Dröm: Vilse i Frankrike

Maj månads drömmar, direkt från dlogg.se.

21/5 Gunnar på skateboard
19/5 Resturangbesök
14/5 Italiensk städerska
13/5 Kinesiska björnar och vilse i Frankrike
6/5 Den onda skatan och samtal till Amerika
2/5 Minderåriga smugglare och ålderselexir

Natten till 21/5 (Gunnar på skateboard)

Jag skulle åka någonstans. Det var jag, men det var som att jag såg en film med mig på med min egen röst som berättarröst. Ungefär så här lät det:
(berättarröst) Jag var på flygplatsen och skulle snart åka iväg. Där fanns dock en ganska strikt regel om att man inte fick ha med sig apelsinläsk. Vakterna på flygplatsen bad en lämna ifrån sig detta. (slut på berättarröst)
Jag hade inget sådant i väskan utan gick vidare. När jag hade gått en bit kom jag på att jag hade med mig apelsinjuice och letade upp en vakt. Jag visade apelsinjuicen och han sa att jag fick behålla den mot att han fick min potatismacka, den ville jag inte ge honom eftersom det var jättegod potatistortilla på. Då ville han istället ha min Nutella- och rödbetsalladsmacka. Denna lämnade jag gladeligen ifrån mig och satte mig på en bänk.
Plötsligt var det inspelningsplatsen för filmen och det satt en kamera framför mig och statister vid sidan om på bänken. Jag kände mig smått obekväm i situationen.

Jag och Gunnar var i hos mig. Det var coolt att åka skateboard, men jag ville inte försöka. Gunnar tyckte att jag skulle det. Han sa att det var lättare att trixa med en liten skateboard och tog upp en sådan från en hög med skateboardar. Han skulle visa at han kunde åka ner för trappan, men fick sådan fart att han fortsatte upp för en nästan lodrät vägg längre fram. Han lyckades vända där uppe, men tappade sedan balansen och föll ner. Jag sprang fram för att se om det hade gått bra. Han hade lite ont och var lite lerig, men inga allvarligare skador.

Natten till 19/5 (Resturangbesök)

Vi var på någon skolresa och det var hundra personer som var i en resturang. Vi skulle också gå in där. Helt plötsligt utbrister Ingrid:
”Var är de 100 personerna som var där?”
De var nämligen inte där längre. Vi fick gå in. Det var snurrgrejer och ID-kontroll. Folk kom in och satte sig. Jag kollade bort och såg ett killbord och blev mycket irriterad. Det var Armand, Gunnar, Gustav och Viktor. Sedan såg jag att Rebecka satt bredvid Viktor också och att Adam satt vid bordet bredvid och höll en plats åt mig. Jag var kissnödig och försökte ta mig till toan under tiden ropade någon.
”Mat klar till en Emelie.”
”Vem har beställt genomstekt tortellini?” undrade en lärare.
En av de Emelie som fanns där och en kille reste sig upp.
”Du heter väl inte Emelie?” frågade läraren killen.
Emelie fick sin tortellini.

Natten till 14/5 (Italiensk städerska)

Jag kom till ett hus och möttes av den högst uppsatte städerskan där. Jag skulle jobba som städerska. Det var natt och jag fick en kort rundtur. Jag råkade gå in i rummet där hon som ägde huset bodde. Hon vaknade. Personen som låg bredvid, någon slags vaktare sa att hon kunde göra min uppgift om jag sov bredvid ägaren.
”Var inte löjlig”, sa ägaren på italienska. ”Jag kan sova själv.”
Sen bad ägaren mig att göra någonting. Jag förstod inte så hon tog upp en ordbok. Först tyckte jag att hon pratade svenska, men sen upptäckte jag att det var engelska. Jag förstod inte ändå.

Natten till den 13/5 (Kinesiska björnar och vilse i Frankrike)

Jag var på stan och mötte Ingrid. Vi gick till en kulle och där skulle vi lära oss kinesiska. Gunnar och Angie kom snabbt upp på kullen, sedan försökte jag, men ramlade ner igen. Det var speciellt för kineser att kunna ta sig upp på kullen. Tillsist kom jag upp, Ingrid hade redan gett upp. Jag satte mig bredvid henne på ett ställe som hon kommit till utan att behöva klättra. Hon frågade hur jag hade lyckats och jag sa att det gick efter ett tag. Sedan kom Gunnars mamma dit och skulle undervisa oss om djur. Jag hade klättrat förbi en bok om djur när jag klättrade upp på kullen berättade jag för Ingrid och Armand. Gunnars mamma slutade prata och jag viskade till Ingrid och Armand:
”Berömt sista ord: Nämen titta så söt! Jag undrar var mamma björn är”
Då hörde jag ett brum och kollade upp. En björn stod på bakbenen längre bort. Hon åt bär och tittade hotfullt på gruppen. Alla satt som förstenade. Sedan vände björnen och gick därifrån. På baken på björnen satt en röd skylt som det stod [övningskör] på.

