Dröm: Besegra Voldemort i ett träsk

Drömmar från dlogg.se i Oktober och November.

4/10 Tröstaren, rökaren och dissen
6/10 Hur man besegrar Voldemort och träffar Anna i Taizé
19/10 Konstig hiss och HIV-spruta
Taizé/11 Ida i träsket
15/11 Nej, det är visst inte otrohet

4/10 (Tröstaren, rökaren och dissen)

Jag delade ut något godis till folk. Kristin kom dit och frågade om hon fick ta. Jag sa ja, men bara om hon plockade upp en viss sak. Jag tyckte det skulle kompensera för att hon inte hade pratat med mig på flera år. Hon tog godis men sket i dealen utan bara gick. Jag blev jätteupprörd, sprang efter henne och kastade godis på marken.
”Du måste plocka upp det där!” ropade jag, men självklart struntade hon i det och gick vidare.
Jag bröt ihop och grät. Ut från rummet bredvid kom Clare som jag träffade i Kina. Hon höll om mig och försökte trösta mig. Det kändes genast lite bättre.

Jag pratade med Hanna (missmonroe) och hon berättade för mig att hon suttit på ett ställe och insett att hon bara måste ha en cigarett. Hon hade erkänt sitt rökberoende för sig själv och tagit kontakt med sina föräldrar så de kunde hjälpa henne att sluta. Jag visste inte ens att hon hade börjat röka. Sedan började hon prata om ett HP-event som skulle äga rum framöver. Jag blev pepp och lovade att komma.

Jag var i ett klassrum och skulle ha någon lektion. Julius satte sig med en stols mellanrum. Jag undrade varför han gjort det och blev arg och ledsen när det verkade vara en diss mot mig som person. När lektionen var slut pratade jag med Johan som inte dissade mig.

6/10 (Hur man besegrar Voldemort och träffar Anna i Taizé)

Jag var Harry Potter. Voldemort skulle brygga ett elixir, men jag visste att om jag hoppade i kitteln och skänkte mitt blod till den (dvs samma sak som Voldemort hade gjort i slutet av Harrys fjärde år), så skulle jag garanterat övervinna Voldemort. Vi befann och i ett klassiskt antikt kinesiskt hus och jag stod och tryckte bakom en gravsten precis bakom kitteln. När alla dödsätare tittade bort så hoppade jag fram från bakom gravstenen och rakt ner i kitteln. Det lät plums, och några undrade vad det var som lät. Voldemort lugnade dem med att säga att det inte var någonting, för den här brygden skulle låta plums ibland. Det gav mig all tid jag behövde för att skära ett snitt i min arm, läsa en ramsa och låta blodet beblanda sig med vattnet i kitteln. Sedan kom en kraft som var så stark att jag reste mig upp. Jag ställde mig upp ur kitteln och var flera meter hög. Voldemort fick syn på mig. Han visste vad jag hade gjort och såg nästan lite rädd ut. Jag sa ingenting, utan helt plötsligt frammanade jag en eldsexplosion som tog upp hela huset och sedan försvann. Alla dödsätare och Voldemort var borta. Jag gick ut ur huset och in till slottet där flera i familjen Weasley stod. Jag ryckte på axlarna och sa:
”Det är över. Voldemort är borta.”
Först trodde de mig inte, men sedan fick jag massa kramar. Kriget var äntligen slut.

