ASFNFD: Kapitel 9

Kapitel 9

1996
”Professor Snape, mr Shacklebolt!” hördes Macmillans röst från bakre änden av gruppen och Severus stannade upp.
Vad ville de nu? Typiskt Hufflepuffare att stanna hela gruppen för att fråga om vad granbarr hade för magisk kraft eller varför mackor alltid hamnar med smörsidan ner när man tappade dem.
”Vad är det Macmillan?” frågade Severus med en kall blick på Hufflepufffpojken.
”Hermione Granger har försvunnit”, berättade han.
Severus suckade och knep ihop ögonen. Varför var hon en sådan besserwisser som jämt skulle ge sig ut på egen hand för att hon trodde att hon klarade allting själv?
”Vi måste gå tillbaka och leta efter henne”, sa Shacklebolt i närmast en viskning till Snape.
”Jag vet”, svarade Severus och blickade ut över gruppen. ”Vi kan inte förlora tid på saker som vi måste göra när vi kommer fram.”
”Sant”, svarade Shacklebolt och även han lät sin blick svepa över eleverna.
Ett ganska lågt mummel spred sig i gruppen samtidigt som Severus och Shacklebolt beslutade om vad som måste göras. Några minuter senare ljöd Shacklebolts stämma över gruppen.
”Då fortsätter vi framåt!”
”Vad händer med Hermione då?” undrade Abbot.
”Professor Snape går tillbaka och letar efter henne”, svarade Shacklebolt. ”De kommer att möta upp oss på lägerplatsen senare ikväll.”
Severus stod tyst bredvid och betraktade eleverna med mordisk blick.
”Om någon mer tappar bort sig lämnar vi er år varulvarna”, sa Shacklebolt skämtsamt och Severus förflyttade sin mordiska blick åt honom.
Han tänkte inte gå omkring och jaga borttappade elever hela dagen, han skulle utan problem lämna dem åt varulvarna.

1976
Harry hade lånat schackpjäser av Sirius och suttit ute i solen och försökt få pjäserna att göra som han ville samtidigt som James skrattade åt honom. Tillsist hade han tröttnat på James skratt. Han hade tagit pjäserna i händerna och gått upp till Gryffindortornet för att lämna tillbaks dem. Just som han kom in i uppehållsrummet trampade han på sitt eget skosnöre och ramlade framåt. Han släppte pjäserna som han höll i för att ta emot sig själv och hörde klirret då de spreds över hela golvet.
”Gick det bra Harry?” frågade någon.
Harry kollade upp och såg hur Sirius flinade åt honom. Harry rodnade. Vad pinsamt av honom att ramla pladask på golvet och sprida ut alla Sirius pjäser!
”Jadå”, svarade Harry lite högre än han hade tänkt sig samtidigt som han reste på sig.
Han såg ut över rummet. Schackpjäserna låg spridda överallt. Med en suck plockade Harry fram trollstaven.
”Accio schackpjäser”, sa han.
Tyvärr hade Harry inte tänkt längre än så. Plötsligt flög sexton svarta schackpjäser rakt emot honom och Harry hade definitivt inte sexton händer att fånga dem med. Som skydd mot de attackerande pjäserna höll han upp händerna för ansiktet och duckade. Han kände hur alla schackpjäserna träffade honom och hörde hur Sirius stod och skrattade.
”Det var det bästa jag sett sen Peter råkade trolla bort James byxor på förvandlingskonsten!” skrattade Sirius.
Harry kände att han blev varm i ansiktet och la på minnet att han aldrig skulle använda accio igen på så många föremål. Han böjde sig ner, fortfarande röd i ansiktet, och sopade ihop Sirius pjäser.
”Tack för lånet”, sa han tyst och gav pjäserna till Sirius utan att möta hans blick.
Hans hand snuddade vid Sirius och det var som att han fick en elektrisk stöt. Harry slöt ögonen för en sekund för att samla tankarna.
”Är du säker på att du är okej?” frågade Sirius samtidigt som han gick bort till ett bord för att ställa ner pjäserna.
Harry öppnade ögonen och såg mot Sirius då han böjde sig ner över bordet och gav hela uppehållsrummet en god utsikt över hans välformade bak. Harry blinkade till en gång och kollade bort från Sirius rumpa.
”Nej, jag är nog lite trött”, sa Harry förvirrat. ”Jag ska gå och vila en stund.”
Han lät inte Sirius svara innan han försvann upp för trappan till pojkarnas sovsal.

