månadsarkiv: juni 2008

Bye Will

Ikväll åker Will hem till USA, han tar tåget ifrån resecentrum vid halv tio ikväll… känns orealistiskt på något sätt. Det blir ett hejdå, och jag vet inte alls för hur lång tid det hejdået kommer att vara. Kanske kommer han tillbaka till Sverige, pluggar lite mer svenska och läser universitetet här… eller så gär han det inte. Jag vet inte ens om Will vet hur han vill göra. Jag hoppas han kommer tillbaka för jag kommer verkligen sakna honom. Till och med hans sätt att hela tiden försöka stjäla min pojkvän (som f.ö. inte tycker om katter). Jag kommer dock inte sakna att han försöker kittla mig hela tiden, men istället kommer jag sakna att försöka kittla honom.

Will, när du läser detta – försök att komma tillbaka och hälsa på oss. Det är minst en person som kommer sakna dig…

Skrattar bäst som skrattar sist …

Jag minns för inte så länge sen då Gunnar skulle ta duschkräm, men istället för att sätta det på kroppen hade han satt det på huvudet. Jag skrattade ganska mycket åt honom då, det var väldigt roligt… hur lyckas man? Fast jag ska ju inte säga någonting… idag så skulle jag duscha och när jag skulle shamponera håret så tog jag duschkräm. Jag stod där och tvålade in håret med duschkräm innan jag stirrade någon sekund på flaskan och insåg att det där inte alls var mitt schampo utan min duschkräm. Jag mindes hur mycket jag hade skrattat åt Gunnar och började skratta åt mig själv. Det som gör det extra roligt är ju just att Gunnar redan gjort det innan mig och jag har skrattat åt honom och retat honom litegrand för det. Jag antar att Gunnar kommer skratta åt mig också när han läser det här och javisst får han det – skrattar bäst som skrattar sist antar jag.

Du får, men blir resultatet bra ..?

Jag sitter och läser lite ur olika böcker om att skriva. Nyss kom jag på mig själv att leta efter ett sätt att skriva med frågan ”kan man skriva så?”. Det var nog det dummaste jag upptäck mig själv med någonsin. Konstnärlig frihet heter det. Klart som korvspad att man kan skriva på det sätt man känner för. Frågan förflyttas då istället till ”Blir det bra att skriva så?”. Vem vet? Innan man har försökt? Det beror väl på vem som skriver och vad man gör av det. Om man är säker på vad man menar med att formulera sig på ett visst sätt så kan man göra det snyggt, det är jag övertygad om. Nej nu ska jag fortsätta läsa.

Harry ställde sig kvickt upp på en stol, och mycket riktigt. Där några meter från dörren stod Ron och Luna hand i hand och försökte komma ut genom trängseln. Han kastade en blick på Hermione som såg aningen besviken ut. Harry log och sa:
”Jaha, där försvann din dejt, med min.”

- Sirius Minnen, kapitel 26

Onödiga frågor

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 – vad står där?
[…] talade direkt till oss och avslutade med en vädjan om att vi alla skulle ”fortsätta läsa, […] (Ralph Fletcher, Att lära ut författarens hantverk)

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Mina nycklar

3. Vad var det senaste du såg på tv?
Någon som sjöng opera.

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
16.50

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Ingenting, är helt ensam hemma.

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Gick från bilen till huset efter att ha kört från Michans land

7. Vad har du på dig?
Randiga pyjamasbyxor och en ful t-shirt (det är sommerlov!)

8. Drömde du något inatt? I så fall – vad?
Det jag drömde inatt var: Persocom och Var är sängen?

9. När skrattade du senast?
Igår någon gång antar jag, minns inte riktigt

10. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
En Harry Potter-affish, en HIM-affish, en tavla av Lasse Åberg, en kom-ihåg-tavla, mm.

11. Har du sett något konstigt på sistone?
Det har jag säkert

12. Vilken var den senaste filmen du såg?
American Pie Beta House

RÄVÖRA TILLBAKA I SPINDELVÄVEN

”Pling!” sa datorn och så var jag inloggad på msn-messenger. Jag stirrade en stund nere i högra hörnet på skärmen där de små popup-rutorna talade om för mig att jag hade 16 nya e-mail i inkorgen. Sedan gick det upp för mig: INTERNET FUNGERAR! Snabbt skyndade jag mig att starta en konversation med Gunnar där jag kungjorde denna upplyftande nyhet. Mitt tillvaro är inte längre innehållslös.

