månadsarkiv: november 2011

Nattliga funderingar

Klockan är över fyra på morgonen och jag borde kanske sova. Men bara för att jag borde göra någonting betyder det ju inte att jag gör det. Nej, efter att ha pluggat klart glosorna och gått igenom lektionstexten och sagt godnatt till Eric så fortsatte min natt via Google Reader.

Jag har de senaste veckorna lagt till många nya feministiska bloggar, och spenderade natten med att läsa nya inlägg och fundera på mina egna tankar kring saker. Jag gick igenom lite gamla inlägg på min blogg under temat, och saknar faktiskt att blogga om vissa saker. Det skulle vara kul att ta sig an olika bloggutmaningar och faktiskt skriva om någonting mer eller mindre vettigt igen. Det som ligger närmast om hjärtat just nu är att försöka mig på Vecka 6 (önskar att blogspot och wordpress inte var blockat i Kina), och eventuellt diverse andra utmaningar som kan komma upp på bloggarna jag följer. Vi får väl se vad jag hinner och orkar med, och vad jag tänker vid en vettig tid på dygnet.

Bloggar jag uppskattar mycket för tillfället:
* fitt for fight
* Johanna Sjödin
* Lady Dahmer
* One-way Communication
* Vecka 6

Många av dem uppskattas eftersom jag via dem hittar nya bloggar som jag börjar prenumerera på, vissa prenumerarar jag bara på ett litet tag och inser att det nog inte var vad jag var ute efter, andra stannar (så som de här ovan). Idag tog jag mig från One-way Communication till ”Den rabiata orakade flatfeministen Fanny”, som jag ska spana in i några dagar.

Så, innan jag går och lägger mig, skulle jag bara vilja skicka en önskning om att min proxy börjar fungera igen. Jag börjar bli väldigt less på att inte kunna läsa mitt twitterflöde.

Dröm: Kaninpolare, arrangerade äktenskap och The Most Awesome People

Ibland är man ju lite dålig på att uppdatera vissa saker… både att skriva ner dem alls och förflytta de få som blir nerskrivna hit. Här är drömmar jag drömt februari-november, från dlogg.se.

19/2 Spamma Tims blogg
22/2 Att ha kaniner som vänner och att gå vilse
10/3 Mellanlandning i U-sala
14/3 Ilska, sexförväntningar och Tom Scavo
29/3 Erkänna sin prägling (Twilight)
30/3 Vampire in charge of food
8/5 Konfasånger utanför Ånestadsskolan
25/5 Vakna på fel plats med ~samma mål
27/8 The most awesome people
18/9 Utelåst
9/10 Tre mördare på flykt
15/11 Get back together och tågbiljetter
16/11 Dejtingförbud och arrangerade äktenskap
17/11 Happy Steak-Day To Me
18/11 Full på kyrklig bekostnad

Läs mer

”OMG! DID I JUST PEE ON YOU??!”

Idag var det en sån där dag där jag inte visste alls vad jag skulle göra, så av någon anledning klickade jag mig runt på internet och kom till sidan The Marrige Bed. Jag roade mig ett tag med att läsa vad för sexuella akter som räknades som synd, eftersom jag inte själv är så påläst på bibeln för att själv kunna veta säkert vad som sägs däri. Många av sakerna de skrev var väldigt intressanta, och mycket vad sådant jag inte själv visste om. Det slutade dock med att jag upptäckte att de hade en artikel om kvinnlig ejakulation, på svenska även kallat sprutorgasm eller fontänorgasm. Under läsandet av denna artikel insåg jag att jag faktiskt aldrig tidigare läst någon faktatext om just fontänorgasmer, speciellt då mycket av det de sa var helt nytt för mig.

På The Marrige Bed, såväl som svenska wikipedia, beskrivs en fontänorgasm som en utsöndrande av vätska genom urinröret under sexuell stimulering, ofta kopplat till orgasm. Den här vätskan kommer inte från urinblåsan utan från ”female prostate”, och innehåller inte något urin utan den kemiska uppsättningen är ganska lik den manliga ejakulationens.

Det intressanta här är att engelska wikipedia inte alls är lika tydlig. Till skillnad från The Marrige Bed och svenska wikipedia, som inte ifrågasätter existensen av kvinnlig ejakulation, verkar engelska wikipedia mer diskutera huruvida detta är ett påhittat fenomen eller inte. Vissa formuleringar, så som ”Seven women claiming to have ejaculations […]”, visar tydligt på att delar av artikeln är skriven utav en person som inte riktigt tror på fontänorgasmer. Mycket som jag läser i den engelska artikeln leder mig tillbaka för några år sen då man hörde diskussionerna om huruvida g-punkten var en myt eller inte (och idag säljer vi vibrerande stavar, specialdesignade för att stimulera g-punkten).

En av de mer intressanta sakerna som jag stötte på på den engelska wikipediaartikeln var grupper av feminister som väljer att inte erkänna existensen av fontänorgasmer. Jag såg två olika anledningar till detta, den ena skulle vara för att det skulle vara någon manlig hittepågrej inom pornografin, och det andra skulle vara att man inte erkände det eftersom kvinnlig ejakulation och kvinnlig prostata skulle vara att försöka kartlägga kvinnokroppen efter en manskropp. Jag måste säga att det här var det mest löjliga jag har hört från folk som kallar sin feminister. Att ignorera de kvinnor som säger sig ha upplevt en fontänorgasm, att tysta en upplevelse i kvinnlig sexualitet, hur kan det på någon sätt hjälpa kvinnor i framtiden? Sedan har kvinno- och manskroppen faktiskt samma ursprung, enda anledningen till att män bli män är att de får en dos testosteron när de ligger i livmodern, att våra kroppar invärtes har liknande delar är väl ändå inget konstigt?