1996
Hermione hade lagt ner sin bok då det hade blivit kyligare. Nu gick hon runt på stället för att hålla värmen. Hon hade varit fast där ett bra tag nu och ännu hade ingen kommit tillbaka. Kanske hade de inte ens märkt att hon fattades, eller så brydde de sig inte. Det sistnämnda kanske hon skulle kunna tänka om Snape, men inte om mr Shacklebolt. Hon satte sig upp på stenen igen och drog upp benen under hakan för att hålla värmen. I värsta fall fick hon väl skicka upp gnistor och om det inte fungerade var hon nog tvungen att ta sig ur skogen själv.
”Du kanske finner det intressant att strutta omkring på egen hand trots skolans regler.”
Hermione hoppade till när hon hörde den välbekanta rösten och fick syn på professor Snape mellan träden.
”Professor Snape!” utbrast hon, lättad över att se honom även om hon hade föredragit mr Shacklebolt. ”Det var inte alls meningen, jag skulle bara knyta skosnöret och…”
”Inga bortförklaringar”, avbröt Snape med bister blick. ”Vi är redan över en timme efter de andra.”
Hermione förstod antydan om att de skulle ta sig därifrån. Hon hoppade vigt ner från stenen och tog på sig ryggsäcken. Snape hade redan börjat gå och hon gick ikapp honom. Det gick tysta ett bra tag innan Hermione började bli frustrerad och sa:
”Professor Snape, jag…”
”Det är typiskt dumdristiga Gryffindorare att tro att de klarar allt så bra på egen hand, fast de egentligen inte har en aning”, fnös Snape.
”Det var inte alls så, professorn”, inflikade Hermione. ”Jag sa till Ernie att jag skulle knyta skorna och sen var ni bara borta!”
Hermione kunde höra ytterligare en fnysning från Snape.
”Men det var inte alls det jag ville fråga om”, sa hon. ”Medan jag väntade läste jag lite och jag tänkte, de levande dödas dryck… finns det något botemedel?”
”Det har inte funnits tidigare”, sa Snape lugnt, men Hermione kunde höra en underton av kyla i rösten. ”Förra året hittade man en dryck som kunde väcka den som låg i evighetssömn.”
”Hur kommer det sig att det inte nämndes något om det i The Daily Prophet?” ville Hermione genast veta.
”Drycken är mycket giftig och den är väldigt riskabel att ge”, berättade Snape vidare. ”Det är stor sannolikhet att patienten dör innan den vaknar upp.”
”Men har någon överlevt den?” frågade Hermione som kände sig mer och mer nyfiken.
”Ja”, svarade Snape. ”En ung person vid mycket god hälsa, men nu är dessvärre hans hälsa inte lika god.”
Hermione var väldigt fascinerad. Hon skulle själv vilja forska fram egna trolldrycker och hjälpa folk som var sjuka. Bota de som verkade obotliga.
”Vad var han som kom på det för person?” frågade Hermione nyfiket. Hon ville veta vad det var för slags personer man skulle arbeta med om man blev trolldrycksforskare.
”Hon”, rättade Snape och Hermione rodnade.
Det kändes konstigt såhär i efterhand att hon bara hade antagit att det var en man.
”Hon började forska på drycken när hennes fästman insomnade och har forskat i 70 år nu.”
Hermiones ögon glittrade till, så romantiskt att ge hela sitt liv åt att återuppväcka personen man älskar.
”Var det han som vaknade upp?” frågade hon Snape.
”Du glömmer något, miss Granger”, sa Snape och fick den typiska lärartonen som hade försvunnit ett tag. ”Du åldras fortfarande när du har druckit de levande dödas dryck. Mannen som jag sa vaknade upp var ung.”
”Men finns det fortfarande chans att väcka upp honom?” undrade Hermione som ville ha ett lyckligt slut på berättelsen.
”Han dog i hennes försök att väcka upp honom”, sa Snape enkelt, med samma tonfall som om han berättade att mannen bara hade åkt på en semester till Spanien för en vecka.
”Oh, vad hemskt!” utbrast Hermione förskräckt. ”Hon har gett hela sitt liv för att uppväcka honom och så dör han. Vad meningslöst!”
”Hennes arbete är allt annat än meningslöst, miss Granger”, sa Snape med en bister blick på henne. ”Det tror jag du inser själv.”

2 reaktion på “ASFNFD: Kapitel 9

  1. vikke

    YAAY! Storyn lever! :) Förvisso kommer det ha allvarligt negativa effekter på mina studier, men det jag ska försöka läsa nu på tåget.

  2. vikke

    Det här är ju lovande. Tyvärr har jag glömt delar av handlingen det senaste halvåret. Men så länge du håller den här uppdateringsfrekvesen så står jag ut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>