När man kommer hem …

Ny termin vid LiTH. Det är så väldigt skönt att vara hemma, men det är inte utan att jag då och då längtar tillbaka till Kina. Ni kanske har hört om kulturkrock en man får när man åker utomlands? Man är beredd på den, så man kan hantera den. Kulturkrock en när man kommer hem är man helt oförberedd på. Jag tänkte att så fort jag kom hem till Sverige skulle allt bli som vanligt igen. Inget konstigt eller underligt, bara supermegaawesomefantastiskt. Det visade sig ignorera att jag har förändrats under mina år i Kina. Att bo i ett annat land förändrar en, och man får nya vanor för att följa rytmen mer där. Vanor som anses vara jefligt konstiga här i Sverige. Så det är bara att börja om från början, vänja om sig, inse att jag inte längre har utlänningsbonus och gå vidare. Inse att spotta på gatan anses snuskigt. Förstå att bita sönder maten istället för att skära den är ohyfsat. Att somna på föreläsningar inte är det normala. Att jag behöver fem gånger så mycket pengar bara för att småhandla. Lära mig laga mat igen. Sluta formulera vad jag ska säga på kinesiska innan jag ställer frågor till lärare och klasskompisar. Inte ha tillgång till billing service av cykel eller billig kollektivtrafik. Och jag tyckte jag var instängd i Peking, att jag inte hade något att göra där, men nu inser jag att Linköping inte är så mycket bättre.

Jag är så glad över att vara hemma, det tål att upprepas. Däremot så ska jag komma tillbaka till en rytm jag inte känner igen, och jag ska umgås med människor jag knappt pratat med på två år. Det är en totalomvändning igen. Det var inte lika lätt och fantastiskt som jag hade föreställt mig. Det kommer ta lite tid att hitta Linköpingsrytmen igen och att lära mig leva i Sverige.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>