Längtan och nostalgi med Westlife
Jag sitter och lyssnar på gamla Westlifelåtar och jag vet inte vad som får mig att längta som en galning efter någonting. Antingen är det minnena från promenaden som jag gick med Ingrid i Vallaområdet för säkert två och ett halvt år sen. Eller så är det framtiden.
I wanna grow old with you
I wanna die lying in your arms
När jag gick på promenad med Ingrid så sjöng jag massa Westlifelåtar för henne. Jag var inne i en period med sådana typer av kärlekslåtar. Hon tyckte om dem och lånade skivan av mig senare minns jag. Jag vet att jag sjöng “I wanna grow old with you” och “Evergreen”.
Eller så är det saknad och längtan efter alltihop. Tiden som var då. Ingrid. Gunnar. Framtiden.
Tänk vad mycket känslor en låt kan uppväcka.
Låtar säger en hel del. har en låt jag alltid börjar stor tjuta til haha
evelina skrev den 12 mars 2009 at 17:35
mm, jag minns också. Gunn var inte hemma när du började sjunga på den första. Jag tror inte att han var hemma så mkt alls den sommaren *-)
det är en fin låt iaf.
Aquila skrev den 13 mars 2009 at 17:56
nej… det var första sommaren. Han var först på imo och sen i Kina… och sista veckan på orkesterläger :(
Rävöra skrev den 13 mars 2009 at 19:22