Kategoriarkiv: Allmänt

Om livet, universum och allting.

Tenta-p på ingång

Det börjar närma sig slutet på terminen. Officiellt så börjar sommarlovet den första juli, men redan så har de flesta föreläsningar slutat gå. Jag har kännt mig ganska kluven mellan superstressad och jättelugn under den senaste veckan. När jag insåg att sista lektionen i sigsys skulle hållas den här veckan blev jag jätteorolig att tentan skulle komma en vecka senare, men som tur är har jag till den 21/6 på mig att lära mig allt om signaler och system. Till slut insåg jag att min kluvna känsla berodde på att jag inte hade en aning om huruvida jag hade gott om tid eller ont om tid för att slutföra allting. Efter att ha försökt att strukturera det hela på papper och misslyckats två gånger så vände jag mig till screwd-o-metern. Tyvärr finns inte screwed-o-metern tillgänglig för allmänheten.

Screwed-o-metern är en php-applikation som Gunnar gjorde för ca 3 år sedan som tar in allt du måste göra och med den räknar ut hur körd du är. Du väljer lite simpelt hur mycket du klarar av att göra på en dag, och lägger in alla saker du måste göra till en viss deadline och sedan räknar den ut hur screwed du är. Jag är i nuläger 116% screwed. Ligger man under 100% så klarar man sig, men det gör jag inte just nu. Dock känns 116% överkomligt. Olyckligtvis är inte min lab i sigsys-kursen, som jag ännu inte lyckats få information om, inräknad i det där.

Nu är det dock glasklart att jag inte har en chans på att klara mikrovågskursen, det är synd, men jag får satsa på de kurser jag faktiskt har gått på föreläsningar och gjort inlämningar i, vilket nu till sommaren blir att skriva C++ (9/6), kinesiska (18/6), sigsys (21/6) och C (23/6). Utöver tentan i datastrukturer jag skrev i början av månaden (5/5), som jag tyckte gick väldigt kasst jämfört med mina förväntningar och inte har fått resultat på än.

I vilket fall så ska jag försöka höra med skolan om vad som behöver göras innan jag åker hem, så att jag tillsist kan köpa min flygbiljett. Funderar på att komma hem redan efter en vecka in i juli, trots att jag tidigare planerat 15/7 plus minus 5 dagar. Jag har för mycket hemlängtan i nuläget och vill bara härifrån, åh andra sidan så vet jag att det finns saker jag kommer att sakna och det är vad jag borde klämma in de där sista skolfria dagarna/veckorna.

Gratis dricka

Glad Sveriges Nationaldag! Eller vad man nu säger. Idag, för att fira Sverige, så ska jag, Doris (holländare, eller wanna-be finne) och Evariste (fransman) göra smörgåstårta. Efter lektionerna gick jag och Doris därför till Carrefour eftersom vi behövde införskaffa saker så som vispgrädde, caviar, brie-ost och crabsticks som inte riktigt går att få tag på i vanliga butiker. Seriöst, jag betalade över 50 kuai för en liten burk svart caviar. Totalt gick det jag köpte på över 300 och då fick jag två biljetter där, om man lade till 1 kuai fick hämta ut saker. När jag löste ut biljetterna fick jag 5 galgar och 8 burkar 九龙斋 (en kinesisk dricka).

Jag tycker inte om den här drickan, det är inte läsk och inte iste och inte saft, bara konstigt. Vad förväntar man sig egentligen, det är kinesiskt! Så jag föreslog att på vägen tillbaka från affären skulle vi dela ut den till folk på gatan. Vi lyckades inte bli av med alla, bara 3 faktiskt. Vi var inte jätteambitiösa, men först gav vi en till en kille som satt och sålde saker på en bro över bilvägen. Sedan till en gammal man som sopade gatan, han lyste upp och blev jätteglad och det värmde verkligen. Sedan gav vi en senare till en man som sopade en trapp, han såg mest förvirrad ut, men inte olycklig direkt om man säger så. Vi kunde säkert bli av med fler, men vi undvek att erbjuda folk som såg ut att de skulle ha mer än råd eller tid att gå och köpa sin egen dricka. Nu har jag dock 5 burkar här på mitt rum som jag mer än gärna skulle vilja bli av med, så jag får väl ta en promenix igen senare och dela ut dem.