Vi skulle gå någonstans (det var inte i Sverige), antagligen skulle vi tälta. Ingen visste riktigt var vi skulle och ingen gick med någon annan – ändå hade vi bestämt en plats. Jag åkte förbi en äng säkert tre gånger. På den ängen gick Kalle och Annika fram och tillbaka utan att ha en aning om var de skulle ta vägen.
Jag och Gunnar satt sedan i en buss och då åkte vi förbi ängen igen. Där var en busshållplats så vi gick av tillfälligt och ropade på Kalle och Annika, men nu hade Ingrid kommit dit så de visste var de skulle ta vägen. Pappan i familjen jag bodde i i spanien kom ner och pratade svenska. Han bröt dock endel.
Jag gick på bussen igen, men nu var inte Gunnar där. Istället var Samira där. Jag hade ingen aning om var jag skulle gå av så jag frågade Samira om hon visste eftersom hon kanske hade hört busshållplatsens namn när vi pratade om den. Hon visste inte. Sen försvann hon också.
Jag gick av vid en hållplats och insåg att det var fel, men när jag skulle gå på bussen igen åkte den iväg. Jag fick springa efter den. Jag gick förbi en stor Toffifee-affär (godiset) och insåg att jag antagligen var i den franska staden Toffifee (som jag hade sett på en karta). När jag kom till bussens nästa hållplats insåg jag att det var ändhållplatsen för buss 211 som jag hade åkt, men det här var inte Kisa vilket skulle vara bussens riktiga slutstation.
Jag var vilse och ledsen och mobiltelefonerna hade inte fungerat på hela dagen. Då mötte jag Ann som var där (i Frankrike) och hälsade på sin pojkvän. Jag frågade om jag var i Toffifee och det var jag inte. Hon sa att jag kunde stanna med dem tills jag hittade mina kompisar igen.

Natten till 6/5 (Den onda skatan och samtal till Amerika)

Jag var ensam hemma och skulle släppa in Dennis, vår katt. När jag öppnade dörren kom det en skata och anföll mig. Jag stängde dörren igen. Dennis hade ett stort sår i ansiktet och skulle bli tvungen att åka till djurdoktorn, men jag kunde inte släppa in honom eftersom skatan anföll mig. Dennis slogs mot skatan, och tillsist lyckades jag släppa in Dennis. Skatan hade haft en ondskefull plan att flyga in i huset och jaga ut mig. Hur jag visste det har jag ingen aning om. Någon av mina systrar kom hem och jag sa att jag skulle åka till veterinären med Dennis efter att jag hade ringt djursjukhuset.

