Var är alla homosexuella kvinnor?

I kinesiskan hade vi nyligen ett arbete som att man skulle skriva en berättelse och sedan hålla en muntlig presentation där man sammanfattade sin berättelse. Jag skrev om Simon, en svensk kille som åkte till Kina för att lära sig kinesiska och skaffa nya vänner, och Feilong, en kines som pluggar engelska på samma skola som Simon studerar kinesiska vid. Simon och Feilong blir tillsammans. Den här berättelsen var en utökning av en berättelse jag skrev när jag var i Kina. Poängen var att få upp en diskussion om homosexualitet i min multinationella klass och få svar från min lärare på hur man såg på det i Kina. När vi skulle skrivuppgiften på kinesiskan den här perioden hade jag inga idéer och bestämde mig för att utgå från denna. Efter min redovisning ställde läraren några frågor. Den som fastnade var:
”Varför skrev du om två killar?” (istället för två tjejer)
”Jag vet inte / ingen anledning”, blev mitt svar, men det här fick mig att tänka till.

Varför, när man pratar om homosexuella, handlar det (nästan) alltid om homosexuella män?

Exempel:
* TV-serier. I vanliga amerikanska TV-serier figurerar det ofta homosexuella män med, tex Glee och Sex and the City.
* Utbildningsmaterial. När vi skulle bli faddrar genomgick vi en fadderutbildning där vi fick olika situationer att diskutera. Självklart fanns det ett exempel med en homosexuell man.

Jag har lite egna olika teorier kring varför det alltid handlar om män, men inget ordentligt genomtänkt ännu. Varför tror ni att det är så här?

(För att försöka ändra på min egen reaktion, att se två män framför mig när någon säger homosexualitet, så har jag kollat på första avsnittet av The L Word.)

6 reaktion på “Var är alla homosexuella kvinnor?

  1. Viktor

    Det finns en tydlig stereotyp (eller kanske flera) när det gäller homosexuella män. Fjolliga, feminina och schlagertokiga, eller kanske ständigt klädda i läder. Det gör det lätt att frammana en bild och även skapa komiska situationer med homosexuella män. När det gäller homosexuella kvinnor finns inte alls samma stereotyp. Det närmsta jag kan hitta illustreras i ruta fem, avsnitt 0 av http://forthefailcomic.com/ Alltså en kvinna i skogshuggarmundering. Hade jag inte nyligen läst just det avsnittet av den serien hade jag sannolikt inte kommit på någon annan stereotyp. Möjligen Gudrun Schyman, och hon är mig veterligen inte ens lesbisk. Vidare är det så accepterat att tjejer kysser varandra även om de inte ens är ”bicurious”, än mindre lesbiska. Kollar man inte in i sängkammaren finns det alltså inget som definierar lesbiska personer och då blir det svårt att få upp bilden av dem när man pratar om homosexualitet.

  2. Hannes

    Jag tror samma som Viktor! Och jag tror också det kan ha mycket att göra med att mannen är normen i samhället i största allmänhet.

    Jag läser även ofta uttrycken ”homosexuella och lesbiska”, vanligast på engelska faktiskt. Som om ordet homosexuell bara skulle gälla för män :/

  3. Taj

    I hope this can be read, I’m sorry I don’t know Swedish.
    I’m the author of the comic you mentioned. I’m Taj from For The Fail.
    I am in fact a lesbian. There was never a mention of men being with me in my comic, actually the entire comic is my ins and outs with bad relationships. Though I have settled down with a woman now that I love very much. We live together and have been together for a year. If you have any questions for your own knowlege, feel free to ask me.

  4. Katarina

    Måste instämma med Viktor, det är nog lättare att föreställa sig tjejer som är lesbiska eller bara kärvänliga mot varandra. Tjejer i alla tider har ju inte haft samma rädsla för att uttrycka gillande för samma kön. Det är svårare för killar. Men å andra sidan, killar dominerar ju även i den homosexuella litteraturen (och då menar jag inte bara i sex-erotik-sammanhang). Själv har jag nästan alltid manliga huvudpersoner i mina noveller eller dikter, det är svårt för mig att skapa en kvinnlig sådan av någon anledning.

    En helt annan reflektion jag har gjort är att jag alltid, utan undantag, tycker sämre om kvinnliga ledare på Friskis och Svettis. Jag tycker passen blir bättre om de leds av en man. Det är inte för att kvinnorna är sämre, oftast är passen bättre koreograferade om det är en kvinna som leder. Men jag får alltid någon motvilja. Vi diskuterade det i bilen hem en gång och min pappa tycker tvärtom. Han gillar när ledaren för passen är kvinnor. Kan det bero på att vi lättare jämför oss/blir avundsjuka på/nedvärderar/utvärderar vårt eget kön? För som sagt, jag har verkligen försökt utröna varför jag så distinkt ogillar vissa pass med kvinnliga ledare. Kanske en reflektion till ditt nästa blogginlägg? :)

  5. Rävöra Inläggsförfattare

    För din fråga angående att man kanske tävlar mot sitt eget kön så har Johanna Sjödin nyligen diskuterat kvinnors tävlande mot varandra: http://johannasjodin.blogg.se/2010/december/hon-tavlade-med-nagon-som-inte-tavlade-med-he.html
    Det är ett intressant inlägg vill jag minnas.

    Jag känner precis samma sak när det kommer kvinnor. Jag tycker automatiskt att de är lite sämre utan att reflektera på om de faktiskt är det. Det är sorgligt, men sant, och något jag försöker avvänja mig med.

  6. Johanna Sjödin

    Det finns en föreställning om att det sex kvinnor har med varandra inte är riktigt sex, därtill är det vanligt att heterokvinnor umgås nära och visar öppet att de tycker om varandra. När män visar att de tycker om varandra och är intima blir folk mer förvånade är när kvinnor gör det.

    Bara några teorier från min sida.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>