Om ungefär en timme ska vi påbörja tillagningen av smörgåstårtorna. Tänkte passa på att göra två på en gång, så jag köpte matlådor att spara dem i. För de som undrar så har jag pågens stora runda bröd som bottnar. Pappa tog med dem hit när han kom förbi en dag.

Längtan efter andra platser

Ni vet de där stunderna när man går ut någonstans och känner doften av en plats som är allt annat än där du är, eller äter någonting och det plötsligt smakar som den där glassen som var en favorit när man var tio. Ibland har jag några sådana tillfällen här. De flesta doftminnen jag någonsin har är till Avanäs, men eftersom Peking stinker och är allt annat än en norrländsk liten by vid Vindelälven så är det väldigt sällan jag har sådana minnen här. Det har hänt några enstaka gånger …

Idag hade jag istället ett smakminne. Jag köpte bubbelte, eller mjölkte, eller vad man nu vill kalla det. Det är mer eller mindre som en smaksatt mjölkdrink med te i, eller kanske som te med mjölk som är smaksatt med någonting… i vilken ordning det nu ska vara i. Jag tog chokladsmak på mitt, och efter en två-tre sipp så kunde jag identifiera den mycket bekanta smaken till en plats. Taizé.

Här kommer det lustiga, och något som antagligen bara folk som har varit i Taizé kommer kunna hänga med på. Tänk er Taizé-teet. Sedan, tänk er Taizé-oboyen. Tänk er att ni blandar dessa två drycker i en kopp och serverar kallt med sugrör. Där har ni vad jag drack. Först smakade det Taizé-oboy och eftersmaken var Taizé-te. Det var ingen god kombination dessvärre och jag lät Chris dricka upp hälften, men associationen var trevlig och viss typ av Taizélängtan satte sig i mig. Hösten 2013, då kanske jag kan komma tillbaka.

Doubt

Doubt (2008)Jag såg just en jättebra film. Pappa rekommenderade den då han hade sett den på flyget hit. Anledningen till att jag bestämde mig för att ge den en chans var för att Meryl Streep spelar en av huvudrollerna, annars hade det varit väldigt meningslöst eftersom pappa redan hade spoilat hela filmen.

Filmen är från 2008 och heter Doubt. Det handlar om en katolsk skola på 60-talet. Den stränga rektorn på skolan, Sister Beauvier (Meryl Streep), får höra av en annan syster att en av pojkarna i hennes klass agerade konstigt efter att ha kommit tillbaka från ett möte med prästen. Rektorn blir genast misstänksam, och en kamp påbörjas för att försöka bevisa och göra sig av med prästen som hon är övertygad har utnyttjat pojken sexuellt.

Nu vill man sluta läsa om man inte vill bli spoilad av mig.

Filmen i sin helhet var bra, och det fanns en hel del intensiva scener. Däremot så upprörde den mig inte så mycket som jag på förhand trodde att den skulle göra. Det som faktiskt fick mig mest upprörd var slutet av filmen, där rektorn har kämpat och kämpat trots sin roll som underordnad i den mansstyrda katolska kyrkan[1], och tillsist lyckas få prästen att säga upp sin tjänst. Det som händer är då, inom systemet, att prästen blir befordrad. I den här scenen bryter den annars starka, och något ilskna, rektorn ihop framför en annan syster och erkänner att hon tvivlar. Den scenen fick mig att börja gråta. Det var så starkt, och jag kan verkligen se hur svårt det är att behålla sin tro på en god gud där personer som gör någonting så fel som att utnyttja ett barn istället för att straffas blir belönad, och får klättra uppåt i hierarkin.