(trehundrafemtioelva drömmar som drömdes på raken, dock med dåliga övergångar. Trots det hängde allting ihop på ett sätt jag inte har en aning om)
Först så var jag ute och gick med Gunnar och kom till en skola. På den skolan gick Carro. Hon skulle åka därifrån på sin cykel och vi mötte henne och hälsade. Hon hade bråttom och kunde inte stanna och påpekade att vi verkade stöta på varandra överallt.
Sedan satt jag på en trappa på skolgården. Det skulle vara en vandring. Det var tydligen en förberedande grej inför studierna av kinesiska för att kolla vilka som var motiverade och vilka som inte var det. Jag var totalt omotivirad till att vandra och ville inte följa med. Vi skulle vandra till Gotland, och det tyckte jag var för långt. Medan jag väntade på att vi skulle börja vandra träffade jag min engelsklärare som jag hade haft i högstadiet och pratade med henne. Hon frågade hur gammal jag var och jag påpekade att jag skulle ta studenten nu i sommar. Sedan skulle vandringen sätta fart och jag ville fortfarande inte följa med trots att min utbildning eventuellt hängde på det.
Istället satt jag i ett rum brevid Gunnar där jag ringde till en Amerikan. Jag skulle kanske beställa någont från hennes affär, men jag kunde inte bestämma mig så det blev aldrig sagt över telefon. Sedan sa vi hejdå. Jag berättade för Gunnar att jag hade ringt ett samtal till amerika och han suckade, en suck som betydde ”är du dum i huvudet, det är ju jättedyrt”. Sedan tog han min mobil för att kola saldot. Jag hade kanske 40-50kr innan samtalet, nu hade jag 140-150kr. Jag hade alltså fått pengar för att ringa till amerika.
Snart så mottog jag ett brev från de styrande i amerika. Först trodde jag att det var en logg över samtalet jag hade fört, men det var det inte. Det var istället en rättning av min engelska. Det stod att bilder inte hette ”piks” (fast jag hade sagt ”pics” (förkortning av ”pictures”) med c och inte med k). Sedan hade jag sagt ”fract” som i att hon skulle ”frakta” varor. Gunnar sa att man inte kunde säga så och jag var övertygad om att man kunde det för jag hade bara gjort ett verb av substantivet ”fract”. Jag var i vilket fall mycket upprörd över brevet eftersom jag var både avlyssnad och dissad för min engelska.
Sedan var jag hemma. Jag skulle slänga en sak i en papperskorg som stod på altanen, men lampan fungerade inte där. Det var mitt i natten och jättemörkt så jag gick halvvägs ut på altanen, sedan slängde jag föremålet på marken och sprang in igen eftersom jag var jättemörkrädd. När jag kom in satt min lillasyster Linnéa vid matbordet och pluggade i mörkret. Jag tände två lampor i det rummet för att jag var mörkrädd.
”Lampan på altanen fungerar inte”, sa jag.
”Jag vet”, svarade Linnéa.
”Jag vågade inte gå ut och släga en sak”, fortsatte jag.
”Tänd lampan i mellanrummet då”, svarade Linnéa.
”Jag har redan varit ute en gång, jag går inte ut igen”, sa jag.
Då kom min andra lillasyster, Ellinor, fram och skällde på oss och sa at klockan var mitt i natten (den var mellan runt 2-3) och frågade varför vi (mest Linnéa) inte sov. Jag kontade med:
”Varför sover inte du?”
Hon sa att hon visst sov men hade vaknat när vi tände. Jag följde henne tillbaka till sitt rum, där sängen inte var uppbäddad, men hon hade legat i mammas säng, där sängen inte heller var uppbäddad. Hon hade sovit på överkastet. Jag fick en jättebra idé. Eftersom jag var väldigt mörkrädd så kunde vi alla tre sova i mammas och pappas säng (för de var inte hemma). Så slapp jag ligga ensam där nere och vara rädd, och så kunde jag skydda mina systrar om det hände någonting.

Natten till 2/5 (Minderåriga smugglare och ålderselexir)

Jag var i Rom (som vanligt) och vi skulle åka hem. Det var jättestressigt att packa och det kändes hela tiden som jag hade glömt en massa saker. När vi gick iväg insåg jag att min mobiltelefon var borta. Vi fick leta massor och jättesnabbt. Tillsist hittade Adam den på marken i flera delar. Jag plockade ihop alla delar och satte ihop dem innan vi sprang ikapp resten.
När vi var hemma i Sverige igen skulle våra väskor komma på ett rullband. Efter ett långt tag kom min väska, men så insåg jag att jag inte visste var min röda ryggsäck var. Den kom aldrig ut på bandet och jag kunde inte minnas att jag hade haft den på hela hemresan. Tillsist fick jag tag på Ingrid som sa att hon hade den. Medan jag stod vid bandet såg jag två fjortonåriga killar som tappade en påse med ölburkar. Det klirrade högt, men inga vakter kom för att kontrollera dem trots att de var minderåriga och hade smugglat in alkohol. Det berodde på att vi tydligen redan var utanför kontrollspärrarna.

Jag var på en gruppresa i en buss, antagligen i Rom. Det satt redan någon bredvid Ingrid så jag satte mig bedvid Adam, men jag fick inte sitta där för Armand skulle sitta där. Jag sa att jag kunde sitta där tills Armand kom tillbaka från toaletten. Armand kom tillbaka och så hände det sig att Armand satte sig på ett annat ställe och jag satte mig bredvid Armand. Ruben gick omkring i bussen och delade ut uppgifter till alla. Jag och Armand skulle göra en redovisning om Trajanuskolonnen. Vi delade upp det så att jag skulle prata om kolonnen och Armand skulle prata om materialet det var gjort av och varför romarna använde sig mycket av marmor.
Sedan var vi i Rom utanför något hus. Det var massor i folket och vi hade ett ålderselixir som vi drack. Adam såg jättegammal ut med stora glasögon. Will var rätt så snygg och Ingrid också. Armand såg väldigt bra ut och han hade ljusa slingor i sitt mörka hår som var lite längre än det brukar. Någon kommenterade att Armand måste ha kommit fram till att han var bisexuell (i framtiden eftersom det var så här han skulle se ut när han blev äldre) och därför börjat göra slingor. Will blev jätteglad och sträckte ut armarna mot Armand. Han pussade Armand på munnen och sedan skulle de kyssa varandra.
”Hur gör du det här?” frågade Armand Will.
Käts som stod bredvid knuffade till Armand och Will eftersom hon var äcklad och sa ”ew!”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>