Kinabiljett med ångest på köpet

Det finns många saker som rör sig i min hjärna nu, både rent praktiska saker och känslomässiga. Jag har möbler jag måste bli av med, jag har väskor och flyttlådor att packa, jag måste anmäla min stulna cykel hos polisen. Det är bara några saker som jag har ångest inför, och ju närmre det kommer, ju mer panik får jag. Trots det så ökar inte takten det blir gjort i.

Det jobbigaste just nu är väl frasen som slinker ur mig så lättsamt, som om det faktiskt inte spelade någon roll alls: ”Vi ses om ett år!” Stora delar av mig arbetar aktivt med att övertyga mig om att ett år inte är speciellt lång tid. Och visst har jag rätt, ett år är absolut en överskådlig tid. Planera ett år in i framtiden är inte helt omöjligt, så länge som ingenting stort och oförutsett händer. Vad vet jag om Augusti 2012? Inte mycket egentligen. Jag kan anta att jag är hemma i Sverige med min familj, jag kan med säkerhet säga att jag kommer tala bättre kinesiska och jag kan hoppas på att jag har haft en fantastisk upplevelse det senaste året.

Vad händer med de som är kvar här hemma? När man har varit borta ett år, är det bara att plocka upp trådarna där man lämnade dem? Facebook gör det väldigt lätt för en att behålla kontakten, synd bara att man ska till ett land där censur mot sidor så som Facebook, och Youtube, råder. Jag kommer förändras, jag har redan märkt hur mycket jag förändrats bara det senaste året. Om jag fortsätter på samma väg som jag nu har påbörjat, vem kommer jag vara när jag kommer hem? Kommer jag upptäcka att jag inte längre har någonting gemensamt med någon jag känner? Kommer jag komma hem till vänner som jag kan bjuda på ett glas vin och ha småprat med, men inte djupare diskussioner än så? Jag känner att jag redan har börjat glida iväg, och även om jag formar en människa som jag känner följer mitt ideal kanske jag förlorar för mycket annat på vägen. Ett år i ett främmande land med nya, för stunden, främmande människor är menat att förändra en. Jag kommer inte komma hem som samma person som åkte, men frågan är vad skillnaden kommer vara.

Allt jag lämnar här hemma… Jag undrar varför man inte kan göra som i The Sims, att när man åker på semester någonstans så pausas hushållet där hemma och man kommer tillbaka precis samma dag som man lämnade det, fast man har varit på semester i tre obefintliga dagar. Då låter man dessutom bli att åldras, vilket måste vara en positiv bonus trots allt. Tillbaka till verkligheten: Allt jag lämnar hemma, eller snarare alla jag lämnar hemma. Många som jag inte ens hinner säga hej då till på ett vettigt sätt, om ens alls. Det gör faktiskt lite ont i bröstet att tänka på vad jag lämnar här hemma, sådant som jag kunde ha här om tiden var en annan.

I allmänhet att ta tag i sitt liv, att göra det man måste, även om det är maskerat till ett roligt äventyr, kan vara väldigt jobbigt. Jag vet att jag behöver det här året, kanske utåt sätt mest för min kinesiskutveckling och därmed även framtiden i min utbildning, men även för mig själv. För att kanske finna ett svar på frågan jag löste för många år sedan, men vars gamla lösning är utdaterad: Vem är jag?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>