månadsarkiv: oktober 2011

Over the hills and far away

För att göra en kort uppdatering på livet här. Det mesta går ganska bra nu. Jag har fått en ny rumskompis. Eftersom jag aldrig var i mitt rum för att undvika att störa Cilia så städade jag heller aldrig min halva. Det blev rörigare och rörigare, till det tillfället kom då Cilia valde att flytta ut. Jag tyckte det var alldeles utmärkt, och bor nu tillsammans med Kaja. Det funkar jättebra och vi pratar en hel del, och kommer bra överens. Livet går frammåt.

En annan rolig sak som är på G är imorgon, då jag ska på en utflykt tillsammans med Environmental Association, eller som google translate hade översatt sms:et jag fick till ”Fancier for Nature Club”. Vi ska åka till ett berg och en sjö och promenera där, grilla och sedan sova i tält. Idag åkte jag därför och köpte nya skor, med vilka jag skulle kunna promenera. Jag betalade lite överpris misstänker jag, 105 kr, men de är grymt bekväma. Jag köpte även en ficklampa för utflykten, och en skjorta för annat tillfälle.

Nu på kvällen köpte jag ingredienser för att kunna göra pannkakor, eftersom jag vill ha med mig detta som min matsäck imorgon. Jag har redan gjort två dubbelmackor med jordnötssmör och en med ost att ta med, så imorgon efter lektionerna ska jag tillaga pannkakor. Jag hoppas att jag kommer ihåg hur man gör …

Det var bara en kort uppdatering om allt här. Kanske bör nämna att jag är förkyld igen, men det är sånt som händer. Hoppas på att kunna ge en intressantare uppdatering i framtiden.

Chaoyang Park

Igår satt Michail (holländare) i solen på gården i vårt dorm och läste. Det såg väldigt trevligt ut, och han föreslog att vi skulle åka några stycken till en park och bara slappna av och läsa och njuta. Klockan tre bar det av för honom, mig, Andrea (amerikan) och Michael (tysk) till Chaoyang Park. En park som är så stor att jag tror hela centrala Linköping får plats i den. Det var en 20-minuters bussresa med en usel busschaufför. Tack och lov hade vi sittplatser, och jag satt och kollade på reklamen största delen av tiden (alla bussar har en tv ombord med reklam och andra korta roliga klipp på). När vi kom fram stötte vi på ett problem; vi kunde inte hitta ingången till parken. Vi hittade ingången för bilar, men fotgängare fick inte gå där så vi gick tills vi kom fram till byggnader som såg väldigt västerländska ut. Det var ett shoppingcenter där jag kände att bara andas skulle kosta mig mina lunchpengar för flera dagar framöver.

Vi gick omkring lite och hamnade på en restauranggata som fick mig att tro att vi transporterats från centrala Peking till en fransk pittoresk turiststad. Michail var hungrig, men ingen annan var det så vi började leta efter öppningen till parken igen. Det gick lite fortare den här gången och inträdet var 5 kr, men eftersom vi alla är studenter betalade vi bara 2,50. Eftersom vi tydligen var i fel ände av parken hoppade vi på en ”buss” som tog oss till en del som hade bergochdalbanor, jag blev lika uppspelt som ett barn på julafton och började hoppa omkring och se vad jag ville åka först. Men allra först skulle vi lösa Michails hungerproblem.

Vi hittade en Fast Food restaurang. Den såg dock ganska nedsläckt ut, men dörrarna var öppna, så vi testade att gå in. När vi gick in så tände de ljuset och alla som jobbade där gick från att typ hänga i mörkret till att fokusera på oss. Michail och Michael beställde varsin meny, jag och Andrea hade ätit en ganska stadig brunch några timmar tidigare så vi var inte hungriga. Vi stod och skrattade lite åt att de hade stället nedsläckt när Andrea plötsligt kommenterade att de stoppade hamburgarna i micron, vilket fick oss att undra vad fan vi var på för ställe. När de fått sin mat gick vi ut och satte oss utanför. Inom fem minuter kom en av de som jobbade på restaurangen och stängde dörrarna vi gått in igenom och kedjade ihop dem. Det var en väldigt udda upplevelse som vi skrattade åt, och vi misstänkte skarpt att de skulle bli magsjuka av den där maten.

Efter maten kollade vi på olika attraktioner och upplevelser. Jag ville gå in i dinusauriehuset som var i 4D, men det kostade 25 kr, så det blev nedröstat. I slutändan gjorde vi bara en sak. Vi sprang i cylindrar som flöt på vatten, det kostade 20 kr, men var helt klart värt det. Andrea och Michial började, och det såg så kul ut att jag inte kunde sluta garva på hela tiden. Det roliga var att det var bara små barn i stoleksordningen max 7 år där, och vi. Kineserna tyckte det var väldigt roligt att se på och fota de galna utlänningarna, men det kunde jag helt klart bjuda på. Jag hade aldrig tidigare sprungit i ett hamsterhjul, och det hade inte heller Michael, så när vi hoppade in i våran hade jag ingen aning om vad som skulle hända. Dock insåg jag att de där extra kilona jag har lagt på mig senaste halvåret kom väl till nytta när jag ville välta Michael. Det var fruktansvärt roligt och utmattande. Jag har ju inte direkt någon kondition att tala om så ibland låg jag ner, men det slutade alltid med ett antal kullerbyttor när Michael började springa.

Det var en härlig eftermiddag, som kanske inte hade blivit så lugn och avslappnande som vi hade planerat, men det gjorde ingenting. Vi alla åkte hem och slappnade av på våra egna sätt. Michael somnade, Michail och Andrea tog varsin dush, och jag satte mig framför datorn med en god fanfiction att läsa. Innan det på kvällen bar av mot middag och senare även Juicey’s för att fira Ritas födelsedag.