Längtan efter andra platser

Ni vet de där stunderna när man går ut någonstans och känner doften av en plats som är allt annat än där du är, eller äter någonting och det plötsligt smakar som den där glassen som var en favorit när man var tio. Ibland har jag några sådana tillfällen här. De flesta doftminnen jag någonsin har är till Avanäs, men eftersom Peking stinker och är allt annat än en norrländsk liten by vid Vindelälven så är det väldigt sällan jag har sådana minnen här. Det har hänt några enstaka gånger …

Idag hade jag istället ett smakminne. Jag köpte bubbelte, eller mjölkte, eller vad man nu vill kalla det. Det är mer eller mindre som en smaksatt mjölkdrink med te i, eller kanske som te med mjölk som är smaksatt med någonting… i vilken ordning det nu ska vara i. Jag tog chokladsmak på mitt, och efter en två-tre sipp så kunde jag identifiera den mycket bekanta smaken till en plats. Taizé.

Här kommer det lustiga, och något som antagligen bara folk som har varit i Taizé kommer kunna hänga med på. Tänk er Taizé-teet. Sedan, tänk er Taizé-oboyen. Tänk er att ni blandar dessa två drycker i en kopp och serverar kallt med sugrör. Där har ni vad jag drack. Först smakade det Taizé-oboy och eftersmaken var Taizé-te. Det var ingen god kombination dessvärre och jag lät Chris dricka upp hälften, men associationen var trevlig och viss typ av Taizélängtan satte sig i mig. Hösten 2013, då kanske jag kan komma tillbaka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>