Livsfilosofi eller inte?
Skriven: 2005-01-09

Det var när datorn slocknade
och jag grät floder som jag insåg:
Livet kanske bara är på låtsas

Kalla mig beroende om ni vill.

Så vad har jag roat mig med i väntan på att få ett fungerande internet? Bland annat har jag varit hos Gunnar och vi har kodat lite php till dödsätarcommunityt – jag förstår vad han gör, men jag skulle aldrig kunna göra det själv. Jag har även varit på biblioteket och lånat hem lite böcker om att skriva. Jag försöker hitta lite inspiration och idéer och jag tror att böckerna har lyckats ge mig lite genom att ge förslag till övningar. Jag har ännu inte gjort några av övningarna ännu, men så fort jag orkar sätter jag igång med det. Jag är i karaktärsstadiet, och jag har några karaktärer som jag tror att jag vill bygga upp. Ett litet samhälle med några personer. En handling har jag inte än, men jag tror att det kanske kommer efter hand. Jag skriver iaf ner de tips jag tycker är bäst från de olika böckerna i ett worddokument så länge. Jag har i vilket fall bestämt mig för att behålla Bente Clods bok ”Skriv – en bok om att skriva” längre än de andra som jag tänker lämna tillbaka när jag skrivit ner de bästa tipsen efter en snabb genombläddring.

Nya slutsatser:
29. Om man bara låter frågor och idéer passera utan att göra någonting åt dem lär man sig aldrig någonting.
30. Sommarlovet är en påminnelse om meningslösheten med att inte ha någonting att göra, men det kan likväl vara ångestväckande stressigt för någon annan.

Varför ingen uppdatering?

Lid med mig! Plågas med mig! Gråt med mig! Mitt internet har dött. Just nu sitter jag på Stadsbiblioteket och skriver för att jag har fått smärre abstinensbesvär av att vara utan internet.

Jag måste uppdatera mina drömmar på dlogg.se, men anteckningarna om drömmarna har jag inte med mig hit så det får bli så fort som internet kommer tillbaka en mi casa.

För övrigt så lyssnade jag på en skiva som vi köpte när vi semestrade i Spanien då jag var kanske 11år. En av låtarna heter ”Veo, veo” och den är jättesöt.

Mujer: Veo, veo.
Niños: ¿Que ves?
Mujer: Una cosita.
Niños: ¿Y que cosita es?

Det är så roligt att lyssna på låtarna nu när man förstår dem.

Google vill ha sex med tampong

Nu är det dags för en trevlig uppdatering av statistiken. Vad har folk googlat på den senaste tiden för att ta sig hit? Speciellt populärt sökresultat har mitt inlägg ”Tampong du måste krysta ut” varit. Bland annat har folk googlat på [soft tampons] och [gynotex] ett antal gånger, och även träffar från alta vista [soft tampong] visar populariteten. Senast den här veckan har jag fått en träff på någon som uppenbarligen vill [ha sex med tampong]. Som vanligt så är det många som vill ha reda på hur man knäpper upp en bh och olika varianter på denna sökning dyker upp varje vecka. Sexnovell (även kombinerat med andra ord som denna veckan [sexnovell konsekvens]) är också ett återkommande inslag. Tyvärr tänker jag inte förfata er en sexnovell utan hänvisar er istället till Allt som finns nu fanns då som ni kan läsa här på bloggen – det är det närmsta jag kan ge er. Nytt resultat för denna vecka är sökningen [tjej vill ha mycket sex].

En intressant träff tycker jag är [Vilket år hittade man Lucy?]. Detta vet jag tyvärr inte, men jag vet att det var ett år då man spelade The Beatles låt ”Lucy in the sky with diamonds” på radion. En annan intressant träff är [kristen liberal sexsyn], med detta kan vi gå in på en annan gång. Nu ska jag gå och sova.

Hur skrev du förr i tiden?

Jag antar en utmaning från Skriva.net där tanken är att man ska jämföra hur man skrev förut.