[1] OBS! Säger inget ont om män här, men det porträtteras till och från en riktigt pissig kvinnosyn och hur lite makt hon som kvinna/nunna har inom organisationen

思念家人

Om någon skulle fråga mig, sådär generellt, hur ofta jag tänker på min familj och om jag saknar dem, så skulle jag tänka efter och svara att jag inte tänker på dem så jätteofta och även om jag saknar dem litegrand så klarar jag mig bra ändå. Det är vad jag skulle komma fram till och jag skulle inte ens vara medveten om att jag ljög. Jag tänker på min familj varje dag, men inte sådär plågsamt och smärtsamt som innan jag ska sova eller när jag känner mig ensam. Jag tänker på dem varje gång jag går ut och äter, speciellt på mina favoritrestauranger.

Jag kom på mig själv att det var precis det jag gjorde igår när jag åt min vanliga kycklingburgare med pommes på Fed Up. Jag kollar igenom vad för saker som finns på menyn, kollar vad jag skulle vilja att mina föräldrar och småsystrar testar på menyn. Just på Fed Up igår så tänkte jag på Linnéa och Ellinor, och vilka av grillspetten som jag skulle beställa in till dem. I köttväg äter de bara fisk och kyckling, så det skulle bli till att beställa in en bunt aubergine-spett, och sen funderade jag på huruvida de skulle våga sig på kycklinghjärtan eller inte, men jag tror i alla fall att Ellinor inte skulle klara av det.

En annan favoritrestaurang är ”The Red Place” som vi brukar kalla det. Där skulle jag tvångsmata familjen med spicy aubergine-vitlök-röra, friterad kyckling i sötsur sås, tomat och ägg-röra, shredded meat i pekingsås …

Saknar min familj gör jag nog. Speciellt när jag äter mat, eller gör andra sådana där grejer som bara får mig att tänka ”Det här ska jag visa pappa när han kommer hit!” eller ”Hit vill jag åka med mamma!” eller ”Linnéa skulle älska det här stället!” eller ”Oh, det här måste Ellis få se!”. De finns med mig överallt, och nog saknar jag dem alltid. Mer än vad jag själv tror.

Ja se det snöar, ja se det snöar, det var väl roligt hurra!

Den här morgonen var jag trött som få, men när Andrea sms:ade mig ”It’s snowing” blev det lite mer fart på mig. Visserligen var det enda jag gjorde att ta mig till lektionen genom snöandet, men efter lektionerna så blev det lite hederligt snöbollskastande i äkta svensk anda. Det är sånt här som får mig att känna att jag kanske kan klara mig utan Sverige ett tag till. De flesta har sagt att snö inte är någonting som stannar speciellt länge här i Beijing, men jag tänker inte ge upp hoppet. Jag ska vänta någon vecka, och visar det sig hålla i sig kommer jag införskaffa termobyxor, eller än hellre, en overall!

Jag kan ju bara skriva om den härliga snön utanför fönstret, eller så kan jag väl skriva lite på temat kulturkrockar, och sånt där som man inte riktigt hänger med på. Idag hängde jag inte med så mycket alls. Natten till igår sov jag väldigt lite, och inatt kom jag inte i säng så tidigt heller, eftersom Andrea fick mig att fastna på 9gag efter lunch och jag inte fick ändan ur vagnen att göra läxan förens halv tolv. Jag kom ju i alla fall iväg till lektionen och kunde redovisa min läxa, men efter det så började ögonlocken falla igen på mig. Det var en intressant lektion (口语) och jag försökte verkligen hålla uppe intresset, men jag kunde inte. Olyckligtvis råkade jag nicka till precis innan det var min tur att svara på en fråga och jag fick fråga vilken mening det var jag skulle läsa. Min lärare, som såg att jag hade svårt att hålla mig vaken ställde följdfrågan ”Vad är innebörden av den här meningen?”, konstruktionen var typ ”A är inte lika (bra) som B”, men eftersom min hjärna sov så kunde jag knappt förstå någonting av det. Läraren förklarade vad det var och gav mig en exempelmening:
”Matildas skor är inte lika fina som lärarens skor.”
Hon stirrade ganska intensivt på mina skor när hon sa det, och jag undrade om hon försökte säga att mina biege-blåa ”Nike”-gympaskor jag köpt på fejkmarknaden inte var nåt att ha.

