Den ”efterlängtade” vandringen

Planeringen var ganska bra, inte alltför genomtänkt kanske, men den existerade faktist. Vi hade gjort upp ett schema för var vi skulle äta lunch och var vi skulle sova, ungefär vilka tider vi skulle hålla. Men så var det det där med väskan nu igen. Förra gången jag vandrade sög min väska, så den här gången tog jag den andra, den sög ännu hårdare. I alla fall, planeringen sa att vi skulle åka buss men vi bytte det mot bil ner till Trollegater där vi först skulle leka i grottorna. Sedan skulle vi vandra tilll Halltad ängar, där vi skulle slå oss ner för natten. Det var första dagen, nu ska vi se hur det gick.

Måndag
Kalle ringer mig runt 11:40 och säger att de (han, Adam och Ingrid) har hämtat upp Viktor, de ska till Ekholmen och handla mat innan de kommer och hämtar mig. Jag hade inte planerat att gå upp före 11:00 eftersom de dagen innan sagt att de skulle komma till mig 11:30. Jag kan inte somna om efter det här samtalet och jag känner mig inte alls särskillt taggad att vandra 4-5 mil. Jag går runt, plockar i ordning det sista och sitter och spelar piano i väntan på att de ska komma. De kommer, kvart i tolv eller så. Vi ska vara i Trollegater 12, vi är försenade.

Fyrtiofem minuter försenade anländer vi till Trollegater, Annika kommer inte många minuter senare. Dags att spendera tre timmar lekandes, eller tja… först åt vi lunch, sen skulle vi leka. Jag, Annika och Adam var klara tidigast med lunchen och kravlade oss genom en grotta. Sedan väntade vi in de andra och gick allihopa genom den stora tillsammans, på ett ställe var det tveksamt trångt, men vi klarade oss bra. Sedan var jag och Kalle ner och stönade i en mindre grotta, det var grymt trångt. Vi fick åla oss fram i den och det var tvektam ifall Karl skulle komma in eller inte, men tillsist gjorde han det. I slutändan ramlade vi ner i den stora grottan. Karl och jag hittade ett par hål vi tyckte var intressanta att ta oss in i, men Karl fastnade i två av dem. Han kom efter ett tag ut, men det såg inte alltför bekvämt ut när han satt fast. Vi hittade i alla fall en ganska intrassant kanske 30m lång gång där vi skrapade upp oss lite vot väggen när vi hlkade mot klibbiga stenar, men det var kul. Kalle tog sig an allt, jag tog mig an allt som Karl lyckades med först, utom en grotta som Kalle var för stor först där gick bara jag in. Jag tror ingen annan var smal nog fr att ta sig igenom den lilla öppningen. Adam och Annika var lite halvvågade, de kröp och gick genom det som verkade säkert. Ingrid testade bara stora grottan och Viktor var feg, han vågade inget alls… men han höll i repet när det behövdes – vilket inte var ofta, eller knappt alls. Repet är förresten Karls nya kärlek.

När vi hade lekt klart var det dags att ge sig av. Klockan närmade sig väl fyra. Nu upptäcker vi att min väska suger. Vi testar den på Karl, den sitter inte bättre där, vi bestämmer helt enkelt att turas om med den och börjar gå. Vi går och går och går. På en bondgård blir vi osäkra och frågar bonden om vägen, även om leden är utritad eftersom Annikas lokalsinne säger att ängarna ligger åt motsatt håll, hennes lokalsinne stämde inte. Vi fortsatte gå. Jag och Karl var först ett tag, då och då bytte vi väskor och man hade min väska i 30-40 minuter ungefär innan nästa byte, nyckelbenen pallade inte längre tid än så. Mot kvällen kom vi fram till ängarna. Jag, Ingrid, Annika, Adam och Viktor ville bada. Karl började göra upp eld. Ingen av oss badade riktigt. Ingrid stod i vattnet och tvättade håret, hon doppade sig inte. Adam mesade också och vadade bara i kanten av vattnet. Jag och Annika spreng rakt ut och doppade oss. Jag passade på att tvåla in mig själv, något jag ångrade då jag insåg att jag skulle bli tvungen att doppa mig igen. Annika lånade min tvål och Ingrids schampo och tvättade också av sig. När vi sprang ut och doppade oss igen kom Viktor springandes rakt ut i vatnet utan att känna efter först. Han doppade sig till halsen och var ganska snabb upp igen. När vi var tillbaka efter badet var elden igång och vi började grilla våran korv, alla fick tre utom jag som fick fyra eftersom jag inte äter de tjocka korvarna, Chorizo. Ingrid sa kvällens kommentar, när hon kom ner efter att ha varit och kissat eller bytt om sa hon:
”Mm, det luktar marshmallows”, sen fick hon syn på Annika som grillar sina strumpor. ”Vad gör du!?”
Tillsist kom vi i säng, efter att Viktor och Karl satt upp tälten. Jag och ingrid i det minimala (för personer under 1.70), Annika och Adam i mitt oranga, och Viktor och Kalle i det stora (3manstältet). Ingrid är efter denna dag känd som blåbärssexuell, en läggning hon följande dag lever upp till.