Ytterligare en intressant rad på engelska wikipedia, som helt motsätter faktan från The Marrige Bed och svenska wikipedia är följande: ”The best evidence indicates that most fluid expelled during female orgasm is urine.”
Alla kvinnor som någonsin upplevt en fontänorgasm misstänker jag kan skriva under på att det här inte är sant. Då urin har en väldigt speciell lukt så är det väldigt svårt att missta vätskan från en fontänorgasm med just urin. Sedan att, enligt engelska wikipedia, många kvinnor upplever att det kan kännas något som att de kissar tror jag bara beror på att det kommer ur just urinröret. Och, om man aldrig har hört talats om att kvinnor kan ejakulera, vad annat än ”Did I just pee on my partner?” ska man tro när det händer?

När jag har diskuterat ämnet med svenskar, även om det inte varit många, så har jag aldrig stött på någon som inte har trott på fenomenet. Däremot folk utanför Sverige verkar inte vara lika öppna för dess existens, bara artikeln på engelska wikipedia är en indikation på detta. Genom tiderna har det kopplats till psykiska eller fysiska ”dysfunktionaliteter” som urininkontinens, hysteri och homosexualitet. Freud är självklart en av de personer som bidragit till en sådan bild.

Enligt The Marrige Bed så kan inte alla kvinnor få fontänorgasm, eftersom inte alla har en (tillräckligt stor) ”kvinnlig prostata” för att producera den (mängd) vätska som behövs för en kvinnlig ejakulation (upp till 500 ml!). Jag är fortfarande osäker på stor del av alla kvinnor det är som faktiskt kan få en fontänorgasm, men jag tror att det är många som aldrig försökt eller håller tillbaka eftersom de tror att de ska kissa på sig. Med det menar jag inte att alla borde konvertera till religionen om fontänorgasmer eller att det skulle vara sämre med torra orgasmer, utan att alla borde testa sig fram, inte vara rädda för det och veta att man faktiskt inte kissar på sin partner.

Intressant vidareläsning:
* The Marrige Bed: Female Ejaculation
* I slutet av denna intervju på fittforfight följer en rolig anekdot om ”Altercation”s första fontänorgasm, som hon inte visste vad det var.

Skolka kostar 3 kr

I måndags, någon gång på seneftermiddagen kom det över mig. En fruktansvärd huvudvärk som jag inte hade en aning om vad den hade för ursprung. Jag började bli mindre kontaktbar eftersom jag gled iväg in i egna tankar, och orkade inte hålla uppe koncentrationen på en enkel konversation vid middagen. Jag hade ett fruktansvärt tryck över ögon och panna, även när jag låg ner. Misstänkte på grund av yrseln också att jag hade feber. Valde, som vanligt, att inte ta smärtstillande, det går över när man vilar. Innan jag gick och la mig skrev jag ett brev till lärarna jag skulle ha nästa dag, att jag var sjuk och inte kunde komma. Somnade runt halv nio på kvällen. Vaknade vid kvart i åtta och kände mig utvilad och förhållandevis bra, så jag tänkte att jag kanske kunde gå till skolan ändå. Satte mig upp och huvudvärken slog till mig som med en vedkubb i huvudet. La mig ner ganska kvickt igen och tvingade mig själv att somna om. Gick inte upp fören ett på eftermiddagen.

Huvudvärken var nästan helt borta, men trots att jag inte ätit något var jag inte hungrig. Det dröjde till kvällsmat, runt 19, innan vi (Andrea, Michael och jag) beställde McDonalds från pianorummet, där vi spelade piano och planerade att se på film, men allt vägrade streama. Jag var fortfarande seg dock, och bestämde mig för att vila en extra dag för att helt bli av med skiten. Tji fick jag, under onsdagen (igår) var jag helt okej största delen av dagen, men frammåt natten fick jag ont i halsen och när jag vaknade i morse kunde jag knappt säga ett ord. Det jag vaknade av var att min telefon ringde. Det var en av mina lärare. Hon pratade på kinesiska om sjukhus och sjukdomar, men jag förstod det som att hon sa åt mig att jag skulle gå till doktorn.

Så jag tvingade upp mig själv, gick till receptionen och försökte med min nästan icke-existerande röst fråga efter universitetets sjukhus. Då kom Michael tillbaka från sin lektion och han följde med mig dit. Jag visste inte helt vad jag gjorde där, men jag gick till receptionen och fick nåt kvitto och för det betalade jag 3 yuan. Sedan gick jag upp en våning och någon frågade mig om jag ville ha medicin, men det sa jag att jag inte ville. Svensk huskur har alltid löst mina förkylningar. Te, vila och mycket c-vitamin. Jag fick en lapp och de sa åt mig att gå ner och få en stämpel. Det gjorde jag och sedan lämnade vi sjukhuset.

Utan att få någon undersökning alls har jag nu ett sjukintyg som räknas som giltig frånvaro från skolan. Jag trodde jag gick dit för en undersökning, men om man är förvirrad och inte riktigt kan vokabulären för sjukhusgrejer så var det det här man fick. Med andra ord hade jag kunnat gå där och fakeat lite krasslig om jag bara inte hade lust att gå. Nu har jag ju verkligen varit sjuk, men känns ändå alldeles för simpelt att få sjukintyg.

Tillbaka i sovsalen nu. Michael gick till Dia och köpte vatten och c-vitamin åt mig, det var väldigt snällt. Nu har jag med andra ord kiwis och gud-vet-vad-juice. Dags att jaga ut den här bakterien!