Gör nedslag i historien i ditt eget skrivande. Hur skrev du för ett år sedan? För fem? Tio? Femton? Tjugo? […] Vilken skönlitterär genre som helst alltså. Och det går bra att antingen blanda eller hålla sig till en och samma.

Eftersom jag inte är överdrivet gammal (19) kommer jag lägga in texter för 1, 3, och 5 år sedan istället.

För ett år sen skrev jag:

Barfotafötter

Kommer du ihåg dina första trevande steg som öppnade en helt ny värld för dig, världen på två ben? Kommer du ihåg sommarlekarna då gräset kittlade under dina fötter? Kommer du ihåg då du tog av dig skorna bara för att känna fötterna mot den solvarma marken trots att dig mamma talat om för dig att det var långt ifrån sommar? Kommer du ihåg känslan av sand mellan tårna även när det är vinter? Kommer du ihåg känslan av kylande vatten mot tårna innan första sommardoppet? Kommer du ihåg det dina fötter har upplevt? Vill du minnas?
Dina fötter har en alldeles egen erfarenhet. Dina barfota hopp från sten till sten genom skogen är en konst som du inte skulle klara med någon annans fötter. De är en del av dig, lika mycket som de är egna individer ur erfarenhetssynpunkt. Den ena foten har aldrig varit med om samma sak som den andra.
(denna text blev aldrig avslutad)

För tre år sen skrev jag:

Mitt hjärta har blivit urvridet som en disktrasa

Och det känns som om du just slitit ut mitt hjärta och rivit sönder det. Min kropp blir kall och varm om vart annat och livet känns bara som om det har hamnat i botten på Vättern. För det känns inte längre, eller snarare det känns för mycket. Någon har tagit ett järngrepp om mitt bröst för att tvinga ihop lungorna och hindra mig från att andas. Och magen pirrar inte längre lika härligt som den brukar, nej ont gör det. Det finns verkligen en känsla som man kan beskriva som om man har svalt en katt, och katten klöser upp mig inifrån. Alla de nätter jag suttit här, för att vi skulle prata och för att det var vi två i världen. Bara vi, alla andras namn stod under offline-listan. Du och jag och världen. Området mellan magen och bröstet finns inte längre, det är borta för all framtid. Det bara försvann, för där känns ingen smärta. Förkylningen trycker på, men jag känner inte lika mycket av den längre. För konversationen mellan dig och mig. Det är lättare att ljuga på Internet, lättare att dölja sanningen. För sanningen att säga ser jag precis ut som den ledsna smilisen i msn messenger och jag känner mig precis som det krossade hjärtat. Och aldrig har jag känt mig så nere och ändå inte börjat gråta. För inga tårar är ens på gränsen att svämma över, även om jag kände lite av dem för några minuter sen. Och mitt hjärta har blivit urvriden som en disktrasa, så känns det. För jag skulle regera världen med dig, men de drömmarna är spruckna. Sömmarna har gått upp. Jag sydde inte tillräckligt och jag använde mig inte av den röda tråden. Nej, för någon har lossat på knutarna och långsamt spricker det upp, oförmögen att göra något ser jag på. För hur ska jag laga de spruckna sömmarna när jag tappat bort nålen?

För fem år sen skrev jag:

Årstidsdikt

I vintermörkrets kyla
I sommarnattens ro
Hör jag vargarna yla
i bergen där de bo
I vårmorgonens kvitter
I höstregnets vind
Ser jag havets glitter
och känner dig mot min kind

Ja, det var det som jag kunde bidra med till utmaningen. Jag har visserligen författat berättelser sedan jag började tänka, men de första nedtecknade sakerna hittar jag inte nu så jag har inte tillgång till dikter och noveller tidigare än mars 2002 (då jag blev medlem på sockerdricka).

Dröm: Vilse i Frankrike

Maj månads drömmar, direkt från dlogg.se.

21/5 Gunnar på skateboard
19/5 Resturangbesök
14/5 Italiensk städerska
13/5 Kinesiska björnar och vilse i Frankrike
6/5 Den onda skatan och samtal till Amerika
2/5 Minderåriga smugglare och ålderselexir

Läs mer