Tisdag
Efter att ha vaknat ett antal gånger under natten, antagligen skrikit ”vad är klockan?” i halvslummer till Annika och Adam som inte minns det eller kanske inte hörde det, så var det dags att gå upp. Kalle väckte mig eftersom vi skulle göra frukost. Uppenbarligen hade mitt stormkök rostat ihop, det var oanvändbart. Vi fick använda Annikas, eller Bethel-kyrkans som det egentligen var. Vi kokade te och tog fram mackor, eller snarare, Karl gjorde det, jag varså trött att jag knappt minns vad jag gjorde. Vi hade spridit ut oss och våran tänkta planering, att lämna vid tio sprack. Vi var inte iväg ordentligt förens straxt innan två. Vi gick och gick och gick. Eftersom jag dagen innan sträckt benet och hade problem med det fick jag bära Kalles väska som var relativt lättpackad nästan hela dagen. Under frukosten hade också Armand kommit, han kom hem från frankrike natten innan. Han bar min sug-väska stora delar av dagen. Vi var sena och åt lunch vid halv sex på kvällen. Vi stannade och badade en gång, men det var bara jag, Annika och Adam som badade de andra mesarna gjorde det inte. Ingrid åt blåbär så det såg ut som hon hade mördat någon efteråt eftersom hennes händer var täckta av röd-blåa fläckar från blåbären. Vi hade en väldigt rolig dag, men vi alla var väl humörsskiftande. Vi fick vårt äventyr påspätt genom att försöka ta oss över stora översvämningar på vandringsleden eftersom stora skogsmaskiner hade kört där och sedan hade det blivit lera eller översvämning i hjulspåren. Det var ganska roligt. Vi kom sent om sider fram till dagens mål, Sätravallen. Det var ganska sent, vi började med att slå upp tälten, utanför campingen såklart, och överlät åt Karl, somvanligt, att leka med teröden och koka soppan. Vi fördelade oss jämnt i tälten, Ingrid och Annika i det lilla, Kalle och Viktor i det oranga och jag, Armand och Adam i det stora. Sedan började det regna, det var faktist ganska mysigt tills Ingrid och Annika kom utrusande ur sitt tält illa kvickt och ropade att det regnade in. Ingrid lade sig mellan Karl och Viktor, och Annika lade sig mellan mig och Adam. Det blev trångt. Våra tält regnade också in. Speciellt på mig, alla vattendroppar landade i mitt ansikte och det bildades en pöl vid sidan om Armand. Vi fick tränga ihop oss och det blev varmt. Jag vägrade kläder i min sovsäck, inte underkläder förstås. Armand berättade om de romerska efterlämningarna han hade varit på i framkrike, det var jätteintressant, förhoppningsvis kommer vi ha nytta av hans besök i vårat PA (vi ska skriva en bok som utspelar sig i romarriket som handlar om ett par slavar). Efter att ha flyttat runt lite för att skydda sig så mycket som möjligt från regnet somnade vi väl in.

