ASFNFD: Kapitel 3

Känsliga läsare varnas då detta kapitel innehåller sexuella scener. För de som vill läsa en del av kapitlet går det bra eftersom en ny varning kommer precis innan den nämnda delen.

Kapitel 3

1996 (Sara)
Med en smäll dök Fred Weasley upp i källaren till Zonkos i Hogsmead. Han flinade åt sig själv, han hade lyckats hamna på fel våning… Han började med raska steg kliva upp för trappan.
”Hejsan!” sa han glatt till föreståndaren för butiken när han klev ut genom dörren från källaren.
Mr Addery vände sig förvånat om och utbrast:
”Mr Weasley! Jag borde ha förstått att ni inte är typen som kommer in den vanliga vägen.”
Mr Addery log vänligt mot Fred och vinkade åt honom att följa med. De klev in i Simon Adderys kontor och Fred lyfte upp sin väska med de nya artiklarna han skulle försöka sälja till Zonkos.
Någon timma senare klev Fred ut ur affären med ett belåtet leende på läpparna. Mr Addery hade beställt allt utom Lampskärmsnötterna som de blivit tvungna att sätta åldersgräns på eftersom ett visst ljus, i vissa fall, fanns kvar kring personens huvud i upp till en månad efter att själva lampskärmen försvunnit.
Fred började gå mot Tre kvastar med långsamma steg. Han hade inte bråttom någonstans utan hade tänkt stanna i Hogsmead ett par dagar.
”Weasley!” hördes Rosemertas förtjusta rop när han klev in på krogen.
Fred gick leende fram till bardisken och bad om en honungsöl.
”Vad för dig till Hogsmead då?” undrade Rosemerta.
”Affärer”, sa Fred och log när han insåg hur vuxen han lät.
Rosemerta kastade huvudet bakåt och skrattade åt honom.
”Ja, jag hörde att du och din bror har blivit affärsmän.”
”Finns det något du inte vet Rosemerta?”
Fred tog en klunk honungsöl, slöt ögonen och lutade sig tillbaka mot bardisken.

(Matilda)
Harry lät osynlighetsmanteln omsluta honom helt och dubbelkollade att han inte syntes då han tassade ut ur Gryffindortornet. Ron låg och snarkade som vanligt, och Hermione sov väl också. Harry själv kunde inte sova, han hade börjat tänka på Sirius. Det var outhärdligt varje gång det hände, och nu kände han för att ta en promenad runt i slottet för att komma på andra tankar.

Han hade planlöst vandrat omkring i slottet i över en timme när han kom in till ett rum vars innehåll gjorde honom mycket förvånad. Han hade gått in i ett klassrum här och där utan någon som helst anledning, han hade definitivt inte väntat sig att få se Erisedspegeln stå inträngd i ett hörn av rummet. Kanske borde Harry nu veta att han inte ska stå och drömma bort framför spegeln, men han kunde inte låta bli. Han hängde av sig manteln på en stol och närmade sig sakta. Så såg han dem dyka upp bakom honom, en efter en. Hans föräldrar och släktingar och nu såg han även Sirius där bland dem, de ouppnåeliga. Ögonen tårades på honom och han klarade plötsligt inte av mer utav det som en gång varit så underbart för honom. Han snurrade runt på fläcken och började skynda tillbaka till manteln då han halkade på en blöt fläck på golvet. Han föll bakåt och slog huvudet i Erisetspegeln, det sista han hördes innan allt försvann från hans medvetande var ett högt kras.