Det var förstås inget farligt i sig, det var inte som den gången som min grammatiklärare rubbade hela min svenska själ och jag satt chockad i flera minuter. Ni vet den där svenska själen ni har inom er, som säger att ”du vet väl om att du är värdefull” och ”just du är viktig människa”. Jag har aldrig ifrågasatt den värdegrunden, och tycker att varje människa är unik. Mentaliteten i Kina är inte riktigt likadan påmindes jag när vi hade ordet ”vanlig” och läraren gav exemplet:
”Alla vi här inne är vanliga människor, ingen är speciell.”
På nåt sätt så kramade det åt mitt hjärta lite och den där hopplösheten man känner när man inser att man nog kanske inte tillför världen något speciellt sköljde över mig. Hur orkar man som kines leva med mentaliteten att man inte är speciell utan precis som alla andra? Jag skulle inte klara det.

Nej, nu ska jag ta en eftermiddagslur för att orka med att plugga grammatik och glosor (综合) hela helgen. Och ja, jag ska verkligen försöka att ta tag i att plugga grammatik HELA helgen, så att jag bara behöver repetera när jag har slutproven, eftersom det dessvärre krockar med att Eric kommer hit.

Nattliga funderingar

Klockan är över fyra på morgonen och jag borde kanske sova. Men bara för att jag borde göra någonting betyder det ju inte att jag gör det. Nej, efter att ha pluggat klart glosorna och gått igenom lektionstexten och sagt godnatt till Eric så fortsatte min natt via Google Reader.

Jag har de senaste veckorna lagt till många nya feministiska bloggar, och spenderade natten med att läsa nya inlägg och fundera på mina egna tankar kring saker. Jag gick igenom lite gamla inlägg på min blogg under temat, och saknar faktiskt att blogga om vissa saker. Det skulle vara kul att ta sig an olika bloggutmaningar och faktiskt skriva om någonting mer eller mindre vettigt igen. Det som ligger närmast om hjärtat just nu är att försöka mig på Vecka 6 (önskar att blogspot och wordpress inte var blockat i Kina), och eventuellt diverse andra utmaningar som kan komma upp på bloggarna jag följer. Vi får väl se vad jag hinner och orkar med, och vad jag tänker vid en vettig tid på dygnet.

Bloggar jag uppskattar mycket för tillfället:
* fitt for fight
* Johanna Sjödin
* Lady Dahmer
* One-way Communication
* Vecka 6

Många av dem uppskattas eftersom jag via dem hittar nya bloggar som jag börjar prenumerera på, vissa prenumerarar jag bara på ett litet tag och inser att det nog inte var vad jag var ute efter, andra stannar (så som de här ovan). Idag tog jag mig från One-way Communication till ”Den rabiata orakade flatfeministen Fanny”, som jag ska spana in i några dagar.

Så, innan jag går och lägger mig, skulle jag bara vilja skicka en önskning om att min proxy börjar fungera igen. Jag börjar bli väldigt less på att inte kunna läsa mitt twitterflöde.

Skolka kostar 3 kr

I måndags, någon gång på seneftermiddagen kom det över mig. En fruktansvärd huvudvärk som jag inte hade en aning om vad den hade för ursprung. Jag började bli mindre kontaktbar eftersom jag gled iväg in i egna tankar, och orkade inte hålla uppe koncentrationen på en enkel konversation vid middagen. Jag hade ett fruktansvärt tryck över ögon och panna, även när jag låg ner. Misstänkte på grund av yrseln också att jag hade feber. Valde, som vanligt, att inte ta smärtstillande, det går över när man vilar. Innan jag gick och la mig skrev jag ett brev till lärarna jag skulle ha nästa dag, att jag var sjuk och inte kunde komma. Somnade runt halv nio på kvällen. Vaknade vid kvart i åtta och kände mig utvilad och förhållandevis bra, så jag tänkte att jag kanske kunde gå till skolan ändå. Satte mig upp och huvudvärken slog till mig som med en vedkubb i huvudet. La mig ner ganska kvickt igen och tvingade mig själv att somna om. Gick inte upp fören ett på eftermiddagen.