Jag var i Taizé-kyrkan. Det var Taizé, men såg inte alls ut som det. Jag satt på en stolsrad precis i närheten av utgången. Det var de bästa platserna man kunde få. Gunnar satt bredvid mig och jag paxade en annan stol på andra sidan av honom till Anna som skulle komma senare. Jag tyckte mycket om Taizé, men det jag verkligen såg fram emot var att få träffa Anna igen. Därför hade jag svårt att hålla tyst när en manskör sjöng en ganska tråkig låt och istället viska upphetsat med Gunnar att Anna skulle komma och undra varför hon inte redan var här. Sedan började en orgel spela ”Seigneur tu gardes mon ame”, men ingen sjöng för det skulle vara utan sång, men jag ville sjunga och sjöng därför med lite lågt i låten. De som satt bredvid mig, bland annat lillasyster Linnéa med kompisar hakade på. Jag reste mig upp och tänkte ta i för att få folk att sjunga med, men precis sekunden innan hade en massa fransmän ställt sig upp och börjat ropa en hemsk hejarklacksramsa som förstörde Taizéstämningen. Jag satte mig ner igen och muttrade någonting om omogna fransmän. När lugnet återgått smet jag ut ur kyrkan för att se om jag kunde hitta Anna. Hon var inte utanför och jag bestämde mig för att gå bort mot bageriet (som tydligen fanns) och kolla där. Bageriet höll på att stänga och ingen Anna var i närheten. När jag kom tillbaka precis utanför kyrkan fick jag syn på henne, hon stod där och lite osäkert och trevande sa jag:
”Anna?”
Hon vände sig emot mig och log. Jag log tillbaka. Det kanske bara var några sekunder, men det kändes som evigheter innan vi omfamnade varandra och berättade hur mycket vi hade saknat varandra. Anna erkände att hon tyckte det kändes overkligt att hon faktiskt fick träffa mig igen. Jag sa att jag tyckte det var verkligt, men ändå helt fantastiskt. Tillsammans gick vi tillbaka in i kyrkan där folk nu hade tagit våra platser. Vi satte oss på golvet framför stolarna, där det redan hade satt sig några personer som också ville sitta där.

19/10 (Konstig hiss och HIV-spruta)

Jag var i Kina och skulle åka en hiss till näst översta våningen på ett hus. Personen bredvid mig skulle åka ända upp. Hissen sket i mitt våningsplan, men översta våningen låg inte i samma hus utan hissen började plötsligt röra sig i sidled till huset mittemot. Sedan bestämde sig hissen för att snurra ett varv så att den blev uppochner. Jag klättrade runt efterhand som den snurrade och tyckte det var lite obehagligt. När jag hade kommit ur hissen tyckte jag att det skulle vara kul att åka igen, eftersom nu visste jag vad som skulle hända. Jag tog med mig en kompis. Precis innan hissen skulle vända sig uppochner så stannade den. En dörr öppnades och en västerländsk doktor kom in. Han sa att han skulle vaccinera oss mot någonting och stack in en spruta i min arm. Han använde samma spruta till min kompis. Några minuter senare kom en annan västerländsk doktor med poliser som tog till fånga den första doktorn. Den första doktorn hade missbrukat sin roll på läkare och ”effektiviserat” på otillåtna sätt, som att använda samma spruta flera gånger. Jag frågade om sprutan han hade använt till mig, och om jag kunde ha fått HIV. Den nya ”riktiga” doktorn sa att det var möjligt och att jag fick testa mig när jag kom hem till Sverige. Jag bröt ihop och bestämde mig för att ta livet av mig om jag var HIV-positiv.

Taizé/11 (Ida i träsket)

Jag var ute och gick med Hedvig och Ida. Ida fastnade i ett träsk och vi försökte hjälpa henne upp, men det gick inte. Efter ett tag så sa hon att hon klarade av att komma upp själv och att vi kunde gå. Vi frågade om det var okej, och hon sa att det var det, så vi gick. Flera timmar senare hade vi glömt bort att vi hade lämnat Ida där, men vi skulle åka iväg med bussen och vi visste inte vart hon var. Jag började gå tillbaka på alla ställen vi hade varit för att försöka hitta henne. Först när jag såg henne sittandes i träsket mindes jag att vi hade lämnat henne där. Jag kände mig hemsk.
”Förlåt så jättemycket!” sa jag till Ida efter att ha hjälpt henne upp.
Hon var till hälften täckt med lera och alldeles kall, men hon förlät mig. När vi kom tillbaka så berättade jag precis vad som hade hänt för de andra. Lisa tyckte att jag hade varit fruktansvärt oansvarig som bara lämnat Ida sådär och gav mig världens utskällning, det var inte nog med att jag kände mig hemsk själv. Jag började gråta och sprang ut och gömde mig för Lisa.

15/11 (Nej, det är visst inte otrohet)

Will hade bestämt sig att han skulle ha sex med en tjej. Jag tänkte: ”Ja, någon att ha sex med!” Jag mindes att jag en gång hade drömt att jag skulle ha sex med Will, men kommit på att det var otrohet trots att han var gay, men nu tänkte jag bara: ”Vad tusan tänkte jag på? Klart att det inte är otrohet, han är ju gay!” Sedan hade vi sex. Det var ganska så bra sex. Vi hade en kondom som var jättetjock, ungefär en halv centimeter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>