1976 (känsliga läsare varnas)
Bellatrix hade inte räknat med att gå hem med Lucius Malfoy, men hon klagade inte. Han var föresten mycket snyggare än hennes egen karl. Bella visste nog vad som skulle hända, och hon var inte sen att ta initiativ för det. Så fort ytterdörren hade stängts på Malfoys Manor drog hon retsamt med fingrarna över Lucius bröstkorg. Just som hon skulle gå längre in i hallen för att locka Lucius med vickande höfter och retsamma blickar tog han tag i hennes hand.
”Du skulle bara våga”, viskade Lucius hest i hennes öra.
”Vadå?” svarade Bella och ögonen glittrade av spelad oskyldighet.
Hon slet sig ur hans grepp och backade långsamt emot trappan, det såg nästan ut som hon gled. Klänningen avslöjade hennes former i det dunkla månljuset som strömmade in i hallen genom fönstren vid sidan ytterdörren. Lucius följde hennes minsta rörelse, precis som hon ville ha det. Full uppmärksamhet. Hon vände sig från Lucius och började gå uppför, handen smekte lätt över trappräcket och hon hörde hur Lucius började gå efter henne. När hon var uppe på första våningen var han precis bakom henne. Hon kände hur hans hand smög sig runt hennes höft och tryckte sig mot nederdelen av hennes mage. Långsamt, mycket långsamt, gled den ner mot hennes lår. Med en ganska plötslig rörelse vände sig Bella om och tog ett fast grepp om Lucius skjorta. Hon tryckte in honom mot väggen som tidigare befunnit sig vid deras sida. Hårt lät hon sina händer glida ner över hans ganska muskulösa mage.
”Vad har du åt mig, Lucius?” frågade hon samtidigt som hennes händer nådde byxknapparna och började knäppa upp.
”Det du, Bella lilla, lär du snart få se”, svarade Lucius med samma hesa röst som tidigare, en röst som talade om att han var berusad av upphetsning.
Bella uppskattade inte hans smeknamn på henne, men hon sa inget om det. Hon hade smidigt fått upp hans byxknappar och drog handen retfullt, som alltid, vid sidan av bulan som avslöjade Lucius känslor. Lucius tog tag om Bellas händer och tvingade runt henne. Med sin egen kropp pressad emot hennes ledde han henne genom korridoren in till ett rum. Även här var det bara månens ljus som avslöjade föremålen i rummet, som skuggor. En stor säng snidat i mörkt trä stod precis till vänster om dörröppningen, en säng som föll dem båda mycket väl i smaken för tillfället. När Lucius släppte taget om Bellas händer lät han henne ändå inte vända på sig, istället knäppte han upp knapparna bak på hennes klänning. Irriterande sakta, men Bella var bestämd att inte visa sin irritation över det. När knapparna den var uppknäppta sköt han de smala axelbanden från axlarna och klänningen gled av henne. När Bella nu vände sig om knäppte hon som hämnd upp hans skjorta lika sakta. Händerna tog tag om Lucius byxor och hon pressade ner dem. Bella gick ner på knä medan hon drog ner byxorna och andades varm luft emot honom. När de var av pressade hon läpparna emot hans mage precis vid kanten på kalsongerna, det efterlämnade ett blodrött läppavtryck. Sedan reste hon sig upp och lämnade honom stående medan hon själv lade sig ner i sängen. Hon drog med handen utmed sin egen kropp och iakttog hans reaktion. Han närmade sig henne och lade sig ner. Med ögonen bara några centimeter ifrån hennes kunde hon känna hur hans hand sakta rörde sig från hennes hals ner på ryggen. Han knäppte vant upp hennes svarta spets-BH och blottade hennes bröst. Hans hand smekte långsamt, men utan varsamhet, hennes bröst och han kysste hennes hals och nyckelben. Bella kunde inte göra annat än att ligga still. Hans mun letade sig dröjande emellan hennes bröst innan den omslöt hennes vänstra bröstvårta. Bella kunde känna en rysning genom hela kroppen. Hans mun letade sig vidare, ner över hennes mage. Bella kände hur hon stelnade till då han långsamt drog ner hennes trosor samtidigt som han lät sina andetag stöta mot den nyligen blottade huden. Hans händer drog med insidan av hennes lår och han kom upp till henne igen och pressade sina höfter emot hennes. Bellas tålamod var nu näst intill obefintligt. Hon vände all sin uppmärksamhet till att dra av Lucius kalsonger för att avslöja det sista som var dolt. Sen behövde Bellas tålamod inte prövas mycket längre, för snart kände hon hur Lucius tryckte sig själv in i henne, hårt och okänsligt. Bellas läppar lät undslippa ett stön av välbehag.

2 reaktion på “ASFNFD: Kapitel 3

  1. Meglio Inläggsförfattare

    Känns riktigt lovande måste jag säga. Ser fram emot fortsättningen.

    Roligt med lite annorlunda pairing och inte bara de väl beprövade, som Sirius och Remus etc. Känns som att det finns mycket att bygga på och berätta och fortsättningen ska som sagt bli intressant. Gillar också Ginny och Luna.
    Trots att det inte stått så mycket om dom än känns det som att deras karaktärer har fångats ganska bra…Lunas sätt att rakt ut säga precis vad hon tänker, när hon tänker det och Ginny som liksom bara…accepterar att det är så hon är. Smeknamnet ”Honungspuff” kändes också Luna XD

    Gillar också hur vissa karaktärer har ett slags…likgiltigt förhållningssätt till saker och ting…och hur det blir humor i det. T.ex. hur James konstaterade att Narcissas klapprande med klackarna antagligen skulle få Madam Pince att förbjuda klackskor. Det låter så…självklart ur hans synvinkel, på något vis.
    En sån sak får det också att kännas lite mer trovärdigt, att personen i fråga faktiskt vet hur saker och ting fungerar i hans eller hennes omgivning och känner sig hemma i det och funkar ”naturligt” i den miljön.

    Ibland kan dock meningsuppbyggnaden kännas lite konstig. Kan inte riktigt sätta fingret på vad och hur. Jag får återkomma i det ärendet vid senare tillfälle.

  2. Pingback: Rävöra » Blog Archive » Populärast just nu?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>