Huvudvärken var nästan helt borta, men trots att jag inte ätit något var jag inte hungrig. Det dröjde till kvällsmat, runt 19, innan vi (Andrea, Michael och jag) beställde McDonalds från pianorummet, där vi spelade piano och planerade att se på film, men allt vägrade streama. Jag var fortfarande seg dock, och bestämde mig för att vila en extra dag för att helt bli av med skiten. Tji fick jag, under onsdagen (igår) var jag helt okej största delen av dagen, men frammåt natten fick jag ont i halsen och när jag vaknade i morse kunde jag knappt säga ett ord. Det jag vaknade av var att min telefon ringde. Det var en av mina lärare. Hon pratade på kinesiska om sjukhus och sjukdomar, men jag förstod det som att hon sa åt mig att jag skulle gå till doktorn.

Så jag tvingade upp mig själv, gick till receptionen och försökte med min nästan icke-existerande röst fråga efter universitetets sjukhus. Då kom Michael tillbaka från sin lektion och han följde med mig dit. Jag visste inte helt vad jag gjorde där, men jag gick till receptionen och fick nåt kvitto och för det betalade jag 3 yuan. Sedan gick jag upp en våning och någon frågade mig om jag ville ha medicin, men det sa jag att jag inte ville. Svensk huskur har alltid löst mina förkylningar. Te, vila och mycket c-vitamin. Jag fick en lapp och de sa åt mig att gå ner och få en stämpel. Det gjorde jag och sedan lämnade vi sjukhuset.

Utan att få någon undersökning alls har jag nu ett sjukintyg som räknas som giltig frånvaro från skolan. Jag trodde jag gick dit för en undersökning, men om man är förvirrad och inte riktigt kan vokabulären för sjukhusgrejer så var det det här man fick. Med andra ord hade jag kunnat gå där och fakeat lite krasslig om jag bara inte hade lust att gå. Nu har jag ju verkligen varit sjuk, men känns ändå alldeles för simpelt att få sjukintyg.

Tillbaka i sovsalen nu. Michael gick till Dia och köpte vatten och c-vitamin åt mig, det var väldigt snällt. Nu har jag med andra ord kiwis och gud-vet-vad-juice. Dags att jaga ut den här bakterien!

Over the hills and far away

För att göra en kort uppdatering på livet här. Det mesta går ganska bra nu. Jag har fått en ny rumskompis. Eftersom jag aldrig var i mitt rum för att undvika att störa Cilia så städade jag heller aldrig min halva. Det blev rörigare och rörigare, till det tillfället kom då Cilia valde att flytta ut. Jag tyckte det var alldeles utmärkt, och bor nu tillsammans med Kaja. Det funkar jättebra och vi pratar en hel del, och kommer bra överens. Livet går frammåt.

En annan rolig sak som är på G är imorgon, då jag ska på en utflykt tillsammans med Environmental Association, eller som google translate hade översatt sms:et jag fick till ”Fancier for Nature Club”. Vi ska åka till ett berg och en sjö och promenera där, grilla och sedan sova i tält. Idag åkte jag därför och köpte nya skor, med vilka jag skulle kunna promenera. Jag betalade lite överpris misstänker jag, 105 kr, men de är grymt bekväma. Jag köpte även en ficklampa för utflykten, och en skjorta för annat tillfälle.

Nu på kvällen köpte jag ingredienser för att kunna göra pannkakor, eftersom jag vill ha med mig detta som min matsäck imorgon. Jag har redan gjort två dubbelmackor med jordnötssmör och en med ost att ta med, så imorgon efter lektionerna ska jag tillaga pannkakor. Jag hoppas att jag kommer ihåg hur man gör …

Det var bara en kort uppdatering om allt här. Kanske bör nämna att jag är förkyld igen, men det är sånt som händer. Hoppas på att kunna ge en intressantare uppdatering i framtiden.