Dagens skratt utnämndes till det som kom efter dagens dåligaste skämt. Ingrids mugg hade trillat ur bäskan och hon hade packat ihop den igen och sa:
”Kan ingen ta muggen?”
Vissa mer eller mindre seriösa förslag kom, antagligen erbjöd sig någon att ta den innan Kalle säger:
”Eller så kan vi på muggen.”
Japp, skämtet var sämst, men skrattet var gott.

Onsdag
Strakt innan fyra var Annika på toan, hon sparkade blöta äckliga fötter i mitt hår och någon slängte en blöt äcklig handuk över mitt ansikte. Jag kastade den åt random håll i tältet och somnade om. Armand gick tydligen upp klockan fyra och började diska och gjorde tillsist frukosten. Denna åts ganska tidigt inne i respektive tält. Jag var blöt, allt var fuktigt och kallt och jag hade inte den minsta vandringslust längre. Det sög. Armand kunde knappt gå på sin fot pga någon blåsa eller dylikt. Efter att ha varit på toan (på campingen) så bestämde jag att jag liksom Armand skulle ta mig hem. Jag är glad att jag gjorde det, för här hemma har jag haft en hel del mensvärk till och från så jag hade inte gjort mycket nytta på vandringen. I vilket fall, efter att jag hade packat ihop mig, masserat Karl (fått massage tillbaka), och kramat alla hejdå började jag och Armand gå till Bestorp för att ta bussen. Men inte före jag hade mobbat Karl om min forntida syn på pojkvänner, när jag var liten tyckte jag att om ens pojkvän inte var närvarande kunde man umgås med hans bästis istället, de var ju ungefär likadana… nu råkar ju Karl vara mycket bra vän med min pojkvän, men nejtack som jag sa. Jag och Karl har nog halvt och halvt tävlat om vem som kunnat spotta ur oss mest misstolkningar. För att inte tala om den tjocka korven som viktor hade till lunch som Kalle bestämde sig för att illustrera att man kunde slicka på den genom att använda en luftkorv, det var nog bara jag som såg. I vilket fall, efter pratande om Harry Potter sju, (eftersom jag och Armand var lika långt och det varit förbjudet samtalsämne innan) och planerande av projektarbetet satt jag och Armand och väntade på bussen i Bestorp, vi fick vänta en timme. Jag hade inga pengar med mig så Armand betalade min buss, jag är skyldig honom tjugo kronor för det och jag är skyldig Viktor 30kr för maten.

På bussresan ringde Tim till Armand, jag svarade eftersom det var jag som försökt ringa Tim tidigare. Jag skulle be om ursäkt till Linnea (Tims flickvän) i Armads vägnar eftersom Armand hade ringt Tim sent på natten kvällen innan. Vi pratade några minuter, lite med Linnea också. Tillsist förlät Linnea Armand, då jag tog på mig skulden för att han hade ringt eftersom jag hade uppmuntrat honom. Så klev jag av bussen hemma och lämnade Armand att fortsätta in till stan. Jag gick hem. Ingen var hemma, jag hade sett allas (mammas, Linnéas och Ellinors) cyklar vid busshållplatsen. Jag gick in, klockan var staxt efter två. Jag somnade ganska direkt efter att ha varit på toan. Vaknade en gång för att jag frös och drog på mig en filt. Vaknade en till gång för att telefonen ringde, men de la på i örat på mig. Sedan vaknade jag inte förens sju, då var mamma och Linnéa hemma. De hade dock inte märkt att jag var det och mamma blev ganska förvånad av att se mig komma upp för trappan. Jag är stel i alla leder och har träningsvärk i baken, skulle inte ha något emot en massage, men kanske inte på baken dock… Jag har ätit kräm och mjölk till kvällsmat samt tre skinkmackor, som lunch åt jag kakor och lite choklad på busshållplatsen. Sedan såg jag Miss Marple på tv och nu sitter jag här. Jag är trött och ska väl sova snart, jag luktar ganska äckligt efter all skog så jag borde duscha också, men det får nog bli imorgonbitti. Godnatt.

(bilder, eventuella detaljer, mm. kanske kommer senare)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>