu ska jag sluta sitta här och tråka ut alla med massor av grejer som ändå ingen orkar läsa. Dessutom har jag en bok om hörsel att läsa tills imorgon!