Långsamt gör ont, men är desto vackrare

I fredags hade vi två lektioner kinesiska, vilket motsvarar fyra timmar (minus den akademiska kvarten dock). Första timmen blev vi tillfrågade om vi hade gjort våra glosor, men vi hade knappt fått veta vilka böcker viskulle ha, än mindre att vi hade glosor, så det var det ingen som hade gjort. Sedan satte vi oss i grupper och fick ställa frågor till de nya eleverna. I våran grupp ställde vi frågor till Pontus (som går i min klass), han har bott tre år i Kina. Den andra timmen läste vi texterna ur boken, men fick inte översätta dessa så det enda jag förstod var att första texten handlade om Martin (马丁, Mǎdīng) som kom från Sverige och tyckte att den svenska vintern var kall, men svenska människor öppna och varmhjärtade. Det var lite lycka att Sverige redan introduceras i bokserien (bok nr 4, Pre-Intermediate), boken är tryckt i Beijing och inte skriven för svenskar utan för alla utlänningar som vill lära sig kinesiska. Tidigare har vi fått lära känna kineser, engelsmän, amerikaner, fransmän, japaner och tyskar främst. Sverige presenteras före samtliga spansktalande länder i världen vilket ändå är lite status. Sedan hade vi lunch, på vilken jag översatte samtliga texter så att jag förstod att ”Martin” inte kom ihåg namnet på en person i sin klass och att några andra var välkomna till sitt företag.

Efter lunchen så hade vi vår tredje timme kinesiska. Detta innebar en ganska snabbt samtal där vår lärare pratade på om någon artikel i en kinesisk tidning som handlade om en högteknologisk uppfinning som uppfunnits vi Linköpings universitet. Mer än så förstod jag inte av de fyrtiofem minuterna. Vi hade en hörförståelse, men den förstod jag än mindre av. Det jobbiga är ju att läraren säger att man ska säga till om man inte förstår någonting, men hur kul är det att räcka upp handen och säga att man inte förstår ett ord när flertalet i klassen sitter och skrattar åt något kul hon just sa? Dessutom blir man osäker då läraren inte pratar svenska, ska man försöka formulera sig på kinesiska eller ska man säga det på engelska? Jag hade smärre panik efter denna lektion och kände mig redo att bara hoppa av hela kinesiskan eftersom jag hade så svårt att förstå. Jag tog dock ett djupt andetag och återvände till den sista timmen där jag förstod lite mer, eller i alla fall hade kul eftersom vi sjöng en sång som jag kände igen (dock med kinesisk text).

Det här var veckans låt på våran första lektion i kinesiska:

Ju långsammare desto vackrare (Översatt med Google translate)
Sakta andas långsammare desto vackrare

1. Vilken tid inte får upp tidigt
Laichuang Lai till nordpolen
Förvara inte släpa bagaget
Kasta en varm lägenhet
Catch en film att missa en grupp av flygplan

Ref. Långsam andning långsam gradvis spelet att lyssna på långsam kärlek
Långsam ansträngningar för att gradvis bromsa vackrare ju mer ängslig
Happy långsam långsam långsam melankoli beräkning av stjärnorna
Sakta spåret för att titta på soluppgången
Säker på att det inte för sent att glömma Oh Gravity

2. Jag pratade upp ett öppet lyfta det plötsligt slutat att be
Oroa er inte för mig, skulle jag vilja besöka landskapet sakta
Avbröt all makt stänga ned hela världen

Ref.

Stick:
Återförd alla kalendrar
Melancholy måndag avbryts
Livet är semester (alla helgdagar) oh ~
Det mer angeläget att fler icke-brådskande

Avslutning:
So Emotional (so emotional) dem helt tyst resten
Långsam andas långsamt treasure

En reaktion på “Långsamt gör ont, men är desto vackrare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>