Chaoyang Park

Igår satt Michail (holländare) i solen på gården i vårt dorm och läste. Det såg väldigt trevligt ut, och han föreslog att vi skulle åka några stycken till en park och bara slappna av och läsa och njuta. Klockan tre bar det av för honom, mig, Andrea (amerikan) och Michael (tysk) till Chaoyang Park. En park som är så stor att jag tror hela centrala Linköping får plats i den. Det var en 20-minuters bussresa med en usel busschaufför. Tack och lov hade vi sittplatser, och jag satt och kollade på reklamen största delen av tiden (alla bussar har en tv ombord med reklam och andra korta roliga klipp på). När vi kom fram stötte vi på ett problem; vi kunde inte hitta ingången till parken. Vi hittade ingången för bilar, men fotgängare fick inte gå där så vi gick tills vi kom fram till byggnader som såg väldigt västerländska ut. Det var ett shoppingcenter där jag kände att bara andas skulle kosta mig mina lunchpengar för flera dagar framöver.

Vi gick omkring lite och hamnade på en restauranggata som fick mig att tro att vi transporterats från centrala Peking till en fransk pittoresk turiststad. Michail var hungrig, men ingen annan var det så vi började leta efter öppningen till parken igen. Det gick lite fortare den här gången och inträdet var 5 kr, men eftersom vi alla är studenter betalade vi bara 2,50. Eftersom vi tydligen var i fel ände av parken hoppade vi på en ”buss” som tog oss till en del som hade bergochdalbanor, jag blev lika uppspelt som ett barn på julafton och började hoppa omkring och se vad jag ville åka först. Men allra först skulle vi lösa Michails hungerproblem.

Vi hittade en Fast Food restaurang. Den såg dock ganska nedsläckt ut, men dörrarna var öppna, så vi testade att gå in. När vi gick in så tände de ljuset och alla som jobbade där gick från att typ hänga i mörkret till att fokusera på oss. Michail och Michael beställde varsin meny, jag och Andrea hade ätit en ganska stadig brunch några timmar tidigare så vi var inte hungriga. Vi stod och skrattade lite åt att de hade stället nedsläckt när Andrea plötsligt kommenterade att de stoppade hamburgarna i micron, vilket fick oss att undra vad fan vi var på för ställe. När de fått sin mat gick vi ut och satte oss utanför. Inom fem minuter kom en av de som jobbade på restaurangen och stängde dörrarna vi gått in igenom och kedjade ihop dem. Det var en väldigt udda upplevelse som vi skrattade åt, och vi misstänkte skarpt att de skulle bli magsjuka av den där maten.

Efter maten kollade vi på olika attraktioner och upplevelser. Jag ville gå in i dinusauriehuset som var i 4D, men det kostade 25 kr, så det blev nedröstat. I slutändan gjorde vi bara en sak. Vi sprang i cylindrar som flöt på vatten, det kostade 20 kr, men var helt klart värt det. Andrea och Michial började, och det såg så kul ut att jag inte kunde sluta garva på hela tiden. Det roliga var att det var bara små barn i stoleksordningen max 7 år där, och vi. Kineserna tyckte det var väldigt roligt att se på och fota de galna utlänningarna, men det kunde jag helt klart bjuda på. Jag hade aldrig tidigare sprungit i ett hamsterhjul, och det hade inte heller Michael, så när vi hoppade in i våran hade jag ingen aning om vad som skulle hända. Dock insåg jag att de där extra kilona jag har lagt på mig senaste halvåret kom väl till nytta när jag ville välta Michael. Det var fruktansvärt roligt och utmattande. Jag har ju inte direkt någon kondition att tala om så ibland låg jag ner, men det slutade alltid med ett antal kullerbyttor när Michael började springa.

Det var en härlig eftermiddag, som kanske inte hade blivit så lugn och avslappnande som vi hade planerat, men det gjorde ingenting. Vi alla åkte hem och slappnade av på våra egna sätt. Michael somnade, Michail och Andrea tog varsin dush, och jag satte mig framför datorn med en god fanfiction att läsa. Innan det på kvällen bar av mot middag och senare även Juicey’s för att fira Ritas födelsedag.