Min kasperteater och VH-E

Förra året vann jag VH-Es (Vitterhet och Härvt – Eranos) skrivtävling med min naturbeskrivning av en skogsglänta som ett levande väsen vi måste bevara ur miljöperspektiv, men också hur den är en lugnande plats för människan. Snart är det dags att lämna in för årets tävling. Sista inlämningsdag är i slutet av februari, jag ska självklart vara med om jag lyckas få ihop någonting. Vad jag vet VH-E är en urgammal förening på Katedralskolan som ägnar sig åt konstiga saker som ingen egentligen vet någonting om, det är väldigt hemligt.

Ikväll har jag suttit och kollat på en massa gamla grejer som jag har skrivit/ritat/sjungit. Det har varit jätteroligt, och det kommer sluta med att jag lägger ut texten ”Min kasperteater” här som jag skrev i samband med VH-E-tävlingen förra året.

___

Min kasperteater

Är det egoistiskt om jag säger att hela världen kretsar kring mig? Om man pratar om en person som tror att hela världen kretsar kring henne menar man att hon är egocentrisk, det är inte så jag menar. När jag säger att hela världen kretsar kring mig menar jag att det är jag som står och håller i alla trådar, det är jag som har kasperteatern. Världen är min spelplan och människorna mina dockor. Ni förstår inte vilken otrolig makt man får över dem vars innersta hemligheter man vet, ni kan aldrig ana vad människor kan göra för att man ska vara tyst om deras hemligheter. Att komma åt en människas innersta hemlighet är att styra hela hennes liv, man har alltid stor makt att påverka hennes val, till och med hennes valmöjligheter. I minsta detalj kan du styra hennes liv om du bara vill lägga ner tid på det. Detta är vad jag kan göra, inte bara med en person, jag skulle kunna skaffa en hel armé av folk som jag har beslutsrätt över. Jag skulle kunna spela en teaterpjäs i världen där mina dockor är de som jag sa mig vara vän till, de som litade på mig och gav mig sin innersta hemlighet. De som trodde jag var vänlig och de som trodde att jag skulle hjälpa dem. Det var sådan jag var, och sådan jag trodde jag skulle förbli.

En dag kommer droppen som får bägaren att rinna över, en dag kommer världen göra så att allt det du levde för tar livet av dig. En dag, och den dagen kom. Det var den dagen som jag fick veta en sak för mycket, det var den dagen som jag inte längre orkade hålla allt inom mig. Det var den dagen. Allt det som folk hade sagt till mig, det som gjorde så ont för dem, värkte inom mig. Jag klarade inte mer av andras smärta, jag klarade inte av att vara ett uppslagsverk av folks känslor som aldrig fick öppnas. Jag skulle bli tvungen att öppna mig för någon. Det var då jag insåg att den jag öppnade mig för förmodligen skulle bli lika full av hemligheter som jag så småningom, eller så skulle det vara en person som var usel på att hålla dem inom sig. Så ville jag inte ha det, jag ville inte såra, jag ville inte hata, jag ville inte dö. Jag ville bli fri, fri från all min kunskap och det var då jag blev en maskin. En maskin som styrde folk som radiobilar, och jag hade en hållhake på dem alla. Jag har en hållhake på dem alla. Jag kan få världen att gå runt mig precis hur jag vill, jag kan få andra människor såra varandra, jag kan få dem att bråka och skrika. Jag kan få dem deprimerade. Jag kan spela hela världen med mina tankar, men jag kan aldrig göra människor lyckliga. Den lyckliga världen som var mitt ideal kan jag aldrig få att fungera så länge som människorna har en fri tankevärld som jag inte kommer åt. Lycka är ett begrepp som aldrig befinner sig i hela världen samtidigt.

© Matilda/Rävöra, mars 2007

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>